Bristen på bloggande från min sida beror oftast på lathet. Klart det finns saker att berätta, och klart det finns tid till att teckna ned dem. Men är det vad jag orkar lägga min tid på när den väl finns? Nja, inte i första hand riktigt, den lediga tiden brukar klart mer frekvent läggas på något mindre produktivt. Detta nådde dock sin botten någon gång under den gångna veckan, och jag orkar inte vara oproduktiv längre. Jag är liksom inte skapt för det. Det är klart att det är skönt att koppla av ibland, men man blir ju knäpp i längden. Så, de senaste dagarna har jag försökt ta tillvara på tiden genom att umgås med andra, aktivera mig själv och uträtta saker jag vill få gjorda (annars blir det ju liksom inget av dem). Detta har resulterat i en piggare Therése som då faktiskt inte haft tid över till att blogga förrän nu, och nu när jag har tid tänker jag banne mig använda den!!

 

Denna morgon har jag, tillsammans med au pairerna Emelie och Magda, besökt en supermysig adventsgudstjänst på Svenska kyrkan där vår fina vän Lovisa var och sjöng med Svenska kören. Efter lite kyrkfika åkte jag hem och fick en väl värd pratstund på Skype med pappa, det var ett tag sedan... Likaså min syster hade jag (vilket ni förstår om ni läser bland hennes senaste inlägg) knappt hört ifrån på flera veckor, förrän vi talades vid igår! Däremot mamma och styvfar KG (tycker inte riktigt om ordet då det har en negativ klang, men i brist på bättre får det duga) antar jag att jag har fått "my fair share" av för tillfället, då vi fick spendera mycket tid tillsammans under förra helgen! Jag tänkte försöka berätta i korthet (jag sa försöka - kan inget lova gällande textens längd) vad som försiggick (SJUKT konstigt ord, just for the record...) under det efterlängtade besöket (JA, jag är medveten om att jag ständigt avbryter mina meningar med mer eller mindre relevanta parenteser):

 

På torsdag morgon anlände mamma och KG till Bryssel, och vi möttes upp på centralstationen, Gare Centrale. Det var en riktigt udda känsla att kunna se och röra vid varandra igen efter en så pass lång tid (i jämförelse med den längsta tid i sträck jag hade spenderat borta från min familj innan jag kom hit), men det är så skönt när man upptäcker att inget förändrats. And it BETTER not have with anyone else of you when I get back for Christmas..! Haha okej men skämt åsido, det var väldigt fint att få en sådan känsla av hem och trygghet hitflugen från Sverige. Vi började med att styra kosan mot deras hotell, Ibis Grand Place, vilket alltså ligger mitt i turistsmeten. Efter incheckning besökte vi obligatoriskt Grand Place, gick in på turistbyrån och köpte kartor, åt lunch på en mysig restaurang och fortsatte vidare mot området Sablon, där vi tittade i fina chokladbutiker som Pierre Marcolini, Godiva och Neuhaus. En väldigt bra kort introduktion till livet i Bryssel, om jag får säga det själv! Vi avslutade med kaffe och varm choklad på Häagen-Dazs-cafét vid Place Louise, varefter jag var tvungen att ta mig hemåt för att hämta barnen från skolan. Efter att jag jobbat några timmar var det tänkt att jag skulle ta mig till Luciaövningen på Svenska kyrkan, men det gick inte riktigt enligt planerna... Efter att pappan oturligt nog blivit sen hem från jobbet kom jag iväg ytterst sent, och efter ett litet tips på hur jag skulle kunna ta mig snabbare till kyrkan fick kvällen ett ytterst intressant slut - när jag klivit av efter två stationer sitter jag helt plötsligt fast ute i Moensberg. Jag hade alltså i all stress råkat ta tåget (som jag aldrig åkt förut) åt helt fel håll, vilket gjorde att jag hamnade på en plats jag aldrig hört talas om, när sista tåget tillbaka hade gått, och jag var utan både internet och möjlighet att kontakta pappan i familjen. En ganska bra stund av panik ute i kylan följdes dock av två bussresor, som tog mig hem till där jag började. Blev inte så mycket Luciaövning den kvällen, men jag blev åtminstone en (helt annan) upplevelse rikare!

 

På fredagen mötte jag upp mamma och KG på hotellet efter frukost, varefter vi promenerade oss till MIM - Museum of Musical Instruments. En sevärdhet jag verkligen rekommenderar! Det tar tid att se och höra allt som gömmer sig där inne, men det är så värt det. Vi hann inte stanna så länge som vi hade velat denna gång, så jag kommer definitivt tillbaka! På vägen därifrån blev det en snabb lunch i farten innan vi besökte chokladmuseet vid Grand Place. Där fick vi en demonstration av hur belgiska praliner tillverkas, av en ovanligt karismatisk kille (för att vara i Belgien menar jag, landet utan service)! Sedan gav utställningen intressant info om kakaobönan och chokladens historia i Belgien, samt i världen. Museet var väldigt litet så det tog inte alls lång tid, väldigt behändigt då jag kom hem i god tid för kvällens jobb. Behövde inte jobba länge alls, då föräldrarna kom hem tidigt för att packa grejer, hämta barnen och åka iväg till Antwerpen över helgen (för övrigt en stad jag inte hunnit besöka än, men det är med på min bucket list!). Så eftersom de skulle åka var jag ledig och kunde åka tillbaka inåt stan, där jag, mamma och KG åt på en dyr restaurang (återigen, nära Grand Place... Vad förväntar man sig?) för att prova den belgiska specialiteten moules frites (musslor och pommes frites). Varning till alla som vill göra detsamma - beställ först in en portion och dela på mellan två personer, om det inte räcker får ni väl beställa en till. Så GALET mycket, vi verkligen tryckte i oss men det gick bara inte... Hur som helst, men en nära på sprängd magsäck begav jag mig hemåt efter att vi spenderat lite kvalitetstid tillsammans. Inget trebäddrum hade lyckats bli bokat de första två nätterna, så jag fick ta min vanliga resa ut ur staden till min "egen" säng.

 

Morgonen därpå gjorde vi något lite wild and crazy - vi möttes vid Merode istället för kring Grand Place. Sjukt avancerat! ...Hur som helst, där käkade vi frukost på Le Pain Quotidien och gjorde ett besök på julbasaren i Svenska kyrkan som ägde rum över helgen. Det var tråkigt att det skulle krocka med besöket, annars hade jag gärna hjälp till någonting under basaren!
Efter dagens dos av svenskhet gick vi till Parlamentarium - ett sorts interaktivt museum, om man så vill, där man får lära sig allt möjligt om parlamentet och EU. Fast riktigt slut var det i och för sig inte på svenskan, Parlamentarium tillhandahåller nämligen ljudguider på alla EU-språken! Det var häftigt att se (och höra), väldigt värt i och med att det även är gratis, men det var alldeles för mycket för att kunna ta in på ett besök. Man skulle behöva gå dit minst fem gånger för att hinna läsa och hänga med på allt! Det var aningen jobbigt för mig som störs rejält av att strötitta lite här och där på sådana här saker - jag vill avverka all information systematiskt och hinna förstå allt jag ser, hör och läser. Behöver väl inte säga att min hjärna var i kaos ett bra tag där..?!

Efter ett långt, långt besök gjorde vi något ännu mer galet - vi lämnade centrum. Vågat, eller hur?! Spårvagnen tog oss ut mot mina hemtrakter, men innan vi åkte till mitt hus åt vi på en (ganska tom, men vi var tidigt ute) fantastisk italiensk restaurang! En gratinerad ravioli med rökt lax och spenat var definitivt inte att leka med... När vi slutligen kom hem till mig blev det en kort rundvisning i familjens hus, innan vi tog oss tillbaka inåt stan där jag och mamma strosade lite bland sent öppna turistbutiker och hade det mysigt. Vid kvällens slut slapp jag till och med att åka hem igen, då de äntligen fått byta hotellrum till ett med tre sängplatser!

 

Söndagen bjöd på en dagstur till Brugge (stad i Flandern)! Choklad i mängder (flera mindre butiker än de kedjor som finns i Bryssel), mysig julmarknad, fina gamla byggnader, häst och vagn på gatorna samt fina kanaler genom den lilla staden. Vi fick till och med lite sol, och det i staden känd för sitt dåliga väder! Vid fyra-tiden tog vi tåget tillbaka mot Bryssel, och den fina lilla dagen hade varit så perfekt om det inte var för att vi lyckats hoppa på tåget med en surkärring till konduktör... Fast vad vet jag, det kanske 9 av 10 av konduktörerna hade varit ändå. Det är riktigt synd att de inte värnar om service i det här landet, och speciellt inte när det gäller turister - dem kan man behandla precis som man själv tycker passar!!

Efter resan spenderades resten av kvällen åt att lugna nerverna och försöka glömma vilka idioter vi omges av... Till middag blev det traditionella belgiska köttbullar på en mysig, anspråkslös restaurang i centrum. Avslutade sedan kvällen men en sista runda kring Grand Place bara med mamma, och sedan en lugn stund på hotellrummet.

 

Måndag morgon intogs en tidig frukost på gårdagens middagsrestaurang, så snart de hade öppnat. Därefter blev det ett hastigt farväl när mamma och KG bar sig av mot flygplatsen, och jag blev ensam på hotellrummet fram tills att jag behövde checka ut och gå på fransklektion. Det var oväntat jobbigt att säga hejdå när man precis "återförenats", men sådana stunder är självfallet oundvikliga! Jag hade i alla fall en underbar helg, som jag tackar så sjukt mycket för.

 

 

Behöver faktiskt köra en liten (...) bildbomb också (som om inlägget inte redan var långt nog):