G-g-g-g-ent
Oj! Blir mörkrädd när jag inser hur snabbt tiden rinner iväg... Detta inlägg påbörjades inte långt efter själva händelsen, men blev (såklart) liggandes i väntan på publicering fram tills nu. Bilderna kommer hur som helst ifrån en solig och regnig helgdag i början av juni, då jag tillsammans med Alina, Lovisa och Kemmie besökte staden Gent för första gången (en dryg halvtimme med tåg ifrån Bryssel). En väldigt mysig dag att tänka tillbaka på såhär i efterhand, saknar er redan tjejer!!
En liten Lovisa med tillhörande rosa keps skymtar fram bakom räcket!
Gent visade sig vara en riktigt fin stad, vad jag fått höra av andra innan var att den är lite som Brugge fast finare och utan alla dess turister... Vilket jag tyckte stämde ganska bra!
Alltså, jag tappar liksom ord för sådant här. Lätt bo i ett såhär ballt hus?! Coolast i stan, direkt ba
Sötisar!
Glad Kemmie i solskenet!
Vi var nog glada allihop förresten - solen varade inte hela dagen, så man fick uppskatta den när tillfälle gavs...
Vänta, vad är det där på väggen, det är ju... Pikachu!! Haha, this made my day
Väl tillbaka i Bryssel bestämde sig himlen för att bete sig lite konstigt. Vi sa okej, tog ett foto, gick hem. Tack tjejer för denna väl spenderade dag!
Bisous,
Therése
Kusinerna lever livet i storstan!
...eller vad man nu korrekt benämner Bryssel som ;)
Som rubriken antyder hade jag för några veckor sedan ett kärt besök från hemtrakten, nämligen av min kusin, Fredrik! Cirka fem dagar hade jag på mig att lära honom allt jag kunde. Eller, åtminstone dela med mig av min (tveksamma) expertis på området Bryssel...
Dagarna gick fort men vi hann med en hel del, både de mer vanliga turist-måstena men också sådant som var nytt även för mig! Under den första dagen fick Fredrik träffa delar av min värdfamilj och se mig "in action" när jag jobbade - alltså, hänga med mig och barnen under en helt vanlig barnvaktskväll (inkluderat en bilresa ut till NATO, där 12-åringen har sin simträning). Så efter en smygstart till sightseeing och en natts välförtjänt vila påbörjade vi sedan äventyret, jag var ledig från och med torsdagen då det var Kristi Himmelsfärd och familjen skulle resa bort några dagar.
Här, efter en dag av mycket rundvandrande i stan i sällskap av min tyska vän Hannah, slog vi oss ner på Coffee Company (oh, how I will miss you..) med deras farliga mjölkdrinkar. Någon paus behövs ju då och då i turistandet...
Gatukonsten - något man vänjer sig så vid i den här staden, och som man nog kommer att sakna när man åker härifrån!
Inne på spejsiga Parlamentarium! Mitt andra besök här, och det är verkligen ett tips till alla som kommer till Bryssel. Det är helt gratis, ljudguide finns tillgänglig på alla EU-språk och de har otroligt mycket intressant information förmedlad via häftig teknik och interaktivt lärande! Den perfekta platsen att lära sig mer om EU - dess historia, hur det fungerar, samt medlemsländerna och deras invånare.
Fångad inne på serie-museet, "Centre Belge de la Bande Dessinée".
Butter resa i tidsmaskinen!
Recognize this guy...?
Detta var en helt ny upplevelse för mig - har i och för sig besökt Hergé-museet (Tintin) tidigare, men på CBBD fick man lära sig så mycket mer om serier i allmänhet och om serietidningskulturen här i Belgien. Allt samlat i en fantastiskt vacker byggnad av Victor Horta!
Uninspired pose by the Atomium, livet är bra fint
Och bredvid Atomium: Mini-Europe! Även detta helt nytt för mig, en oväntat rolig upplevelse att promenera runt bland otroligt detaljerade miniatyrer av EU-ländernas mest ikoniska platser och byggnader. Bara en sådan sak som att se Grand Place uppifrån, för en gångs skull med sin "floral carpet" och med Eiffel-tornet i bakgrunden, det händer ju inte varje dag annars.
Här har vi lyckats klämma in ganska mycket på en och samma bild - glad turist med delar av Eiffel-tornet, triumfbågen, Atomium, Big Ben och Sacré-Cœur!
Vi hann såklart med mer än sådant som fastnade på bild, som en obligatorisk tripp till Neuhaus choklad-outlet, häng på Place Luxembourg en rätt död torsdagkväll (finns baksidor också med röda dagar), souvenir-shopping och filmkväll hemma i ett sällsynt tomt hus! Overall I rate these couple of days to be pretty well spent, hoppas min reskamrat kände detsamma?
Tack så mycket för den här gången Freddie, och så ses vi nog om några veckor igen!
I skrivande stund har jag bara en arbetsvecka kvar som au pair, och endast två veckor innan flyget går hem till Sverige. Känner mig minst sagt förvirrad.
I skrivande stund har jag bara en arbetsvecka kvar som au pair, och endast två veckor innan flyget går hem till Sverige. Känner mig minst sagt förvirrad.
Le temps, il passe trop vite...
Therése
Försommar-mix
När bloggandet halkar efter finns det såklart en massa bilder som inte får se dagens ljus (eller, internets ljus, vad man nu ska kalla det). Därför följer härefter ett urval av bilder från april-maj i Bryssel, kanske blir det något klarare vad jag sysslat med - eller också inte!
Så, jag går ut på liten fotopromenad i kvarteret. Möts av... Hallå, vart är du på väg?
Träden hade stått och blommat såhär vackert i kanske en vecka, bladen började falla till marken och jag insåg att nu går det bara inte att vänta längre - måste ju hinna föreviga den här färgglada tiden från mitt au pair-år!
Alltså, belgare... Ibland undrar man. Vad ska detta föreställa? Finns det ens ett hus där bakom, eller är allt bara på låtsas?
En vacker dag i början av maj åkte jag, Lovisa, Simon och Alina till "Les serres royales de Laeken". Växthusen och den enorma trädgården ligger precis intill "Château de Laeken" - den belgiska kungafamiljens huvudsakliga bostad - och är öppet endast tre veckor om året, vilket alltså gör det till kungafamiljens privata trädgård... resten av året?
Här rebellar Lovisa och kliver ut på gräsmattan. Vakten med visselpipa en bit bort tyckte att hon gick lite för långt.
Group pose in växthus #1! Arkitekten som skapade dessa rätt så häftiga byggnader hette tydligen Alphonse Balat, och var lärare åt Victor Horta - Bryssels kanske mest kända arkitekt.
Avslutar det besöket med busig Lovisa-bild!
Pride-paraden kom till stan! Jag stod här själv och trängdes i folkmassan under avstampet av paraden, har aldrig sett så mycket människor inne i centrum på samma gång, gick knappt att andas - vilket spontant kändes helt fantastiskt, en sådan här dag!
Nog den mest färgglada vagnen, men fanns otroligt många fler - fyllda inte minst med människor som fullkomligt strålade av glädje!
Möttes av riktigt många iögonfallande utklädnader, önskar att folk hade på sig sånt här lite oftare i vardagen:
Okej, jag hittar alltså fortfarande sån här konfetti på mitt rum, i min väska, bland kläder... Keep in mind att det är en månad sedan! Fast det kanske säger mer om mina städvanor än om något annat... Hm, glöm att jag sa något
Mötte efter en stund upp med några av de andra au pairerna, blev ännu fler intressanta möten efter det:
Baby I want 'cha ♫
Åh alltså så klockrent när man fattade det (önskar att jag hade fått en helkroppsbild på dessa). Bästa par-utklädnaden på en Pride i Bryssel: Tintin och Kapten Haddock!
Trötta efter en lång men färgglad och livlig parad! Söta Magda och Nelly fick tatueringar (av belgiska miljöpartiet?)
Alina, Nelly och Stina nöjda med dagen! (Alina nöjdast)
Solen och värmen hade redan tagit sig in i staden, Pride var ett soligt svettkalas. Dagen därpå körde vi därför lite kvalitets-soltid i Parc du Cinquantenaire:
Ooch med detta avrundar jag för kvällen, nu ska jag väl hyfsat snart kunna bjuda på bilder som är lite mer up-to-date än dessa! Håll till godo så länge,
Bisous,
Therése
London calling (correction: called)
Blir helt galet avundsjuk när jag läser Louises blogginlägg (mer specifikt ser bilderna) från Interlaken-resan - inte riktigt någon överraskning, med tanke på min förkärlek till de schweiziska bergslandskapen... Och alla andra vackra vyer, för den delen. Men sedan tänker jag att jag kan ju inte hålla på och sura för det, jag har ju faktiskt också rest lite! Sedan att jag skjuter upp dokumentationen av det är en helt annan femma... Strunt samma, säger man "bättre sent än aldrig" kan man komma undan med vad som helst. Tror jag.
När jag återvänt till Bryssel efter avresan från Genèves flygplats en tidig morgon i slutet av april, hade jag en knapp dag på mig att packa om inför nästa äventyr, att försöka färdigställa så många ansökningar som möjligt för praktikplatser till hösten, samt att ladda upp batterierna under den tid som återstod. Klockan halv tolv på natten satt jag sedan på en buss mot London, där jag försökte ta igen lite sömn (misslyckades såklart brutalt med den uppgiften, att kliva på en färja smockfylld med franska skolungdomar mitt i resan avbröt milt uttryckt skönhetssömnen). Men väl framme i den engelska huvudstaden gjorde inte bristen på vila särskilt mycket, då jag möttes av så pass trevliga människor på hostelet där jag satt och väntade på: 1) Att få checka in på rummet. 2) Min reskompis, Louise! (Do not get confused, Louise Johansson i detta fall, som var au pair i Bryssel i höstas. Alltså ingen jag är släkt med eller så.)
Resans höjdpunkter:
- Phantom of the Opera på Her Majesty’s Theatre. Fick rysningar i hela kroppen när ledmotivet började spelas. Galen upplevelse. Skulle göra om det gånger hundra, utan tvekan. (Fast skulle förstås gå miste om tid till att gå på West End’s så många andra lockande uppsättningar)
- Warner Bros Studio Tour: The making of Harry Potter (!) - No words needed. Amazingness personified. Tyvärr blev besöket onödigt stressat, hade kunnat stanna minst dubbelt så länge…
- Roligt spontant biobesök med ett gäng från hostelet - såg ”The Grand Budapest Hotel” i en gammal teater omgjord till biosalong. Väldigt speciell film, riktigt bra och förvånansvärt underhållande!
- Häng på Waterstone’s Piccadilly, satt och läste i timmar - trodde aldrig att jag skulle falla så handlöst för en bokaffär. Ge mig jobb där och jag säger aldrig någonsin upp mig.
- Shoppingen. Jag är väl inte någon ”big spender” egentligen, men så mycket roligare det blir när man har tillgång till så många valmöjligheter. Detta jämfört med Bryssel - nu vill jag inte ens tänka på Sundsvall (säger det med glimten i ögat, älskar såklart min hemstad på många sätt och vis). När man kan välja mellan allt från flashiga butiker till att strosa omkring på Camden Market, då är jag med på noterna.
- Guidad tur med fascinerande anekdoter och historier om Londons många sevärdheter, som jag gick på under min sista dag i staden, tillsammans med Amanda (återkommer till det senare). Detta var dock något som hade varit ännu mer värt att göra i början på resan!
- Afternoon tea med Louise på The Crusting Pipe, snorgott te (vet inte om det är en bra beskrivning… men jag nöjer mig med det) med citron och ingefära, i kombination med den härliga varierande musikunderhållningen på restaurangens innergård = helt klart godkänt.
Efter check-in och Louises efterlängtade ankomst påbörjade vi äventyret med en promenad i Kensington Gardens, som låg precis vid vårt hostel:
(Jag hoppas ni inser att ni inte har något annat att vänta er nu än en rejäl bildbomb...)
Tama ekorrar is THE SHIT! (in a good sense, mind the language)
Eftermiddagssolen gjorde oss sällskap, vi tackade inte nej.
Torsdagens besök på Warner Bros Studio Tour - vi rullade in med denna!
(Sedan att vi nästan tog kål på oss själva springandes som galningar runt omkring Baker Street för att hitta busshållplatsen så att vi skulle slippa missa vår sjukt dyra och enda buss, det behöver vi inte prata så högt om. Denna bilden togs när vi kommit fram, och hade haft gott om tid att slappna av...)
(Sedan att vi nästan tog kål på oss själva springandes som galningar runt omkring Baker Street för att hitta busshållplatsen så att vi skulle slippa missa vår sjukt dyra och enda buss, det behöver vi inte prata så högt om. Denna bilden togs när vi kommit fram, och hade haft gott om tid att slappna av...)
Pretty perfect match. Skulle inte ha något problem att hålla hand med Rupert Grint... Just sayin'
The Great Hall - breakfast table settings!
Sjukt spännande att strosa runt bland all rekvisita, smått som stort - detta var något av det bästa, att få se de viktigaste karaktärernas trollstavar på nära håll. Sådana saker som man inte lägger märke till i filmerna, men som är superintressant att få sätta sig in i! Freak som jag är ville jag se allt, läsa all info, stå och glo så länge som möjligt... Men blev stoppad av vår deadline för att hinna med vår buss tillbaka, som vi samma dag insåg var satt till en specifik tid. Fanns noll marginal kring rundturen, ingen tid att slappna av, äta lunch eller spendera tid i souvenir-shopen: riktigt dåligt, om ni frågar mig.
För att återgå till trollstavarna, så tror jag min favorit var Hermiones stav. Enkel, men subtilt dekorerad med vackra mönster. Fanns många jättehäftiga dock, svårt att välja en...
Knackar på Gryffindors port!
Louise posar vid "The Knight Bus"
Lite intressant var det med mångas val av plats för fikapaus - Tom Riddle's gravsten, helt ok. No probs.
Vi hade turen att det under vårt besök pågick ett event som hette "Feathers and Flight" - vilket bland annat innebar att vi fick chansen att träffa flera av fåglarna som medverkade i filmerna! Detta var den absoluta höjdpunkten enligt mig (som inte helt okänt har lite av en "thing" för ugglor...). Här uppmanades besökarna att ta "Hedwig selfies", tillsammans med den skeptiska lilla ugglan Elmo, som var en av ugglorna som spelade Hedwig i filmerna. Kändisträff alltså, starstruck någon??
Jag, superexalterad över lite ögonkontakt med Elmo...
Number 4, Privet Drive! Where the magic happened (eller ja, inte den största delen av magin direkt)
Ett obligatoriskt provsmakande av butterbeer! Eller som det i den svenska översättningen heter, "honungsöl", vilket inte har någon som helst anknytning till smaken. Väldigt... spännande
"OHMYGODISSOFLUFF... wait, ISSOFREAKISHLYCUUUUTE"
Fågel Fenix baby birdie cutesie (jag dog) samt råttan Scabbers i bakgrunden
Hahahha, tell me I'm wrong, vi har väl alla våra minnen av denna trevliga varelse?
Dagens mest... intressanta upplevelse: titta upp i taket och inse, "Whoopsie, där hade de hängt upp Aragog, nejmen okej, här står jag kvar"
Diagon Alley: Do not ask
Utanför Eeylops Owl Emporium fick vi träffa på lite fler trevliga skådisar!
Haaaah dör, this tiny thing, tappade andan. Ugglan som spelade Pigwidgeon, det lilla som kom med i filmerna.
Till vänster: ugglan som spelade Errol, familjen Weasley's trötta gamla lappuggla
Häftiga modeller av skolgården...
...men inget slår detta. Det är svårt att greppa exakt hur mycket arbete som gått till denna omfattande modell av Hogwarts, man kan bara stå och beundra.
Haha STÖRSTA MISSTAGET i mitt liv: köpte en sådan här, provade en "vomit flavour" på bussen på väg tillbaka... Do. Not. Ever. Underestimate. the tastes of Bertie Bott's Beans. Man får vad man blivit lovad.
Fredag kväll mötte vi upp australiensiska au pairen Amanda som kommit från Bryssel för att sluta upp med oss under helgen! Efter en klassisk (och gigantisk) fish & chips tog vi en nattlig tur till Big Ben:
Efter en förmiddag på Camden Market (där Amanda inhandlade sin snygga hatt) behövde Louise ta sig till flygplatsen, och efter vårt avsked tog jag och Amanda oss iväg på den guidade turen i staden:
Bussen, ett viktigt inslag för att bilden ska kunna vara från London. Förutom att den innehåller Westminster Abbey då. Finns inte på så många andra ställen
Nöjda och trötta efter en spännande rundtur, lade oss ner i gräset i det soliga vädret, med Big Ben i bakgrunden
Skittles escape!!!
"You are my sunshiiiine, my only sunshiine ... Please don't take my sunshine away"
Avslutar med en classic touristy pic:
London, slutsats: så mycket att se, så mycket att göra, så lite tid. Skulle lätt kunna tänka mig att flytta dit, räcker inte med några semestrar för att uppleva allt som erbjuds där!
Nu är jag trött, ni som orkat läsa hela inlägget är förmodligen ungefär på samma nivå. Godnatt/fortsatt trevlig dag/puss och kram/osvosv
Bisous
/Therése
Påsk i gränslandet
Blir alltid så förvirrad när jag ska prata om den här resan: "Jo alltså, jag var och hälsade på min syster i Schweiz, eller vänta Frankrike... Alltså jag flög till Schweiz men vi bodde sedan på den franska sidan... Och sedan åkte vi lite... fram och tillbaka"
Kort sagt, ytterst förvirrande men ack såå trevligt ändå. Ser att min syster redan har satt er in i de flesta händelserna, och det väldigt utförligt (själv har jag glömt att jag ens har en blogg), så jag hade bara tänkt slänga in några av mina bilder från dessa fina dagar. Voilà:
Kort sagt, ytterst förvirrande men ack såå trevligt ändå. Ser att min syster redan har satt er in i de flesta händelserna, och det väldigt utförligt (själv har jag glömt att jag ens har en blogg), så jag hade bara tänkt slänga in några av mina bilder från dessa fina dagar. Voilà:
Haha, måste säga att denna tar hem charmpriset
Promenad längs vattnet (i Rolle?)
Snubblade nästan in i ett svanbo, inte sånt där som känns superbekvämt!
Utsikt över staden (i Aubonne? Ja det märks ju hur förvirrad jag var under resan...)
Kul väg
Utsiktsplats vid tulpanfestivalen i Morges:
Övar oss i konsten att ta familjeselfie - inte helt tokigt resultat, am I right? Lite lagom spretigt sådär
Helt klart kreativa blomsterarrangemang som ställts upp, here's my favorite: "The Pacman"
I Voltaires trädgård...
... och så slottet, where the magic happened
Utsikten från vårt B&B
Genève: Vi kom, vi såg (FN), vi försökte hitta något att göra, överhuvudtaget... Vi misslyckades
Inne på botaniska trädgården i Genève, mest för att fly undan kylan
Vår fantastiskt schweiziska (förutom att den tekniskt sett låg i Frankrike) fjällrestaurang, dit vi gick två kvällar i rad
Raclette - the real way!
Lookin' fab på en (vänta - schweizisk eller fransk?) bergstopp (nja, topp är väl att överdriva, avsats kanske är mer korrekt... fast låter inte alls lika coolt)
Yes, spana in Mont Blanc! Helt sjuk utsikt egentligen, svårt att förstå hur folk bor här utan att freaka hela tiden, "ahhmahgad issobjotifuuul"
Här övade vi oss i konsten att fota med självutlösare (bara ännu ett sätt att ta selfies)
Tack för oss, Sundlund over and out!
/Therése
Bryssel-besök del 3
Nu fick jag det genast lite lättare med bloggandet, då jag inte haft tid på några dagar och min syster därmed hann före mig med ett sista inlägg om sin upplevelse i Bryssel. Så jag tänkte att jag säger väl inte jättemycket, utan delar mest med mig av de sista bilderna jag sitter och håller på!
Lördag
Megafrukost på Le Pain Quotidien vid Merode:
Vi förflyttade oss sedan till Parc du Cinquantenaire (50 års-jubileumsparken, som alltså inrättades vid 50 års-jubiléet av Belgiens självständighet):
Les Arcades du Cinquantenaire: Triumfbågen
På väg in till det militärhistoriska muséet: "Musée royal de l'armée et d'histoire militaire"
Väl inne på muséet... Belgien är nog inte alls självcentrerat
Inne i flygplanshallen
*I hopp om att ironin skiner igenom*
Mellanmål
Haha ni får ursäkta minen som följer, men jag kände mig extremt tudelad i denna stund. Att sätta sig i ett sådant här plan var å ena sidan skrattretande då jag kände mig som ett litet lekande barn, och på samma gång kändes det så verkligt, vilket bara gjorde mig nedstämd och ledsen.
#fredtillallamänniskorpåjorden, jatack
Some serious shit's going down
"Mmmm fast... Om jag gör det ändå då?"
Efter att ha tagit oss en titt inne i muséet tog vi oss en tur upp på triumfbågen:
Där utsikten givetvis var rätt så fantastisk
Vi kunde till och med skymta Atomium långt där borta!
Vi gick sedan bortöver genom andra sidan av parken, på en underbart vacker dag som vi inte var ensamma om att vilja utnyttja
Här utanför det berömda frites-stället där vi köade febrilt för vår lunch, "Chez Antoine"
Obligatoriskt:
Haha, mot slutet av kvällen (efter att ha promenerat till Saint-Gilles för att prova massor av skumma och intressanta chokladsmaker på Zaabär, samt besöka vad som skulle vara Bryssels bästa ölbar, "Chez Moeder Lambic") tog vi en promenad genom chokladkvarteret Sablon och hittade dessa hos Godiva... Alltsåå hade varit lite ovärt att köpa, men såÅå söta!
Som Louise redan berättat så avslutades sedan kvällen på restaurang Comocomo, där vi åt pintxos (baskiska tapas) som kom åkande på rullband - en ovanlig, tidskrävande, rolig och god middag!
Söndag:
Dagen kickades igång på MIM (Musée des Instruments de Musique), där vi såklart gärna spenderat långt mer tid om vi kunnat. Själv kan jag dock gå tillbaka när jag vill, det är billigt för ungdomar och hur mysigt som helst att bara gå runt i timmar och lyssna på all spännande musik!
Trumpet maximum, haha jag slutar aldrig förvånas
Den tillfälliga sax-utställningen var intressant, lite jobbigt att försöka ta till sig den oändliga infon i vårt stressade tillstånd, hade nog varit mycket bättre om man kunnat ta det lite lugnt
Efter att ha skyndat oss igenom utställningen efter bästa möjliga förmåga tog vi oss till centralstationen, för en tågresa mot Louvain-la-Neuve. En knapp timme senare var vi framme, varefter vi letade upp vårt mål som var Hergé-muséet och dess restaurang, "Le Petit Vingtième":
Fancy lunch time, se detta som (förhoppningsvis) en engångsföreteelse från mig som inte är särskilt förtjust i pretentiösa matfoton...
Vi tog oss an Tintin och hans vänner med lite mer tid än vi haft på musikmuséet, men trots det kände vi oss ändå rätt stressade genom hela rundan. Det var dock en väldigt bra utställning, jag kan rekommendera det till alla som har lite tid över om de besöker Bryssel! Det var värt det trots resan dit och tillbaka, och för äkta Tintin-fans är det ett måste om man befinner sig i krokarna.
Väl tillbaka i Bryssel hade vi inte mycket tid innan mina besökare behövde hoppa ombord på tåget mot flygplatsen, vi tog ett hastigt farväl och så var jag på egen hand igen. Men som Louise redan berättat så åker jag ju om bara en dryg vecka för att möta upp henne och mamma i Schweiz/Frankrike, så ingen separationsångest för vår del! Nu är det bara att peppa dagarna fram till lovet...
Trött tjej säger hejsvej
/Therése
Bryssel-besök del 2
And on we go! Bild från fredagens sightseeing till fots, här i Parc Royale.
Fredag. Efter en blygsam men trevlig frukost på Exki utanför hotellet, tog vi metron mot Neuhaus chokladoutlet... Ett högst riskfyllt åtagande, men vad gör man inte för att få överraska sina stackars ovetande besökare? Haha, men skämt åsido, inte direkt lätt att åka därifrån med välmåendet i behåll efter allt "provsmakande", dock är det väldigt roligt! (Menar: gratis = alltid gott ..... ?)
Väl tillbaka i centrum kändes en stadig lunch inte särskilt aktuellt, vilket resulterade i en promenad längs shoppinggatan Rue Neuve mot gallerian City 2, för att köpa smoothies på Guapa. Extremt fräscht och gott, så med var sin Guapa-fylld hand rörde vi oss vidare mot palatset och den kungliga parken (Parc Royale), men på vägen blev det ett stopp för att avnjuta våra resterande smoothies vid Columne de Congrès:
Den hade jag aldrig sett förut, så det var väl... trevligt. Inte så mycket att se men platsen fungerade som ett fint avbrott med lite grönt runt omkring, mitt på en annars väldigt grå och trist gata. Tydligen begravdes fem okända soldater från första världskriget där (f.ö. på Armistice day år 1922, alltså den 11 november), för att minnas de belgare som dog i kriget, och det är därför det sedan dess brinner en "eternal flame" ovanför deras grav:
Fråga mig inte hur de håller den brinnande jämt och ständigt, I'm just the messenger!
Till slut kom vi ändå fram till den kungliga parken och palatset, och på en fin dag kunde ju inte det vara annat än härligt:
Pigg chey, pepp på turistande!
Haha, orkar inte
Väl hemma på hotellet hade vi turen att ha en fantastisk utsikt från sjätte våningen. Helt klart värt att nästan ramla ut genom fönstret för...
... eller, vad säger ni?
Framåt kvällen bestämde vi oss för att åtminstone åka ut och titta på Atomium (Bryssels svar på Eiffeltornet):
Med perfekt timing kom vi dit precis i tid för att se lamporna tändas! Vi hade inga planer på att gå in i själva byggnaden, då det är dyrt och det vid det här laget började bli kväll, så det räckte alldeles lagom för oss att få se den på nära håll och insupa andan av ännu ett turist-måste!
Jag kände inte att jag kunde kalla mig för en äkta Bryssel-bo innan jag hade en bild på mig själv framför Atomium... Och tja, jag antar att jag kanske kan det nu, dock var detta det bästa som gick att få fram!
Och med ett leende avslutar vi kvällens bilder!
När vi ändå var inne på det klassiska turistspåret, var det självklart att kvällen skulle rundas av med äkta belgiska "moules frites" i restaurangkvarteren. Vi hittade en restaurang med bra rekommendationer, Chez Leon, där vi fick sitta ute i den fräscha försommarkvällen och vi insåg att vi gjort ett bra val. En karismatisk och rolig servitör kombinerat med musslor som faktiskt smakade något utgjorde en bra upplevelse, och som tur var hade jag lärt mig något av min senaste erfarenhet av moules frites - vi beställde två portioner att dela på mellan tre personer, vilket blev alldeles lagom. Efter lite runtvandrande i det nu livfulla centrumet och en efterrätt på Häagen-Dazs var vi nöjda och drog oss tillbaka till hotellrummet!
(Am aware of the very utdragen historia)
To be continued...
Therése
Bryssel-besök del 1
Okej, inser att jag kommer få det svårt att begränsa bilderna från denna helg här på bloggen... Blir liksom så sällan att man fotar när man inte gör något utöver det vanliga, vilket resulterar i överdrivet med bilder när man väl gör det! Hur som helst, jag begränsar väl så mycket jag kan och resten får ni helt enkelt tåla. That's the best I can do.
Jag börjar från början. Efter min franskalektion på torsdagsmorgonen vandrade jag mig ner mot Grand Place-området för att möta upp Louise som hunnit anlända till Bryssel och installera sig på vårt hotellrum på Ibis Brussels Off Grand Place. Efter att ha lokaliserat varandra styrde vi oss mot Louise (kanske bör skriva "Avenue Louise" för att inte förvirra alla, inklusive mig själv), och tog tramen därifrån hem till mig. Vi tog en liten rundtur i min familjs hus, Louise fick hälsa på Leo (hunden), jag packade ihop mina grejer och så tog vi med oss Leo på en promenad hem till min värdpappas kusin, där han skulle få bo över helgen (min familj var på skidsemester denna helg). Därifrån tog vi bussen/metron tillbaka in till stan för att möta upp pappa som strax skulle anlända till centralstationen, och efter en del dispyter gällande mötesplats lyckades vi till slut ses allihop utanför hotellet.
När vi sedan skulle börja vårt turistande i EU-staden var det mest självklara att stanna upp lite på Grand Place, röra oss mot Manneken Pis och köpa våfflor, varefter vi besökte turistinformationen och plockade upp en karta (local som man är så äger jag ju ingen själv längre... haha, mindre smart vid vissa tillfällen). Efter lite mer omkringdrällande runt stadskärnan bestämde vi oss för en middag på en thairestaurang, innan vi tog oss mot "Ancienne Belgique" för konserten som jag hade bokat. Jag kände att det verkligen hade dröjt alldeles för länge sedan jag var på en riktig konsert, detta blev min första här i Belgien! Dock hölls konserten i klubblokalen på AB, så vi fick inte se den större konsertlokalen, men detta gjorde konserten desto mer intim. "Gabby Young and Other Animals" hette gruppen, och det var verkligen en fullträff till bokning jag lyckats göra! Letade febrilt i mörkret efter något spektakel vi skulle kunna gå på under denna helg, vi tyckte alla att det vore trevligt att göra något kulturellt i Bryssel, och som tur var hittade jag denna uppenbarelse från Londons musikscen. Tror vi alla var nöjda efter en jordnära, bubblig, glad, färgsprakande, genuin och minst sagt intressant konsertupplevelse! Här kommer (lite för många) bilder:
Måste få tipsa om låten som fångade mig allra mest under konserten:
"People say I say too much
Give away way too much
But I think that’s much better than…
Give away way too much
But I think that’s much better than…
Being closed
Never letting anyone get inside
There are many wonderful places to hide
If you open up your heart
Otherwise you're being cold
And there is not a lot of love in the fridge
I find the best way to climb every bridge
Is to be open with your heart"
Never letting anyone get inside
There are many wonderful places to hide
If you open up your heart
Otherwise you're being cold
And there is not a lot of love in the fridge
I find the best way to climb every bridge
Is to be open with your heart"
Grand place var fint som vanligt på kvällen, vi var trötta och så verkade även kameran i denna brist på ljus (sett till den oändliga slutartiden)... Tycker oskärpan visar ungefär hur vi kände oss vid den här tiden:
Jag avgör nu att de bästa resultaten för min hälsa nog bäst uppnås av att jag slutar blogga här, efter en redogörelse av torsdagen. Då hinner jag faktiskt ta mig ut i solskenet idag innan jag börjar jobba! Får se om jag försöker mig på att ladda upp nästa del ikväll, till dess får ni hålla till godo med detta.
Kram!
Therése
Le printemps à Bruxelles - en bildhistoria
Imorgon får jag finbesök av min kära far och syster, som kommer hit från var sitt håll i världen. Jag är superpepp! Innan dess tänkte jag dela med mig av mina upplevelser från när vår- och sommarvädret smög sig in i Bryssel här under första halvan av mars månad - och jag gör det så fåordigt som möjligt (in other words, i form av bilder). Därefter tror jag ni kan vänta er en redogörelse, inom inte alltför länge, av vad man gör under ett fyra dagars Bryssel-besök!
Skogspromenad en dag i Bois de la Cambre med Magda och Nelly, i det underbara solskenet!
En promenad kring Avenue Franklin Roosevelt var inte helt fel, en dag då solstrålarna inte riktigt tog sig in genom skogens grenar
Skogspromenad en dag i Bois de la Cambre med Magda och Nelly, i det underbara solskenet!
Kände att våren hade anlänt när detta plötsligt var utsikten genom fönstret...
Sedan måste jag även dela med mig av några av mysterierna i mitt kvarter... Galet så många hus och grejer som bara verkar stå och ruttna bort och växa igen! Man tror ju att naturen förklarat krig eller något åt det hållet
Skam på det kråkslott som nöjer sig med kråkor, här huserar vi vita duvor istället
... och alltid trevligt när man möts av detta när man går förbi på gatan
Färg! Överallt! Så fantastiskt, att det ska behövas så lite för att tillvaron helt plötsligt ska kännas så förändrad. Jag <3 vårtecken
Och här bor jag!
En promenad kring Avenue Franklin Roosevelt var inte helt fel, en dag då solstrålarna inte riktigt tog sig in genom skogens grenar
Jo men vi hörs väl nånting då, ha det fint och allt sånt där
Bisous,
Therése
Amsterdam!
Så, en dryg månad senare kände jag att "nu passar det sig väl rätt bra att skriva ett blogginlägg om min weekend-trip från januari?", men jag tror ni har börjat förstå mitt sätt att blogga vid det här laget. This is no exception.
Hur som helst, tog bussen till Amsterdam (vilket för övrigt går snabbare än bussen mellan Stockholm och Sundsvall, amazing) tillsammans med de finska, tyska och ungerska au pairerna Lotta, Roxana och Krisztina. En snabb resa som innehöll väldigt mycket upp och ner, kan bara säga att vädret väl inte var det trevligaste jag varit med om. Kyla + regn + blåst = vi frös + trasiga paraplyer + vi blev blöta. Ungefär så. Men roligt var det att komma iväg, och att umgås med dessa tre! Försöker sammanfatta helgen lite i bilder:
Vi startar vår tur inåt staden!
Questionable neighborhoods... Haha, men fina flickor, det är väl det som räknas.
Alltså ursäkta, men är det fel att jag VILL HA DEN bara på grund av texten...?
*typexempel: bra marknadsföring*
Because this is just how you sell liquor. Any other way would be urlöjligt.
Underbar påminnelse, när man går ute på gatan i det trista vädret och inte hittar någonvart och är stressad och less... They should put these on more places!
(bild från Lottas mobil)
Jag och Krisztina - tja, här sitter vi och har det trevligt på en restaurang...
... men oj förlåt, jag glömde, vi är ju i Amsterdam. Självklart måste något finnas till hands för att beröva oss matlusten.
Besöket på Anne Franks hus var nog det bästa på hela resan. Riktigt gripande, och väldigt värt när man hade bokat biljetter innan (vilket innebar att det bara var att smita förbi den cirka 20 meter långa kön) - av förklarliga anledningar fick man dock inte fotografera där inne, så denna staty som stod en bit utanför huset fick agera som dokumentation av upplevelsen.
Väldigt trevliga samt dyra godisbutiker för turister
(bild från Lottas mobil)
Don't ask me why, vissa saker är bara extra fina ur vissa vinklar.
Om vi någon gång under helgen helt plötsligt skulle glömt bort var vi befann oss (jag menar, det kan ju hända), är det inte så svårt att påminna sig när man ser cyklarna som står parkerade överallt...
... som sagt. Ser väldigt häftigt ut nattetid. Just då, när de är stilla, de små fordonen. Dagtid får man akta sig som fotgängare, man står liksom inte lika högt i rang som cyklisterna.
Härefter följer lite obligatorisk posering!
Uh..... Enough said.
"I tried to fit as much as possible on there!"
"Well yes... We can tell"
(bild från Lottas mobil)
Jag och Roxana glada efter en kopp varm choklad, ingen mer stress!
Jag och Roxana glada efter en kopp varm choklad, ingen mer stress!
Bisous,
Therése
Sportlov i Sverige + Antwerpen x2
För två helger sedan körde åtta svenska au pairer en utgång i Antwerpen... För lite omväxling måste man ju få! Vi hälsade på hos Rebecca som bor i Boom (nära Antwerpen), där vi umgicks innan vi tog oss in till klubben ”Noxx”, som tydligen ska vara ”the club” i staden.
Stal ett par bilder från Magdas blogg, som i sin tur fick dem från Stinas mobil:
Glada hemma hos Rebecca!
Jag och Stina på Noxx, pepppp på party!!
Och när månaden fortfarande var januari, alltså för några veckor sedan, tog några av oss även en dagstripp till Antwerpen! Inte bloggat om detta ännu, men det var en trevlig shoppingtripp, hann inte se så mycket mer än bara shoppinggatorna (det var ju fortfarande rea...).
Extremt trevlig tågstation, that I will give them!
Kemmie & Co. entering the Antwerp shopping streets...
Fina Rebecca, Alina och... förlåt, Nelly!
Lunch på en urmysig innergård (bilder på Magda, Ebba, Stina och Toby saknas mig tyvärr...)
För att återgå till nuet, så sitter jag för tillfället i källaren hemma hos min mor och inväntar morgonen, då jag tar tåget ner mot Arlanda och reser tillbaka till Bryssel. Har nu fått landa hemma i Sundsvall under en dryg vecka, vilket verkligen har varit superskönt! Fick faktiskt ett lite längre lov än det som först var tänkt: long story short, planerna ändrades i senaste laget och jag skulle inte åka till Sverige med mitt värdbarn trots allt - men då jag redan planerat inför att åka hem, bokade jag flyg ensam och kom hem till Sundsvall ett par dagar tidigare istället!
Lovet har bestått av lite blandat umgänge med familj och vänner, buggkurs, Himlabadets relax, ”The Hobbit” på bio (äntligen!), lite shopping, naprapat-besök, musikskrivande, framtidsplanering... Och mer därtill!
Mjukstartar lite med jobbet denna vecka som kommer, 7-åringen kommer nämligen inte att vara hemma vilket gör att mina arbetsuppgifter blir ytterst få. Hoppas att jag då kan använda den överblivna tiden åt att färdigställa mitt rum (fast jag behöver hjälp med en del saker), så det kan komma upp någon bild här på bloggen inom en snar framtid! För tillfället är det lite kallt där uppe, men det fixas förhoppningsvis snart... I övrigt är det supermysigt!
Nu ser jag fram emot våren och allt vad den kommer att bjuda på i Bryssel. Bara drygt fyra månader kvar av au pair-året nu - helt galet!!
Tack till alla jag fått träffa under veckan, ni är guld värda!
Therése
Framsteg i tillvaron
Ok, so... Jag ska inte säga att allt varit frid och fröjd sedan jag kom tillbaka till Bryssel efter jul (bortsett från bostadsletandet, which obviously wasn't), det är klart att det var väldigt tungt att ta tag i mitt liv och mitt jobb här nere igen efter att jag fått landa hemma i två veckor och undvika att tänka på allting. Au pair-livet har verkligen sina upp och ned-sidor - det är helt klart ett väldigt tacksamt jobb sett till arbetstimmar, tar man mig som exempel jobbar jag kring tre timmar varje dag, plus en barnvaktskväll i veckan. Detta gör nog att många tänker att det är just en barnlek att vara au pair - lättförtjänta pengar, en väldig skillnad från att t.ex. knega på ett kontor "from 9 to 5", som Dolly Parton skulle ha uttryckt det. Ibland känner man det så själv också, när man inser hur mycket fritid man har och vilka möjligheter som ges under ett sådant här år. Men trots att arbetstiden ofta är kort, är arbetet desto mer påfrestande - att ta hand om någon annans barn, få dem att lyssna på någon annan än deras föräldrar - det är INTE vad jag skulle kalla en "barnlek" alla gånger. Dessutom blir det när man bor hos sin arbetsgivare desto mindre klart vad som är arbete och vad som är ledig tid... Men det känns som om detta är något vi redan behandlat ganska utförligt här på bloggen (eller så är det bara i mina tankar). Det jag ville få sagt var alltså att det varit en utmaning för mig att komma tillbaka till jobbet under de här veckorna och samtidigt försöka styra upp min bostad och fritid, men nu börjar det faktiskt sippra fram en hel del ljus ifrån slutet av tunneln!
För att börja med bostadsbiten så tror jag att det är safe to say att jag inte varit så framgångsrik gällande detta... Av blandade orsaker. Dock fick detta problem en ganska skön lösning för ett par veckor sedan; när pappan i familjen frågade mig om jag inte tyckte det var bäst att jag helt enkelt tar och stannar kvar här hos dem. När jag tänkte på det insåg jag att idén kanske inte alls var dum, de är ovana att ha någon som bor hos dem så det har varit lite speciellt de senaste månaderna, men allt eftersom tiden gått och jag blivit kvar här har vår samvaro börjat falla på plats mer och mer. Kommer nog behöva skaffa öronproppar att sova med (vilket jag skulle gjort för länge sedan... Ett hett tips till alla där ute som är sugna på att bli au pairer!), men utöver det känns det som om att stanna här blir den bästa lösningen. Min ekonomi kommer att vara bättre än om jag hade flyttat ut, jag behöver inte lägga restid varje dag för att ta mig till jobbet och hem igen... Jag får dock fortfarande ingen franska i hemmet, vilket jag skulle kunna ha fått om jag lyckats flytta in med några fransktalande människor i något kollektiv, men den chansen var inte så stor - man måste ju få allt runt omkring att klaffa också.
Hur som helst, nu när jag stannar kvar hos familjen är det meningen att jag ska få byta rum - vet inte om jag klarlagt problematiken kring rummet där jag bor nu, men en kort version är att jag bor i gästrummet (vilket de gärna vill ha kvar som gästrum) där föräldrarna även har alla sina garderober och därför kommer in titt som tätt för att hämta kläder, dessutom finns det knappt någonstans för mig att förvara mina saker vilket resulterar i en mindre trevlig röra... Så, vi håller på och planerar en mindre inredning av rummet på övervåningen (där barnen också bor) som tidigare fungerat som gym men inte använts så flitigt, och så snart vi har varit till IKEA för att köpa några möbler (kan vara trevligt att ha en säng på rummet, liksom) ska jag nog kunna flytta in! Detta borde ske nu under veckan som kommer - jag uppdaterar när det är färdigt.
Även mina fritidssysselsättningar har tagit flera steg framåt nu under den senaste månaden. Från att knappt ha haft något att göra förutom att hänga hemma med blandade aktiviteter, jogga i skogen eller åka och titta på saker i staden (inte dåliga saker i sig, men kan vara kul med lite fler grejer att göra), har jag nu lyckats lägga till: spela musik, sjunga i kör samt träna på Friskis!
Yes you heard me right, "get fit the Swedish way" as they say here, jag har under den senaste veckan hittat till Friskis&Svettis-pass här i Bryssel tillsammans med flera andra au pairer. Känns najs att ha något som påminner om hemma, dessutom sjukt billig träning och väldigt värt bara man vet vart man ska någonstans (de har flera olika lokaler runtom i stan där de har sina pass, istället för ett ställe som man är van vid hemifrån). Glad att jag hittat dit och definitivt något jag kommer att fortsätta med!
Gällande musiken har jag efter många om och men under hela hösten äntligen tagit steget - och köpt en sådan här:
Riktigt nöjd med den än så länge! Klart man är lite tveksam när det är Thomanns egna märke, men so far so good. Inte haft jättemycket tid att spela ännu då jag som sagt försökt få in flera nya saker i mitt schema, är dessutom ovant att påminna sig om att man har den så att man kommer ihåg att öva... Men lite har jag kommit igång, och det känns superkul! Skadar inte att den är fin heller...
Oooch angående körsången - vilken jag verkligen har letat efter i alla skrymslen och vrår av den här staden sedan jag kom hit - var jag igår på min tredje övning med Brussels Madrigal Singers, en kör där jag sänker medelåldern avsevärt men där jag oväntat nog börjat trivas rätt bra. Kören sjunger blandade verk från 1400-talet och framåt på massor av olika språk och utan ackompanjemang, och det har verkligen visat sig bli en utmaning, men jag tror det är det som triggar mig så pass att jag vill fortsätta! Det är en väldigt annorlunda form av musik än vad jag sjungit tidigare, dessutom är nivån i kören väldigt hög vilket har gjort att jag behövt "step up my game" rätt markant. Nu hoppas jag bara att jag får fortsätta, det är snack om att man ska göra intagningsprov för att se om man hänger med i stämmorna... Får se om och när det blir och hur det går, jag håller tummarna!
Strax innan övningen med BMS igår kväll var jag även på min andra övning med kören Afro Gospel tillsammans med Magda - båda körerna övar på söndagkvällar, direkt efter varandra, vilket gör att det inte är särskilt lockande att fortsätta med båda då det blir stressigt och går åt väldigt mycket tid på en och samma kväll... Men i alla fall, det är roligt eftersom körerna är helt otroligt olika! Båda är små till antalet medlemmar, men utöver det finns nog inga fler likheter. Gospelkören är mer chill på så sätt att det inte riktigt krävs några förkunskaper, det är mer bara att komma dit, göra sitt bästa och gilla känslan. De pratar dessutom franska på övningarna (till skillnad från BMS där arbetsspråket är engelska), vilket är väldigt önskvärt för mig som liksom jag tidigare nämnt inte längre talar någon som helst franska i hemmet och jobbet. Trots det ska jag nog ändå försöka satsa på den förstnämnda kören och hoppas att jag får fortsätta, eftersom jag tror att det kommer att utveckla mig mest på det musikaliska planet - vi får se hur det går!
Sådär, nu ska jag inte plåga er ytterligare med ännu mer utdrygad text, kram och hej,
Therése
Surpriiise...
Nu är det bestämt - jag flyger hem till Sverige den 17:e februari!
Håll i hatten dock, det är inte för gott. Vet att ni fick upp förhoppningarna där... Haha okej, jag ska sluta dryga - jag flyger alltså hem tillsammans med mitt värdbarn, som på sitt sportlov ska hälsa på sin farmor och farfar i Sverige. Hon är 7 år och vågar inte flyga själv, så det blir jag som åker med henne, och får därmed en resa till Sverige av familjen! Så som det ser ut blir jag hemma i en vecka, 17-24 februari. Inga planer är uppgjorda än, har inga flygtider ännu så kan inte boka tåg/buss till Sundsvall, men vi får se vad som händer!
Hur som helst, jag är som jag många gånger tidigare konstaterat rätt dålig på att blogga frekvent. Jag tänkte att jag försöker slänga in en kort uppdatering nu så får ni i alla fall något livstecken från mig! Fast känner jag mig själv kan något kort väldigt lätt sluta i något... tja, lite längre.
Men jag tror jag skippar det nu - känner att det viktigaste får vara att jag faktiskt ser till att publicera något, istället för att påbörja ett inlägg utan slut som jag lämnar i flera dagar innan jag avslutar det! Så håll till godo så länge, jag har mycket jag vill berätta... Måste bara hitta lite tid och ork till att göra det också!
Vi hörs!
Therése
ÅLDERSDISKRIMINERING
"Hi Therese, Thank you very much for your reply, but we would prefer to live with someone from around our age (26). Good luck with finding a room! Cheers"
Den här sortens meddelanden börjar bli ganska tjatiga för mig i min jakt på boende i Bryssel. Jag är EXTREMT IRRITERAD på att hela tiden få svar av folk som inte vet ett DUGG om mig, att "oj du är typ 5-10 år för ung, det här går ju inte för sig". Hur i hela friden menar de att jag ska kunna flytta in med någon i min egen ålder!? Det FINNS JU INGEN i den åldersgruppen som annonserar, för att väldigt få i den åldern faktiskt hyr någonting, om de inte typ studerar (och det svaret är ju också jättekul att få: "Nej tyvärr, detta boende är bara för heltidsstudenter, tack och hej"). Känner mig extremt diskriminerad både som au pair och för min ålder. Jag förstår att folk kan ha fördomar om ungdomar som inte ens fyllt 20, lite fördomar kan man inte undgå. Men kan de inte åtminstone FRÅGA någonting, FÖRSÖKA ta reda på om jag är en hygglig person, låta mig komma på besök så jag kan bevisa mig själv?
Inte heller som au pair är man högt aktad - för det första är det typ ingen som har koll på vad det är, så den enda kategori man som au pair blir placerad i är "någonstans mellan studerande och arbetare", eftersom man både studerar språk och jobbar på deltid. Vilket leder till att de som är ute efter studenter till ett boende tackar nej då man inte studerar på heltid, och de som i ett kollektiv är arbetare vill ha någon annan som ligger närmare dem yrkesmässigt (man ska ju vara på "samma stadie i livet").
Inte nog med att jag har en väldigt begränsad budget, det är alltså dessutom ingen som VILL HA MIG även om jag kan betala för rummet. Att man letar bland de lägre hyreskostnaderna gör ju att man automatiskt hamnar bland annonser om att hyra rum i kollektiv, finns nämligen inga egna studios/lägenheter i den prisklassen. Vilket i sig inte är något jag har det minsta emot, tvärtom vore det roligt att känna lite nytt folk - men man märker efter ett tag när man inte är önskad.
Jag har slavat med detta ändlösa bostadsletande dag ut och dag in i snart två månader. Jag är trött och less på att inte ens få komma och titta på några lägenheter, och när jag väl lyckas få någon enstaka visning kommer det alltid något i vägen - sjukdom, jobb osv. Vet inte när det är meningen att man ska ge upp.
"Tyvärr, denna bloggen är bara för äldre bloggare
Så du kan stänga ner den här sidan, tack och hej"
/En trött och less Therése
Deep. Eller. Nåt sånt.
God fortsättning på det nya året till er alla! Blev inga hälsningar någonstans i år på jul/nyår, varken på sms eller facebook (vad har hänt med mig liksom, gawd), så jag hoppas att folk tar del av det här istället!
Tänkte dela med mig av lite deep thoughts från första kvällen tillbaka i Bryssel. Var galet trött efter en cirka 15 timmars resa, men någon liten poäng kanske det går att få fram ur det.
Att allt ska vara så annorlunda när man kommer tillbaka för andra gången till staden, den som kommit att bli mitt hem. Förra gången jag färdades till Bryssel var allting så nytt, så spännande. Nu är det som att åka hem till "det gamla vanliga". Något som innan var svårt att föreställa sig att jag skulle kunna tänka om den här nya platsen.
Det känns väl så annorlunda just för att jag nu vet att jag färdas tillbaka mot något bekant, om än fortfarande främmande på sina ställen så vet jag nu ungefär vad som väntar mig här. Åtminstone vilken plattform av möjligheter jag (för tillfället) har tillgång till här, och därigenom ungefär vilket liv jag kan skapa för mig själv under de närmsta sex månaderna.
Bristen på alltför mycket spänning och förväntan gjorde också separationen från allt jag håller kärt hemma så mycket svårare. Denna gång inför resan till Bryssel fanns inte längre något att fokusera tankarna på, något att fantisera om eller tanken på att ha något främmande att upptäcka framför sig. Detta har gjort att jag tänkt så mycket mer på vad jag lämnar bakom mig, och på hur tokig jag måste vara som åker ifrån så många fantastiska människor i jakt på nya. Självklart var det inte den motiveringen jag hade för att resa hit från början, men just nu är det lite så det känns. Som om jag kastar bort lotten med högsta vinsten, bara för att se om jag kan få en lika hög vinst i en annan valuta på annan plats. (And in comes the dåliga liknelser, along with the skrivande in a trött stund...)
Jag antar att jag helt enkelt är förundrad över hur rollerna kan förbytas så snabbt. Att allt jag upplevt hittills i mitt liv, i nästan nitton år, att allt det känns mer som en flyktig dröm än den situation jag nu befunnit mig i under bara fyra månader.
Mitt tidigare så självklara hem har förvandlats till min semesterort, fylld av folk jag känner igen och älskar. Precis som i drömmar, då du befinner dig på en plats långt bort men är omgiven av de du känner som allra bäst, eller ägnar som mest tankar åt för stunden. Det är just så det känns, och även om jag inser att det är en naturlig vändning på saker och ting så skrämmer det mig ändå en aning.
Separationsångest är svårt och mycket verkligare än vad jag tidigare kunnat föreställa mig. Vad jag kan minnas har jag aldrig varit den som haft mycket hemlängtan när jag som liten sovit hos kompisar, åkt på läger, eller rest hemifrån överhuvudtaget. Men det har varit just för att jag hela tiden vetat precis vad som väntat mig bakom hörnet. Jag har vetat att jag alltid kommer att komma hem och fortsätta mitt vanliga liv om bara några dagar. Aldrig tidigare i mitt liv har jag behövt tveka en sekund på mitt boende eller på hur mycket tid jag får spendera med min familj. Det har varit några av ändå ganska få självklarheter, och det är verkligen inte lätt att bara lämna sådant bakom sig efter en så lång tid.
Nu är det förhoppningsvis bara första-dagen-tillbaka-ångest som talar, och om några dagar är jag nog inne i den vardagliga rytmen igen. Men just idag är det inte lätt att acceptera att jullovet är slut, och med det även det underbara minnet av drömmen om två veckor tillbaka i mitt gamla liv.
Det känns väl så annorlunda just för att jag nu vet att jag färdas tillbaka mot något bekant, om än fortfarande främmande på sina ställen så vet jag nu ungefär vad som väntar mig här. Åtminstone vilken plattform av möjligheter jag (för tillfället) har tillgång till här, och därigenom ungefär vilket liv jag kan skapa för mig själv under de närmsta sex månaderna.
Bristen på alltför mycket spänning och förväntan gjorde också separationen från allt jag håller kärt hemma så mycket svårare. Denna gång inför resan till Bryssel fanns inte längre något att fokusera tankarna på, något att fantisera om eller tanken på att ha något främmande att upptäcka framför sig. Detta har gjort att jag tänkt så mycket mer på vad jag lämnar bakom mig, och på hur tokig jag måste vara som åker ifrån så många fantastiska människor i jakt på nya. Självklart var det inte den motiveringen jag hade för att resa hit från början, men just nu är det lite så det känns. Som om jag kastar bort lotten med högsta vinsten, bara för att se om jag kan få en lika hög vinst i en annan valuta på annan plats. (And in comes the dåliga liknelser, along with the skrivande in a trött stund...)
Jag antar att jag helt enkelt är förundrad över hur rollerna kan förbytas så snabbt. Att allt jag upplevt hittills i mitt liv, i nästan nitton år, att allt det känns mer som en flyktig dröm än den situation jag nu befunnit mig i under bara fyra månader.
Mitt tidigare så självklara hem har förvandlats till min semesterort, fylld av folk jag känner igen och älskar. Precis som i drömmar, då du befinner dig på en plats långt bort men är omgiven av de du känner som allra bäst, eller ägnar som mest tankar åt för stunden. Det är just så det känns, och även om jag inser att det är en naturlig vändning på saker och ting så skrämmer det mig ändå en aning.
Separationsångest är svårt och mycket verkligare än vad jag tidigare kunnat föreställa mig. Vad jag kan minnas har jag aldrig varit den som haft mycket hemlängtan när jag som liten sovit hos kompisar, åkt på läger, eller rest hemifrån överhuvudtaget. Men det har varit just för att jag hela tiden vetat precis vad som väntat mig bakom hörnet. Jag har vetat att jag alltid kommer att komma hem och fortsätta mitt vanliga liv om bara några dagar. Aldrig tidigare i mitt liv har jag behövt tveka en sekund på mitt boende eller på hur mycket tid jag får spendera med min familj. Det har varit några av ändå ganska få självklarheter, och det är verkligen inte lätt att bara lämna sådant bakom sig efter en så lång tid.
Nu är det förhoppningsvis bara första-dagen-tillbaka-ångest som talar, och om några dagar är jag nog inne i den vardagliga rytmen igen. Men just idag är det inte lätt att acceptera att jullovet är slut, och med det även det underbara minnet av drömmen om två veckor tillbaka i mitt gamla liv.
Lillasyster sammanfattar
Så var jag slutligen framme (i fredags kväll). Det tog ganska precis 13 timmar från start till mål, men nu är det äntligen över. Jag hade inte varit riktigt SÅ mån om att få resan att gå snabbare (jag tycker det är ganska skönt att bara sitta och veta att jag är på väg någonstans, men utan att kunna påverka resan att gå snabbare - då kan jag slappna av och göra vad jag vill), om det inte vore för det att jag inte fick någon sittplats på tåget mellan Stockholm och Gävle - vilket innebar att jag fick sitta i trappan vid dörrarna till tåget. Inte alldeles förfärligt i sig, jag behövde ju inte direkt stå, men när tåget rullade uppstod det galet med värme underifrån, vilket gjorde att mina ben blev lite grillade... Det var alltså bara att välja mellan att stå eller att bli grillad, typ. Men jag ska inte klaga, ingen skada skedd!
Förutom en trött hjärna så är jag väldigt exalterad över att vara tillbaka i Sverige för drygt två veckor. Hoppas nu bara att jag hinner med allt (eller det mesta) som jag planerar att få gjort under den här tiden, och att jag hinner träffa alla som jag planerar att träffa!
Nu tänkte jag inte filosofera mer om framtiden för tillfället, jag känner snarare att jag har försummat bloggandet gällande dåtiden en hel del på sista tiden. Kombinerat med tekniska problem med datorn, har jag även försökt göra mig själv mer och mer upptagen på min fritid ett tag nu, vilket har lämnat mindre tid och utrymme för bloggen. Men jag väljer att se det som något positivt - det funkar ju inte att bara sitta hemma och skriva på en blogg om man inte GÖR någonting utöver det, då har man ju snart ingenting att skriva om!
Jag har haft mycket blandat för mig som jag inte skrivit något om, små och stora saker. Ska jag försöka göra någon sorts kort sammanfattning får det nog bli i punktform (utan någon större kronologisk sortering):
Jag har bland annat...
- Letat lägenhet - det går tid åt det i princip varje dag, men fortfarande inget napp...
- Upptäckt Châtelain tillsammans med Anna (au pair), samt stöttat henne i franskaplugg över en fika (som för övrigt fick flera inslag av random personer)
- Gått på Jonas skolorkesters konsert med familjen, mycket trevlig kväll som fick mig själv att (liksom honom) också vilja plocka upp trumpeten igen!
- Haft en mysdag med fina Hannah (tysk tjej som är volontär här) på stan, och upptäckt den underbart fridfulla tillflykten i den katolska kyrka - L’église Notre-Dame du Finistère - som ligger precis på Rue Neuve (den stora shoppinggatan), samt hunnit med den otroligt charmiga About Time på bio
- Umgåtts med alla mysiga svenska tjejer, vi har bl.a. haft ostkväll, middagar inne & ute, gemensamma utgångar, filmkväll osv.
- Med ett litet mindre gäng av de internationella au pairerna sett filmen The East (med Alexander Skarsgård) på bio, REKOMMENDERAS STARKT
- Julklappspysslat hemma hos mig med au pairerna Alina & Carima
- Försökt dra ner på chokladkonsumtionen (dock ytterst SVÅRT, in the home of pralines, haha)
- Fått mitt 12:e ”Välkommen till Belgien!”-sms från Halebop, vilket får mig att tänka att jag borde ta och fixa det här med belgiskt telefonnummer...
- Sett Hunger Games: Catching Fire på bio med Anna, och återigen blivit indragen i den världen... Vill verkligen LOVORDA filmer som denna, som gör boken rättvisa!!
- Jobbat extra i form av ”hemma med sjukt barn”-jobb. Kan sammanfattas som: ”Julkalendern, Harry Potter, Karlsson på taket samt spring i benen och starka viljor”
- Återigen varit ensam med hunden Leo en långhelg (inte fullt så länge som sist), mycket mysigt!
- Letat efter en kör att gå med i inför vårterminen
- Haft mysig terminsavslutning på Svenska Kyrkan i form av julknytis
- Drogat Musikhjälpen (sjukt bra att ha på i bakgrunden när man slår in julklappar och pysslar!)
- Firat Halloween (hm, väldigt sen uppdatering om just det...) med ett gäng av de internationella au pairerna:
- Samt övat och uppträtt lite varstans med Luciakören (via Svenska Kyrkan). Det förtjänar ett eget inlägg för sig, så jag sparar nog det lite grann!
Vet att jag är långsam. Men. Jag trivs med det. För tillfället.
Svenska hälsningar,
Therése
Helt supErCrAZyyY
Alltså jag förstår det inte själv - om 12 timmar sitter jag (förhoppningsvis) på flygplatsen med 20 min kvar innan mitt plan går mot SVERIGE! Det är nästan så att denna resa känns mer overklig än när jag skulle hit... Which doesn't make sense..?!
Förlåt för dålig frekvens på bloggandet, får försöka skriva under resan hem så kommer det kanske upp ett inlägg om den senaste tiden när jag väl är framme! Puss och hej så länge,
OM 24 TIMMAR HAR JAG VARIT HEMMA I SUNDSVALL I EN TIMME!!
(… om man kan lita på SJ, det vill säga)
Therése
Ett kärt återseende
Bristen på bloggande från min sida beror oftast på lathet. Klart det finns saker att berätta, och klart det finns tid till att teckna ned dem. Men är det vad jag orkar lägga min tid på när den väl finns? Nja, inte i första hand riktigt, den lediga tiden brukar klart mer frekvent läggas på något mindre produktivt. Detta nådde dock sin botten någon gång under den gångna veckan, och jag orkar inte vara oproduktiv längre. Jag är liksom inte skapt för det. Det är klart att det är skönt att koppla av ibland, men man blir ju knäpp i längden. Så, de senaste dagarna har jag försökt ta tillvara på tiden genom att umgås med andra, aktivera mig själv och uträtta saker jag vill få gjorda (annars blir det ju liksom inget av dem). Detta har resulterat i en piggare Therése som då faktiskt inte haft tid över till att blogga förrän nu, och nu när jag har tid tänker jag banne mig använda den!!
Denna morgon har jag, tillsammans med au pairerna Emelie och Magda, besökt en supermysig adventsgudstjänst på Svenska kyrkan där vår fina vän Lovisa var och sjöng med Svenska kören. Efter lite kyrkfika åkte jag hem och fick en väl värd pratstund på Skype med pappa, det var ett tag sedan... Likaså min syster hade jag (vilket ni förstår om ni läser bland hennes senaste inlägg) knappt hört ifrån på flera veckor, förrän vi talades vid igår! Däremot mamma och styvfar KG (tycker inte riktigt om ordet då det har en negativ klang, men i brist på bättre får det duga) antar jag att jag har fått "my fair share" av för tillfället, då vi fick spendera mycket tid tillsammans under förra helgen! Jag tänkte försöka berätta i korthet (jag sa försöka - kan inget lova gällande textens längd) vad som försiggick (SJUKT konstigt ord, just for the record...) under det efterlängtade besöket (JA, jag är medveten om att jag ständigt avbryter mina meningar med mer eller mindre relevanta parenteser):
På torsdag morgon anlände mamma och KG till Bryssel, och vi möttes upp på centralstationen, Gare Centrale. Det var en riktigt udda känsla att kunna se och röra vid varandra igen efter en så pass lång tid (i jämförelse med den längsta tid i sträck jag hade spenderat borta från min familj innan jag kom hit), men det är så skönt när man upptäcker att inget förändrats. And it BETTER not have with anyone else of you when I get back for Christmas..! Haha okej men skämt åsido, det var väldigt fint att få en sådan känsla av hem och trygghet hitflugen från Sverige. Vi började med att styra kosan mot deras hotell, Ibis Grand Place, vilket alltså ligger mitt i turistsmeten. Efter incheckning besökte vi obligatoriskt Grand Place, gick in på turistbyrån och köpte kartor, åt lunch på en mysig restaurang och fortsatte vidare mot området Sablon, där vi tittade i fina chokladbutiker som Pierre Marcolini, Godiva och Neuhaus. En väldigt bra kort introduktion till livet i Bryssel, om jag får säga det själv! Vi avslutade med kaffe och varm choklad på Häagen-Dazs-cafét vid Place Louise, varefter jag var tvungen att ta mig hemåt för att hämta barnen från skolan. Efter att jag jobbat några timmar var det tänkt att jag skulle ta mig till Luciaövningen på Svenska kyrkan, men det gick inte riktigt enligt planerna... Efter att pappan oturligt nog blivit sen hem från jobbet kom jag iväg ytterst sent, och efter ett litet tips på hur jag skulle kunna ta mig snabbare till kyrkan fick kvällen ett ytterst intressant slut - när jag klivit av efter två stationer sitter jag helt plötsligt fast ute i Moensberg. Jag hade alltså i all stress råkat ta tåget (som jag aldrig åkt förut) åt helt fel håll, vilket gjorde att jag hamnade på en plats jag aldrig hört talas om, när sista tåget tillbaka hade gått, och jag var utan både internet och möjlighet att kontakta pappan i familjen. En ganska bra stund av panik ute i kylan följdes dock av två bussresor, som tog mig hem till där jag började. Blev inte så mycket Luciaövning den kvällen, men jag blev åtminstone en (helt annan) upplevelse rikare!
På fredagen mötte jag upp mamma och KG på hotellet efter frukost, varefter vi promenerade oss till MIM - Museum of Musical Instruments. En sevärdhet jag verkligen rekommenderar! Det tar tid att se och höra allt som gömmer sig där inne, men det är så värt det. Vi hann inte stanna så länge som vi hade velat denna gång, så jag kommer definitivt tillbaka! På vägen därifrån blev det en snabb lunch i farten innan vi besökte chokladmuseet vid Grand Place. Där fick vi en demonstration av hur belgiska praliner tillverkas, av en ovanligt karismatisk kille (för att vara i Belgien menar jag, landet utan service)! Sedan gav utställningen intressant info om kakaobönan och chokladens historia i Belgien, samt i världen. Museet var väldigt litet så det tog inte alls lång tid, väldigt behändigt då jag kom hem i god tid för kvällens jobb. Behövde inte jobba länge alls, då föräldrarna kom hem tidigt för att packa grejer, hämta barnen och åka iväg till Antwerpen över helgen (för övrigt en stad jag inte hunnit besöka än, men det är med på min bucket list!). Så eftersom de skulle åka var jag ledig och kunde åka tillbaka inåt stan, där jag, mamma och KG åt på en dyr restaurang (återigen, nära Grand Place... Vad förväntar man sig?) för att prova den belgiska specialiteten moules frites (musslor och pommes frites). Varning till alla som vill göra detsamma - beställ först in en portion och dela på mellan två personer, om det inte räcker får ni väl beställa en till. Så GALET mycket, vi verkligen tryckte i oss men det gick bara inte... Hur som helst, men en nära på sprängd magsäck begav jag mig hemåt efter att vi spenderat lite kvalitetstid tillsammans. Inget trebäddrum hade lyckats bli bokat de första två nätterna, så jag fick ta min vanliga resa ut ur staden till min "egen" säng.
Morgonen därpå gjorde vi något lite wild and crazy - vi möttes vid Merode istället för kring Grand Place. Sjukt avancerat! ...Hur som helst, där käkade vi frukost på Le Pain Quotidien och gjorde ett besök på julbasaren i Svenska kyrkan som ägde rum över helgen. Det var tråkigt att det skulle krocka med besöket, annars hade jag gärna hjälp till någonting under basaren!
Efter dagens dos av svenskhet gick vi till Parlamentarium - ett sorts interaktivt museum, om man så vill, där man får lära sig allt möjligt om parlamentet och EU. Fast riktigt slut var det i och för sig inte på svenskan, Parlamentarium tillhandahåller nämligen ljudguider på alla EU-språken! Det var häftigt att se (och höra), väldigt värt i och med att det även är gratis, men det var alldeles för mycket för att kunna ta in på ett besök. Man skulle behöva gå dit minst fem gånger för att hinna läsa och hänga med på allt! Det var aningen jobbigt för mig som störs rejält av att strötitta lite här och där på sådana här saker - jag vill avverka all information systematiskt och hinna förstå allt jag ser, hör och läser. Behöver väl inte säga att min hjärna var i kaos ett bra tag där..?!
Efter dagens dos av svenskhet gick vi till Parlamentarium - ett sorts interaktivt museum, om man så vill, där man får lära sig allt möjligt om parlamentet och EU. Fast riktigt slut var det i och för sig inte på svenskan, Parlamentarium tillhandahåller nämligen ljudguider på alla EU-språken! Det var häftigt att se (och höra), väldigt värt i och med att det även är gratis, men det var alldeles för mycket för att kunna ta in på ett besök. Man skulle behöva gå dit minst fem gånger för att hinna läsa och hänga med på allt! Det var aningen jobbigt för mig som störs rejält av att strötitta lite här och där på sådana här saker - jag vill avverka all information systematiskt och hinna förstå allt jag ser, hör och läser. Behöver väl inte säga att min hjärna var i kaos ett bra tag där..?!
Efter ett långt, långt besök gjorde vi något ännu mer galet - vi lämnade centrum. Vågat, eller hur?! Spårvagnen tog oss ut mot mina hemtrakter, men innan vi åkte till mitt hus åt vi på en (ganska tom, men vi var tidigt ute) fantastisk italiensk restaurang! En gratinerad ravioli med rökt lax och spenat var definitivt inte att leka med... När vi slutligen kom hem till mig blev det en kort rundvisning i familjens hus, innan vi tog oss tillbaka inåt stan där jag och mamma strosade lite bland sent öppna turistbutiker och hade det mysigt. Vid kvällens slut slapp jag till och med att åka hem igen, då de äntligen fått byta hotellrum till ett med tre sängplatser!
Söndagen bjöd på en dagstur till Brugge (stad i Flandern)! Choklad i mängder (flera mindre butiker än de kedjor som finns i Bryssel), mysig julmarknad, fina gamla byggnader, häst och vagn på gatorna samt fina kanaler genom den lilla staden. Vi fick till och med lite sol, och det i staden känd för sitt dåliga väder! Vid fyra-tiden tog vi tåget tillbaka mot Bryssel, och den fina lilla dagen hade varit så perfekt om det inte var för att vi lyckats hoppa på tåget med en surkärring till konduktör... Fast vad vet jag, det kanske 9 av 10 av konduktörerna hade varit ändå. Det är riktigt synd att de inte värnar om service i det här landet, och speciellt inte när det gäller turister - dem kan man behandla precis som man själv tycker passar!!
Efter resan spenderades resten av kvällen åt att lugna nerverna och försöka glömma vilka idioter vi omges av... Till middag blev det traditionella belgiska köttbullar på en mysig, anspråkslös restaurang i centrum. Avslutade sedan kvällen men en sista runda kring Grand Place bara med mamma, och sedan en lugn stund på hotellrummet.
Måndag morgon intogs en tidig frukost på gårdagens middagsrestaurang, så snart de hade öppnat. Därefter blev det ett hastigt farväl när mamma och KG bar sig av mot flygplatsen, och jag blev ensam på hotellrummet fram tills att jag behövde checka ut och gå på fransklektion. Det var oväntat jobbigt att säga hejdå när man precis "återförenats", men sådana stunder är självfallet oundvikliga! Jag hade i alla fall en underbar helg, som jag tackar så sjukt mycket för.
Behöver faktiskt köra en liten (...) bildbomb också (som om inlägget inte redan var långt nog):
Måste få säga att jag tycker mig bemästrat konsten i att ta en najs gruppbild. Verkligen.
MIM - en vacker byggnad med en vacker utställning, liksom fantastiskt vackra utsiktsplatser på flera av våningarna
Fint par framför utsikten. Tyckte dock inte bilden var så intressant när personerna inte var särskilt mycket i fokus, så utsikten fick gå bort.
Me and my friends, just jammin'
...and this is the joy you receive from listening to impeccable pieces of music, alongside some seriously curious ones... MIM var intressant på många nivåer!
We need this on an instrument because...? Tycker det är så häftigt med alla utsmyckningar och avvikelser som fanns på instrument förr i tiden. Det beror väl på att de inte massproducerades som nu, när funktionen går framför allt. Men vi glömmer att ett musikinstrument kan vara konst i sig, titta bara på nästa:
Se detta i vilket annat sammanhang som helst, och dra en gissning på vad det används till. Musik hade inte funnits bland mina första gissningar, om jag säger så.
Vi lämnar MIM, detta var vår bästa kompis på kvällspromenaden. Han inger en känsla av trygghet, tycker du inte det?
Vidare till Brugge! En otroligt fin mor framför den mysiga sättningen hos en medeltidsstad med små söta kanaler.
Mindre charmigt men behöver väl visa att jag själv också var där!
Vindstilla och vackert. Det kom ett par små regnskurar under vårt besök, men på det stora hela kunde vi inte önskat bättre väder.
Så mysigt när de redan fantastiskt fina byggnaderna utsmyckas med smakfulla julprydnader!
Hest. Hest överallt.
Isrink intill julmarknaden, ett mysigt inslag som även finns på Bryssels julmarknad vilken körde igång denna helg, alltså en vecka efter Brugge.
Eftertänksam mor i solskenet.
Man kan se lite av taken på julmarknadsstånden - måste säga att det var roligt att få komma dit när det hände något i staden!
Ja, jag vet... Jag är svag för pånys.
För detta är det första jag skulle komma att tänka på att skapa om jag behövde göra en skulptur i choklad. Just sayin'.
Okej, vet att det blir många bilder på samma motiv men hade liksom så många fina... Vad ska jag annars göra av dem?
Om tre veckor är jag hemma..?!?!
Therése
Therése
(Some) time to kill
Ligger ensam och chillar på ett hotellrum i centrala Bryssel - gaanska så sweet egentligen! ......om jag hade haft något att göra, det vill säga.
Hur som helst kommer verkligheten alldeles snart och smyger sig på igen - strax efter klockan 11 måste jag checka ut och ge mig av mot franskan (vilket i och för sig oftast är roligt, blir bara lite tungt att ta sig dit igen efter två veckor - var dunderförkyld förra veckan så båda lektionerna gick bort). De senaste fyra dagarna har varit helt fantastiska, att ha mamma på besök i min nya hemstad var något galet efterlängtat! Skriver mer om besöket så fort jag har tid och är hemma med min dator. Tack för den här tiden, och nu är det ju knappt en månad innan jag åker hem till Sverige igen!! Helt sjukt, innan jag vet ordet av kommer det vara jul och jag får sitta där än en gång med halva tjocka släkten och titta på Karl Bertil Jonsson och annat trevligt.. Sådant som man tidigare tagit för givet, men som man numera knappt fattar att det fortfarande finns kvar.
Men nog med allt sentimentalt nu, vad gör man egentligen när man har några timmar att döda på ett hotellrum? Trashar rummet lite rockstar-style, tar ett bad, springer och busknackar på granndörrarna, slöar framför lite random fransk/flamländsk TV..? Äh, jag ger upp. Kör nog på det förstnämnda.
Ha det bra tills vi ses igen!
Therése
Hur som helst kommer verkligheten alldeles snart och smyger sig på igen - strax efter klockan 11 måste jag checka ut och ge mig av mot franskan (vilket i och för sig oftast är roligt, blir bara lite tungt att ta sig dit igen efter två veckor - var dunderförkyld förra veckan så båda lektionerna gick bort). De senaste fyra dagarna har varit helt fantastiska, att ha mamma på besök i min nya hemstad var något galet efterlängtat! Skriver mer om besöket så fort jag har tid och är hemma med min dator. Tack för den här tiden, och nu är det ju knappt en månad innan jag åker hem till Sverige igen!! Helt sjukt, innan jag vet ordet av kommer det vara jul och jag får sitta där än en gång med halva tjocka släkten och titta på Karl Bertil Jonsson och annat trevligt.. Sådant som man tidigare tagit för givet, men som man numera knappt fattar att det fortfarande finns kvar.
Men nog med allt sentimentalt nu, vad gör man egentligen när man har några timmar att döda på ett hotellrum? Trashar rummet lite rockstar-style, tar ett bad, springer och busknackar på granndörrarna, slöar framför lite random fransk/flamländsk TV..? Äh, jag ger upp. Kör nog på det förstnämnda.
Ha det bra tills vi ses igen!
Therése
Utflykt!
Igår, måndag den 11 november, firades "Armistice day" här i Belgien (samt även i Nya Zeeland, Frankrike och Serbien - jag googlade), dessutom firas det tydligen denna dag i fler länder men under ett annat namn. Det är alltså vapenstilleståndet efter första världskriget som firas, vilket innebär att de flesta butiker, banker osv har stängt denna dag - och så även skolorna. Vilket för mig innebar lite extra jobb, då föräldrarna inte var lediga från sitt! Så, jag och Malin (alias), den 7-åriga flickan i familjen, skulle alltså spendera dagen själva tillsammans (pojken på 12 år, Jonas - också alias - var hos en kompis).
I slutändan av dagen hade jag fått se Atomium för första gången sedan jag kom till Bryssel (JA, jag vet att det är efterblivet...), men det var faktiskt inte den vi åkte för att se! Bredvid Atomium finns tydligen något sorts nöjescentrum, "Bruparck". Där inne ligger det ett litet äventyrsbad - "Océade" - i stil med Paradisbadet typ, fast med väldigt många vattenrutschbanor (av vilka vi inte åkte en enda..), så det blev vårt mål med dagen! Förutom att vi var tvungna att ta oss till andra sidan stan för att komma dit, vilket tar ganska lång tid, så var det en väldigt rolig dag. Jag har ända sedan jag började jobba som au pair velat ha tid att verkligen hitta på något med barnen, men en vanlig eftermiddag när de kommer hem från skolan finns det oftast inte tid att göra något överhuvudtaget utanför huset/närområdet. Så fastän det blev en lång och väldigt utmattande dag, var det en möjlighet jag hade väntat på och blev riktigt glad att den kom! Det blir så mycket roligare att jobba när man har ett "projekt" för dagen eller vad man ska säga, snarare än att bara försöka fördriva tiden tillsammans hemma.
I övrigt fortsätter mitt sökande efter bostad, så om du som läser av en händelse råkar veta något om billigt boende för typ studenter eller liknande här i Bryssel, hör jättegärna av dig!
Annars rullar vardagen på som vanligt, ikväll är det övning med Luciakören som jag verkligen vill kunna gå på (jag var på den första övningen, men har missat de två senaste i röran med familjebytet), så jag hoppas det blir av! Nu är det inte heller långt kvar tills jag får mitt första besök från Sverige... Galet, längtar något enormt! Har aldrig varit ifrån mamma (eller pappa) så här länge någonsin förut, haha det är lite knäppt att tänka på men så är det ju faktiskt. Så inte är det väl konstigt att det känns lite tomt?
Bisous,
Therése
