G-g-g-g-ent
Oj! Blir mörkrädd när jag inser hur snabbt tiden rinner iväg... Detta inlägg påbörjades inte långt efter själva händelsen, men blev (såklart) liggandes i väntan på publicering fram tills nu. Bilderna kommer hur som helst ifrån en solig och regnig helgdag i början av juni, då jag tillsammans med Alina, Lovisa och Kemmie besökte staden Gent för första gången (en dryg halvtimme med tåg ifrån Bryssel). En väldigt mysig dag att tänka tillbaka på såhär i efterhand, saknar er redan tjejer!!
En liten Lovisa med tillhörande rosa keps skymtar fram bakom räcket!
Gent visade sig vara en riktigt fin stad, vad jag fått höra av andra innan var att den är lite som Brugge fast finare och utan alla dess turister... Vilket jag tyckte stämde ganska bra!
Alltså, jag tappar liksom ord för sådant här. Lätt bo i ett såhär ballt hus?! Coolast i stan, direkt ba
Sötisar!
Glad Kemmie i solskenet!
Vi var nog glada allihop förresten - solen varade inte hela dagen, så man fick uppskatta den när tillfälle gavs...
Vänta, vad är det där på väggen, det är ju... Pikachu!! Haha, this made my day
Väl tillbaka i Bryssel bestämde sig himlen för att bete sig lite konstigt. Vi sa okej, tog ett foto, gick hem. Tack tjejer för denna väl spenderade dag!
Bisous,
Therése
I slutet på ett liv
Med bultande hjärta och rosiga kinder står jag på perrongen och ser upp mot fullmånen som lyser över staden. En tåg passerar i ultrarapid och mina vingliga ben ger nästan vika. I mina öron hör jag ljudet av sprakande 50-tal och ett lugn börjar lägga sig. Framtiden är härifrån ett mysterium, men allt är i sin ordning. Finska Petra och hennes vän går förbi, vi hälsar och jag berättar att jag ska åka tillbaka till Sverige, de ska ut på nattklubb. På tåget smsar jag Jessica för att meddela att jag är påväg, hon ska hämta mig på flygplatsen. Tre ungdomar sätter sig i min ödsliga vagn, det luktar champagne och de skrattar. Jag blir än en gång ensam i vagnen, alkohol rinner över golvet. Resväskan rullar över den lilla floden av champagne. Jag nyser högt men jag vet att ingen kan höra. På tåget till flygplatsen tänker jag tillbaka på när jag satt på flyget till Schweiz, hur jag tittade ut över natthimlen och funderade på hur livet skulle se ut. På flyget mot Stockholm är tankarna få, fullmånen speglar sig mot flygplansvingen.
Det här var en text som jag skrev när jag precis lämnat min första värdfamilj i oktober förra året. Nu såhär i efterhand är jag så tacksam för att jag inte gav upp, att jag vågade trotsa min svaghet och kämpa vidare. De två första månaderna kan inte jämföra sig med allt som hänt sedan dess, det var ett annat liv helt enkelt. Det jag har varit med om här nere går inte att beskriva - jag är så stolt och lycklig, men också förvirrad och ledsen över att allt som varit min verklighet snart bara kommer att vara ett minne. Allt känns så naturligt här - mitt jobb, min plats, min fritid och mina fantastiska vänner. Nu ska jag lämna allt som känns säkert, för ett liv i Sverige där ingenting kommer att bli som förut. Jag har förändrats, jag vet inte om det kommer att märkas, men jag vet att det här året för alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta.
Igår var absolut sista avskedet, vet inte hur många jag har sagt hejdå till, vissa flera gånger, men nu är det över. Jag vaknade upp igårmorse med ont i halsen vilket eskalerade till en enorm förkylning, hade det inte varit för att det var min sista kväll, och min sista chans att umgås så hade jag definitivt legat hemma i sängen. Istället åkte vi till IKEA och åt middag, när det stängde tog vi tåget tillbaka till Nyon och umgicks hos Rhian, som nu känns så naturligt. Vid det här laget hade jag redan tröttnat på alla avsked, och inget kändes på riktigt. Idag är sista dagen, och det känns fortfarande inte på riktigt. Natten var fruktansvärt, jag skakade tänder och mådde skit, jag känner mig helt drenerad på energi och det gör ont i hela kroppen, snälla ta mig hem till Sverige igen så att allt det här lidandet kan vara över.
Gruppbild från i måndags - sista Crosslink
Onsdagens glasskväll som slutade på en vinbar, fast egentligen slutade den på McDonalds
