Nu är jag som ni kanske redan förstått hemma i Sundsvall sedan snart 2 månader. När jag precis kommit hem var jag rätt euforisk och inspirerad över att vara tillbaka, men med tiden började allt kännas som vanligt igen. Det är ganska skrämmande att komma hem igen efter en sådan här livsomvälvande upplevelse, jag har svårt att förstå att det faktiskt är verkligt - alla händelser och alla kompisar, jag skulle ljuga om jag sa att jag var bra på att hålla kontakten med mina au pair-vänner. 

 

Men, efter förra veckan som spenderades på Rhodos med syster och kusin hade jag bokat in en snabbvisit till Stockholm. Då blev det Svencca-reunion 2.0. På onsdagkväll kom jag med flyget från Luleå och hoppade sedan på en flygbuss in till centrum. När jag klev ur bussen blev jag helt överrumplad av tre skrikande tjejer, åh så glad jag var att se dem! 

 

 

Här nedan kan ni klicka er in på min blogg:

 

Det här var en text som jag skrev när jag precis lämnat min första värdfamilj i oktober förra året. Nu såhär i efterhand är jag så tacksam för att jag inte gav upp, att jag vågade trotsa min svaghet och kämpa vidare. De två första månaderna kan inte jämföra sig med allt som hänt sedan dess, det var ett annat liv helt enkelt. Det jag har varit med om här nere går inte att beskriva - jag är så stolt och lycklig, men också förvirrad och ledsen över att allt som varit min verklighet snart bara kommer att vara ett minne. Allt känns så naturligt här - mitt jobb, min plats, min fritid och mina fantastiska vänner. Nu ska jag lämna allt som känns säkert, för ett liv i Sverige där ingenting kommer att bli som förut. Jag har förändrats, jag vet inte om det kommer att märkas, men jag vet att det här året för alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta. 

 

Igår var absolut sista avskedet, vet inte hur många jag har sagt hejdå till, vissa flera gånger, men nu är det över. Jag vaknade upp igårmorse med ont i halsen vilket eskalerade till en enorm förkylning, hade det inte varit för att det var min sista kväll, och min sista chans att umgås så hade jag definitivt legat hemma i sängen. Istället åkte vi till IKEA och åt middag, när det stängde tog vi tåget tillbaka till Nyon och umgicks hos Rhian, som nu känns så naturligt. Vid det här laget hade jag redan tröttnat på alla avsked, och inget kändes på riktigt. Idag är sista dagen, och det känns fortfarande inte på riktigt. Natten var fruktansvärt, jag skakade tänder och mådde skit, jag känner mig helt drenerad på energi och det gör ont i hela kroppen, snälla ta mig hem till Sverige igen så att allt det här lidandet kan vara över.

 

Gruppbild från i måndags - sista Crosslink

Har nätt och jämt städat ut mitt rum - alla väskor är packade men väntar på att kvinnan som äger lägenheten ska komma hem och säga att hon är nöjd med städningen (har traumatiska minnen av min första flytt i Schweiz).

 

Igår var det LiNK-picknick som skulle hållas på en utebad i Nyon. Det var dock inte vilken dag som helst, utan dagen då Ida skulle lämna Schweiz och åka hem till Småland, så vi hade bestämt att några av oss skulle träffas lite tidigare. Hämtade upp Hencca och Emelie och åkte till badet och inväntade resten, allting kändes nästan som vanligt när vi satt där och pratade och skrattade, förutom att jag kände mig lite borta i tankarna. När det sedan började närma sig tiden för Idas avfärd gick det bara inte att låtsas som att allt var som vanligt, det var hemskt hur dåligt jag mådde. Stannade kvar på badet med Hencca, Emelie och Freya ett tag innan vi begav oss till The Hub i Nyon, picknicken hade nämligen flyttats in då de trodde att det skulle regna, det var dock hur fint väder som helst! Där blev det iallafall knytkalas och mingel, åkte egentligen dit för att säga hejdå till de vänner jag inte skulle hinna se något mer, men i slutändan tog jag bara farväl av en tjej, resten kommer jag att träffa idag eller under veckan! Det var nog lika bra då jag redan gjort slut på alla tårar för dagen...

 

Resten av kvällen spenderades hos Rhian med häng och spel, fick även äran att rengöra hennes soptunna (lång historia). När de andra tog tåget till Lausanne åkte jag hem för att ladda upp för dagens flytt. Nu ska jag snart iväg på en födelsedagspicknick i regnet, det gäller att ta alla chanser man får att träffa alla innan jag åker hem.

 

För en vecka sedan satt jag här med denna smålandstös

Kan för allt i världen inte begripa att nästa fredag den här tiden så befinner jag mig på flygplatsen på väg att kliva på planet som markerar det definitiva slutet på det här äventyret. I tisdagskväll fick jag besök av Ida och Tereza som fortfarande inte besökt "min" lägenhet, de var med största sannolikhet mina sista besökare då jag på söndag lämnar mina rumskamrater för att de sista dagarna bo hos värdfamiljen. 

 

Igår var det sista LiNK-mötet för året, även detta obegripligt! Så många gånger vi samlats i den källarlokalen, och så många fantastiska minnen. När jag körde dit igår tänkte jag inte så mycket på vad det innebar, men när mötet var över stod jag och storgrät tillsammans med mina fina Ida, Hencca och Emelie. Det slog mig senare att anledningen till att jag inte är så ledsen att lämna min värdfamilj är för att de inte är min familj här nere, min riktiga familj består av alla underbara vänner och LiNK, känns som att en stor del av mig kommer att gå förlorad när vi skiljs åt.

 

Har varit så glad över att få komma hem till Sverige, men nu när jag inser att återse Sverige även innebär att säga farväl till Schweiz och mitt liv här, är jag inte lika angelägen om att komma hem. Visst vill jag såklart träffa min familj och vänner, missförstå mig inte, hoppas på många varma kramar när jag kommer hem! Det kommer dock ta en tid att bearbeta den förlust som det faktiskt innebär att lämna detta bakom mig. 

 

Jag har nu sökt igenom mitt rum och kan konstatera att kamerasladden med största sannolikhet föll ner i papperkorgen och följde med soporna ut förra helgen (bara jag som lyckas med sådant) så en bildbomb från min sista tid utlovas när jag är tillbaka på svensk mark!

 

Stjäl istället en bild från midsommar på järngänget - Svencca!

Jag har påbörjat min näst sista vecka som au pair, och det märks verkligen, samtidigt som att det är svårt att greppa. Förra onsdagen hade vi avskedsträff med Svenska kyrkan, vilket i slutändan bara blev Ida, jag samt Eva och Anette som jobbar med au pair-träffarna. Ida och jag tog bussen från FN-kvarteren hem till Eva, och där satt vi länge och pratade innan vi insåg att inga fler skulle dyka upp. Eva hade gjort en jättegod lax- och avokadosallad, och till efterrätt åt vi glasstårta och schweiziska mumsmums. Årets au pair-grupp har varit en av de sämsta på länge (frånsett lucian), och vi funderade mycket på vad den dåliga närvaron berodde på, varför så många hade åkt hem. Ida och jag var iallafall nöjda med att få sätta punkt för Svenska kyrkan-träffarna som ändå varit en del av vårt au pair-liv.

 

Vi hade vår sista Link-UP i torsdags, vilken till min belåtenhet fick avslutas med "Swedish Tacos" som tydligen inte är så svensk som jag trodde... Jag är så tacksam för att jag fått vara med i den diskussionsgruppen som verkligen fått mig att öppna ögonen för mitt känsloliv och hur viktigt det är att dela med sig av sina problem och inte stänga dem inne. 

 

All veckans stress och planering fick äntligen ett slut på lördagen då alla gäster anlänt till vår midsommarfest. Allting blev kanske inte precis som vi hade föreställt oss men huvudsaken var att det blev lyckat! Är nästan chockad över att vi lyckades skapa ett så genuint midsommarfirande, i Schweiz med tjejer från vitt skilda håll i världen. Dagen efter klev jag upp tidigt och körde iväg till ett lyxhotell bara 10-15 minuter härifrån. Där spenderade jag och Ida vår söndag och NJÖT för fulla muggar, så skönt efter alla midsommarförberedelser att bara få släppa allt och glida omkring i morgonrock och tofflor hela dagen. 

 

Tyvärr har jag till min stora besvikelse (och förvirring) tappat bort min kamerasladd, så jag kan inte dela med mig av några bilder från den senaste tiden. Istället kommer en webcam-bild på ett vykort som jag fått från mormor och morfar - tack fina ni, och fina Sundsvall ser jag såklart fram emot att återse!

Det är så skönt att vara ikapp med blogguppdaterandet (men vadå tänker ni kanske, du har ju inte updaterat sedan i lördags!?). Det var såklart några dagar sedan sist, men kan inte säga att någonting speciellt har hänt.

 

Igår åkte min värdmamma med tjejerna till sjukhuset i Genève då min äldsta ramlat i trädgården och fått en sticka i ögonlocket och yngsta bara mådde allmänt dåligt, det slutade med att jag inte behövde jobba resten av dagen då äldsta fick göra en mindre operation och mamman tog ledigt från jobbet resten av dagen. På morgonen åkte jag och tog en promenad med Jessica, vi pratade om framtiden lite mer personliga saker. På kvällen var det Crosslink, det märks att det är i slutet då vi var väldigt få denna gång, vissa har redan börjat åka hem.

 

Idag hade jag en tuff morgon med busiga och tjuriga barn, sedan åkte jag till Ida och planerade inför vår midsommarfest på lördag. Vi kommer att bli ett gäng på ca 30 pers, olika nationaliteter, och det känns som att det kommer bli en riktigt rolig dag!

 

Här är bilder från hotellet Ida och jag ska spendera söndagen på, efter mejlväxling med receptionerna så är det nu bestämt att vi ska spendera hela söndagen där, samt natten mot måndag då presentkortet inte gällde lördag natt. Känner dock att vi kommer sticka ut lite, men äsch - kolla bilderna!

Det känns så konstigt att sitta här en lördagmorgon och inte ha en enda plan för helgen, något som för mig förr brukar vara mer än vanligt är nu något jag glömt bort nästan helt. Mina enda planer nu är att jag ska iväg och shoppa, både lite saker och kläder (bör kanske tillägga att jag inte köpt ett enda plagg i Frankrike/Schweiz hittills (om man inte räknar med att jag beställde från ASOS en gång). Min helg kommer alltså bestå av shopping och städning - vilken helg! Innan jag gör mig klar och åker iväg så tänkte jag berätta kortfattat om vad som har hänt sen förra helgen.

 

Igår satt jag barnvakt åt ett norsk familj som Ida känner. Kollade på Sagan om ringen med en 8-åring, som jag sedan fick läsa om antikens Rom för, kändes aningen för blodigt och informativt för att var en godnattsaga. Kvällens upptäckt var att jag förstod mer norska än jag trodde, men inte tillräckigt för att det skulle bli en avslappnad stämning...

 

Förra lördagen var det extremt varmt (det är varmt varje dag numer, en riktig värmebölja som byts av med åska och skyfall då och då). Hannah hade huset för sig själv så hon bjöd in till ett poolparty. När jag anlände några timmar sent blev jag chockad över att ingen befann sig i poolen, detta blev dock ganska klart när några klev i lite senare - det var iskallt! Som vanligt vande man sig vid temperaturen efter ett tag och det var faktiskt inte såkallt. Det var en väldigt avslappnad dag, och då jag kände av en förkylning tog jag det extra lugnt och åkte hem vid 18-tiden för att orka med morgondagens planer.

 

På söndagen klev jag upp tidigt och körde till Nyon, därifrån hoppade jag på ett tåg till Lausanne. Där mötte jag Ida och Petra och hoppade sedan på ett tåg till Basel. Det var även denna dag väldigt varmt och vi kände inte alls för att leka turister när vi anlände till Basel, anledningen till varför vi åkte dit var på grund av att vi skulle kolla på Mamma Mia-musikalen (engelska originalet)! Vi började vistelsen med att ligga och vila i skuggan, sedan köpte vi varsin frozen yoghurt (första gången för mig). Efter ett snabbt besök på turistbyrån bestämde vi oss för att promenera mot teaterhuset för att åtminstone uppleva staden lite. Vi slutade dock strandade på Starbucks med varsin frappucino innan vi bestämde oss för att ta spårvagnen resten av vägen. Musikalen började 14.30 och var klart kl 17. Den var riktigt bra, med väldigt passande skådespelare. Lite förvånad över att det var så likt filmen, kalla mig blåst men hade tänkt att berättelsen skulle vara annorlunda, tror dock att det var ca 3 låtar som inte var med i filmen. 

 

Vi gick därefter ut i värmen och hoppade på spårvagnen, klev av när vi närmade oss tågstationen och letade efter någonstans att äta middag. Vi hamnade tillslut (nej, inte på McDonalds) på en hotellrestaurang/pizzeria och delade på två pizzor då pizzor i Schweiz kostar minst 140kr styck. Blev lite chokad över att dessa pizzor var godare än den sista jag åt i Italien! Trötta och mätta hoppade vi åter på spårvagnen och klev av vid tågstationen. Kl 19.03 klev vi på vårt tåg hem till Genève. Vi fick dock dela på oss i Biel då Petra och jag behövde byta i Lausanne för att ta våra tåg hem, medan Ida kunde ta sitt direkt till Genève (inte alls rörigt). På mitt tåg till Nyon träffade jag mot alla odds på Emelie och Hencca som var på väg hem från Interlaken, så jag gav dem en skjuts hem.

Heather, djurens vän

Får ungefär samma känsla som när man låg efter med skolarbete när jag tänker på bloggen, så mycket att berätta, så lite tid! Ikväll ska jag iallafall skriva färdigt om Italien, jag vet att jag kan bli lite väl detaljerad ibland men med tanke på att bloggen är som en dagbok för mig så får ni helt enkelt stå ut.

 

På lördag ville Raquel och Laura umgås på tu man hand, så vi bestämde oss för att dela på oss över dagen. Jag och Heather hade planerat att åka tillbaka till Varenna och så blev fallet. När vi klev iland marcherade vi direkt till turistbyrån och bad om vägbeskrivning till Castello di Vezio som är en gammal ruin ovanför Varenna. Jag var där förra året också men tyckte att det var så fint att det utan tvekan var värt att besöka igen. Vi började vår bergsbestigning som verkligen fick oss att inse hur urusel vår kondition var. Väl uppe på toppen betalde vi 4 € inträde och gick sedan för att beundra den fantastiska utsikten. Sedan stod vi en lång stund och beundrade (fotade) fåglarna (örnar, falk och uggla) som bor där (ja, de är inte lösa alltså). Förra gången jag var där hade de en fågeluppvisning så vi gick till kassan och frågade när den var, till svar fick vi att den började kl 16, och då var klockan inte mer än 12. Då jag inte kände att det var värt att stanna och vänta i 4 timmar tog vi beslutet att promenera ner till Varenna igen och sedan kämpa oss upp igen lagom till uppvisningen. 

 

Solen värmde mer och mer så när vi kom ner till staden igen gick vi och satte oss på en uteservering på samma ställe som gårdagen och delade på en ricotta- och spenatpizza som var gudomligt god! För att smälta pizzan skynde vi oss förbi gårdagens uteservering i hopp om att inte bli sedda av en viss servitör. Med varsin bägare i handen gick vi sedan vidare till den lilla gömda stranden vi varit till dagen innan. Denna gång var jag förberedd med bikini, tyvärr var det blåsigare än gårdagen, men jag hade bestämt mig för att årets första dopp minsann skulle ske i Comosjön. Sagt och gjort så tog jag mig sakta ut från stranden och flöt omkring ett tag och njöt av den uppfriskande känslan av ett dopp en varm sommardag. Vi blev kvar på stranden ett bra tag till, och när jag torkat och bytt om började vi vår bergsbestigning på nytt.

 

Väl upp var det nu riktigt varmt, vi gick upp i ruintornet och gick sedan ner till fåglarna i väntan på uppvisningen. Allting var precis som förra gången - samma italienska kille som mumlade saker på italienska (som om han pratade med sig själv fast att han pratade till åskådarna), samma fåglar och samma trick. Jag hade nog en aningen romantiserad bild av uppvisningen då jag ansåg att det vart värt att gå upp för berget två gånger för att få se den. Som tur var var den lite kortare än förra gången (antagligen för att det var färre åskådare), inte lika tur var dock att Heather och jag var de enda två dumma nog att sitta kvar i värmen och vänta på fortsättningen när han troligen sagt på italienska att showen var över. När poletten tillslut trillat ner hos oss gick vi för andra gången ner till Varenna igen. Men varsin glass (såklart) satt vi oss vid vattnet och matade änder innan vi hoppade på färjan tillbaka till Menaggio. 

 

På hotellet mötte vi upp med Raquel (Laura hade åkt tillbaka till Zurich där hon studerar) och när vi duschat och gjort oss iordning gick vi på restaurangjakt. Gata upp och gata ned letade vi efter en pizzeria där Raquel ätit första kvällen, vi hittade den tillslut och satte oss vid det enda bordet utomhus. Vi blev nog lite bortglömda då det tog ett tag för oss att få vår mat, pizzan (ja, vi åt pizza till lunch OCH middag) var inte lika fantastisk som lunchens, men helt okej. Blev ju också tvungna att beställa tiramisu till efterrätt, fast det var en riktig besvikelse. Pizzerian var omtald då det var den lokala pizzerian dit italienarna gick för att undvika turister. Mätta gick vi tillbaka till hostelet och sa godnatt. 

 

Nästa dag åt vi frukost och packade ihop våra saker, eftersom vi hade några timmar innan vår buss till Lugano (Italien) skulle gå lämnade vi packningen på hostelet och tog oss en promenad i Menaggio. En lång söndagsmarknad sträckte sig längs med vattnet så där fastnade vi ett tag innan vi letade upp ett ställe att äta lunch på. Tyvärr blev vår sista måltid i Italien inte heller särskilt mycket att hurra över, långsam service och tråkig mat. Då vi fått vänta länge på maten blev det sedan till att skynda sig och hämta packningen. Trots att vi var lite stressade var vi ändå tvungna att hinna med en sista italiensk glass. Bussresan från Menaggio till Lugano var smidig, ca 1 timmes bussresa för 6 €.

 

I Lugano var vi rätt trötta av värmen, så det blev bara en snabb promenad längs med vattnet, sedan sa vi hejdå till Raquel som skulle ta ett tidigare tåg då hon är för gammal för Voie 7 (abonnemanget som tillåter ungdomar att åka tåg gratis mellan kl 19 och 5 på morgonen i Schweiz). Då Heather och jag hade några timmar att döda gick vi till en park och lade oss och vilade. Tre tonårskillar kom fram till oss och började prata italienska (Lugano ligger i italienska delen av Schweiz), men när de förstod att vi pratade engelska var det som att de fick tunghäfta. Efter ett tag lyckades de få fram att de ville att vi skulle skänka en av killarna 2 francs, men varför kunde de inte förklara. Jag och Heather sa att vi var fattiga vilket på sätt och vi stämde, vi kunde för allt i världen inte förstå varför de valde att fråga just oss - två tjejer som låg på gräset i en park med resväskor, tror inte vi utstrålade några lyxsympom precis...

 

Vi hoppade på första tåget efter klockan 19 och påbörjade vår hemresa. Att åka tåg i Schweiz är verkligen guld värt, ett sådant förtrollande landskap! Efter ett försenat byte kom vi fram till Lausanne strax före 1 på natten, där skildes vi åt och hoppade på olika tåg hem.

 

Detta var min Italienresa, bilder kommer senare.

 

 

 

 

På fredagen så vaknade vi upp vid 9-tiden och upptäckte att vi var de enda kvar i vår sovsal. Vi gjorde oss klara och gick ner och åt frukost som visserligen inte var mycket att hurra över, men gratis är alltid gott. Sedan promenerade vi ner till färjehamnen som låg ca 5 minuter från hostelet. Där köpte vi varsitt dagskort och hoppade på första bästa färja. När vi började närma oss land tyckte jag att jag kände igen mig, och det var mycket riktigt Varenna vi la till vid, där vi varit på bröllop förra året. Efter en session av "mata änder" promenerade vi runt i den charmiga lilla staden som för mig fortfarande förblir min favorit bland städerna runt Comosjön. När vi kom till slutet av staden betalade vi inträde till Villa Monastero som är en stor trädgård längs med sjön och såklart även en flådig villa som numera är ett "museum".

 

Trädgården var fantastisk och vi stannade överallt för att foto och njuta av utsikten över sjön. När vi slutligen kom till slutet av trädgården fanns det en stenavsats i sjön som Heather och Raquel gärna ville klättra ut på och jag skulle agera fotograf. När de kommit över/under staketet och var påväg ut mot avsatsen skriker Heather till och båda kommer springande tillbaka, då hade hon sett en stor orm i gräset mindre än en meter från var de stod (Heather var dessutom barfota). Efter oss kommer ett australienskt par och undrar varför vi skrek, de blev såklart bara nyfikna när vi sa att vi sett en orm och de ville veta storlek och färg. Lite skakade promenerade vi tillbaka genom trädgården och gjorde ett snabbt besök på museet. Alla var då hungriga så vi gick ner till vattnet igen där vi slog oss ner på en uteservering.

 

Jag åt kanske världens godaste panini med tomat och mozarella! När vi skulle betala frågade vi kyparen om vi kunde betala var för sig men det gick inte. När kyparen sedan kom tillbaka med växel säger han någonting vi inte uppfattar och går sedan in, jag vänder mig för att titta på honom och möter då en dödsseriös blick. När vi var på väg därifrån frågar Heather kyparen vad det var han sa, och då hade han överhört vårt samtal efter att vi frågat om notan trott att vi kallat honom "asshole" vilket vi absolut inte gjort. När vi gått för att köpa glass vänder Heather tillbaka och säger att hon vill gå och klaga hos ägaren. Efter att vi andra två stått på avstånd och sett att ägariannan uppenbarligen inte hängde med på Heathers hetsiga engelska, gick vi dit och Raquel (som pratar italienska) fick agera tolk. Vi står där ett tag och kyparen (som pinsamt nog råkar vara ägarinnans bror) får be om ursäkt, fast Heather blev nog inte riktigt nöjd.

 

Efter glassen gick vi tillbaka till färjan och åkte till Bellagio som är en av de populäraste städerna i området, men jag förstår verkligen inte varför. Förra gången jag var där spöregnande det, denna gången var det nästan för varmt. Staden har många fler butiker och restauranger än Varenna men har inte alls samma närhet till vattnet och naturen. Vi gick ett varv i staden men bestämde oss ganska snabbt för att gå tillbaka till färjan. Därifrån åkte vi till Villa Charlotta som är, liksom Monastero, en villa med stor trädgård, då jag hört att Monastero var bättre (och billigare) skippade vi Charlotta och gick istället till Trémezzo som låg 10 minuters promenad bort. Där pustade vi ut i värmen i väntan på nästa färja som skulle ta oss till Lenno. När vi kom fram till vår sista resmål för dagen kunde jag minnas att det fanns en glassbar i närheten så det blev första anhalten. Men god gelato gick vi och satte oss längs vattnet, när Heather ätit upp sin skulle hon såklart känna på vattnet, men att sista trappsteget som låg under vatten skulle vara snorhalt hade hon inte räknat med vilket resulterade i en rätt så blöt Heather. Promenerade vidare på små gator i staden och när vi kom tillbaka till centrum ville Raquel gå och kolla en sak så jag och Heather blev själva för en stund. Vi inhandlade vykort (och ännu mer glass?) och gick sedan ut på en stenpir och satte oss. 

 

När Raquel kom lite senare gick vi till färjan och blev tvungna att betala 3€ extra då det var en "snabbåt". Väl tillbaka i Menaggio gick vi till vårt hostel och mötte upp Raquels vän Laura från Spanien som hade arbetat med ett konstprojekt i Milano och åkt hit för att träffa Raquel. Vi gick och satte oss på första bästa restaurang som dessutom var rätt billig, detta märktes tyvärr också på maten. Vi hade ändå en trevlig kväll och när vi än en gång kom tillbaka till hostelet gick Heather och jag och la oss medan spanjorskorna stannade nere i baren för att prata. 

 

Detta var vår utsikt från vårt rum

Igår affischerades resultaten från franskaexamen på skolan där jag tagit franskalektioner, så på eftermiddagen åkte jag till Ferney enbart för att kolla om mitt namn fanns med på listan. Med andan i halsen stannade jag framför dörren och såg genast mitt namn på listan. Jag hade alltså klarat min franskaexamen och har nu ett diplom som bevis på min franskanivå som är giltig resten av mitt liv! Inte nog med det så gick jag även in och fick ett "prestationsintyg", och det visade sig att jag fått hela 79,50/100 poäng! Behöver jag säga hur lycklig jag var på vägen tillbaka hem?

Fick sluta lite tidigare på kvällen så jag åkte direkt och hämtade upp Ida, sedan bar det av emot Aubonne och nationaldagsfirande.

 

När vi kom fram till den lilla staden satt det svenska flaggor lite överrallt. Själva firandet skedde i Château d'Aubonne (Aubonnes slott) som är beläget på en kulle mitt i staden. Vi var redan en halvtimme sena så vi smög in i folksamlingen och lyssnade på en operasångare som sjöng några låtar och sedan fortsatte den konstigaste gudstjänsten jag varit på. Efter "flagghissning" och nationalsången gick Ida och pratade med en fotbollsmamma (hon har couchat barnlag) och med små odds hade jag redan träffat denna kvinna när jag var på en körövning för lucia i julas. Vi blev sedan visade in i en stor sal där det bjöds på köttbullar, korv med bröd, ost och vin (såklart). Jag och Ida slog oss ner på varsin stol och avnjöt vår "svenska" mat och analyserade folksamlingen som alla såg ut att komma från Östermalm (lite finare, lite bättre).

 

Snart var det lottdragning så vi satt på spänn och hoppades att vi skulle vinna varsin matkorg från IKEA. Första vinsten som lottades ut var vinflaskor, och Ida vann faktiskt en. Sedan följde vi vinst efter vinst som blev utlottad, och till vårt stora förtret blev det inga matkorgar för vår del. När näst sista vinsten ropades ut hoppade Ida upp från sin stol. Då hade hon, på samma lott som hon vunnit vinflaskan, även vunnit en hotellnatt för två på ett femstjärnigt hotell i franska Jurabergen inklusive frukost och golf! Precis innan vinnarnumret ropades ut sa vi att om vi vann skulle vi bjuda varandra - så om två veckor ska vi leva lyxliv för en helg - kan inte fatta det! 

 

Tänkte göra ett försök en sammanfattning av vår Italienresa, vilket i systrarna Granlunds fall betyder lång istället för jättelång. 

 

Klev upp vid kl 4 för att sätta mig i bilen och köra till Nyon, därifrån tog jag tåget till Lausanne och mötte upp Heather i sista minut innan tåget till Milano avgick 06.17. Vi åkte 1:a klass (troligen första och sista gången) eftersom det var de enda biljetterna kvar.

Lägg märket till min svenska macka (skinka och getost på polarbröd - sjukt svenskt!?)

När vi besökt katedralen som inte var särskilt imponerande på insidan gick vi runt i området utan att veta vad vi letade efter. Efter ett tag gick vi dock in i en gammal galleria som också verkade vara något turister drogs till.

När vi turistat klart begav vi oss tillbaka till tågstationen i god tid för att hinna med vårt tåg som gick 12.20. När vi kom fram upptäckte vi dock till vår förskräckelse att på avgångsskärmen stod det CANCELLATO efter 90% av tågen, det visade sig att det var en tågstrejk den dagen som inte skulle vara slut förrän 21.00. Vi fick såklart panik och gick till McDonald's för att kunna gå in på internet. Med halvtaskig uppkoppling satt jag och försökte tänka på vad jag kunde göra åt situationen. Inga bussar gick från Milano till Comosjön, men hittade på samåkningssida en man som skulle åka till Como kl 18. Vi skickade ett sms på googleöversatt italienska och frågade om han kunde hjälpa oss. Senare frågade en servitör om han förstod, det gjorde han inte.

Detta var andra gången jag besökt Italien. Första gången var Comosjön i maj förra året, i år blev det även denna gång Comosjön i maj månad - det säger kanske något om vad jag tycker om det stället?

 

Tänkte som vanligt berätta om resan mer detaljerat när jag får tid (och mina reskamraters bilder). Det var en fantastisk resa som bjöd på lite av varje (mycket sol och glass). Bjuder så länge på en bild på mig och min drömbil.

Igår var det "marinparad" i staden Vevey i Schweiz - Nicole, Vanessa och jag hade bestämt oss för att åka dit!

Som jag skrev tidigare så firades min födelsedag på tisdagkväll med restaurangbesök här i Gex. Det var lite krångligt att få ihop det så att så många som möjligt kunde komma och tillslut blev vi bara 4 till middagen.

I onsdags på min faktiska födelsedag jobbade jag ju heldag så jag spenderade dagen med mina flickor. På eftermiddagen hade jag lovat dem bio så först köpte vi varsin bakelse istället för tårta och sedan gick och såg Rio 2 i 3D.

Nu när Bern-resan är dokumenterad tänkte jag berätta lite om Interlaken-resan som organiserades av LiNK förra helgen.

 

Klockan 7.15 på lördag morgon samlades vi vid tågstationen i Nyon och klev på bussen som skulle ta oss till Interlaken (tyska som betyder mellan sjöar) en stad som ligger i kantonen Bern och ca 2,5 timmar med buss från Genèvesjön. Eftersom jag hade lite dåligt samvete att jag åkte på resan trots att jag kände att jag egentligen borde stannat hemma och pluggat franska så parade jag ihop mig med min tyska vän Vanessa som hade samma bekymmer, vi bestämde att vi skulle hålla ihop under helgen och vara "franska-buddies". 

 

När vi först kom fram till vårt hostel och delat in oss i rummen och njutit av utsiken blev det en promenad till mataffären följt av en lunch i solen.

Så, nu tar vi det från början. Första helgen i maj åkte jag med Greta och Sanna till den schweiziska huvudstaden Bern.

 

Vi tog tåget fredagkväll och couchsurfade hos en tysk tjej tills söndagkväll. Om jag ska sammanfatta Bernvisiten med några ord skulle det nog bli mysig huvudstad och bra sällskap. Bern är utan tvekan den lugnaste huvudstad jag besök, väldigt litet centum (Bern är inte ens bland landets tre största städer) och hade kunnats besökas på en dag. Jag är dock glad att vi var där hela helgen då vi även fick tid till att vila och ta igen oss, och söndagens fantastiska väder var ju heller inte helt fel. Tänkte väl mest låta bilderna tala för sig själva då jag inte känner mig så talför.

 

Igår skrev jag sista delen av min franskaexamen (hör- och läsförstålse samt skriftlig produktion) och i tisdags gjorde jag min muntliga produktion (argumentativt tal + diskussion) så nu kan jag äntligen gå tillbaka till att tänka på mitt liv och uppdatera bloggen igen.

 

Oroade mig mest inför den mutliga delen då jag vet att det är min svaghet, men jag måste säga att jag ändå är nöjd med det jag sa, även om det inte var tillräckligt långt. Igår mötte jag upp med Vanessa och Jana (två tyska au pairer som också skulle skriva provet) kl 12 fastän provet inte började förrän 13.20. Vi resonerade så att det var bättre att dela fruktan än att sitta hemma och försöka plugga och oroa sig, och på så sätt kunde vi sitta och prata på franska och stötta varandra inför den kommande utmaningen. Själva provet skedde i en sal på det internationella gymnasiet i Ferney, inte alls lika högtidligt som jag föreställt mig, ganska likt nationella provet faktiskt. 30 minuters hörförståelse, 1 timmes läsförståelse och 1 timmes skrivande. Alltsammans gick väldigt fort, jag rustade mig med öronproppar (inte inför hörförsåelsen förstås) och är i efterhand evigt tacksam över att jag alltid har med dem i ryggsäcken!

 

Nu kan jag inte göra så mycket mer än att avvakta, den 6 juni affischerar de resultaten, dvs. vilka som klarade provet. För att klara provet måste man få minst 50 av 100 möjliga poäng, man kan få totalt 25 poäng per delövning. 

För att fira mötte jag igårkväll upp med Rhian, Erin och Jessica i Gex för middag. Vi åt lokala specialiteter så att jag hade ont i magen resten av kvällen. Efter middagen promenerade vi hem till mig och jag slängde in en kladdkaka i ugnen och vispade grädde. Till efterrätten kom även Vanessa och Nicole, och Rhian blev tvungen att åka hem. Det blev en mysig tillställning med kladdkaka, grädde och bär, och viktigast av allt - fina vänner! 

Tänker uppdatera mer ikväll eftersom jag jobbar hela dagen. Här kommer några bilder från gårdagens firande:

Känns sjukt att tänka att om en vecka är jag mitt inne i franskaexamen. På tisdag har jag muntlig produktion och på torsdag ar resten (dvs. hör- och läsförståelse samt skriftlig produktion) och mitt emellan firar jag min 21-årsdag på onsdagen. Firar och firar är kanske att gå lite till överdrift, jobbar ju hela dagen och kommer knappast känna att det finns något att fira innan torsdagens prov är över.

 

Idag har varit en produktiv dag. Det första jag gjorde efter att jag lämnat tjejerna på skolan var att köra hem till Ida. Därifran sprang jag till bussen for att ta mig in till Genève for att uträtta några ärenden. Först ut stod röstning inför Europaparlamentet. Letade upp Svenska konsulatet som låg i centrala Genève, där hamnade jag i ett litet väntrum men en skärm. Stod där bakom en stund och låtsades vara världsvan (fast egentligen stod jag bara och förbrilt letade efter eventuella informationspapper som kunde hjälpa mig att bekräfta mitt beslut). När jag fyllt i valblanketten och varsamt stoppat ner det i kuvertet blev jag inkallad till rummet intill (dessa två rum utgjorde det svenska kunsulatet). Jag gav henne en kopia på mitt röstkort och visade mitt pass, sedan var det klart. Hade väl kanske tänkt att min premiärröstning skulle kännas aningen mer högtidlig, men jag har ju alltid riksdagsvalet att se fram emot härnäst. Ångrar dock lite att jag inte tog någon selfie (nej, jag är inget fan av detta ord).

 

Därefter hoppade jag på en spårvagn och hoppades att jag skulle hitta rätt, jag skulle nämligen lämna in ett formulär till Genèves natur- och lantbruksdepartement. Detta för att vi skulle få tillåtelse att använda en offentlig picknick-plats till vårt midsommarfirande. Killen som jag pratade med verkade dock lite färbryllad och undrade om vi skulle ha picknick, så jag håller tummarna på att jag får klartecken snart.

 

Sist men inte minst gick jag till tågkontoret i tågstationen för att höra mig för om tåget till Milano som jag och en tjej planerat att ta då vi ska åka till Comosjön (Italien) över Kristi Himmelsfärd. Fick lite panik då han jag pratade med konstaterade att det bara fanns en enda möjlighet kvar då allt annat var fullbokat. Så nu har jag precis bokat 1 klass tågbiljetter till Milano! 

 

Efter min Genèvevistelse tog jag bussen tillbaka till Ida och blev bjuden på god lunch (kände mig lagomt bortskämd). Hann inte så mycket mer än att äta upp innan jag var tvungen att åka vidare till franskalektionen som denna vecka börjar en halvtimme tidigare än vanligt. Så 2,5 timmes franska senare var det bara att hålla ut, hade dessutom bestämt att jag skulle sitta barnvakt ikväll så slutade inte förrän kl 22. 

 

Förlåt för ett inte särskilt inspirerande inlägg, det är bara det att det händer en hel del nu som jag gärna vill dokumentera. Jag hoppas ni har förståelse för det, bare with me.