På fredagen så vaknade vi upp vid 9-tiden och upptäckte att vi var de enda kvar i vår sovsal. Vi gjorde oss klara och gick ner och åt frukost som visserligen inte var mycket att hurra över, men gratis är alltid gott. Sedan promenerade vi ner till färjehamnen som låg ca 5 minuter från hostelet. Där köpte vi varsitt dagskort och hoppade på första bästa färja. När vi började närma oss land tyckte jag att jag kände igen mig, och det var mycket riktigt Varenna vi la till vid, där vi varit på bröllop förra året. Efter en session av "mata änder" promenerade vi runt i den charmiga lilla staden som för mig fortfarande förblir min favorit bland städerna runt Comosjön. När vi kom till slutet av staden betalade vi inträde till Villa Monastero som är en stor trädgård längs med sjön och såklart även en flådig villa som numera är ett "museum".

 

Trädgården var fantastisk och vi stannade överallt för att foto och njuta av utsikten över sjön. När vi slutligen kom till slutet av trädgården fanns det en stenavsats i sjön som Heather och Raquel gärna ville klättra ut på och jag skulle agera fotograf. När de kommit över/under staketet och var påväg ut mot avsatsen skriker Heather till och båda kommer springande tillbaka, då hade hon sett en stor orm i gräset mindre än en meter från var de stod (Heather var dessutom barfota). Efter oss kommer ett australienskt par och undrar varför vi skrek, de blev såklart bara nyfikna när vi sa att vi sett en orm och de ville veta storlek och färg. Lite skakade promenerade vi tillbaka genom trädgården och gjorde ett snabbt besök på museet. Alla var då hungriga så vi gick ner till vattnet igen där vi slog oss ner på en uteservering.

 

Jag åt kanske världens godaste panini med tomat och mozarella! När vi skulle betala frågade vi kyparen om vi kunde betala var för sig men det gick inte. När kyparen sedan kom tillbaka med växel säger han någonting vi inte uppfattar och går sedan in, jag vänder mig för att titta på honom och möter då en dödsseriös blick. När vi var på väg därifrån frågar Heather kyparen vad det var han sa, och då hade han överhört vårt samtal efter att vi frågat om notan trott att vi kallat honom "asshole" vilket vi absolut inte gjort. När vi gått för att köpa glass vänder Heather tillbaka och säger att hon vill gå och klaga hos ägaren. Efter att vi andra två stått på avstånd och sett att ägariannan uppenbarligen inte hängde med på Heathers hetsiga engelska, gick vi dit och Raquel (som pratar italienska) fick agera tolk. Vi står där ett tag och kyparen (som pinsamt nog råkar vara ägarinnans bror) får be om ursäkt, fast Heather blev nog inte riktigt nöjd.

 

Efter glassen gick vi tillbaka till färjan och åkte till Bellagio som är en av de populäraste städerna i området, men jag förstår verkligen inte varför. Förra gången jag var där spöregnande det, denna gången var det nästan för varmt. Staden har många fler butiker och restauranger än Varenna men har inte alls samma närhet till vattnet och naturen. Vi gick ett varv i staden men bestämde oss ganska snabbt för att gå tillbaka till färjan. Därifrån åkte vi till Villa Charlotta som är, liksom Monastero, en villa med stor trädgård, då jag hört att Monastero var bättre (och billigare) skippade vi Charlotta och gick istället till Trémezzo som låg 10 minuters promenad bort. Där pustade vi ut i värmen i väntan på nästa färja som skulle ta oss till Lenno. När vi kom fram till vår sista resmål för dagen kunde jag minnas att det fanns en glassbar i närheten så det blev första anhalten. Men god gelato gick vi och satte oss längs vattnet, när Heather ätit upp sin skulle hon såklart känna på vattnet, men att sista trappsteget som låg under vatten skulle vara snorhalt hade hon inte räknat med vilket resulterade i en rätt så blöt Heather. Promenerade vidare på små gator i staden och när vi kom tillbaka till centrum ville Raquel gå och kolla en sak så jag och Heather blev själva för en stund. Vi inhandlade vykort (och ännu mer glass?) och gick sedan ut på en stenpir och satte oss. 

 

När Raquel kom lite senare gick vi till färjan och blev tvungna att betala 3€ extra då det var en "snabbåt". Väl tillbaka i Menaggio gick vi till vårt hostel och mötte upp Raquels vän Laura från Spanien som hade arbetat med ett konstprojekt i Milano och åkt hit för att träffa Raquel. Vi gick och satte oss på första bästa restaurang som dessutom var rätt billig, detta märktes tyvärr också på maten. Vi hade ändå en trevlig kväll och när vi än en gång kom tillbaka till hostelet gick Heather och jag och la oss medan spanjorskorna stannade nere i baren för att prata. 

 

Detta var vår utsikt från vårt rum