Kan för allt i världen inte begripa att nästa fredag den här tiden så befinner jag mig på flygplatsen på väg att kliva på planet som markerar det definitiva slutet på det här äventyret. I tisdagskväll fick jag besök av Ida och Tereza som fortfarande inte besökt "min" lägenhet, de var med största sannolikhet mina sista besökare då jag på söndag lämnar mina rumskamrater för att de sista dagarna bo hos värdfamiljen. 

 

Igår var det sista LiNK-mötet för året, även detta obegripligt! Så många gånger vi samlats i den källarlokalen, och så många fantastiska minnen. När jag körde dit igår tänkte jag inte så mycket på vad det innebar, men när mötet var över stod jag och storgrät tillsammans med mina fina Ida, Hencca och Emelie. Det slog mig senare att anledningen till att jag inte är så ledsen att lämna min värdfamilj är för att de inte är min familj här nere, min riktiga familj består av alla underbara vänner och LiNK, känns som att en stor del av mig kommer att gå förlorad när vi skiljs åt.

 

Har varit så glad över att få komma hem till Sverige, men nu när jag inser att återse Sverige även innebär att säga farväl till Schweiz och mitt liv här, är jag inte lika angelägen om att komma hem. Visst vill jag såklart träffa min familj och vänner, missförstå mig inte, hoppas på många varma kramar när jag kommer hem! Det kommer dock ta en tid att bearbeta den förlust som det faktiskt innebär att lämna detta bakom mig. 

 

Jag har nu sökt igenom mitt rum och kan konstatera att kamerasladden med största sannolikhet föll ner i papperkorgen och följde med soporna ut förra helgen (bara jag som lyckas med sådant) så en bildbomb från min sista tid utlovas när jag är tillbaka på svensk mark!

 

Stjäl istället en bild från midsommar på järngänget - Svencca!