Mucho grazie Italia - dag 1
Trevlig nationaldag Sverige, själv ska jag och Ida åka till ett firande i Schweiz ikväll!
Tänkte göra ett försök en sammanfattning av vår Italienresa, vilket i systrarna Granlunds fall betyder lång istället för jättelång.
Klev upp vid kl 4 för att sätta mig i bilen och köra till Nyon, därifrån tog jag tåget till Lausanne och mötte upp Heather i sista minut innan tåget till Milano avgick 06.17. Vi åkte 1:a klass (troligen första och sista gången) eftersom det var de enda biljetterna kvar.
Lägg märket till min svenska macka (skinka och getost på polarbröd - sjukt svenskt!?)
När vi kom fram till centralstationen i Milano hade vi tänkt ta ett senare tåg till sjön så att vi skulle hinna turista lite. Vi hoppade på metron och lyckades orientera oss till Duomokatedralen som är en av de stora turistföremålen i Milano. Inte hann vi mycket mer än att komma upp från metron innan en man kom fram och hällde torra makaroner i mina händer och jag blev genast attackerad av duvor. Det var omöjligt att kommunicera med mannen som insisterade och fortsatte att ösa på makaroner. Det hela blev till en ofrivillig fotosession, och även om vi fick ett par roliga bilder framför katedralen med duvor i händerna var det väldigt obehagligt då vi inte visste vad han hade för baktanke, ifall att han skulle stjäla våra resväskor mitt upp i allt. Tillslut bad han om 10 € var(!) Tror vi gav honom ca 7 € sammanlagt, väldigt lurig turistfälla!
Ska jag skratta eller gråta?
När vi besökt katedralen som inte var särskilt imponerande på insidan gick vi runt i området utan att veta vad vi letade efter. Efter ett tag gick vi dock in i en gammal galleria som också verkade vara något turister drogs till.
Efter att ha snurrat 9 varv med hälen skall jag nu få tur, och det började ju bra - läs vidare...
När vi turistat klart begav vi oss tillbaka till tågstationen i god tid för att hinna med vårt tåg som gick 12.20. När vi kom fram upptäckte vi dock till vår förskräckelse att på avgångsskärmen stod det CANCELLATO efter 90% av tågen, det visade sig att det var en tågstrejk den dagen som inte skulle vara slut förrän 21.00. Vi fick såklart panik och gick till McDonald's för att kunna gå in på internet. Med halvtaskig uppkoppling satt jag och försökte tänka på vad jag kunde göra åt situationen. Inga bussar gick från Milano till Comosjön, men hittade på samåkningssida en man som skulle åka till Como kl 18. Vi skickade ett sms på googleöversatt italienska och frågade om han kunde hjälpa oss. Senare frågade en servitör om han förstod, det gjorde han inte.
Efter ca 4 desperata timmar i en av de kanske tråkigaste storstäder jag besök och en väldigt ömmande höft kom äntligen vår räddning. Jag hade nämligen mailat vårt hostel för att berätta om att vi var fast i Milano och frågat om de visste hur vi kunde ta oss till sjön. Nu hade jag fått svar att de gick vissa undantagståg till Como, och om vi tog något av dem skulle vi även hinna med den sista bussen till Menaggio där vårt youth hostel låg. Lättade begav vi oss än en gång till tågstationen och lyckades köpa nya biljetter och hoppa på rätt tåg. Väl framme i Como upptäckte vi dock att nästa buss inte gick förrän om knappt 2 timmar. Efter mycket väntan och en slingrig bussresa kom vi äntligen fram till Menaggio och på vårt hostel mötte vi Heathers kompis Raquel som hade frågat om hon kunde följa med oss på vår semester. När vi bäddat gick vi och köpte varsin glass till middag och satt vid sjön i mörkret och pratade.
Kommentarer
Jonna
Ojojoj!
Jag och Rebecca råkade ut för en liknande fälla i Rom. Två killar klädda som gladiatorer kom och började slåss med sina plastsvärd samt posa med mig. Den ena tog kameran och fotade vilt. SEN började de tjata om betalning. Jag vägrade och de insisterade på att jag tog bort korten.
Svar:
Therése & Louise
Trackback
