Lillasyster sammanfattar

Så var jag slutligen framme (i fredags kväll). Det tog ganska precis 13 timmar från start till mål, men nu är det äntligen över. Jag hade inte varit riktigt SÅ mån om att få resan att gå snabbare (jag tycker det är ganska skönt att bara sitta och veta att jag är på väg någonstans, men utan att kunna påverka resan att gå snabbare - då kan jag slappna av och göra vad jag vill), om det inte vore för det att jag inte fick någon sittplats på tåget mellan Stockholm och Gävle - vilket innebar att jag fick sitta i trappan vid dörrarna till tåget. Inte alldeles förfärligt i sig, jag behövde ju inte direkt stå, men när tåget rullade uppstod det galet med värme underifrån, vilket gjorde att mina ben blev lite grillade... Det var alltså bara att välja mellan att stå eller att bli grillad, typ. Men jag ska inte klaga, ingen skada skedd! 

Förutom en trött hjärna så är jag väldigt exalterad över att vara tillbaka i Sverige för drygt två veckor. Hoppas nu bara att jag hinner med allt (eller det mesta) som jag planerar att få gjort under den här tiden, och att jag hinner träffa alla som jag planerar att träffa! 

 

Nu tänkte jag inte filosofera mer om framtiden för tillfället, jag känner snarare att jag har försummat bloggandet gällande dåtiden en hel del på sista tiden. Kombinerat med tekniska problem med datorn, har jag även försökt göra mig själv mer och mer upptagen på min fritid ett tag nu, vilket har lämnat mindre tid och utrymme för bloggen. Men jag väljer att se det som något positivt - det funkar ju inte att bara sitta hemma och skriva på en blogg om man inte GÖR någonting utöver det, då har man ju snart ingenting att skriva om!

 

Jag har haft mycket blandat för mig som jag inte skrivit något om, små och stora saker. Ska jag försöka göra någon sorts kort sammanfattning får det nog bli i punktform (utan någon större kronologisk sortering):

 

Jag har bland annat...

  • Letat lägenhet - det går tid åt det i princip varje dag, men fortfarande inget napp...
  • Upptäckt Châtelain tillsammans med Anna (au pair), samt stöttat henne i franskaplugg över en fika (som för övrigt fick flera inslag av random personer)
  • Gått på Jonas skolorkesters konsert med familjen, mycket trevlig kväll som fick mig själv att (liksom honom) också vilja plocka upp trumpeten igen!
  • Haft en mysdag med fina Hannah (tysk tjej som är volontär här) på stan, och upptäckt den underbart fridfulla tillflykten i den katolska kyrka - L’église Notre-Dame du Finistère - som ligger precis på Rue Neuve (den stora shoppinggatan), samt hunnit med den otroligt charmiga About Time på bio
  • Umgåtts med alla mysiga svenska tjejer, vi har bl.a. haft ostkväll, middagar inne & ute, gemensamma utgångar, filmkväll osv.
  • Med ett litet mindre gäng av de internationella au pairerna sett filmen The East (med Alexander Skarsgård) på bio, REKOMMENDERAS STARKT
  • Julklappspysslat hemma hos mig med au pairerna Alina & Carima
  • Försökt dra ner på chokladkonsumtionen (dock ytterst SVÅRT, in the home of pralines, haha)
  • Fått mitt 12:e ”Välkommen till Belgien!”-sms från Halebop, vilket får mig att tänka att jag borde ta och fixa det här med belgiskt telefonnummer...
  • Sett Hunger Games: Catching Fire på bio med Anna, och återigen blivit indragen i den världen... Vill verkligen LOVORDA filmer som denna, som gör boken rättvisa!!
  • Jobbat extra i form av ”hemma med sjukt barn”-jobb. Kan sammanfattas som: ”Julkalendern, Harry Potter, Karlsson på taket samt spring i benen och starka viljor”
  • Återigen varit ensam med hunden Leo en långhelg (inte fullt så länge som sist), mycket mysigt!
  • Letat efter en kör att gå med i inför vårterminen
  • Haft mysig terminsavslutning på Svenska Kyrkan i form av julknytis
  • Drogat Musikhjälpen (sjukt bra att ha på i bakgrunden när man slår in julklappar och pysslar!)
  • Firat Halloween (hm, väldigt sen uppdatering om just det...) med ett gäng av de internationella au pairerna:
  • Samt övat och uppträtt lite varstans med Luciakören (via Svenska Kyrkan). Det förtjänar ett eget inlägg för sig, så jag sparar nog det lite grann!

 

Vet att jag är långsam. Men. Jag trivs med det. För tillfället.

 

Svenska hälsningar,

Therése

Home awaits (försenat inlägg)

Som vanligt har mycket hänt sedan sist men hinner inte berätta om allt nu. Sitter för tillfället (mellan kl 12 och 13 igår) i familjens hus i väntan på en leverans som skulle kommit för 40 min sedan (fransmän). Är måttligt stressad då jag måste hinna städa och packa ihop alla mina saker i lägenheten innan jag ska hämta upp tjejerna från skolan. Har fått tillåtelse att spendera natten hos Jessica i Ferney så att jag imorgon (läs: om 30 minuter) kan ta första bussen och åka till flygplatsen. Känns dock som att det blir en sen kväll med tanke på allt som skall hinnas med. Kan ni förstå att imorgon vid denna tid sitter jag på bussen till Sundsvall!?

Det legendariska pepparkakshuset som mitt lag gjorde på måndagens Crosslink-avslutning





Helt supErCrAZyyY

Alltså jag förstår det inte själv - om 12 timmar sitter jag (förhoppningsvis) på flygplatsen med 20 min kvar innan mitt plan går mot SVERIGE! Det är nästan så att denna resa känns mer overklig än när jag skulle hit... Which doesn't make sense..?!
Förlåt för dålig frekvens på bloggandet, får försöka skriva under resan hem så kommer det kanske upp ett inlägg om den senaste tiden när jag väl är framme! Puss och hej så länge,

 

OM 24 TIMMAR HAR JAG VARIT HEMMA I SUNDSVALL I EN TIMME!!
(… om man kan lita på SJ, det vill säga)
Therése

Genèves bästa luciatåg - någonsin

Idag skulle vi egentligen ha lussat på Svenska klubbens jullunch men den blev inställd så vårt luciaäventyr slutade igår. Förutom vårt första framträdande på SEB den 4:e har luciaveckan sett ut såhär:
 
Tisdag 10:e december:
Lussade på Hôtel Edelweiss i Genève, ett typiskt schweiziskt inrett hotell ägt av en svenska. Hon förklarade för oss innan att det var fullproppat med folk inne där vi skulle sjunga, och att alla var där bara för att se oss (gissa om man blev lite nervös). När vi väl var klara och gick in sjungandes var det minst sagt fullproppat - MEN, det var som att vi inte ens var där. Vi gick ett varv runt restaurangen, ställde upp oss och sjöng igenom vårt program på sissådär 7 låtar i ett högljutt rum, fick applåder mellan låtarna i början men applåderna avtog efter ett tag. Vi tre som skulle sjunga solo på Mary's Boychild hade nog lite smått panik då vi förstod att det inte skulle höras, så det blev spontant att alla som kunde texten sjöng med i verserna. Personligen blev jag förolämpad över att vi fick så pass lite uppmärksamhet, men även för den dåliga planeringen (vem lägger ett luciaframträdande mitt under en företagsjulfest för Schweizare som aldrig tidigare sett ett luciatåg?). Nåja, positivt var väl att det inte blev lika nervöst då nästan ingen lyssnade eller tittade. Dessutom fick vi glögg, pepparkakor och diverse "svensk" plockmat.
Onsdag 11:e december:
Begav oss till de finare delarna av Genève till en enorm villa nära sjön där svenska kvinnoföreningen SWEA hade julfest. Vi tappade nog alla hakan när vi klev in genom dörren och möttes av något som mer liknade ett hotell och som faktiskt ägdes av en skild kvinna. Det märktes att det var svenskar som lyssnade eftersom vi den här gången fick allt fokus och det blev otroligt uppskattat. Därefter fick vi äta riktig svensk julmat (lagat av schweiziska kockar) och tog sedan ett gruppfoto för att föreviga kvällen.
Torsdag 12:e december:
Kaosdagen! Vi upptäckte kvällen innan att typ ingen kunde komma ikväll förutom jag. Eva som håller i au pair-träffarna blev alldeles till sig när hon fick höra det eftersom det tydligen var Svenska ambassaden vi skulle lussa för och det var omöjligt att ställa in - vi hade bara läst att vi skulle till en restaurang. Så under hela dagen satt vi nog som på nålar för att försöka få ihop ett luciatåg till kvällen. Vi fick veta att vi skulle lussa för uppemot 100 gäster och arga samtal från ambassadörens sekreterare gjorde inte saken bättre. Vi blev tillslut 6 stycken som kunde komma och väl på plats fick vi även 3 stycken inhoppare för att vi skulle bli fler. Dock var de alldeles för stressad för att vänta in Anna så det slutade med att vi blev 8 stycken varav 3 stycken som inte kunde låtordning/låtarna. Det gick ändå relativt bra och vi fick mycket beröm även denna gång.
Fredag 13:e december:
Dagen med stort L. Ikväll skulle vi lussa för en samling seniorer med olika nationaliteter som i år hade en fest med temat "ljus". En finlandssvensk kvinna hade då tipsat om luciatraditionen och de var de första som bokade oss. Vi begav oss till utkanten av Genève (inte helt problemfritt då det var någon demonstration i stan så att spårvagnarna inte gick som vanligt. Jag som var sen fick panik när jag knappt visste hur jag skulle ta mig dit, var sen och hade ytterst lite batteri på mobilen. Efter att ha stressat konstant i 1,5 timme lyckades jag tillslut hitta dit. Framträdandet var kanske inte bland de bästa vi gjort men utan tvekan de mest uppskattade. Gamlingarna överröste oss med komplimanger, vi fick ett eget bord med lite mat och glögg samt små påsar med lussebullar, choklad och mandariner. Man kände sig väldigt bortskämd när man satt där men det är alltid kul att se hur lucia kan påverka folk. 
Lördag 14:e december:
Vårt sista framträdande tog plats i Holy Trinity Church i Genève, det ingick i Svenska Kyrkans luciagudstjänst. Nu hade vi även en hög med svenska barn med oss i tåget + att flera vi kände via LiNK var där och kollade. Det var sjukt jobbigt att börja sjunga gåendes uppför i en trappa samtidigt som man var nervös. Vi sjöng även 3 låtar som vi inte sjungit vid tidigare framträdanden men trots det så gick allt jättebra. Förstår inte hur en blandad skara svenska au pairer kan låta så bra tillsammans. Vi fick höra från flera håll att vi var det bästa au pair-luciatåget de haft någonsin!

Ljusets drottning

Lucia. En magisk dag som innehåller många vackra minnen, speciellt från förra året då jag blev utvald till Medelpads Lucia 2012 och fick sprida julglädje runtom i Sundsvall. När jag fick reda på att det var jag av de sju kandidaterna som fått mest röster tyckte jag först inte att jag riktigt förtjänade det. Jag hade ju egentligen ingen speciell koppling till just lucia, jag (och för att inte nämna min släkt) hade bara varit extra envisa med att värva röster. Detta med tanke på att min syster som var med bland kandidaterna året innan inte blev lucia. Men nu såhär i 
efterhand är jag väldigt tacksam för att jag fick den möjligheten. Jag hade aldrig  förut på riktigt varit lucia och känslan av att jag inte riktigt förtjänade titeln gjorde mig nog rätt ödmjuk gentemot mina fantastiska tärnor och alla vi lussade för.  

Denna högtid kommer för alltid ha en stor plats i mitt hjärta, och jag är väldigt glad att jag fick lussa även i år när jag inte ens är i Sverige. När denna vecka med framträdanden är över ska jag försöka berätta om vad vi gjort. Om en vecka är jag hemma i Sverige!


Näst sista helgen

Den här helgen hade jag planerat att åka iväg med Sanna, Johanna och Anna. På lördag tog jag bilen till Nyon och mötte sedan Johanna och Anna på tåget mot Montreux. Sanna klev på i Lausanne och tillsammans åkte vi till den omtalade julmarknaden i Montreux. Det var väldigt mycket folk som väntat, men själva marknaden var till skillnad från den i Zürich mycket mer julig - det vill säga att fler stånd faktiskt sålde saker som kunde förknippas med julen. Måste dock erkänna att det inte är någonting emot svenska julmarknader.
 
Såhär fantastiskt vacker utsikt är det i Montreux
Anna och Sanna hälsar på tomten
Ännu en magnifik utsikt
Satte oss ner i folkhavet och åt churros
Det fanns en liten stuga där man kunde skriva önskningar till Tomten - denna önskade sig en hjärna!
När mörkret lagt sig tog vi en tur i Pariserhjulet
Sanna och Johanna
En del av marknaden sett från Pariserhjulet
Tre fina tjejer framför ett lysande träd
Julbeslysning var något de hade lyckats bra med i Montreux
På hemvägen delade vi på oss då Johanna och Anna åkte till Genève och jag följde med Sanna hem till Rolle.
 
Dagen därpå åkte vi till Lausanne där vi mötte upp våra kompanjoner från föregående dag. Vi började med att köpa biobiljetter (min värdmamma hade gett mig 4 st gratisbiljetter som var tvungen att användas före sista december) till filmen Frozen i 3D och originalversion. När vi köpt biljetter letade vi oss neröver och nådde tillslut Svenska kyrkans julbasar. Där gick vi runt och drömde oss bort till Sverige och jag köpte julmust och (dyrt) svenskt lösgodis. Filmen var verkligen jättebra, jag är ju än Disneyfantast så även om den var anpassad för barn fanns det mycket man som "vuxen" kunde njuta av. Efter filmen gick vi tillbaka till julbasaren, fikade lite samt tittade på luciatåget där au pairerna från Lausanne var med.
Sedan bestämde vi oss för att gå ner till vattnet, men innan vi gick fick jag med mig Elsa Beskows Tomtebobarnen på franska som jag tänkt ge till mina två flickor i julklapp
Utsikten nere vid vattnet var magisk
Magiskt, som sagt
Sedan åkte vi och åt god pasta på Vapiano innan vi tog tåget hem
Tack för en rolig helg fina ni!

Självständiga Finland

Igår var jag och värdpappan till bilhandlaren för att få bukt på problemet med det punkterade däcket. Mekanikerna hade nämligen hänvisat oss dit då de bokstavligt talat berättade för mig att däcket var dött, att det inte fanns något de kunde göra. Lämnade in det isärplockade däcket på morgonen och på eftermiddagen åkte vi tillbaka igen och då sa de att de inte var något fel på däcket och satte på det igen. Våndas lite att gå ut sen och eventuellt mötas av ett platt däck igen...
 
På kvällen kom Emelie och Hencca hit för att fira Finlands självständighetsdag. Hencca som är finlandssvensk hade förberett ett program för kvällen. 
 
Först ut på programmet var att lista ut vilken för, varm och efterätt vi skulle laga
Hencca och Emelie i full gång med matlagningen
Kan ni gissa vad som förbereds?
Karelska piroger var alltså förrätten, med äggsmör
Makaronilåda till huvudrätt, med köttfärs istället för skinka som vi har i Sverige
Innan efterätten blev det frågesport om Finland, kändisar, geografi och ord
Och efterätten blev slutligen frysta hallon och jordgubbar med glass och "kinoskisås" eller kolasås som vi säger!
Men innan vi högg in sjöng Hencca nationalsången "Vårt land" med ett vitt och ett blått ljus framför sig
Bör kanske tillägga att förrätten inte serverades förrän kl 22 och efterätten vid midnatt, men det var en fantastiskt trevlig och lärorik kväll och jag är så imponerad av Hencca att hon lagt ner så mycket tid på allt!

Händelserikt

Livet som sedan en tid tillbaka har varit väldigt lugnt och odramatiskt har nu i jultider börjat blir rätt hektiskt. Gårdagen var, som ni kanske förstår, ytterst händelserik (glömde att nämna att jag dessutom satte ihop och dekorerade ett pepparkakshus med tjejerna på eftermiddagen).
 
Idag efter att jag skjutsat flickorna till skolan åkte jag för att hämta upp lille 2-åriga Leo för sin "playgroup" i Ferney. Hans storebror går i min yngsta flickas klass och familjen är även de brittiska. Han är en sån där unge som man bara vill äta upp - knubbiga kinder, smittsamt skratt och bebisspråk med brittisk dialekt! Vi hade iallafall väldigt kul tillsammans och det kommer med största sannorlikhet att upprepas - att jag sitter barnvakt åt honom vill säga. Matpersonalen strejkade idag (Frankrike) så efter playgroup var det bara att hämta upp flickorna igen och ta hem dem för lunch. Fick sedan några timmas ledighet fram till 16 då det var dags att plocka upp dem igen. Idag var de ovanligt tjuriga - skrek, grät och slogs om vart annat. Känner mig helt utslagen nu och klockan är bara 21. 
 
Imorgon ska jag och pappan (han pratar inte franska) till bilhandlaren där de köpte "min" bil för att berätta om vad som hänt med däcket (det var alltså utom räddning enligt bilverkstan). På kvällen vankas det lite firande av Finlands självständighetsdag med ett par vänner, ska bli riktigt spännande! 

Lucia i Genève

Ikväll hade vi vårt första lussande med Svenska kyrkan i Genève på SEB i gamla stan. Jobbade 7.30 till 18.00 (och då fick jag sluta en timme tidigare - min långa dag). Sedan var det bara att sätta sig i bilen och skynda sig allt jag kunde för att hinna till Gamla stan i tid. Några fem minuter efter kl 19 kom jag flåsande in genom dörrarna och började styrsla om till lucialinne och krans.
 
Stämningen var väl lite nervös då vi inte hade sjungit igenom låtarna tillsammans sedan förra onsdagen, men framträdandet gick faktiskt förvånansvärt bra, trots nerverna. Banken bjöd på vatten och bröd (dock en baguette med pålägg) samt så fick alla medverkande en liten slant. Framträdandet tog ca 15 minuter och många hade fått mersmak. Efter lite skämtande om att gå ut på Genèves gator och lussa, blev det efter många om och men verklighet. Vi vandrade runt helt planlöst på Genèves gator och spred glädje (och kanske lite obehag) till människor som bara råkade finnas på plats. Vi bestämde oss för att omringa en man vi mötte och sjunga för honom. Efter att sången var slut berättade han hur han haft en jobbig dag med familjen och hur han verkligen uppskattade att vi sjöng för honom. Senare på kvällen stötte vi på Svenska Klubben i Genèves ordförande, vad är oddsen? Var lite skeptisk till en början till detta påhitt men det var nog en av de roligaste och mest minnesvärda saker jag gjort sen jag kom hit!
 
Är dessutom väldigt tacksam gentemot busschauffören som, när biljettautomaten var trasig och såg att jag och en man tänkte köpa biljetter, tipsade om att vi kunde använda den på busshållplatsen. Kände att något låg bakom hennes kommentar och mycket riktigt så kom det kontollanter och kollade biljetter (vilket sällan händer), så jag sparade väl 80 franc i böter. Vilken kväll!
Bilden har min vän Emelie tagit

första advent

Barnvaktandet på lördagkvällen blev som förväntat inte särskilt ansträngande. Vi åkte till McDonalds då de tjatat efter det under veckan. Förvånades över hur dyrt McDonalds är här, till och med i Frankrike som ändå är billigare än Schweiz. Flickorna åt såklart inte särskilt mycket och råkade göra så de heller inte fick några leksaker men de verkade nöjda och glada bara över restaurangupplevelsen. Väl hemma svidades det om till prinsessklänning och sedan kollade vi en stund på "The Golden Compass" som är en av deras favoritfilmer. Läste en liten saga och fick stanna i rummet tills jag märkte att de somnat kl 21. Sedan smög jag ner och kokade upp varm choklad och satte mig och kollade på Mary Poppins (fanns inte så många vuxenfilmer). Det slog mig hur trött jag var då jag snart inte kunde hålla ögonen öppna men kl 24 gick jag upp och inväntade föräldrarnas hemkomst. Blev dock lite senare än tänkt och efter en liten tupplur i gästrummet var de hemma kl 02.30. 
 
Morgonen efter vaknade jag av mig själv vid kl 7 och efter många om och men orkade jag tillslut kliva upp ur sängen för att åka iväg till Ferney, möta upp min finlandssvenska vän Fanny och ta bussen till Ekumeniska Centret i Genève där svenska kyrkan höll en första adventsgudstjänst kl 10. Allting kändes väldigt svenskt och efteråt blev det kyrkfika med lussebulle och pepparkaka. Även svenska Anna var med och tillsammans promenerade vi tillbaka till Ferney för att upptäcka den franska författaren Voltaire's boendeort. Anledningen varför han valde Ferney var på grund av sin närhet till Schweiz så om han någon gång skulle få problem med mydiheterna kunde han bara pallra sig över gränsen och vara i säkerhet. Lunchade på ett libanesiskt ställe men väldigt god mat och en rolig man bakom disken som gav oss gratis bröd. Började samtala med en plastikkirurg som satt vid bordet brevid och ville diskutera samhällsstruktur och skatt i Sverige, han var inte imponerad av det svenska systemet. 
 
Senare mötte vi upp Sanna och satte oss på ett öppet kafé, beställde varm choklad och spelade kort. På kvällen åkte jag hem till Fanny och vid kl 21 åkte vi in och såg nya Hunger Games på franska. Jag har inte läst böckerna men förstod ändå väldigt bra, är tacksam över att jag lyckats upprätthålla min franska så pass bra tros att jag nästan aldrig använder den numera. 
 
Påväg att korsa gränsen till Frankrike
Libanesisk lunch - mums!

Ett kärt återseende

Bristen på bloggande från min sida beror oftast på lathet. Klart det finns saker att berätta, och klart det finns tid till att teckna ned dem. Men är det vad jag orkar lägga min tid på när den väl finns? Nja, inte i första hand riktigt, den lediga tiden brukar klart mer frekvent läggas på något mindre produktivt. Detta nådde dock sin botten någon gång under den gångna veckan, och jag orkar inte vara oproduktiv längre. Jag är liksom inte skapt för det. Det är klart att det är skönt att koppla av ibland, men man blir ju knäpp i längden. Så, de senaste dagarna har jag försökt ta tillvara på tiden genom att umgås med andra, aktivera mig själv och uträtta saker jag vill få gjorda (annars blir det ju liksom inget av dem). Detta har resulterat i en piggare Therése som då faktiskt inte haft tid över till att blogga förrän nu, och nu när jag har tid tänker jag banne mig använda den!!
 
Denna morgon har jag, tillsammans med au pairerna Emelie och Magda, besökt en supermysig adventsgudstjänst på Svenska kyrkan där vår fina vän Lovisa var och sjöng med Svenska kören. Efter lite kyrkfika åkte jag hem och fick en väl värd pratstund på Skype med pappa, det var ett tag sedan... Likaså min syster hade jag (vilket ni förstår om ni läser bland hennes senaste inlägg) knappt hört ifrån på flera veckor, förrän vi talades vid igår! Däremot mamma och styvfar KG (tycker inte riktigt om ordet då det har en negativ klang, men i brist på bättre får det duga) antar jag att jag har fått "my fair share" av för tillfället, då vi fick spendera mycket tid tillsammans under förra helgen! Jag tänkte försöka berätta i korthet (jag sa försöka - kan inget lova gällande textens längd) vad som försiggick (SJUKT konstigt ord, just for the record...) under det efterlängtade besöket (JA, jag är medveten om att jag ständigt avbryter mina meningar med mer eller mindre relevanta parenteser):
 
På torsdag morgon anlände mamma och KG till Bryssel, och vi möttes upp på centralstationen, Gare Centrale. Det var en riktigt udda känsla att kunna se och röra vid varandra igen efter en så pass lång tid (i jämförelse med den längsta tid i sträck jag hade spenderat borta från min familj innan jag kom hit), men det är så skönt när man upptäcker att inget förändrats. And it BETTER not have with anyone else of you when I get back for Christmas..! Haha okej men skämt åsido, det var väldigt fint att få en sådan känsla av hem och trygghet hitflugen från Sverige. Vi började med att styra kosan mot deras hotell, Ibis Grand Place, vilket alltså ligger mitt i turistsmeten. Efter incheckning besökte vi obligatoriskt Grand Place, gick in på turistbyrån och köpte kartor, åt lunch på en mysig restaurang och fortsatte vidare mot området Sablon, där vi tittade i fina chokladbutiker som Pierre Marcolini, Godiva och Neuhaus. En väldigt bra kort introduktion till livet i Bryssel, om jag får säga det själv! Vi avslutade med kaffe och varm choklad på Häagen-Dazs-cafét vid Place Louise, varefter jag var tvungen att ta mig hemåt för att hämta barnen från skolan. Efter att jag jobbat några timmar var det tänkt att jag skulle ta mig till Luciaövningen på Svenska kyrkan, men det gick inte riktigt enligt planerna... Efter att pappan oturligt nog blivit sen hem från jobbet kom jag iväg ytterst sent, och efter ett litet tips på hur jag skulle kunna ta mig snabbare till kyrkan fick kvällen ett ytterst intressant slut - när jag klivit av efter två stationer sitter jag helt plötsligt fast ute i Moensberg. Jag hade alltså i all stress råkat ta tåget (som jag aldrig åkt förut) åt helt fel håll, vilket gjorde att jag hamnade på en plats jag aldrig hört talas om, när sista tåget tillbaka hade gått, och jag var utan både internet och möjlighet att kontakta pappan i familjen. En ganska bra stund av panik ute i kylan följdes dock av två bussresor, som tog mig hem till där jag började. Blev inte så mycket Luciaövning den kvällen, men jag blev åtminstone en (helt annan) upplevelse rikare!
 
På fredagen mötte jag upp mamma och KG på hotellet efter frukost, varefter vi promenerade oss till MIM - Museum of Musical Instruments. En sevärdhet jag verkligen rekommenderar! Det tar tid att se och höra allt som gömmer sig där inne, men det är värt det. Vi hann inte stanna så länge som vi hade velat denna gång, så jag kommer definitivt tillbaka! På vägen därifrån blev det en snabb lunch i farten innan vi besökte chokladmuseet vid Grand Place. Där fick vi en demonstration av hur belgiska praliner tillverkas, av en ovanligt karismatisk kille (för att vara i Belgien menar jag, landet utan service)! Sedan gav utställningen intressant info om kakaobönan och chokladens historia i Belgien, samt i världen. Museet var väldigt litet så det tog inte alls lång tid, väldigt behändigt då jag kom hem i god tid för kvällens jobb. Behövde inte jobba länge alls, då föräldrarna kom hem tidigt för att packa grejer, hämta barnen och åka iväg till Antwerpen över helgen (för övrigt en stad jag inte hunnit besöka än, men det är med på min bucket list!). Så eftersom de skulle åka var jag ledig och kunde åka tillbaka inåt stan, där jag, mamma och KG åt på en dyr restaurang (återigen, nära Grand Place... Vad förväntar man sig?) för att prova den belgiska specialiteten moules frites (musslor och pommes frites). Varning till alla som vill göra detsamma - beställ först in en portion och dela på mellan två personer, om det inte räcker får ni väl beställa en till. Så GALET mycket, vi verkligen tryckte i oss men det gick bara inte... Hur som helst, men en nära på sprängd magsäck begav jag mig hemåt efter att vi spenderat lite kvalitetstid tillsammans. Inget trebäddrum hade lyckats bli bokat de första två nätterna, så jag fick ta min vanliga resa ut ur staden till min "egen" säng.
 
Morgonen därpå gjorde vi något lite wild and crazy - vi möttes vid Merode istället för kring Grand Place. Sjukt avancerat! ...Hur som helst, där käkade vi frukost på Le Pain Quotidien och gjorde ett besök på julbasaren i Svenska kyrkan som ägde rum över helgen. Det var tråkigt att det skulle krocka med besöket, annars hade jag gärna hjälp till någonting under basaren!
Efter dagens dos av svenskhet gick vi till Parlamentarium - ett sorts interaktivt museum, om man så vill, där man får lära sig allt möjligt om parlamentet och EU. Fast riktigt slut var det i och för sig inte på svenskan, Parlamentarium tillhandahåller nämligen ljudguider på alla EU-språken! Det var häftigt att se (och höra), väldigt värt i och med att det även är gratis, men det var alldeles för mycket för att kunna ta in på ett besök. Man skulle behöva gå dit minst fem gånger för att hinna läsa och hänga med på allt! Det var aningen jobbigt för mig som störs rejält av att strötitta lite här och där på sådana här saker - jag vill avverka all information systematiskt och hinna förstå allt jag ser, hör och läser. Behöver väl inte säga att min hjärna var i kaos ett bra tag där..?!
Efter ett långt, långt besök gjorde vi något ännu mer galet - vi lämnade centrum. Vågat, eller hur?! Spårvagnen tog oss ut mot mina hemtrakter, men innan vi åkte till mitt hus åt vi på en (ganska tom, men vi var tidigt ute) fantastisk italiensk restaurang! En gratinerad ravioli med rökt lax och spenat var definitivt inte att leka med... När vi slutligen kom hem till mig blev det en kort rundvisning i familjens hus, innan vi tog oss tillbaka inåt stan där jag och mamma strosade lite bland sent öppna turistbutiker och hade det mysigt. Vid kvällens slut slapp jag till och med att åka hem igen, då de äntligen fått byta hotellrum till ett med tre sängplatser!
 
Söndagen bjöd på en dagstur till Brugge (stad i Flandern)! Choklad i mängder (flera mindre butiker än de kedjor som finns i Bryssel), mysig julmarknad, fina gamla byggnader, häst och vagn på gatorna samt fina kanaler genom den lilla staden. Vi fick till och med lite sol, och det i staden känd för sitt dåliga väder! Vid fyra-tiden tog vi tåget tillbaka mot Bryssel, och den fina lilla dagen hade varit så perfekt om det inte var för att vi lyckats hoppa på tåget med en surkärring till konduktör... Fast vad vet jag, det kanske 9 av 10 av konduktörerna hade varit ändå. Det är riktigt synd att de inte värnar om service i det här landet, och speciellt inte när det gäller turister - dem kan man behandla precis som man själv tycker passar!!
Efter resan spenderades resten av kvällen åt att lugna nerverna och försöka glömma vilka idioter vi omges av... Till middag blev det traditionella belgiska köttbullar på en mysig, anspråkslös restaurang i centrum. Avslutade sedan kvällen men en sista runda kring Grand Place bara med mamma, och sedan en lugn stund på hotellrummet.
 
Måndag morgon intogs en tidig frukost på gårdagens middagsrestaurang, så snart de hade öppnat. Därefter blev det ett hastigt farväl när mamma och KG bar sig av mot flygplatsen, och jag blev ensam på hotellrummet fram tills att jag behövde checka ut och gå på fransklektion. Det var oväntat jobbigt att säga hejdå när man precis "återförenats", men sådana stunder är självfallet oundvikliga! Jag hade i alla fall en underbar helg, som jag tackar så sjukt mycket för.
 
 
Behöver faktiskt köra en liten (...) bildbomb också (som om inlägget inte redan var långt nog):
 
Måste få säga att jag tycker mig bemästrat konsten i att ta en najs gruppbild. Verkligen.
 

MIM - en vacker byggnad med en vacker utställning, liksom fantastiskt vackra utsiktsplatser på flera av våningarna
 
 
Fint par framför utsikten. Tyckte dock inte bilden var så intressant när personerna inte var särskilt mycket i fokus, så utsikten fick gå bort.
 
 
Me and my friends, just jammin'
 
 
...and this is the joy you receive from listening to impeccable pieces of music, alongside some seriously curious ones... MIM var intressant på många nivåer!
 
 
We need this on an instrument because...? Tycker det är så häftigt med alla utsmyckningar och avvikelser som fanns på instrument förr i tiden. Det beror väl på att de inte massproducerades som nu, när funktionen går framför allt. Men vi glömmer att ett musikinstrument kan vara konst i sig, titta bara på nästa:
 
 
Se detta i vilket annat sammanhang som helst, och dra en gissning på vad det används till. Musik hade inte funnits bland mina första gissningar, om jag säger så.
 
 
Vi lämnar MIM, detta var vår bästa kompis på kvällspromenaden. Han inger en känsla av trygghet, tycker du inte det?
 
 
Vidare till Brugge! En otroligt fin mor framför den mysiga sättningen hos en medeltidsstad med små söta kanaler.
 
 
Mindre charmigt men behöver väl visa att jag själv också var där!
 
 
Vindstilla och vackert. Det kom ett par små regnskurar under vårt besök, men på det stora hela kunde vi inte önskat bättre väder.
 
 
Så mysigt när de redan fantastiskt fina byggnaderna utsmyckas med smakfulla julprydnader!
 
 
Hest. Hest överallt.
 
 
Isrink intill julmarknaden, ett mysigt inslag som även finns på Bryssels julmarknad vilken körde igång denna helg, alltså en vecka efter Brugge.
 
 
Eftertänksam mor i solskenet.
 
 
Man kan se lite av taken på julmarknadsstånden - måste säga att det var roligt att få komma dit när det hände något i staden!
 
 
 
Ja, jag vet... Jag är svag för pånys.
 
 
För detta är det första jag skulle komma att tänka på att skapa om jag behövde göra en skulptur i choklad. Just sayin'.
 
 
Okej, vet att det blir många bilder på samma motiv men hade liksom så många fina... Vad ska jag annars göra av dem?
 
 
Om tre veckor är jag hemma..?!?!
Therése
RSS 2.0