Genèves bästa luciatåg - någonsin
Idag skulle vi egentligen ha lussat på Svenska klubbens jullunch men den blev inställd så vårt luciaäventyr slutade igår. Förutom vårt första framträdande på SEB den 4:e har luciaveckan sett ut såhär:
Tisdag 10:e december:
Lussade på Hôtel Edelweiss i Genève, ett typiskt schweiziskt inrett hotell ägt av en svenska. Hon förklarade för oss innan att det var fullproppat med folk inne där vi skulle sjunga, och att alla var där bara för att se oss (gissa om man blev lite nervös). När vi väl var klara och gick in sjungandes var det minst sagt fullproppat - MEN, det var som att vi inte ens var där. Vi gick ett varv runt restaurangen, ställde upp oss och sjöng igenom vårt program på sissådär 7 låtar i ett högljutt rum, fick applåder mellan låtarna i början men applåderna avtog efter ett tag. Vi tre som skulle sjunga solo på Mary's Boychild hade nog lite smått panik då vi förstod att det inte skulle höras, så det blev spontant att alla som kunde texten sjöng med i verserna. Personligen blev jag förolämpad över att vi fick så pass lite uppmärksamhet, men även för den dåliga planeringen (vem lägger ett luciaframträdande mitt under en företagsjulfest för Schweizare som aldrig tidigare sett ett luciatåg?). Nåja, positivt var väl att det inte blev lika nervöst då nästan ingen lyssnade eller tittade. Dessutom fick vi glögg, pepparkakor och diverse "svensk" plockmat.
Onsdag 11:e december:
Begav oss till de finare delarna av Genève till en enorm villa nära sjön där svenska kvinnoföreningen SWEA hade julfest. Vi tappade nog alla hakan när vi klev in genom dörren och möttes av något som mer liknade ett hotell och som faktiskt ägdes av en skild kvinna. Det märktes att det var svenskar som lyssnade eftersom vi den här gången fick allt fokus och det blev otroligt uppskattat. Därefter fick vi äta riktig svensk julmat (lagat av schweiziska kockar) och tog sedan ett gruppfoto för att föreviga kvällen.
Torsdag 12:e december:
Kaosdagen! Vi upptäckte kvällen innan att typ ingen kunde komma ikväll förutom jag. Eva som håller i au pair-träffarna blev alldeles till sig när hon fick höra det eftersom det tydligen var Svenska ambassaden vi skulle lussa för och det var omöjligt att ställa in - vi hade bara läst att vi skulle till en restaurang. Så under hela dagen satt vi nog som på nålar för att försöka få ihop ett luciatåg till kvällen. Vi fick veta att vi skulle lussa för uppemot 100 gäster och arga samtal från ambassadörens sekreterare gjorde inte saken bättre. Vi blev tillslut 6 stycken som kunde komma och väl på plats fick vi även 3 stycken inhoppare för att vi skulle bli fler. Dock var de alldeles för stressad för att vänta in Anna så det slutade med att vi blev 8 stycken varav 3 stycken som inte kunde låtordning/låtarna. Det gick ändå relativt bra och vi fick mycket beröm även denna gång.
Fredag 13:e december:
Dagen med stort L. Ikväll skulle vi lussa för en samling seniorer med olika nationaliteter som i år hade en fest med temat "ljus". En finlandssvensk kvinna hade då tipsat om luciatraditionen och de var de första som bokade oss. Vi begav oss till utkanten av Genève (inte helt problemfritt då det var någon demonstration i stan så att spårvagnarna inte gick som vanligt. Jag som var sen fick panik när jag knappt visste hur jag skulle ta mig dit, var sen och hade ytterst lite batteri på mobilen. Efter att ha stressat konstant i 1,5 timme lyckades jag tillslut hitta dit. Framträdandet var kanske inte bland de bästa vi gjort men utan tvekan de mest uppskattade. Gamlingarna överröste oss med komplimanger, vi fick ett eget bord med lite mat och glögg samt små påsar med lussebullar, choklad och mandariner. Man kände sig väldigt bortskämd när man satt där men det är alltid kul att se hur lucia kan påverka folk.
Lördag 14:e december:
Vårt sista framträdande tog plats i Holy Trinity Church i Genève, det ingick i Svenska Kyrkans luciagudstjänst. Nu hade vi även en hög med svenska barn med oss i tåget + att flera vi kände via LiNK var där och kollade. Det var sjukt jobbigt att börja sjunga gåendes uppför i en trappa samtidigt som man var nervös. Vi sjöng även 3 låtar som vi inte sjungit vid tidigare framträdanden men trots det så gick allt jättebra. Förstår inte hur en blandad skara svenska au pairer kan låta så bra tillsammans. Vi fick höra från flera håll att vi var det bästa au pair-luciatåget de haft någonsin!
Kommentarer
Jonna
Oj, verkligen en upptagen vecka! Kul att det är med något som du uppskattar! Hur har Lucia påverkat ditt vanliga liv där nere?
Trackback
