Sitter i sängen och försöker kurera mig, dragit på mig en nedrans förkylning sedan jag badade i sjön förra veckan. Tur att jag varit ledig i helgen så att jag inte behövt jobba när jag varit som mest sjuk. Mina arbetstider är kl.15-19  förutom vissa dagar (tror det är onsdag och fredag) då barnen slutar kl.13. Mina arbetsuppgifter är förutom att finns tillgänglig när barnen kommer hem från skolan att stryka, se till att huset är allmänt fräscht och förbereda måltider. Jag ska även checka så att barnen gjort sina läxor och skjutsa dem till deras olika aktiviteter (Yann spelar fotboll och tennis och Léa tränar dans och ridning).

 

Igår upptäckte Sara och jag stan där jag bor. Strandpromenaden är verkligen jättevacker, vi gick omkring och kollade priser på restauranger och så vidare. Eftersom att det var söndag så var i princip ingenting öppet, bara caféer och tobaksaffärer. Vi hittade iallafall ett fint "tea-room" som de kallar caféer som serverar lättare måltider. Åt en sjukt god baguett med gravad lax för 35 spänn, allt är visst inte så dyrt i Schweiz ändå. När vi var klara med vår tur runt stan köpte vi varsin sorbetkula på ett rekomenderat glasställe, jag tog mango och den var verkligen supergod! Framåt eftermiddagen skjutsade jag hem Sara och vi tog en promenad med hundarna i byn.

 

Här är hallen och dörren jag inte lyckades öppna häromdagen, den öppnas även med fingeravtryck!

 

Kvart i elva tog jag och Sara (svenskan - alias) tåget till Lausanne. Min värdmamma hade dagen innan köpt ett half fare-kort så nu kommer jag att kunna åka tåg för halva priset under resten av min vistelse i Schweiz. Att åka till Lausanne kostar med rabattkortet ca. 45 kr, och typ 50 kr till Genève, tidsmässigt tar det ca 25 minuter till Lausanne och 30 till Genève.

 

När vi kom fram regnade det floder så vi började vandra uppöver de tvära gatorna i jakt på någonstans att äta. Tillslut hamnade vi på en skum pizzeria där vi delade på en god svamppizza (det är tydligt på matpriserna att Schweiz är ett dyrt land). Vi fortsatte sedan i regnet, virrade omkring tills vi hittade en matbutik. Där bunkrade vi på oss godis och jag köpte även en adapter så nu kan jag äntligen ladda min laptop! Utan att vi förstod hur så hittade vi tillbaka till gatan vi började på, och där bestämde vi oss för ett café där vi tog varsin capuchino. Regnet gav sig aldrig riktigt och vid 15-16-tiden hade vi vandrat ner till tågstationen igen. Vi fixade ett half-fare kort till Sara och hoppade sedan på första bästa tåg mot Genève. När vi åkt ett tag började vi märka att tåget åkte förbi stationer och vi förstod snart att vårt tåg inte skulle stanna på vår station. Som tur var stannade det i Nyon (en stad 10 minuter ifrån), så vi fick vänta ca 30 minuter på nästa tåg. På den tiden hann vi hitta skolan där vi eventuellt kommer att ta franskakurser, så lite tur i oturen ändå. Väl framme följde Sara med mig hem i väntan på skjuts.

 

Idag ska familjen åka och hälsa på mammans bror, och jag ska njuta av ledigheten. Ska koka lite havregrynsgröt (som tilll koncistensen är mer som havrekornsgröt) och sedan åka och hämta Sara i hennes by.

 

Jag är medveten om att jag är dålig på att lägga upp bilder men nu när jag har min laptop igen ska jag försöka bli bättre på det!

Jag tänker inte sticka under stolen med att au pair-livet hittills inte riktigt är som jag förväntade mig (jag är dock medveten om att jag fortfarande inte stannat mer än 5 dagar).

 

Jag är van vid att bo i värdfamilj (oftast under en kortare tid men även för 10 månader som i Frankrike). Skillnaden är att när du bor hos en värdfamilj i en vecka så går det bra att bortse från saker som du i vanliga fall skulle ogilla. Du är en gäst som ändå blir relativt uppassad och kan visa uppskattning för gästvänligheten. Du får inte så mycket egentid men när visiten är så pass temporär gör det sällan något. I Frankrike kunde jag ibland störa mig på familjen och deras vanor, men under 10 månader fick jag ändå tillräckligt med egentid för att bortse från det jag ogillade och lyckades på så vis "stå ut" hela året, jag var en del av familjen och mer förväntades oftast inte av mig. Som au pair hoppar du rätt in i en familj som du inte känner och blir en del av familjen. Du behandlas inte som en gäst utan sätts genast i arbete vilket lämnar ytterst lite tid till dig själv. Även om jag inte vantrivs så måste jag erkänna att jag egentligen aldrig i vaket tillstånd kan känna mig helt lugn. Du lurar dig själv att tro att du är på semester, medan du egentligen arbetar. Det är ytterst svårt för mig att inse att jag faktiskt är anställd av familjen jag bor hos. Den yttersta anledningen till att jag valde att åka som au pair var för att få nya erfarenheter, kanske är det annat för de som faktiskt arbetar som au pair för att de behöver jobb. För mig som arbetat hela sommaren lockar inte lönen till att arbeta, jag arbetar endast för att jag förväntas göra det. Nu börjar min reflektion att spåra ur så jag ger mig där, hoppas ni förstår mina tankegångar!

 

Imorgon är det lördag vilket innebär att jag är ledig. Jag ska som sagt åka till Lausanne med den svenska tjejen jag träffade igår. Tråkigt nog ska det bli dåligt väder hela helgen och därefter förväntas den schweiziska sommaren vara förbi...

Det har uppstått ännu ett smärre problem, - pga. att eluttagen ser annorlunda ut här i Schweiz passar inte min datorladdare för uttagen, därför kan jag inte använda min egen dator förrän vi hunnit fixa en adapter.

 

Av rubriken att döma kanske ni förstår att detta inte varit en av mina bättre dagar. Till att börja men fick jag inte mitt nya SIM-kort att fungera i min iPhone, och var därför utan mobil även idag. Istället skulle jag låna mammans telefon när jag skjutsade Léa till ridskolan. Det blev dock för stressigt så jag lyckades glömma mobilen hemma. Som tur var hittade jag till ridskolan och jag och Yann stannade en halvtimme för att titta när Léa red, men vi hann inte se henne rida då de stod och borstade hästarna i över 30 minuter.

 

Väl hemma igen var det dags för Yann att springa över gatan till sin tenniskurs. Jag tömde disken och hängde tvätt. När mamman ringde och undrade hur det gått fick jag förklara att jag glömt mobilen hemma men att allt gått bra. Hon kom sedan hem vid 11.30 och vi lagade lunch som vi åt tillsammans med Yann och hans gudmor som sedan tog tåget till Genève. Jag och mamman tog med Bounty (hunden) och for och handlade. När vi packat upp åkte vi vidare till Aubonne där hon hade en skönhetsbehandling medan jag rastade hunden. Vidare skjutsade jag henne till en väninna för att rida innan jag återvände hem.

 

Vad jag inte förväntat mig var att dörren inte gick att låsa upp med nyckeln jag blivit tilldelad. Eftersom jag inte hade någon mobil fick jag gott slå mig ner i skuggan och vänta ca 1,5 timme på att det var dags att hämta Léa (gick då och då till dörren för att försäkra Bounty om att den verkligen inte gick att öppna). När jag hämtat Léa kl 17 åkte vi för att hämta upp mamman. Problemet var att jag inte hittade i virrvarret av vägar, och inte heller den pratglada 7-åringen i baksätet. Efter ett bra tag lyckades jag tillslut med hjälp (och själp) av Léa lokalisera mig ut på rätt väg och slutligen anlända till målet. Mammans väninna hade en "hästflicka" som otroligt nog precis som mig kom från Sverige och var 20 år. Nu har vi bestämt träff på lördag då vi ska ta tåget till Lausanne och shoppa och äta lunch.

 

Det visade sig tillslut att det var jag som inte kunde knixen för att öppna dörren (pinsamt), men nu är det iallafall fixat. Har desssutom fixat mitt schweiziska nummer så imorgon blir en bättre dag.

 

Imorgon väntar favorit i repris vad gäller morgonschemat. Ska dock försöka mig på att koka gröt då jag köpt havregryn idag - mums!

Nu har jag en sladd på rummet så att jag har tillgång till internet (trådlösa funkar konstigt nog inte på mitt rum).

 

Igår spenderades som sagt hela dagen på "Aquaparc" som låg ca. en timmes bilresa bort på andra sidan Genèvesjön. Tillsammans med Yann (sonen på 9 år vars riktiga namn jag väljer att inte nämna i bloggen), pappan, gudfar (pappans kompis) och hans dotter åkte jag vattenrutchbanor som aldrig förr. Var tvungen att offra mig lite då entrén nog kostade ganska mycket (Schweiz är ett dyrt land att bo i). Efter en hemsk rutchbana och lite smärta i ryggen fick det vara nog för mig och jag fick lite fritid i wellness-avdelningen (relaxen). Kom hem kl. 20 och lämnade huset runt 11.30 så jag och de andra var helt slut på kvällen. 

 

Den här dagen har varit relativt lugn. Léa (dottern på 7 år - också alias) skulle som vanligt på ridläger 9-17 och jag hjälper till med frukost (ska berätta mer om mina sysslor när de börjar falla på plats, hade nog inte riktigt förstått hur mycket jag skulle behöva göra). Yann började tennislektioner 10-12 (tennisbanan ligger bara över gatan, det är utsikten från mitt fönster) och sedan åt vi lunch med hans gudmor (mammans väninna).

 

Vid 14.30 skjutsade hon sedan ner mig och Yann till stranden (La plage de Rolle). Vi låg och svettades i solen (solkräm på såklart) och kände lite på vattnet. Efter lite mer pressande i solen (det var verkligen sjukt varmt) köpte vi varsin glass. Yann blev lite frånvarande ett bra tag då han bara tittade sig omkring utan att säga någonting och svarade knappt på frågor. Lyckades tillslut få med honom till vattnet och den här gången doppade jag mig faktiskt till halsen och medgav att vattnet faktiskt var rätt varmt. Vi hade bestämt träff med mamman för att hämta upp oss 16.45 då vi skulle hämta upp Léa men när vi väntade på parkeringen kom hon aldrig. Vi vankade fram och tillbaka och funderade på varför hon aldrig kom, när vi 17.25 bestämde oss för att gå hem gick vi förbi en annan parkering och såg till vår förvåning mammans bil. Det tog ingen lång stund innan vi hade hittat både henne och Léa på stranden, som tur var var hon inte arg utan bad om ursäkt för missförståndet då hon inte kände till den "rätta parkeringen".

 

Eftersom jag inte hade hennes nummer kunde jag heller inte ringa, men nu har vi varit och fixat ett schweiziskt kontantkort så hädanefter kommer vi kunna ringa varandra. Dock behöves mitt ID-kort för abonnemanget så vi gick hem och lämnade barnen och jag tog min plånbok innan vi gick ner till stan på nytt. Till min förvåning (hade inte tänkt så långt) så funkade inte mitt körkort som ID som i Sverige, och mamman lät faktiskt nästan arg när vi sedan satte oss i bilen och menade att "du får faktiskt tänka till lite, du är i Schweiz nu - om du ombeds ta med ditt ID, ta med ditt ID!". Då blev jag faktiskt lite förnärmad eftersom jag inte hade en aning om att körkortet inte fungerade. Sedan övningskörde vi till Léas ridskola (de har två bilar med automatväxel, i och med att jag aldrig kört automat och inte är van körstilen i Schweiz måste jag öva). Ikväll hade Yann en kompis över på middag och barnen gick sedan och lade sig vid 21-tiden. 

 

Imorgon ska jag själv skjutsa Léa till ridskolan, är lite nervös faktiskt men det ska nog gå bra. Sedan bad hon mig att stanna kvar och titta när hon red så jag stannar nog där ett tag.

 

Här är två bilder på mitt rum från första kvällen - jag tar inte så mycket bilder nu då jag försöker smälta in i familjen och inte leka turist. Mer bilder på huset kommer kanske imorgon då jag kommer vara ensam hemma ett tag (kanske).

Nu har jag varit hos familjen i 1 dygn och internet är fixat. Kommer dock inte ha tid att uppdatera så mycket de närmaste dagarna då jag gärna vill vara närvarande i familjeaktiviteterna. Idag har jag tittat på när sonen spelat tennis med sin franska gudfar vars familj stannar tills på onsdag, samt cyklat ner till stranden och badat (jag badade dock inte). Imorgon ska vi till "Aquaparc", en vattenpark med rutchkanor osv. så jag måste gå och lägga mig om jag ska orka kliva upp imorgon (försov mig imorse). 

 

Intrycket efter ett dygn är iallafall över förväntan!

Tankte komma med ett livstecken - jag har kommit fram till familjen i Schweiz och har det bra. Huset ar verkligen superfint och alla ar snalla och trevliga! 

 

Nu skriver jag fran familjens iPad da jag fortfarande inte har fatt tillgang till wifi. Mer uppdatering kommer da!

Är så jäkla stolt över mig själv att jag klarade av denna resa som jag gått och oroat mig för sedan dagen jag bokade den! Att jag kan franska (om än bristfällig i stressiga situationer) hjälpte mycket när jag behövde vägledning mellan flyg och tåg.

 

Har varit på Disneyland hela eftermiddag/kvällen idag med Jonna. Senast jag var där var för 10 år sedan med familjen, och det var sig likt. Var sjukt varmt bitvis och dessutom var det lördag vilket innebär att det var bra många besökare där. Avslutade kvällen vid 23 med spektaklet Disney Dreams, utan tvekan den mest imponerande ljusshow jag sett! Klippet nedan är Disney's egna men det räcker inte för att visa hur snyggt det var!

 

Nu ska jag krypa ner i min hotellsäng och sova ut imorgon, ska ju checka ut kl 12 men kanske sover till 10 så jag hinner duscha och så innan jag beger mig in till Disney Village och äter frukost och shoppar!

 

Visst är det märkligt hur snabbt tiden går ibland? För ett tag sedan var det 4 månader tills att jag skulle lämna Sverige för att ge mig iväg på min au-pairresa och nu sitter jag här. Om 13 timmar går bussen ner till Arlanda och tills dess ska jag ha hunnit inhandla diverse saker (presenter, kläder, godis osv.) och slutligen packat färdigt mina tre väskor som jag kommer att ta med mig.

 

Har för övrigt sprenderat tre riktigt härliga sista dagar i Sverige ute i Bänkåsviken på barnläger. Ledarstaben var riktigt bra och vi hade så himla trevligt tillsammans. Älskar verkligen barn och det känns helt rätt att jag nu ska få jobba som barnflicka i ett år!

 

Igår efter lägret hade vi en sista släktfika här hemma för att säga hejdå till alla, det känns egentligen inte särkilt vemodigt än, men jag hänvisar till mitt tidigare inlägg "Att ta avsked" om ni funderar hur det kommer sig. Jag vill bara att ni ska veta att jag kommer att tänka på er och jag vet att ni kommer att ha det bra även utan mig och Therése. Vi ses till jul!

 

 

Idag hade jag mitt sista arbetspass inom hemtjänsten, om det blir något mer i framtiden återstår att se. Det kändes lite vemodigt att säga hejdå till vårdtagare som jag gått till var och varannan dag hela sommaren, men jag tror att jag gjort ett positivt intryck i verksamheten. Varje ärende ikväll har varit lite högtidligt då jag fått intala mig själv att jag inte kommer att komma hit mer. Nu känns det dock rätt skönt att veta att jag inte behöver bege mig ut i regnet klockan 7 imorgon och jobba. Det är inte förrän nu som jag verkligen börjar känna att det närmar sig, 5 dagar kvar i Sverige. 

 

Eftersom att jag fortfarande inte kommit igång med packandet, och fortfarande har en del saker som behöver inhandlas så kommer jag ha det jag gör i veckan om jag säger så. Dessutom har jag ju tackat ja till att vara ledare på barnläger tisdag till torsdag så de enda dagarna jag har lediga är egentligen måndag och fredag! Nåja, det här kommer jag att fixa, "make it work" som Tim Gunn skulle ha sagt.

 

 

 

Om drygt 1 vecka åker jag.

 

Varje ledig stund "måste" nyttjas till något produktivt vilket bidrar till att tiden går ännu snabbare än normalt. Jag försöker att utnyttja varje dag till att träffa vänner, vilket ofta blir ett sista avsked. Jag är van vid att ta avsked av familj och vänner, och i ärlighetens namn så tycker jag inte att det är så jobbigt. Tragiskt nog så är jag inte så känslig på den fronten, kanske för att det oftast är jag som åker, det är inte jag som behöver stanna kvar. Jag kommer att ha fullt sjå med att installera mig i ett nytt land, en ny kultur och ett nytt jobb.

 

Det är oftast saknad som gör det svårt att ta avsked, men eftersom att jag känner mig trygg i mina relationer vet jag att alla jag tar avsked av med största sannolikhet kommer att finnas kvar när jag kommer tillbaka om 11 månader. Därför vill jag inte att ni ska bli besvikna om jag inte verkar förkrossad när vi säger hejdå för sista gången innan jag åker, det är tvärt emot ett positivt tecken på att jag tror på att vår relation kommer att hålla även på avstånd. Visst har man hört hur distansförhållanden kan vara knepiga, men jag tror att om man byggt upp en stadig grund så kommer den att finnas kvar även efter 11 månaders frånvaro. Det kommer kanske behövas lite spackel för att täcka sprickorna men grunden kommer ändå att stå fast för att byggas vidare på.

 

Nog med liknelser nu, dags att börja skriva packlista! (nej, jag har fortfarande inte börjat packa)

 

Förstår egentligen inte hur jag hinner med mig i allt som behöver fixas, det är ca 10 dagar innan jag åker!?

 

Therése, mamma och jag har varit på en weekend-semester till huvudstaden då vi gick på festivalen Stockholm Music and Arts 2-4 augusti. Det var utan tvekan en festival i min smak - skönt upplägg och trevliga människor. Nu har vi sett artister som Regina Spektor, Rodriguez och Prince samt svenska duon First Aid Kit spela på samma scen ute på Skeppsholmen. Igår var vi inte särskilt intresserade av artisterna på dagen så vi gick på en nödvändig (skämtar inte) shoppingtur i centrum. Jag shoppar sällan vilket innebär att jag har enormt mycket som måste inhandlas innan jag åker till Schweiz - känns som att jag hunnit införskaffat mig en ny garderob på två dagar (även idag har vi varit och shoppat nödvändigheter på hemmaplan). Jag har dock fortfarande en lång lista på saker som måste inhandlas, det får bli på onsdag (min lediga dag). Det skär lite i hjärtat när jag tänker på hur lite tid jag har kvar att spendera med familj och vänner, men om ett år från och med nu kommer jag att vara hemma igen (tiden går fort). Tills dess hoppas jag att mina vänner kommer och hälsar på mig, det är bara att höra av sig!

 

Som ni förstår har jag fullt upp, men jag gör mitt bästa för att hinna med mig.