10 dagar
Nu känns det riktigt knäppt att om 10 dagar åker jag hem till Sverige, knäppt men underbart! 10 dagar är kanske för övrigt antalet dagar det var sedan jag senast uppdaterade, haha. Hur dålig har jag inte varit på att uppdatera senaste tiden? Ju längre tiden går, ju mer ångest får jag eftersom det är så mycket som händer och jag gillar att berätta ganska detaljerat om vad jag gör.
I helgen har jag iallafall varit till Zermatt med LiNK och sett Matterhorn (Tobleroneberget), dimman kom och gick så har tyvärr ingen bra bild på berget, men här ovanför sjön satte vi oss och åt lunch.
Om jag får tid så kanske jag slänger in en bildbomb imorgon. Har nämligen börjat jobba vissa morgnar nu så har mindre tid att disponera.
Tiden flyger iväg som au pair
Det går inte att beskriva hur snabbt vardagarna går här, senast jag bloggade var i söndag och nu är det redan fredag!
I söndags eftermiddag bestämde jag mig iallafall på att gå på en gudstjänst i Nyon som hålls på engelska pga. att det finns många engelskspråkiga familjer i området. Det är ett litet gäng aupairer som brukar gå dit och hänga på mc'donalds efteråt. Eftersom det mesta i affär-väg är stängt på söndagar känns det bra att ändå ha en aktivitet på söndagarna. På måndag kväll åkte jag till Nyon igen för samtalsgruppen om kristen tro, i tisdagskväll åkte jag in till Lausanne och åt middag på Vapiano med några au pairer från området. I onsdagskväll tog jag bussen upp till Saras by där vi tog en ljummen promenad med hennes hund, vi hade inte setts sen cirkusen förra söndagen så vi hade mycket att ta igen.
Igårkväll var det åter igen LiNK-möte där vi fick en liten föreläsning om kulturkrockar och anpassning till det nya livet. På tågstationen i Rolle träffade jag och finska Elina (haha, tycker det är lite roligt att hitta på alias till alla människor) ett helt gäng au pairer som vi inte träffat förut, jag hade dock skrivit lite på Facebook med en irländsk tjej (Haley) så vi kände igen varandra och satte oss och pratade på tåget till Nyon. Ingen av de hade varit på LiNK tidigare så jag och Elina guidade dem dit, vi skildes åt när vi kom dit men är så nöjd över att det faktiskt finns ett antal au pairer här i Rolle! Det är flera av mina nya vänner här som har det jobbigt i familjen, vilket känns riktigt kasst. Är så glad över alla fantastiska personer som finns och stöttar varandra, både au pairer och LiNK. För mig går känslorna upp och ner hela tiden, har små problem som jag måste börja göra något åt, men jag känner mig inte längre ensam vilket jag är evigt tacksam för.
Nu på morgonen har jag varit ovanligt produktiv. Eftersom städerskan var här skyndade jag mig och åt frukost innan jag tog med mig Bounty och promenerade ner till huvudgatan. Hämtade en skjorta på kemtvätten och lämnade in en ny, gick till min mobiloperatör och tänkte höra hur man laddade pengar. Överhörde dock ett samtal och förstod att man kunde fixa det i matbutiken, så jag promenerade hem och lämnade hunden och gick vidare till matbutiken (ÄLSKAR att gå runt i matbutiker utomlands!). Fick med mig kanske världens mest väldoftande te och ett lager med choklad"grenar". Idag fick jag mitt första vykort sedan jag kom hit, från Disneyland! (Tack Jonna, har du fått mitt tro?)
Busschaufförer - ett släkte för sig
När jag klev på bussen ikväll hände något som jag aldrig varit med om tidigare. Busschauffören hälsade med "Salut" (hej), vilket aldrig annars används mellan två vuxna som inte känner varandra, istället används alltid de mer formella "Bonjour" eller "Bonsoir".
När jag sedan tog bussen hem någon timme senare klev jag på och fick samma "Salut" fast av en annan busschaufför (tror jag). När jag skulle betala stod jag där och försökte vara trevlig, och medan jag står och gräver efter mynt i plånboken säger busschauffören "Vilken tur att alla kunder inte är som du". Det tog en liten stund innan jag uppfattade vad han sagt (say what!?) och sen fortsatte han "annars skulle vi inte vara framme förrän lunchtid imorgon". Tog faktiskt illa vid mig då jag försökte att vara trevlig och fick det bemötandet. Förstår inte att de kan få för sig att säga så till en resenär, helt absurt! Borde nästan kunna stämma honom!? (Lugn, det har jag inga planer på att göra.) Har även hört andra historier om busschaufförers beteende i Schweiz.
Dock måste jag medge att busschauffören jag åkte med i helgen kan ha varit en av de trevligaste jag någonsin mött, så det finns även positiva exempel. Men ändå, visst håller ni med mig om att hans kommentar var onödig!?
Jolie Annecy
Igår lördag for vi iväg ett gäng till Annecy (Frankrike), en dryg timmes bussresa från Genève. Hade en toppendag men låter bilderna tala för sig själva! Idag är jag ensam hemma och vilar upp mig då jag inte kom hem förrän 1 inatt.
1 month, only 10 to go
Veckodagarna går verkligen helt sjukt fort nu när man faktiskt varit här en månad och börjar se detta som sin vardag. I onsdagskväll drog jag iväg till Genève för Svenska kyrkan-möte, den här gången var det bara hälften så många där som förra gången men vi hade en trevlig stund ändå. Igårkväll var jag på på svenska kyrkan i Lausanne för första gången (eller inte första egentligen då vi faktiskt varit i samma lokal på vår franskaresa med gymnasiet). Träffade ett gäng nya svenskor och fikade kanelbullar och saft! När jag kom hem skypade jag en timme med mamma och fick utlopp för lite undanträngda känslor.
Här kommer lite bilder:
Den enda bilden jag tog på cirkusen då man inte fick fota under föreställningen
Hittade Lätta-margarin i en livsmedelsbutik i Aubonne
Igår när Léa hade balett i Aubonne strosade jag runt lite
Där framme på bänken satt jag och läste och avslutade med en solig tupplur
Värmen börjar äntligen komma tillbaka efter en veckas regn, vilket känns otroligt skönt. Oavsett hur man har det kan man alltid glädja sig åt vädret. Ikväll ska vi några stycken eventuellt åka till Nyon och äta efterrätt. Imorgon har det pratats om en utflykt till Annecy i Frankrike så jag hoppas verkligen att den blir av!
3 dagars helg
I söndags var jag och tre andra svenska tjejer på Cirkus Knie (Schweiz cirkus) i Nyon, verkligen en spektakulär föreställning! Man blir bara lite illa till mods när man tänker på hur de kunnat dressera alla dessa djur till att lyda minsta vink, å andra sidan blir man desto mer imponerad av alla talangfulla människor som kan balansera, böja och svinga sig fram och tillbaka upp i luften.
Schweiz är indelat i kantoner (typ kommuner eller län) och igår var det helgdag i min kanton (Vaud). Tycker personligen att det är lite konstigt att olika kantoner har olika helgdagar, detta gör det problematiskt för föräldrar som jobbar i en annan kanton eftersom de inte är ledig samtidigt som sina barn (en av anledningarna till varför det är vanligt att anställa au pairer i landet).
Vädret har blivit sämre de senaste dagarna, så igår på min lediga måndag drog jag inte många strån till stacken. Familjen åkte på en heldag till ett äventyrsbad i Bern så jag var ensam hemma med Bounty hela dagen. Blev bland annat till att stryka lite kläder i brist på annan sysselsättning. Upptäckte för några dagar sedan att jag inte kunde använda mitt bankkort, men efter ett samtal med Handelsbanken på morgonen ledde dagens hundpromenad raka spåret till bankomaten och jag har nu fått bukt på problemet. På kvällen när familjen kommit hem tog jag tåget till Nyon för att gå på en träff för att diskutera kristen tro. Träffen hölls hemma hos de amerikanska paret som håller i LiNK, vi drack te och åt nybakad chokladkaka med glass, har nog aldrig kännt mig så trygg här i Schweiz som jag gjorde i deras ombonade och välkomnande lägenhet. Kvällen var väldigt lugn och gick i första hand ut på att lära känna varandra, sedan tittade vi på en kort film utan ljud och diskuterade budskapet i filmen. Blev ett litet abrupt avslut på kvällen då jag var tvungen att hinna med mitt tåg men kommer helt klart att göra denna träff till en måndagsrutin!
Förresten, har bokat hemresa så mellan 19:e och 25:e oktober befinner jag mig hemma i Sundsvall (bara en månad kvar!!)
Treasure hunt in Geneva
Känner att i och med att jag uppdaterar lite mer frekvent än min kära syster så har jag kanske inte så höga krav på att skriva grammatiskt korrekt. Ska bara ge er en liten sammanfattning av hur jag har det för tillfället.
LiNK-mötet i torsdags var över förväntan. Kändes så skönt att åter igen få träffa en stor skara människor som var i samma situation som en själv. Vi lekte lära känna varandra-lekar och lyssnade på information om organisationen som leds av ett amerikanskt par. Anmälde mig också till en helgutflykt i början av oktober då vi ska åka till Zermatt (vid berget Matterhorn, Tobleroneberget). Så himla vacker!
Franskalektionen jag var på i fredags var inget att hänga upp i julgranen. Jag och en amerikansk man hade båda missat första lektionen, resten av klassen bestod av 3 medelålders kvinnor och en medelålders man. Lektionen gick ut på att muntligt svara på frågor om och diskutera en text om media, inte särskilt exhalterande. Själva språknivån var väl ganska bra anpassad till min egen, men jag kände mig så otroligt malplacerad att jag inte riktigt deltog i diskussionerna. Sen var det enda vi gjorde under lektionen att prata om den där texten, och prata franska gör jag ändå varje dag hemma, så jag har ingen drivkraft till att komma tillbaka nästa vecka. Dessutom så kostar tågbiljetten ca 50 kr tur och retur, vilket tyvärr känns som slöseri på mina pengar.
Resten av fredagen var påfrestande. Fick en massa uppgifter av mamman när jag kom hem vid lunch vilket ledde till att jag inte fick någon ledig tid alls den dagen eftersom jag var tvungen att kliva upp vid 7.30 för att åka på fransklektionen. När barnen kom hem efter kl 15 var det bara att hoppa in i bilen och åka iväg till ponnyridningen. När vi kom hem gjorde vi läxor och promenerade ner till lekplatsen och skateparken (gissa vilket barn som var på vilket ställe?). Efter att ha förberett middagen gick jag till tåget för att möta upp Sara och Vera (tjejen från Lithauen). Vi åkte till IKEA där vi köpte på oss svenska godsaker (de har nu även lösgodis!). Det hade blivit ett missförstånd då jag trott att vi skulle äta middag tillsammans där, men jag var den enda som inte ätit. Slutade med att jag fick en stor portion köttbullar och potatismos som jag åt med mina två vegetarian-vänner.
Om jag skulle behöva berätta gårdagen i detalj skulle jag somna framför datorn, men åkte iallafall till Genève för en "skattjakt" som organiserats av några andra au pairer. Vi var ca 45 stycken au pairer som deltog och delades in i 10 lag. Jag hamnade med 4 tyska tjejer (sjukt många tyska au pairer här) och en finsk som jag träffat tidigare. Skattjakten gick ut på att ta kort (ofta gruppbilder) på olika ställen runtom i Genève för att upptäcka staden. Personligen är jag ingen höjdare på grupparbete men tycker ändå vi lyckades ganska bra.
Här till exempel skulle vi ta en gruppbild framför "flower clock".
Här framför "Reformation Wall"
Vi fick i uppdrag att ta gruppbilder framför 2 st H&M, 2 st Starbucks och 2 st Mc'Donalds. Tjejen som tog den här bilden visade sig också vara en au pair som följde med oss i slutet på skattjakten (vilka är oddsen!?).
Starbucks!
Avslutar med vår "kreativa bild" på finska Line. Vi skulle ta en bild i Genèvesjön, och för att bli av med alla svanar och änder som höll till i vattnet gick vi en bit bort och kastade snacks i vattnet för att locka dem därifrån för att kunna ta bilden, så himla konstigt!
Vi vann dock inte och kom ca 25 minuter sent till återsamlingen kl 16, men vi hade roligt iallafall. Efteråt drog vi iväg ett gäng och köpte mat som vi sedan åt i Parc de Bastions. Sjukt bra grej är att det finns Wi-Fi i många av Genèves parker!
En (relativt) kortfattad vecka
Så. Det här känns ju enkelt. Inte bloggat på en vecka - dags att ta igen en veckas bloggande. Helt... okej. Äh, det är väl bara att sammanfatta lite kort vad som hänt under några dagar, inte så svårt (...men kom igen, vem försöker jag lura egentligen?).
Nåväl, jag kan åtminstone göra ett försök. I lördags fick jag göra något lite outside of the box, så att säga - mamman i familjen har en vän som har hästar, och eftersom det framgått att jag är hästintresserad blev jag inbjuden att följa med henne och hennes dotter på en hopptävling en bit utanför Bryssel, på andra sidan av den flamländska gränsen. En väldigt oväntad heldagsaktivitet, men det var jättetrevligt! Skönt att få komma bort lite, och väldigt intressant att vara med på en tävling vilket jag själv aldrig varit. Det bästa med dagen var nog när vi anlände till stallet på morgonen för att hämta hästarna - jag hade ingen aning om hur mycket jag faktiskt saknat stallukt! Låter väldigt sentimental nu, men doften var så familjär att jag kände mig tryggare än jag känt mig under hela den tid jag varit här - i ett främmande land med främmande människor, och hela den baletten. Sedan är det klart att jag kände mig missplacerad from time to time under dagen, jag hade ju egentligen inte någon riktig roll i det hela, men som sagt var det trevligt att följa med och kunna vara till lite hjälp under en för dem annars väldigt stressfylld dag.
På söndagen träffades vi ett helt gäng au pairer från olika länder inne i stan, för att få utbyta lite erfarenheter och träffa nya vänner. Vi var kanske omkring 30 pers, så det såg nog lite konstigt ut för folk som gick förbi parken där det slutade med att vi alla satte oss i en stor ring och pratade... Det var kul att se så många andra au pairer på en gång, och det blev mycket info instoppat i huvudet. På det här mötet fick jag också träffa Anna för första gången - den enda andra au pairen här i Bryssel som också är från Sundsvall! Det vill säga, vad jag vet om alltså. Så efter mötet med de ”internationella” au pairerna gick vi två för att möta upp några andra svenska tjejer som jag träffat på kyrkan för att äta middag. Det blev en härlig kväll med god mat på Cheesecake Café och därefter belgiska våfflor!
Måndagen var min första riktiga vardag, då jag inte riktigt hade jobbat något helt själv innan dess. Den första veckan hade barnen sommarlov, så inga rutiner var fasta, och veckan därpå hade vi besök av Alexandra som hjälpte mig med väldigt mycket i hemmet. Nu har det börjat på allvar, och jag medger att det är lite läskigt! Det läggs mycket ansvar på en efter en väldigt kort tid, och de första dagarna har inte varit någon dans på rosor. Utöver det faktum att jag nu skulle försöka sköta alla mina arbetsuppgifter på egen hand, skulle jag också denna dag gå på min första språkkurs. Det tar ju en del energi och tid att hitta dit och allt sådant, men det gick helt okej. För att säga något om kursen så verkar det väldigt kul! Gruppen är så blandad, folk i olika åldrar från olika nationaliteter, som alla är ivriga att lära sig franska. Läraren verkar jättebra utifrån vad jag sett efter två lektioner (måndag och onsdag), så jag är helnöjd. Det enda är att kursen ligger på en så konstig tid mitt på dagen, vilken gör att jag behöver gå tidigare därifrån för att hinna hämta Oliver på skolan, så det är lite tråkigt.
I tisdags fick jag för första gången komma hem till en annan au pair och se hur det kan se ut i andras hem här i Bryssel! Jag och Elin träffades på Svenska kyrkan och bor i samma område, så vi bestämde att jag skulle komma hem till henne under min lediga tid efter morgonens jobb och baka äppelpaj och kolla på skräckfilm (så najs att ha någon att kolla på skräckfilm med! ...jag gör det inte gärna ensam, direkt). Jättekul att få se något annat än insidan av min värdfamiljs hus, och att bara få mysa en stund!
Därefter har veckan rullat på, jag börjar få in en del rutiner i jobbet, andra kräver lite mer övning. Jag har fått laga mat till familjen ett par gånger nu, känns väl fortfarande som om man har en del press på sig när man lagar middag även till föräldrarna... men det går nog till sig. Övriga grejer jag hunnit med är att testa på ett gym i stan med ett par andra svenska tjejer, gå på en till Ung i Bryssel-träff på Svenska kyrkan, hälsa på hos en annan svensk tjej i mitt område, samt ”hit the clubz” (eller något åt det hållet) med svenskorna en stund på fredagskvällen. Någon annan än jag som tyckte att det lät som... mycket svenskt? Nåja, ska väl inte fastna för mycket i det svenska. Klart jag har en hel del hemlängtan (vilket jag nog inte fattade förrän typ, igår, eftersom jag inte trott att jag skulle få det), men jag är ju här för att upptäcka något annat än allt det jag är van vid - något jag måste påminna mig själv om ibland.
Som en sista anekdot vill jag bara anmärka på det väldigt speciella Bryssel-vädret - först två veckors strålande sol, därpå en veckas konstant regn! Vad är detta egentligen, och hur ska det sluta...?
Förlåt. För ett långt inlägg. Igen.
Bisous,
Therése
Moi je joue
Här sitter jag och filosoferar som vanligt. Det är snart lunchdags och för första gången den här veckan behöver jag inte fixa lunch för någon annan än mig själv. Behöver bege mig till posten och posta några vykort som jag tänkt posta i en veckas tid, men av någon anledning lyckas jag aldrig ta tag i det. I eftermiddag vankas först balettlektion för Léa och sedan fotboll för Yann. Ikväll ska jag bege mig till Nyon för en au pair-träff. Både Svenska Kyrkan i Lausanne och organisationen LiNK har sitt första möte idag, men eftersom Svenska Kyrkan har möte varje vecka och LiNK varannan tänkte vi testa LiNK ikväll. Träffade förresten tjejen från Lithauen som jobbar hos familjen jag hade lite kontakt med innan jag bestämde mig för denna i söndags, så hon följer nog också med ikväll! Kul att man börjar att lokalisera au pairer i omgivningen nu, har man tur så kanske vi träffar fler på mötet ikväll.
Imorgonbitti ska jag gå på en fransklektion nivå B2 i Nyon. Det har varit en massa strul men nu har mamman ringt och kollat och de tyckte att jag skulle gå på en lektion för att testa på (kursen började egentligen förra fredagen men gruppen var inte full så jag kunde skriva in mig utan problem). Det ska bli riktigt roligt att få komma igång med lektioner, och att avstå sovmorgon en gång i veckan gör ju heller inte så mycket. Lite jobbigt dock att hoppa in när kursen redan börjat, men det ska nog gå bra!
Har börjat grunna lite på vad jag ska göra på min lediga vecka (en av barnens två lovveckor) som är vecka 43. Funderar eventuellt på att åka hem en sväng, eller om någon annan au pair också är ledig den veckan och vill resa någonstans tillsammans. Måste dock bestämma mig rätt snart för så här nära inpå blir flyg och tåg rätt dyrt, jag ska hålla er uppdaterade om vad jag beslutar mig för.
Nu ska jag springa ner och hänga tvätt och städa mitt rum, livet leker!
Busy living
När man som jag har blivit bortskämd med sovmorgon varje dag (mamman sköter frukosten och barnen går själva till skolan eftersom att det är så pass nära) är det väldigt lätt att man slösar bort morgonstunderna och innan man vet ordet av så är det lunchdags. Det är vid lunch min arbetsdag börjar på riktigt, då förbereder jag lunchen för mig, mamman och barnen (ibland äter de dock på jobbet respektive skolan). När lunchen är undanplockad (barnen börjar lektionerna 13.30) hinner man oftast inte med så mycket mer än lite småsysslor innan barnen kommer hem från skolan kl 15.
Idag till exempel har jag tagit igen strykningen som jag legat efter med, tog mig i princip hela eftermiddagen. Normalt sett kan jag inte stryka medan barnen är hemma då jag måste ha koll på vad de gör, men mamman är ledig på tisdageftermiddagar så jag gjorde ett litet undantag. Hade egentligen tänkt städa men det hann jag inte med så vet inte om jag ska försöka hinna med det imorgon förmiddag så att det är gjort (måste verkligen fixera en städdag!).
När man har så här mycket att stå i så hinner man knappt tänka, och dagarna går otroligt fort. Det är nästan dessa dagar jag mår som bäst, för då hinner jag inte tänka och analysera så mycket. Jag får ångest framåt helgen när familjen ständigt undrar vad jag har för planer. Det är klart att man vill göra saker på helgerna, men det är en helt annan sak att vara turist i ett land och att jobba i ett land (som min kompis Jonna och jag kommit fram till). Som turist är du beredd på att ha ett intensivt schema och göra en massa saker under en kortare tid. När du arbetar har du kanske samma önskan om att uppleva saker, men du har inte alltid energin. Man har ju faktiskt skapat sig en ny vardag, och de flesta av oss som bor hemma i Sverige skulle troligtvis ljuga om vi sa att vi reste runt och gjorde saker (ja jag vet att jag användet ordet saker 4 ggr i de senaste meningarna) varje helg. Ibland längtar man (introvert som jag är) bara efter att få ha en slapp helg då man inte behöver göra någonting, vilket tyvärr kan bli lite konstigt när man som au pair "bor på jobbet".
*Dagens filosoferingar*
Tre veckors utvärdering
Igårkväll var det precis 3 veckor sedan jag anlände hit till huset i Rolle, därför tänkte jag skriva en liten utvärdering om mina intryck och känslor hittills.
Som au pair är det väldigt lätt att känna sig ensam. Även om du bor hos en familj så tillhör du fortfarande inte familjen. Om man som jag bor i en mindre stad där det inte finns så många andra au pairer och inte så många aktiviteter att hitta på (förutom att gå omkring i stan och köpa mat) så kan man snabbt bli uttråkad. Jag tycker om familjen och jag har det nog väldigt bra jämfört med många andra au pairers sysslor. Mina två barn gör alltid som de blir tillsagda (ibland tar det dock lite längre tid) och stretar nästan aldrig emot. De är duktiga i skolan och enligt mig mogna för sina respektive åldrar på 7 och 9 (vilket var ett problem för mig i början då jag tänkte att de kanske var självständigare än vad de faktiskt var).
Mina sysslor hemma känns det fortfarande inte som att jag har fått in någon rutin på. Ångstrykjärnet är förmodligen trasigt så mina 2 timmars strykning i veckan har inte riktigt börjat än, 2 timmars städning har jag heller inte riktigt börjat med men tror vi gick igenom städning förra tisdagen så kanske ska spika in tisdagar som städdag. De övriga sysslorna är i samband med barnen och det är väl de som jag genomför regelbundet (hjälper till med läxor, övervakar dem och skjutsar dem till aktiviteter).
För att summera dessa tre veckor måste jag nog säga att de varit bra, men gått otroligt långsamt - det känns som en evighet sedan jag lämnade Sundsvall. Detta faktum gör att jag såklart funderar på hur det kommer att vara att stanna här 11 månader, kommer det inte att kännas fruktansvärt långt? Det finns oändliga möjligheter på vad man kan göra när man bor i Schweiz med tanke på att avstånden till utflyktsmål och andra länder är relativt korta, men det är sådant man måste göra på helgen eftersom att man jobbar på veckorna. Jag har bestämt mig för att när jag varit här i 2 månader, alltså typ 19:e oktober, så kommer jag förhoppningsvis ha landat i min situation och kunna tänka klart angående resten av min vistelse i Schweiz.
Detta blev ett ganska osammanhängande inlägg med alla mina tankar om min nuvarande situation. Vad tycker ni läsare om inläggen förresten? Vill gärna höra om ni har några förslag på förbättring?
Night out in Geneva (VARNING - långt inlägg)
Igår började jag dagen med att ta tåget till Nyon. Hade hört mig för på Facebook efter sällskap men det slutade med att jag åkte själv, vilket jag i efterhand var väldigt lättad över, ibland kan det vara fantastiskt skönt att bara gå omkring i en okänd liten stad utan att behöva rätta sig efter någon annans vilja och önskemål. Jag strosade omkring med min kamera och njöt av lugnet som omgav mig. Efter ca 1,5 timme begav jag mig tillbaka till tågstationen för att göra det jag egentligen kommit för, nämligen för att köpa ännu ett tågabonnemang. Denna går var det Track 7, som innebär att du åker tåg gratis från kl.19 på kvällen till kl.5 på morgonen, vilket kommer att löna sig med tanke på att alla au pair-träffar hålls på kvällarna. Sagt och gjort hoppade jag på tåget hem, satte mig i ute i skuggan och kollade på Vänner och skypade när mamman utan förvarning kom hem efter lunch började sysslorna att drälla in (så kändes det åtminstone). Började omedvetet bygga upp en stress som eskalerade som en snöboll. Efter att ha skjutsat Léa till ridningen, åkt runt med Yann och letat en hästsportsaffär som mamman hänvisat mig till för att köpa nya ridhandskar, frågat diverse människor om de kände till hästaffären utan vidare lyckat resultat, åkt tillbaka och hämtat Léa efter ridningen, skyndat för att hinna skicka iväg henne för att sova över hos hennes kompis och förberett middagen var jag så stressad så jag mådde illa.
I onsdags på au pair-träffen bestämde vi att vi skulle gå ut i Genève på fredag kväll (alltså igår). Så efter middagen kom Sara hit och vi tog tåget till Genève för att möta upp en finsk au pair. När vi möttes på tågstationen började det åska och blixtra så vi trodde att himlen skulle falla ner på oss, vilket den delvis gjorde i en störtflod av regn. Vi stannade på tågstationen för att vänta på finskans kompis som (hör och häpna) tydligen bodde i Rolle! Gissa om jag och Sara blev glada? Till sist fattades bara Frida (svenskan jag träffade (liksom finskan) under förra helgens picknick. De hade båda varit på det stället vi skulle till efter picknicken så vi begav oss med spårvagn mot utestället.
Eftersom inlägget redan är relativit långt tänker jag skona er och korta ner kvällen/natten:
Träffade och tog kort med en äkta cirkusdvärg (som alla tyckte var söta med som gjorde mig lite illa till mods). Kom in på nattklubben före midnatt vilket för tjejer innebär gratis inträde på fredagar (här är onsdag-fredag de officiella utekvällarna). Kom in och träffade på andra au pairer som vi hängde med. Dansade och pratade med diverse människor fram till ca kl. 4.30. Då spårvagnarna inte började gå förrän efter kl 5 så bestämde vi oss för att vandra mot tågstationen utan att egentligen inte veta hur långt bort den låg. Med ömmande fötter och inte mycket till hopp om att någonsin ta mig hem nådde vi äntligen tågstationen strax efter kl 5 (vi var nu 3 som skulle ta tåget till Rolle). Vi missade ett tåg med bara några minuter och nästa skulle gå om ca 25 minuter. Tågen kom dock tidigare så vi steg på och satte oss. När det bara var ca 5 minuter innan tåget skulle gå kom jag på att vi glömt köpa biljetter men vi sa att i värsta fall får vi be om att köpa dem på tåget för vi ville minsann inte vänta ännu längre på att få komma hem! Tågresan förflöt och halvsovandes på tåget hör vi i högtalarna hur de säger "Nästa hållplats - Rolle", i samma sekund kommer en man gående genom vagnen och jag förstår genast att han ska kontrollera biljetter. Första gången på 3 veckor som jag ser en sådan, och såklart en av de få gånger som vi faktiskt inte har några biljetter att visa upp. Mannen visade ingen medmänsklighet och förklarade strängt att det inte gick att köpa biljetter på tåget och att vi nu var tvungna att böta 100 CHF (700 kr) var. Vi klev chockade och stötta av tåget med 3 kontollanter och försökte på engelska förklara vår situation men vi förstod direkt att det var hopplöst. Efter att ha gett dem våra adresser gick vi förbannade och irriterade hem för några timmars välbehövd sömn (Sara sov hos mig eftersom hennes buss inte går på helger). Jag klev hyfsat pigg upp vid 9 och möttes av mamman i köket, berättade om det tråkiga avslutet på en sjukt bra första utgång i Genève och hon var faktiskt mer förstående än vad jag väntat. Hoppas att jag snart kan släppa min irritation mot Schweiz tågtrafik och min egen dumhet och istället lära mig något av händelsen.
Mingelbild som bevis på nattens bravader
Det börjar arta sig
Nu har bloggen stått stilla kanske lite för länge med tanke på att vi faktiskt är två "författare" som med säkerhet göra intressanta kulturella upptäckter mer eller mindre varje dag.
Jag kan iallafall berätta att det verkligen börjar att kännas bra med familjen. Både igår och idag har vi åkt till ett utomhusbad i en stad 10 minuter härifrån, igår var mamman med och idag åkte jag dit själv med Léa (Yann åkte dit med en kompis lite tidigare). Det känns så sjukt att man kan gå omkring i bikini och bada i utomhuspool i september, har nog ändå inte riktigt fattat (efter drygt 2 veckor) att jag befinner mig i ett annat land med ett lite varmare klimat. Ikväll har jag iallafall tagit tåget in till Genève (tar 27 minuter) med Sara för att möta upp ett gäng (till största del) svenska tjejer. Det var nämligen terminens första au pair-träff i Svenska Kyrkan i Genève. Vi var hela 19 stycken på träffen och det kändes så bra att få dela alla känslor och upplevelser med människor som har samma kulturella bakgrund som en själv. Sen gör det också att man uppskattar sin egen familj mer efter att fått höra ett och annat skräckexempel. Fick höra att efter ca 2 månader så skulle man kunna bedöma hur resten av ens au pair-vistelse kommer att se ut, för då har man hunnit landa i familjen, lärt sig de flesta rutinerna och (förhoppningsvis) skaffat sig en umgängeskrets. Så hur man än känner sig nu så kan det ju faktiskt kännas bättre om en dryg månad.
Idag har jag även fått reda på att det finns en annan au pair i Rolle. Av en händelse hade jag kontakt med en annan familj härifrån precis innan jag bestämde mig för min nuvarande. Nu har jag mailat dem och fått till svar att de hittat en annan au pair så imorgon ska jag höra av mig till henne - spännande!
Nu får det räcka med uppdatering för den här gången, ciao!
Sunday Stroll in Rolle
Le week-end
Dagens frukost:
En halv sats havregrynsgröt med mjölk och lingonsylt
En knäckebrödsmacka med Kalles kaviar
En croissant
Ett glas apelsinjuice
Nu har jag laddat upp inför helgen. Familjen ska iväg på 50-årsfest efter lunch och kommer inte hem förrän imorgon lunch. Kl. 13 ska jag möta upp en tysk au pair i Nyon, hon är nämligen au pair hos min värdmammas syster. Sedan lär det bli ett stort gäng au pairer som ska mötas på tågstationen och sedan gå gemensamt ner till stranden. Hoppas verkligen att jag hittar någon som bor i närheten (förvisso bor många i närheten men inte just i Rolle) så att jag har någon att umgås med på min lediga tid, att åka tåg hela tiden fungerar inte riktigt med en au pair-budget.
Sverige i Schweiz
Sundsvall på kartan - en tavla jag hittade i restaurangen
Visst ser den inte allt för olik ut från i Sverige?
Att bistron säljer 40%-ig snaps och öl avslöjar dock att vi befinner oss utanför Systembolags-monopolet.
Köttbullar - svensk krydding, schweiziskt kött
Nu har jag bunkrat upp med svenska varor så jag klarar mig ett tag, annars vet jag ju att IKEA bara är en tågstation bort
Allt handlar om inställningen
Nu när jag är i princip fri från förkylningen känns allt mycket bättre. Jag har bott hos familjen i över en och en halv vecka och dagarna passerar i ultrarapid. Jag börjar nu vänja mig vid faktumet att jag faktiskt jobbar för familjen och jag trivs väldigt bra över lag. Idag kom mamman och barnen hem till lunch och innan de gick tillbaka till skolan spelade vi alla Uno tillsammans (jag blev den ultimata förloraren). Därefter tog jag och mamman en promenad med hunden ner till sjön och pratade (kanske mer än någonsin) om saker som inte rörde hushållet. Måste bara åter igen påpeka att strandpromenaden är otrolig. Med helgens dåliga väder trodde vi att hösten skulle infinna sig men jag kan glädjande konstatera att värmen dröjer sig kvar och om jag inte precis varit förkyld hade jag troligtvis tagit mig ett dopp i sjön. Förhoppningsvis (och enligt YR.no) kommer värmen dröja sig kvar till nästa vecka, och jag kanske hinner ta vara på vädret i helgen då jag är ledig. På lördag ska familjen bort vilket lämpar sig bra då jag ska på au pair-picknicken hela dagen.
Imorgon ska jag försöka kliva upp tidigt och uträtta lite ärenden. Igår ringde posten mig på mitt schweiziska nummer (alltid en utmaning att kommunicera över telefon på ett annat språk) och tydligen hade det uppstått ett problem med tillverkandet av mitt bankkonto som vi fixade förra veckan, jag hade nämligen inte angivit samma signatur som fanns på mitt pass. Därför måste jag gå dit imorgon och skriva Louise Granlund (för så ser min signatur ut på mitt pass) på ett papper för att de ska kunna skapa ett bankkonto till mig (rätt ska vara rätt, eller hur Schweiz?). Därefter ska jag ta tåget till IKEA, det ligger bara en hållplats bort och resan tar ca 5 minuter. Meningen är att jag ska inhandla lite svensk proviant såsom lingonsylt till havregrynsgröten. Uppdaterar hur det gått imorgonkväll!
Imorgon ska jag försöka kliva upp tidigt och uträtta lite ärenden. Igår ringde posten mig på mitt schweiziska nummer (alltid en utmaning att kommunicera över telefon på ett annat språk) och tydligen hade det uppstått ett problem med tillverkandet av mitt bankkonto som vi fixade förra veckan, jag hade nämligen inte angivit samma signatur som fanns på mitt pass. Därför måste jag gå dit imorgon och skriva Louise Granlund (för så ser min signatur ut på mitt pass) på ett papper för att de ska kunna skapa ett bankkonto till mig (rätt ska vara rätt, eller hur Schweiz?). Därefter ska jag ta tåget till IKEA, det ligger bara en hållplats bort och resan tar ca 5 minuter. Meningen är att jag ska inhandla lite svensk proviant såsom lingonsylt till havregrynsgröten. Uppdaterar hur det gått imorgonkväll!
"Det är aldrig för sent för att ge upp"
Min förkylning börjar äntligen att lätta. Inatt sov Sara över eftersom hon behövde ta ett tåg till flygplatsen kvart över 4 imorse då hon ska åka hem till Sverige en vecka (är jag lite avundsjuk eller?). Strax innan hon kom igår kom mamman in i mitt rum och meddelade att det luktade illa på rummet och att jag borde vädra (tack för den liksom - inte ens mitt eget rum får jag ha för mig själv, lite irriterande). Jag som själv är perfektionist, i jämförelse med mamman uppfattas som lat och ohygienisk. Igår delade Sara med sig av ordspråket "Det är aldrig för sent att ge upp", som jag ska försöka ha som motivation framöver - varför ge upp nu när jag lika gärna kan göra det imorgon eller nästa vecka!?
Eftersom jag blivit ombedd att visa bilder på familjens hund Bounty (uttalas på franska Bonti) så kommer här några bilder på honom som jag helt ärligt missat att lägga upp. Han är iallafall en väldigt lojal följeslagare när man väl lärt känna honom, till en början fick jag inte ens lov att klappa honom men nu följer han mig överallt i huset när det bara är jag hemma, han gillar inte att vara ensam.
Illamående
Ursäkta sjukrelaterade rubriker...
Klockan är drygt halv 5 på morgonen och jag har snart varit vaken i en timme. Ni vet då man är så illamående att man hellre är vaken än försöker sova för att man ska slippa tänka på det? För tillfället känns allt jobbigt - att vara långt ifrån vänner och familj och alla sysslor som måste uträttas utan hänsyn till mitt välmående. Jag känner mig orolig och stressad. Sitter och funderar hur jag ska stå ut i 11 månader. Att jag känner såhär efter bara en vecka är oroväckande, eller kanske bara naturligt? Med alla krav som sätts på mig samtidigt som jag försöker att ta mig igenom en förkylning kan detta bara sluta med katastrof eller succé.
Either it kills me or makes me stronger.
Enrhumée
Åh vilken dag, är helt utmattad!
Snuvan gör att skallen känns dubbelt så tung, och när barnen kommer hem från skolan efter kl 15 med 3 kompisar var det slut på min vila. Dessutom skulle jag tänka på allt som skulle förberedas inför middagen. Vi kan väl säga att jag försökte att tillfredsställa mammans önskemål så gott jag kunde med rinnande näsa och ungar som sprang kors och tvärs, men hon blir liksom aldrig nöjd hur mycket jag än anstränger mig. Imorgon ska det inte bli något toppenväder så då kan jag passa på att vila ut och försöka göra mig av med denna irriterande snuva.
Idag har jag iallafall försökt att få kontakt med andra au pairer i närheten via Facebook-grupper (grupper är det enda som är bra med Facebook). Tror iallafall att jag ska gå på en anordnad strandpicknick på lördag en bit härifrån. Kommer bli galen om jag ska behöva vara här hemma hela tiden!
Therése har iallafall anlänt till familjen i Bryssel, så nu väntar vi spänt på en blogguppdatering från Belgien!
