Nu har bloggen stått stilla kanske lite för länge med tanke på att vi faktiskt är två "författare" som med säkerhet göra intressanta kulturella upptäckter mer eller mindre varje dag.

 

Jag kan iallafall berätta att det verkligen börjar att kännas bra med familjen. Både igår och idag har vi åkt till ett utomhusbad i en stad 10 minuter härifrån, igår var mamman med och idag åkte jag dit själv med Léa (Yann åkte dit med en kompis lite tidigare). Det känns så sjukt att man kan gå omkring i bikini och bada i utomhuspool i september, har nog ändå inte riktigt fattat (efter drygt 2 veckor) att jag befinner mig i ett annat land med ett lite varmare klimat. Ikväll har jag iallafall tagit tåget in till Genève (tar 27 minuter) med Sara för att möta upp ett gäng (till största del) svenska tjejer. Det var nämligen terminens första au pair-träff i Svenska Kyrkan i Genève. Vi var hela 19 stycken på träffen och det kändes så bra att få dela alla känslor och upplevelser med människor som har samma kulturella bakgrund som en själv. Sen gör det också att man uppskattar sin egen familj mer efter att fått höra ett och annat skräckexempel. Fick höra att efter ca 2 månader så skulle man kunna bedöma hur resten av ens au pair-vistelse kommer att se ut, för då har man hunnit landa i familjen, lärt sig de flesta rutinerna och (förhoppningsvis) skaffat sig en umgängeskrets. Så hur man än känner sig nu så kan det ju faktiskt kännas bättre om en dryg månad.

 

Idag har jag även fått reda på att det finns en annan au pair i Rolle. Av en händelse hade jag kontakt med en annan familj härifrån precis innan jag bestämde mig för min nuvarande. Nu har jag mailat dem och fått till svar att de hittat en annan au pair så imorgon ska jag höra av mig till henne - spännande!

 

Nu får det räcka med uppdatering för den här gången, ciao!