Ursäkta sjukrelaterade rubriker...

 

Klockan är drygt halv 5 på morgonen och jag har snart varit vaken i en timme. Ni vet då man är så illamående att man hellre är vaken än försöker sova för att man ska slippa tänka på det? För tillfället känns allt jobbigt - att vara långt ifrån vänner och familj och alla sysslor som måste uträttas utan hänsyn till mitt välmående. Jag känner mig orolig och stressad. Sitter och funderar hur jag ska stå ut i 11 månader. Att jag känner såhär efter bara en vecka är oroväckande, eller kanske bara naturligt? Med alla krav som sätts på mig samtidigt som jag försöker att ta mig igenom en förkylning kan detta bara sluta med katastrof eller succé.