Igår började jag dagen med att ta tåget till Nyon. Hade hört mig för på Facebook efter sällskap men det slutade med att jag åkte själv, vilket jag i efterhand var väldigt lättad över, ibland kan det vara fantastiskt skönt att bara gå omkring i en okänd liten stad utan att behöva rätta sig efter någon annans vilja och önskemål. Jag strosade omkring med min kamera och njöt av lugnet som omgav mig. Efter ca 1,5 timme begav jag mig tillbaka till tågstationen för att göra det jag egentligen kommit för, nämligen för att köpa ännu ett tågabonnemang. Denna går var det Track 7, som innebär att du åker tåg gratis från kl.19 på kvällen till kl.5 på morgonen, vilket kommer att löna sig med tanke på att alla au pair-träffar hålls på kvällarna. Sagt och gjort hoppade jag på tåget hem, satte mig i ute i skuggan och kollade på Vänner och skypade när mamman utan förvarning kom hem efter lunch började sysslorna att drälla in (så kändes det åtminstone). Började omedvetet bygga upp en stress som eskalerade som en snöboll. Efter att ha skjutsat Léa till ridningen, åkt runt med Yann och letat en hästsportsaffär som mamman hänvisat mig till för att köpa nya ridhandskar, frågat diverse människor om de kände till hästaffären utan vidare lyckat resultat, åkt tillbaka och hämtat Léa efter ridningen, skyndat för att hinna skicka iväg henne för att sova över hos hennes kompis och förberett middagen var jag så stressad så jag mådde illa.

 

I onsdags på au pair-träffen bestämde vi att vi skulle gå ut i Genève på fredag kväll (alltså igår). Så efter middagen kom Sara hit och vi tog tåget till Genève för att möta upp en finsk au pair. När vi möttes på tågstationen började det åska och blixtra så vi trodde att himlen skulle falla ner på oss, vilket den delvis gjorde i en störtflod av regn. Vi stannade på tågstationen för att vänta på finskans kompis som (hör och häpna) tydligen bodde i Rolle! Gissa om jag och Sara blev glada? Till sist fattades bara Frida (svenskan jag träffade (liksom finskan) under förra helgens picknick. De hade båda varit på det stället vi skulle till efter picknicken så vi begav oss med spårvagn mot utestället. 

 

Eftersom inlägget redan är relativit långt tänker jag skona er och korta ner kvällen/natten:

 

Träffade och tog kort med en äkta cirkusdvärg (som alla tyckte var söta med som gjorde mig lite illa till mods). Kom in på nattklubben före midnatt vilket för tjejer innebär gratis inträde på fredagar (här är onsdag-fredag de officiella utekvällarna). Kom in och träffade på andra au pairer som vi hängde med. Dansade och pratade med diverse människor fram till ca kl. 4.30. Då spårvagnarna inte började gå förrän efter kl 5 så bestämde vi oss för att vandra mot tågstationen utan att egentligen inte veta hur långt bort den låg. Med ömmande fötter och inte mycket till hopp om att någonsin ta mig hem nådde vi äntligen tågstationen strax efter kl 5 (vi var nu 3 som skulle ta tåget till Rolle). Vi missade ett tåg med bara några minuter och nästa skulle gå om ca 25 minuter. Tågen kom dock tidigare så vi steg på och satte oss. När det bara var ca 5 minuter innan tåget skulle gå kom jag på att vi glömt köpa biljetter men vi sa att i värsta fall får vi be om att köpa dem på tåget för vi ville minsann inte vänta ännu längre på att få komma hem! Tågresan förflöt och halvsovandes på tåget hör vi i högtalarna hur de säger "Nästa hållplats - Rolle", i samma sekund kommer en man gående genom vagnen och jag förstår genast att han ska kontrollera biljetter. Första gången på 3 veckor som jag ser en sådan, och såklart en av de få gånger som vi faktiskt inte har några biljetter att visa upp. Mannen visade ingen medmänsklighet och förklarade strängt att det inte gick att köpa biljetter på tåget och att vi nu var tvungna att böta 100 CHF (700 kr) var. Vi klev chockade och stötta av tåget med 3 kontollanter och försökte på engelska förklara vår situation men vi förstod direkt att det var hopplöst. Efter att ha gett dem våra adresser gick vi förbannade och irriterade hem för några timmars välbehövd sömn (Sara sov hos mig eftersom hennes buss inte går på helger). Jag klev hyfsat pigg upp vid 9 och möttes av mamman i köket, berättade om det tråkiga avslutet på en sjukt bra första utgång i Genève och hon var faktiskt mer förstående än vad jag väntat. Hoppas att jag snart kan släppa min irritation mot Schweiz tågtrafik och min egen dumhet och istället lära mig något av händelsen.

 

Mingelbild som bevis på nattens bravader