Så. Det här känns ju enkelt. Inte bloggat på en vecka - dags att ta igen en veckas bloggande. Helt... okej. Äh, det är väl bara att sammanfatta lite kort vad som hänt under några dagar, inte så svårt (...men kom igen, vem försöker jag lura egentligen?).

Nåväl, jag kan åtminstone göra ett försök. I lördags fick jag göra något lite outside of the box, så att säga - mamman i familjen har en vän som har hästar, och eftersom det framgått att jag är hästintresserad blev jag inbjuden att följa med henne och hennes dotter på en hopptävling en bit utanför Bryssel, på andra sidan av den flamländska gränsen. En väldigt oväntad heldagsaktivitet, men det var jättetrevligt! Skönt att få komma bort lite, och väldigt intressant att vara med på en tävling vilket jag själv aldrig varit. Det bästa med dagen var nog när vi anlände till stallet på morgonen för att hämta hästarna - jag hade ingen aning om hur mycket jag faktiskt saknat stallukt! Låter väldigt sentimental nu, men doften var så familjär att jag kände mig tryggare än jag känt mig under hela den tid jag varit här - i ett främmande land med främmande människor, och hela den baletten. Sedan är det klart att jag kände mig missplacerad from time to time under dagen, jag hade ju egentligen inte någon riktig roll i det hela, men som sagt var det trevligt att följa med och kunna vara till lite hjälp under en för dem annars väldigt stressfylld dag.

På söndagen träffades vi ett helt gäng au pairer från olika länder inne i stan, för att få utbyta lite erfarenheter och träffa nya vänner. Vi var kanske omkring 30 pers, så det såg nog lite konstigt ut för folk som gick förbi parken där det slutade med att vi alla satte oss i en stor ring och pratade... Det var kul att se så många andra au pairer på en gång, och det blev mycket info instoppat i huvudet. På det här mötet fick jag också träffa Anna för första gången - den enda andra au pairen här i Bryssel som också är från Sundsvall! Det vill säga, vad jag vet om alltså. Så efter mötet med de ”internationella” au pairerna gick vi två för att möta upp några andra svenska tjejer som jag träffat på kyrkan för att äta middag. Det blev en härlig kväll med god mat på Cheesecake Café och därefter belgiska våfflor!

Måndagen var min första riktiga vardag, då jag inte riktigt hade jobbat något helt själv innan dess. Den första veckan hade barnen sommarlov, så inga rutiner var fasta, och veckan därpå hade vi besök av Alexandra som hjälpte mig med väldigt mycket i hemmet. Nu har det börjat på allvar, och jag medger att det är lite läskigt! Det läggs mycket ansvar på en efter en väldigt kort tid, och de första dagarna har inte varit någon dans på rosor. Utöver det faktum att jag nu skulle försöka sköta alla mina arbetsuppgifter på egen hand, skulle jag också denna dag gå på min första språkkurs. Det tar ju en del energi och tid att hitta dit och allt sådant, men det gick helt okej. För att säga något om kursen så verkar det väldigt kul! Gruppen är så blandad, folk i olika åldrar från olika nationaliteter, som alla är ivriga att lära sig franska. Läraren verkar jättebra utifrån vad jag sett efter två lektioner (måndag och onsdag), så jag är helnöjd. Det enda är att kursen ligger på en så konstig tid mitt på dagen, vilken gör att jag behöver gå tidigare därifrån för att hinna hämta Oliver på skolan, så det är lite tråkigt.

I tisdags fick jag för första gången komma hem till en annan au pair och se hur det kan se ut i andras hem här i Bryssel! Jag och Elin träffades på Svenska kyrkan och bor i samma område, så vi bestämde att jag skulle komma hem till henne under min lediga tid efter morgonens jobb och baka äppelpaj och kolla på skräckfilm (så najs att ha någon att kolla på skräckfilm med! ...jag gör det inte gärna ensam, direkt). Jättekul att få se något annat än insidan av min värdfamiljs hus, och att bara få mysa en stund!

Därefter har veckan rullat på, jag börjar få in en del rutiner i jobbet, andra kräver lite mer övning. Jag har fått laga mat till familjen ett par gånger nu, känns väl fortfarande som om man har en del press på sig när man lagar middag även till föräldrarna... men det går nog till sig. Övriga grejer jag hunnit med är att testa på ett gym i stan med ett par andra svenska tjejer, gå på en till Ung i Bryssel-träff på Svenska kyrkan, hälsa på hos en annan svensk tjej i mitt område, samt ”hit the clubz” (eller något åt det hållet) med svenskorna en stund på fredagskvällen. Någon annan än jag som tyckte att det lät som... mycket svenskt? Nåja, ska väl inte fastna för mycket i det svenska. Klart jag har en hel del hemlängtan (vilket jag nog inte fattade förrän typ, igår, eftersom jag inte trott att jag skulle få det), men jag är ju här för att upptäcka något annat än allt det jag är van vid - något jag måste påminna mig själv om ibland.

Som en sista anekdot vill jag bara anmärka på det väldigt speciella Bryssel-vädret - först två veckors strålande sol, därpå en veckas konstant regn! Vad är detta egentligen, och hur ska det sluta...?

Förlåt. För ett långt inlägg. Igen.

Bisous,

Therése