Jag tänker inte sticka under stolen med att au pair-livet hittills inte riktigt är som jag förväntade mig (jag är dock medveten om att jag fortfarande inte stannat mer än 5 dagar).

 

Jag är van vid att bo i värdfamilj (oftast under en kortare tid men även för 10 månader som i Frankrike). Skillnaden är att när du bor hos en värdfamilj i en vecka så går det bra att bortse från saker som du i vanliga fall skulle ogilla. Du är en gäst som ändå blir relativt uppassad och kan visa uppskattning för gästvänligheten. Du får inte så mycket egentid men när visiten är så pass temporär gör det sällan något. I Frankrike kunde jag ibland störa mig på familjen och deras vanor, men under 10 månader fick jag ändå tillräckligt med egentid för att bortse från det jag ogillade och lyckades på så vis "stå ut" hela året, jag var en del av familjen och mer förväntades oftast inte av mig. Som au pair hoppar du rätt in i en familj som du inte känner och blir en del av familjen. Du behandlas inte som en gäst utan sätts genast i arbete vilket lämnar ytterst lite tid till dig själv. Även om jag inte vantrivs så måste jag erkänna att jag egentligen aldrig i vaket tillstånd kan känna mig helt lugn. Du lurar dig själv att tro att du är på semester, medan du egentligen arbetar. Det är ytterst svårt för mig att inse att jag faktiskt är anställd av familjen jag bor hos. Den yttersta anledningen till att jag valde att åka som au pair var för att få nya erfarenheter, kanske är det annat för de som faktiskt arbetar som au pair för att de behöver jobb. För mig som arbetat hela sommaren lockar inte lönen till att arbeta, jag arbetar endast för att jag förväntas göra det. Nu börjar min reflektion att spåra ur så jag ger mig där, hoppas ni förstår mina tankegångar!

 

Imorgon är det lördag vilket innebär att jag är ledig. Jag ska som sagt åka till Lausanne med den svenska tjejen jag träffade igår. Tråkigt nog ska det bli dåligt väder hela helgen och därefter förväntas den schweiziska sommaren vara förbi...