Nu är tiden i gränslandet över. Jag har om än lite diffust tackat ja till en familj och om några timmar ska J skjutsa mig dit. Känns såklart lite tungt när jag efter en och en halv vecka här börjar känna mig hemmastadd. Igår var jag iallafall och hälsade på familjen (pappan och barnen) eftersom jag hittills bara träffat mamman. Blev egentligen inte mycket klokare på det besöket men nu har vi iallafall träffats. Jag kommer under veckan att skugga den nuvarande au pairen och det känns verkligen jättebra att ha någon att luta sig emot. Familjen hyr ett boende för au pairen i byn (som förresten ligger i Frankrike, så nu är jag inte längre au pair i Schweiz) så jag kommer att dela boendet med henne under resten av veckan. Känns lite skrattretande att tänka på att jag inte ville vara au pair i Frankrike från början på grund av lite olika anledningar, men nu hamnade jag här ändå (förvisso bara 15 minuter från gränsen). På grund av hur det slutade med min tidigare familj är jag väl inte riktigt lika självsäker nu, men familjens nuvarande au pair har om och om igen försäkrat mig om hur fantastiska de är. Sen känns det ju också tryggt att jag inte har mer än 20 minuter med buss/bil för att komma tillbaka hit och hälsa på, och ungefär samma sträcka för att ta mig till Schweiz. Nej nu måste jag börja packa mina saker som är i en enda röra just nu. Mer om familjen och mitt jobb kommer under veckan.

 

Önska mig lycka till!