Jag är sämst på att uppdatera. Jag vet.

När jag inte jobbar gör jag diverse intressanta/ointressanta saker (det beror på hur man väljer att se det). Förra helgen åkte jag till exempel med ett gäng från Svenska Kyrkan till Neuhaus (typ det största chokladmärket här, finns en Neuhaus-butik som kränger praliner i varje gathörn) chokladoutlet en bit utanför stan:

På vägen hem från outleten tog jag och tre av de andra tjejerna en liten detour och svängde in på IKEA. Kände man sig hemma eller vad?! Stannade till i restaurangen och körde standardvarianten, var ju tvungen att se om det är någon skillnad på köttbullarna här:

Svar ja: Köttbullarna serveras med - vänta vad? - belgiska pommes frites. Såklart!..? Potatismoset som faktiskt också fanns var tydligen menat för kycklingen (don’t even get me started)...

Två av tjejerna beställde den lite mer belgiska standarden istället - musslor och pommes frites. Kändes liiite off just på IKEA, men det var inte helt fel ändå!

På lördagen mötte jag upp Elsabé, en irländsk tjej som jag träffade första helgen jag var här i Bryssel, samt hennes kompis Rachel som var från England. Vi gick på ett café/bokhandel/random i Woluwe-Saint-Lambert, Cook & Book hette det - väldigt kul grej faktiskt, och riktigt stort! Vi avslutade en trevlig eftermiddag med att åka in till stan och köpa äkta belgiska ”frites” (alltså pommes fritesen, som jag för övrigt känner att det redan blivit lite för mycket om i detta inlägg...).

Okej, så det var bara för att jag var så seg som jag behövde skriva om förra helgen - men förra söndagen är redan avklarad, då den fick ett helt eget inlägg!
Mer nyliga händelser är att jag och Rebecca, en jättetrevlig brittisk tjej som bor i mitt område, igår kväll åkte in till stan och roade oss (?). Vi styrde först mot en spansk tapas-bar som skulle ha invigning, don’t ask me why, men jag hade pratat med ett par spanska tjejer vi träffade några dagar tidigare om att möta dem där. När vi kom dit fanns dock inga spanska tjejer i sikte (okej där ljög jag, däremot fanns inte just de vi letade efter), så vi mötte upp ett par andra tjejer inne i stan som Rebecca haft kontakt med under dagen - en italiensk tjej och en polsk. Spenderade någon intressant timme med den italienska tjejen och hennes italienska killkompisar som vägrade testa på engelska... Konstigt, men kul! Nu har jag även provat på högklackat en helkväll inne på Bryssels kullerstensgator - aldrig mer säger jag bara, aldrig mer...

Ikväll blir det någon sorts middag och utekväll med några av de svenska tjejerna som det ser ut, peppa!

Bisous,

Therése

Igår var hela Bryssel avstängt från biltrafik. HELA staden. Så sjukt skön dag!

De kör detta en gång om året - all kollektivtrafik är gratis under dagen, så du kan åka så mycket tunnelbana, spårvagn och buss som du vill. Dock så får taxibilar köra, samt bilar med visst tillstånd antar jag, eftersom det körde förbi någon bil då och då. Men större delen av tiden har vägarna idag tillhört cyklisterna, fotgängarna och rullskridskoåkarna, vilket har varit fantastiskt att få uppleva. Det här är en dag då folk kommer ut och rör på sig - många tar tillfället att jogga runt i staden, och jag skulle inte ens kunna uppskatta antalet cyklister som cirkulerat här idag. Det verkar som om många gör det till en verklig familjedag, vilket är jättekul att se - en dag om året då alla får tillfälle att ta ut hela familjen på cykelutflykt på vägarna i storstaden.

Min egen plan för denna dag var att möta upp en tysk tjej, Hannah, som jag träffat ett par gånger innan, och det gäng hon lyckats samla ihop för en tripp till stan. Vi skulle mötas vid någon loppmarknad någonstans kring Gare de Midi, så efter att jag parkerat min cykel och skulle försöka hitta dit, fick jag i min totala förvirring hjälp av en jättetrevlig man som var från Bryssel och pratade riktigt bra engelska. Det är klart att man blir lite på sin vakt när det kommer fram någon från ingenstans och frågar om de kan hjälpa till, varför skulle de vilja det liksom? Sedan känner man sig så löjlig när man kommer fram och ser att man kommit rätt, och  skiljs åt lugnt och fint. Hatar att man inte bara kan anta att alla människor är lika trevliga! Men det är väl också en av livets utmaningar antar jag, att kunna veta vem du kan lita på och inte...

Hur som helst så blev jag mött av ett gäng på två tyska och två finska tjejer, och vi hade en jättemysig dag tillsammans. Satte oss och åt på en restaurang vid marknaden, svängde in på en second hand-affär (där priset var per kilo...), och rörde oss vidare mot centrum där det (såklart) slutade med att vi mumsade på var sin belgisk våffla. För vad gör man när man har tråkigt i Belgien? ...most obvious answer: Går och tar en våffla! (eller gaufre, som de säger här nere)

 

My crew of the day!

 

 

Loving the Brussels street art... Ska försöka fixa fram fler bilder på det!

 

 

...som sagt. Rätt nice.

 

 

I brist på bilar fick man se alla möjliga typer av fordon...

 

 

... tror ni hänger med på vad jag menar!

 

 

Väl inne i centrum var det så tätt med cyklister att det knappt var roligt att cykla länge, då man inte kom någonvart - men på vägen dit och därifrån var det fantastiskt, när vägarna stod helt öppna för att susa fram!

 

 

Det pågick aktiviteter och framträdanden kring hela stan...

 

 

...bara sådana här mysiga grejer, till exempel!

 

 

Våra 'gaufres' slank ner ståendes intill Manneken Pis, mannen i fråga iklädd dagens outfit!

 

 

Sjukt nöjd med mig själv att jag orkade släpa med mig kameran denna dag, ska försöka bli bättre på det så min del av bloggen blir lite mer visuell = trevligare att titta på!

 

Bisous,

Therése

Så. Det här känns ju enkelt. Inte bloggat på en vecka - dags att ta igen en veckas bloggande. Helt... okej. Äh, det är väl bara att sammanfatta lite kort vad som hänt under några dagar, inte så svårt (...men kom igen, vem försöker jag lura egentligen?).

Nåväl, jag kan åtminstone göra ett försök. I lördags fick jag göra något lite outside of the box, så att säga - mamman i familjen har en vän som har hästar, och eftersom det framgått att jag är hästintresserad blev jag inbjuden att följa med henne och hennes dotter på en hopptävling en bit utanför Bryssel, på andra sidan av den flamländska gränsen. En väldigt oväntad heldagsaktivitet, men det var jättetrevligt! Skönt att få komma bort lite, och väldigt intressant att vara med på en tävling vilket jag själv aldrig varit. Det bästa med dagen var nog när vi anlände till stallet på morgonen för att hämta hästarna - jag hade ingen aning om hur mycket jag faktiskt saknat stallukt! Låter väldigt sentimental nu, men doften var så familjär att jag kände mig tryggare än jag känt mig under hela den tid jag varit här - i ett främmande land med främmande människor, och hela den baletten. Sedan är det klart att jag kände mig missplacerad from time to time under dagen, jag hade ju egentligen inte någon riktig roll i det hela, men som sagt var det trevligt att följa med och kunna vara till lite hjälp under en för dem annars väldigt stressfylld dag.

På söndagen träffades vi ett helt gäng au pairer från olika länder inne i stan, för att få utbyta lite erfarenheter och träffa nya vänner. Vi var kanske omkring 30 pers, så det såg nog lite konstigt ut för folk som gick förbi parken där det slutade med att vi alla satte oss i en stor ring och pratade... Det var kul att se så många andra au pairer på en gång, och det blev mycket info instoppat i huvudet. På det här mötet fick jag också träffa Anna för första gången - den enda andra au pairen här i Bryssel som också är från Sundsvall! Det vill säga, vad jag vet om alltså. Så efter mötet med de ”internationella” au pairerna gick vi två för att möta upp några andra svenska tjejer som jag träffat på kyrkan för att äta middag. Det blev en härlig kväll med god mat på Cheesecake Café och därefter belgiska våfflor!

Måndagen var min första riktiga vardag, då jag inte riktigt hade jobbat något helt själv innan dess. Den första veckan hade barnen sommarlov, så inga rutiner var fasta, och veckan därpå hade vi besök av Alexandra som hjälpte mig med väldigt mycket i hemmet. Nu har det börjat på allvar, och jag medger att det är lite läskigt! Det läggs mycket ansvar på en efter en väldigt kort tid, och de första dagarna har inte varit någon dans på rosor. Utöver det faktum att jag nu skulle försöka sköta alla mina arbetsuppgifter på egen hand, skulle jag också denna dag gå på min första språkkurs. Det tar ju en del energi och tid att hitta dit och allt sådant, men det gick helt okej. För att säga något om kursen så verkar det väldigt kul! Gruppen är så blandad, folk i olika åldrar från olika nationaliteter, som alla är ivriga att lära sig franska. Läraren verkar jättebra utifrån vad jag sett efter två lektioner (måndag och onsdag), så jag är helnöjd. Det enda är att kursen ligger på en så konstig tid mitt på dagen, vilken gör att jag behöver gå tidigare därifrån för att hinna hämta Oliver på skolan, så det är lite tråkigt.

I tisdags fick jag för första gången komma hem till en annan au pair och se hur det kan se ut i andras hem här i Bryssel! Jag och Elin träffades på Svenska kyrkan och bor i samma område, så vi bestämde att jag skulle komma hem till henne under min lediga tid efter morgonens jobb och baka äppelpaj och kolla på skräckfilm (så najs att ha någon att kolla på skräckfilm med! ...jag gör det inte gärna ensam, direkt). Jättekul att få se något annat än insidan av min värdfamiljs hus, och att bara få mysa en stund!

Därefter har veckan rullat på, jag börjar få in en del rutiner i jobbet, andra kräver lite mer övning. Jag har fått laga mat till familjen ett par gånger nu, känns väl fortfarande som om man har en del press på sig när man lagar middag även till föräldrarna... men det går nog till sig. Övriga grejer jag hunnit med är att testa på ett gym i stan med ett par andra svenska tjejer, gå på en till Ung i Bryssel-träff på Svenska kyrkan, hälsa på hos en annan svensk tjej i mitt område, samt ”hit the clubz” (eller något åt det hållet) med svenskorna en stund på fredagskvällen. Någon annan än jag som tyckte att det lät som... mycket svenskt? Nåja, ska väl inte fastna för mycket i det svenska. Klart jag har en hel del hemlängtan (vilket jag nog inte fattade förrän typ, igår, eftersom jag inte trott att jag skulle få det), men jag är ju här för att upptäcka något annat än allt det jag är van vid - något jag måste påminna mig själv om ibland.

Som en sista anekdot vill jag bara anmärka på det väldigt speciella Bryssel-vädret - först två veckors strålande sol, därpå en veckas konstant regn! Vad är detta egentligen, och hur ska det sluta...?

Förlåt. För ett långt inlägg. Igen.

Bisous,

Therése