"Did you hear that?"

"What? Was it thunder?"

"Yes!"

"Ummm... Then no"

 

Ett utdrag ur dagens påhitt av mig och Alexandra - om det inte var tydligt så är den efterblivna personen i konversationen jag...

 

Men nu går jag händelserna i förväg. Låt oss börja där vi senast lämnade saker och ting.

Igår, torsdag, funderade jag och Alexandra på vad vi skulle göra under min lediga tid på dagen. Först var det tänkt att vi skulle åka in och titta på parlamentet, men då ville vi gå på en guidad tur, vilken började kl 10. Tyvärr hann vi inte med den tidsplanen, då morgonens jobb försenade oss. Istället bestämde vi oss för att ändra planen och åka in för att se "le Botanique" - den botaniska trädgården. Det hela slutade i en mysig picknick på en bänk i trädgården, efter att vi kilat på Carrefour Express för något att mätta magarna med. Vi tog det bara lugnt inne i stan, för att sedan i god tid åka tillbaka hem för att jag skulle hinna med att hämta Oliver på skolan.

 

Jag kan väl säga såhär, att om jag trodde att tisdagens kvällsuppståndelser var en prövning, vet jag inte vad det var jag var med om under torsdag eftermiddag. Såhär har jag aldrig blivit tvungen att tjata på ett barn förut! Haha, okej, jättekul för alla er föräldrar där ute som läser detta... Ja, jag är ovan, och nej, det här var förmodligen inte heller det värsta jag kommer vara med om. Oliver, som för det mesta är så gullig och snäll, var när jag hämtade honom på skolan plötsligt helt förbytt. Med oändligt många förklaringar till varför han INTE skulle på basket-träningen gjorde han det ytterst svårt för mig med mitt begränsade franska vokabulär att övertala honom och få honom att vända om. Istället för att gå till spårvagnsstationen (dit vi behövde gå för att ta oss till basketen) gick han raka vägen åt andra hållet, på väg hemåt. Jag kunde inte direkt släpa honom till spårvagnen... Eller? Eftersom han vägrade stanna blev det hemgång för oss båda, då det var omöjligt för mig att stanna för att kräva att vi vände - jag kunde ju inte lämna honom ensam på vägen! Nej, så hela vägen hem bestod av en väldigt cirkulär konversation om att han inte tänkte gå på basketen. Jag försökte för glatta livet förklara på alla möjliga sätt att jag förstår att det är jobbigt ibland, men man måste ställa upp för sitt lag om man vill fortsätta spela, bla bla osv... Bra träning för min franska, men det var inte riktigt det jag kunde fokusera mest på just då.

När vi väl kommit hem och fått något att äta i honom, satt både jag och Alexandra och försökte motivera honom - något hans mamma sagt att jag måste göra, eftersom han ska gå på sin träning. Men även då han lugnat ner sig var uppgiften nära på omöjlig, och när hans mamma till slut kom tillbaka blev det bestämt att vi skulle låta honom vara. Kändes det lite jobbigt efter allt slit för att göra som jag blivit tillsagd? Ja. Men jag är en erfarenhet rikare, jag har lärt mig mer om hur jag ska handskas med honom i fortsättningen, och förhoppningsvis har också han tagit till sig av några av de råd vi gav honom då vi försökte motivera honom. Jag är nöjd.

 

Det blev ett långt utlägg om hela den upplevelsen... Nåväl, detaljer åsido - på kvällen åkte jag och Alexandra in till Svenska kyrkan i Bryssel, för att gå på den första "Ung i Bryssel"-träffen för terminen. Jag tror det var väldigt roligt för henne att vara mitt upp i så mycket svenska, åtminstone hoppas jag det! Vi hade väldigt trevligt, det var för mig riktigt bra att få höra hur andra au pairer har det i sina familjer, hur man "borde" ha det, och kunna jämföra det med min egen situation. Alla verkade jättehärliga, så dit ska jag definitivt försöka gå igen.

Efter träffen ville Alexandra gärna se Grand Place om natten eftersom det var hennes sista kväll här, så vi åkte dit och njöt av den varma sommarkvällen (det känns mer som sommar nu än det känts under hela sommaren hemma i Sverige) och det vackert upplysta torget. Vi pratade med lite random människor, gick runt och letade Manneken Pis men bestämde oss snart för att skippa det, och prövade en "gaufre" - belgisk våffla - med glass och jordgubbar. En riktigt härlig kväll, allt som allt!

 

Idag har vi tagit det lugnt. Jobb på morgonen för att få iväg barnen till skolan, sedan vilade vi och Alexandra packade klart sin väska. Vid lunchtid ville mamman bjuda oss på lunch på en restaurang nere på torget i vårt område, vilket var jättesnällt av henne - vi hade jättetrevligt och maten var superfräsch!

Som en sista aktivitet tillsammans hoppade vi på var sin cykel när vi kom hem efter lunch, för att åka till en damm som hon ville visa mig. När vi nästan var framme började dock mörka moln dra in (för första gången sedan jag kom hit - otroligt egentligen) och konversationen i början av detta inlägg utspelade sig. Vi bestämde oss för att vända hemåt, och mycket riktigt, så fort vi satte fart började det falla ner över oss. Vi tog en annan väg vilket gjorde att jag faktiskt hann med att se dammen i förbifarten på hemvägen, så inget kändes förgäves. Det var superskönt att komma ut och röra på sig, något jag knappt hunnit tänka på sedan jag kom hit.

Vår sista hangout-session bestod av en kvarts engelska-lektion i uttal, där jag fick agera lärare - den enda av oss båda som inte pluggar till lärare... Haha, det var väldigt kul. Jag hoppas att hon får lite användning för mina tips!

Nu har vi sagt hejdå, jag har varit på skolan för att hämta Oliver, men han åkte hem till en kompis istället vilket gjorde att jag fick tid att blogga. Ett riktigt långt inlägg, förlåt!