Drar en lättnadens suck och andas ut efter en ansträngande vecka. 

 

Som jag nämnde senast så har jag nu flyttat för (förhoppningsvis) sista gången. Trivs väldigt bra här och ser det verkligen som en välsignelse att jag lyckats hitta rummet så fort och att jag känner mig så välkommen, det är verkligen som att vi är en liten familj som bor tillsammans. Äter ofta middag tillsammans (vilken jag dock får lite ångest för eftersom jag känner mig bortskämd - men kommer ju att försöka laga svensk mat också framöver).

 

Tråkigt nog så började veckan med att jag drog på mig något virus så har inte varit så pigg sedan i tisdags. Inte nog med att jag varit sjuk så har det även varit en väldigt intensiv vecka med först och främst onsdag (vilket innebär 11,5 timmes konstant barnpassande). Därefter lunchstrejk på skolan igår vilket innebar att jag fick åka och hämta tjejerna och laga lunch åt dem själv, och direkt efter åka till franskakursen, och sedan raka vägen tillbaka till skolan och jobba fram till kvällen. Idag hade jag lägligt nog tackat ja till att vara barnvakt till en 2(3)-åring efter skollämningen vilket innebar konstant lek i drygt 2,5 timmar. Stressade därefter iväg för att hämta tjejerna som skulle på läkarbesök i Genève på eftermiddagen. Åt lunch på McDonald's och åkte sedan (utan GPS denna gång) in till Genève för ett muséebesök. Vid 15.30 kom mamman och hämtade tjejerna och jag körde hem (alltså det är ingen barnlek att köra i Genève, skulle ALDRIG göra det frivilligt!).

 

Nu ska jag njuta av några timmars ledighet innan jag ska iväg till Jessica för att göra alla hjärtans dag-kort med en massa au pairer, men har ingen aning om vem jag kan ge kort till, haha. Nu börjar iallafall förkylningen att gå över, evigt tacksam för det! Förlåt för (jämfört med min syster) ostrukturerat och tråkigt inlägg utan bilder.