När vi kom tillbaka till Edinburgh på torsdagen började vi med att möta upp vår nya couchsurfing-värd, 26-åriga Nathan. Han var en amerikansk student som doktorerade i klimatförändring och hållbar energi. Medan vi promenerade genom staden agerade han guide och kunde berätta allt möjligt om byggnader och historia. Hans lägenhet låg ganska långt ifrån tågstationen men det gjorde att vi fick se en hel del av staden. Väl framme möttes vi av en ganska kaotisk lägenhet (han hade 4 rumskamrater och en katt vid namn Egolord). När vi lämnat väskorna i Nathans rum gick vi nästan genast iväg till ett universitetsområde då resultaten av valen till de olika studentföreningarna skulle avslöjas. Kan ju erkänna att det var något förvirrade att lyssna på alla olika steg i omröstningarna, och jag blev riktigt förvånad över hur otroligt många olika studentföreningarna det fanns - tror de måste ha gått igenom ett 50-tal minst! När allt var klart hängde vi kvar i studentbyggnaden innan det blev bestämt att det skulle bli efterfest hemma hos oss. Då Nathan hade försvunnit i tomma intet följde vi med hans rumskompisar tillbaka till lägenheten. När Nathan tillsist kom hem presenterade han oss för sina rumskompisar och några av sina vänner. Roosa och jag fick överta Nathans säng och han sov på en madrass på golvet, vi klagade inte.

 

Nästa dag klev vi upp rätt sent, eftersom Nathan var på "kontoret" hela dagen så gick Roosa och jag och upptäckte lite skottsk historia. Först gick vi och åt soppa till lunch, därefter gick vi till Edinburgh Dungeons som är en slags teaterföreställning då man i grupp går omkring i underjorden ledd av skådespelare som spelar roller från Edinburghs mörka historia. Därefter promenerade vi upp till slottsområdet. Att besöka insidan av slottet var rätt dyrt så vi höll oss på utsidan. Då det var rätt kallt och blåsigt hamnade vi på något museum om Skottland och tog bilder i en glasbur. Vi fortsatte vidare till ännu ett museum, men då det var rätt sent hann vi bara med ca 30 minuter innan det stängde - vi hann dock se fåret Dolly (kloningen av fåret skedde på Edinburghs universitet). Jag ville sedan gå till kyrkogården där J.K Rowling tydligen tagit en del namn till karaktärer i Harry Potter, vi gick runt bland gravstenarna ett bra tag men vi såg bara McGonagall. Efter ett smått desperat sökande efter någonstans att äta middag hamnade vi tillslut på en restaurang där vi beställde hamburgare, jag var såklart tvungen att beställa en med haggis i. Smsade med Nathan och han sa att han hade planer på att gå till en pub som låg på samma gata som vår restaurang, så vi bestämde oss för att sitta  kvar där tills de skulle ses på puben. När vi gick ut från resturangen märkte vi att puben låg närmare än vi trott, nämligen vägg i vägg med restaurangen, lite komiskt. Nathan var iallafall där och han presenterade oss för en tjej som hette Monika. Det roliga var att Nathan och Monika inte hade träffats förut heller utan hade endast haft kontakt via Couchsurfing-hemsidan. Vi hamnade iallafall bland ett gäng doktorander som Nathan kände och där stannande vi et bra tag. Vi gick därefter till en annan bar och umgicks innan de stängde och Nathan, Roosa och jag gick hem. På vägen till lägenheten råkade jag fälla kommentaren att Nathan nästan kunde känna lukten av sin säng då han verkade otroligt exhalterad inför att få komma hem och lägga sig. Tydligen var kommentaren ytterst märklig och Nathan började ifrågasätta huruvida man kan känna lukten av sin säng. Detta gav upphov till en intensiv skrattattack och tillslut jag låg dubbelvikt på golvet av skratt, har nog inte skrattat så mycket på samma gång tidigare!

 

Lördag morgon klev vi upp i hyfsad tid då vi ville hinna med att äta en skottsk frukost innan de slutade servera den. Nathan tipsade om ett billigt och bra ställe som vi bestämde oss för att leta upp. Mätta och belåtna gick vi sedan vidare för att möta upp Monika som ville följa med oss till Arthur's Seat. Hon tappade dock bort sig på väg till mötesplatsen så vi satt ett tag och väntade. Sedan vandrade alla tre mot Holyrood Park där Arthur's Seat befinner sig, det är alltså en stor kulle/litet berg som ligger precis bredvid Edinburgh och ger således en bra utsikt över staden. Förutom att det var rätt mycket uppför så var vinden otrolig kraftfull, vi kunde bokstavligt talat luta oss mot vinden, den kunde hålla upp vår kroppsvikt! Det var på ett sätt härligt då man verkligen kände sig som ett med naturen, men på samma gång läskigt då vi bitvis inte kunde kontrollera våra egna kroppar. När vi efter mycket möda nått toppen var det fruktansvärt svårt att röra sig, vi blev nästan tvungna att krypa för att ta oss fram. Det var en häftig upplevelse men vi var rätt nöjda när vi promenerade ner och tillbaka in till stan. Där skiljdes vi åt då Monika skulle hem och äta middag medan Roosa och jag skulle äta middag med Nathan då det var min sista kväll. Efter lite packning och en lång vila i Nathans rum bestämde vi oss för att gå och söka upp en restaurang. Det blev en lång jakt på ett ställe som inte var för högljutt eller för dyrt, och vi bestämde oss för en pub längs "The Royal Mile" som är huvudgatan i gamla stan. Där fick jag tillslut min efterlängtade "riktiga" haggis med potatis- och rotmos och det var verkligen perfekt. När vi ätit klart kom Monika och vi begav oss alla fyra till en bar där vi stannade några timmar innan vi var tvungna att skynda oss för att komma in på en "nattklubb" före midnatt. Tror vi hade ganska höga förväntningar på stället som mest liknade ett sunkigt mellanstadiedisko fast med musik från 70-80-talet. Efter någon timmes dansande sa vi hejdå till Monika och gick tillbaka till lägenheten. Vi somnade vid kl 2 och jag klev upp kl 3 för att ta mitt pick och pack och promenera genom staden till tågstationen för att slutligen ta shuttlebussen till flygplatsen. Resten av resan hem gick smidigt och vid 11-tiden på söndagen kom jag hem till lägenheten i Gex.

 

Nu vet ni vad jag gjorde under min resa till Skottland, bilder kommer troligast nästa vecka eller imorgonkväll om jag hinner.