So... Dagarna går och det börjar dra ihop sig. Om en vecka tar jag tåget till Stockholm, för att sedan ta en flygbuss till Bromma Airport och därefter skutta ombord på planet till Bryssel - det vill säga, om allt går som planerat. Jag har ju en förmåga att klanta till saker ibland när det blir lite rörigt... Men nu om någon gång är det väl dags att ”step up” antar jag - när det bara är jag själv som håller i trådarna får jag väl se till att inte tappa dem! ...eh, om något sådant nu fungerar som liknelse.

Jag är i nuläget mitt uppe i urstädning av mitt ena rum (party att tänka att jag fortfarande har ett till kvar att städa när jag är klar där), och jag börjar få en uppfattning om vad som förmodligen kommer ligga i min resväska om en vecka. Inget känns dock nervöst eller konstigt än så länge, det enda jag hunnit tänka på är hur skönt det är att en gång för alla få någon sorts hum om vad för skräp som gömmer sig bland mina ägodelar!

Men som avbrott i städningen har jag och pappa idag (söndag) tagit oss upp till stugan utanför Skellefteå, där vi ska stanna till på onsdag. Äntligen känns det lite grann som om jag får sommarlov i ett par dagar... Men sedan får vi väl se hur stressigt det blir att få klart allt när jag kommer hem igen!

Tiden går fort hur man än vrider och vänder på det. Nyss satt vi hemma i källaren och diskuterade våra au pair-familj-ansökningar (a word? Sorry honey, I don’t think so), idag anlände Louise till sin familj i Schweiz. Galet, jag tror inte jag kommer att hinna blinka innan jag själv är på väg!

Det kändes lite knäppt att säga hejdå till Louise, men ändå inte helt främmande eftersom vi ju gjort det här en gång förut. Nu kommer vi förmodligen att ses mer än förra gången vi var ifrån varandra i ett år, eftersom länderna ligger så nära varandra och vi båda troligtvis kommer hem till jul, och så vidare.

De övriga avskeden däremot är väldigt främmande för mig. Att lämna familj, släkt och vänner är helt nytt - det känns inte som om man säger hejdå på riktigt! Trots att det ändå är befriande att få lämna allt man känner till och få upptäcka något nytt på egen hand, kommer det troligtvis att kännas riktigt tomt till en början. Exakt hur tomt får vi väl se om... Ja, hur var det nu... EN vecka! Skjut mig.

Hur som helst, nu ska jag återgå till att försöka låtsas som om det är ett vanligt sommarlov i ett par dagar, och att jag ska tillbaka till Skvadern om någon vecka. Verkligheten, den får vi ta hand om sedan!