Tänkte uppdatera er med de tankegångar jag krafsade ner under resan:

 

"Träffade en muskompis vid stationen. Vinkat hejdå till mamipapi vid tåget. Trött tjej har mycket packning. This is galet..."

 

"Sitter på flyget till Bryssel. Allt har känts förvånansvärt normalt ett bra tag nu, alla byten gick smidigt så min oro över att jag skulle klanta mig någonstans sopades fort undan. Det enda som känns konstigt nu är att det inte alls känns konstigt att sitta på ett flyg ensam. Okej, det är inte bara jag på flyget - men ni fattar vad jag menar. Just nu är jag mest spänd på att se hur jag kommer bo och leva under det kommande året! Nervositeten, ja den lär nog smyga sig på när jag ska av planet..."

 

Ja. Så tänkte jag innan (ursäkta drygheten). Nu är jag här.

Nervositeten kom såklart lite grann när jag tagit emot väskan vid bagageutlämningen och skulle ut för att träffa mamman i familjen för första gången, som skulle hämta mig på flygplatsen. Jag kände mig lite borttappad när jag gick ut där i hopp om att se ett ansikte jag kände igen. Det hela slutade i att jag fick se två - både mamman och sonen i familjen hade kommit för att möta mig. Jag blev genast lite orolig för hur jag skulle hantera situationen - prata engelska med mamman, franska med pojken? Hur då? Det blev mest att jag hälsade på dem på respektive språk, och sedan körde mamman vidare med engelska, och jag hakade på.

Men flytt undan franskan har jag ändå inte gjort. Trots att föräldrarna är jätteduktiga på engelska (skandinavier som de är) pratar de också franska med mig emellanåt, när barnen är med. Barnen, ja de pratar helt klart franska (blandat med danska, JA jag blir lite förvirrad), ibland lite snabbt med mycket innehåll så att jag inte hinner med, men jag är ändå förvånad över hur mycket jag faktiskt hänger med på och förstår! Mina egna ord låser sig såklart lite här och där och min talade grammatik är väl inte den bästa alla gånger, men jag har kommit igång och det känns superbra! Dock fick jag nog en overload av franskan ett tag under en monopol-omgång med barnen, i kombination med sömnbristen och resan tuppade jag nästan av där en stund...

 

Nu är jag utmattad efter att ha klivit upp kl 04.00 imorse, så mer hade jag inte planerat att skriva. Kommer att uppdatera senare med bilder på huset och mitt rum - förhoppningsvis blir jag ensam hemma någon dag så att jag kan gå runt och fota lite utan att känna mig mobbad. I överlag har jag haft en fantastisk dag med mycket innehåll - alla är supergulliga och föräldrarna känns tydliga med hur saker och ting ska vara, vilket känns tryggt. Värderingarna verkar sunda, mitt rum är jättefint och allt känns fräscht och väldigt ljust (bortsett från då jag tittar ut genom fönstret såhär på kvällen - det märks att jag lämnat den svenska sommaren bakom mig). Tja, egentligen har det knappt gått en dag, saker kan fortfarande ändras, det finns fortfarande massor att upptäcka. Vad vet jag? Allt jag kan gå på är mitt första intryck, men det har varit väldigt positivt. Idag mår jag bra. Idag känns allt tryggt.