En vecka i lugnets tecken

Hej alla fina!
 
Nu har det gått en dryg vecka sedan jag kom hit till det nya huset (kan väl inte riktigt säga "nya familjen" än, då de inte varit hemma under den här tiden). Det har på ett sätt gått rätt långsamt, eftersom jag äntligen fått tid att ta det lugnt - något jag sett till att verkligen ta vara på. Jag har utnyttjat tiden i huvudsak till att lära känna det nya huset, få andrum efter familjebytet, spendera efterlängtad tid med mig själv efter att konstant ha varit uppi andra människor under två månader, söka efter boende (ska gå in på det lite mer längre ner), lära känna området där jag bor och köra lite bil här omkring - samt, såklart, umgås med hunden:
 
Det här är Leo. Han har ganska mycket hår. Man ser oftast inte åt vilket håll han tittar. Men jag tycker om honom ändå.
 
När det blåser ute kan man få en glimt av hur hans ansikte egentligen ser ut. Det tycker jag är ganska kul.
 
En liten FLUFI! Som jag skulle vilja kalla det...
 
 
Min enda obligatoriska sysselsättning under de här dagarna är nämligen att ensam ta hand om den nya familjens hund under tio dagar, medan de är på semester. Det har hittills varit både väldigt kul, mysigt och intressant... men även en utmaning, och faktiskt ganska irriterande då och då. Från en tjej som aldrig tidigare har levt med en hund men alltid har älskat djur, vill jag bara säga att det helt klart varit en omställning att över en natt plötsligt bli ensam hundägare (om än bara för en kort period) till en valp på dryga halvåret! Men jag tror vi har fått en bra start på vår vänskap, och förhoppningsvis kommer vi förstå varandra bättre och bättre framöver - även om vi inte kommer spendera riktigt lika mycket tid tillsammans som vi gjort under de här dagarna...
 
Som ni kanske uppfattade i det första stycket så håller jag i nuläget på att leta efter ett boende - jag kommer nämligen inte längre att vara inneboende hos familjen, som jag varit fram tills nu. Den klassiska au pair-situationen är att man bor hos familjen man jobbar för (live in), men det finns familjer som av olika anledningar väljer att ha en "live out", alltså någon som bor på annat håll men som kommer hem till familjen på särskilda tider och jobbar. En något mer kontrollerad och mer bekant arbetsform, som såklart har både sina plus och minus-sidor, men som jag hoppas kommer att bli en förändring till det bättre! Jag kommer uppdatera mer längre fram om hur det går med detta - det är inte helt enkelt att hitta ett boende med rätt läge och i rätt prisklass i landets huvudstad - men fram tills att jag hittat något annat så bor jag i familjens gästrum, medan jag lär mig hur deras vardagliga liv fungerar.
Jag kanske borde säga något om familjen också - denna gång är det faktiskt en svensk familj! Något jag inte från början trodde jag skulle hamna i, men livet går inte att styra helt och hållet alla gånger. Det är klart att det är lite tråkigt att ge upp att prata franska i vardagen, men jag kände att jag inte kan hänga upp mig på en sådan grej den här gången. Nu vet jag att det viktigaste är att jag hamnar hos en familj där jag trivs och kan arbeta bra - och när man har upplevt motsatsen till det lär man sig att ta chansen när något bättre dyker upp, även om det krävs att man gör ett par mindre uppoffringar.

För att återgå till nutiden, så försöker jag för tillfället (förutom att blogga) att plugga franska, lite halvstressat - insåg nämligen precis att mitt franskaprov inte är på onsdag som jag hade trott, utan redan på måndag! Min mästerliga plan, bestående av att skjuta upp plugget så långt som möjligt, gick därför lite i stöpet... I vanliga fall brukar jag se till att inte ta allt för allvarligt på prov i skolan och så, eftersom det är något jag har fallit på flera gånger förut. Så jag har inte heller sett särskilt allvarligt på det här - det är klart att jag vill göra bra ifrån mig, men jag vill inte pressa mig själv så att jag får ångest och mår dåligt! Nu får jag däremot se till att försöka hitta något mellanting (och det kvickt), då det här provet tydligen står för 50 procent av betyget, som jag förstått det... Det är inte som om det vore "åh undrar om jag får VG eller MVG" heller, nu blir jag antingen godkänd eller underkänd! Vilket känns något skrämmande, det vore ju ytterst tråkigt att köra en kurs som man genuint tycker om och dessutom har betalat för att gå. Nåväl, ser jag bara till att repetera det väsentliga i vad vi hittills gått igenom under dagen imorgon så borde det förhoppningsvis inte uppstå några större problem! Men för säkerhets skull... Håll tummarna för mig, är ni snälla?
 
Puss och kam och gattis,
Therése (och Leo)
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0