Bryssel-besök del 2
And on we go! Bild från fredagens sightseeing till fots, här i Parc Royale.
Fredag. Efter en blygsam men trevlig frukost på Exki utanför hotellet, tog vi metron mot Neuhaus chokladoutlet... Ett högst riskfyllt åtagande, men vad gör man inte för att få överraska sina stackars ovetande besökare? Haha, men skämt åsido, inte direkt lätt att åka därifrån med välmåendet i behåll efter allt "provsmakande", dock är det väldigt roligt! (Menar: gratis = alltid gott ..... ?)
Väl tillbaka i centrum kändes en stadig lunch inte särskilt aktuellt, vilket resulterade i en promenad längs shoppinggatan Rue Neuve mot gallerian City 2, för att köpa smoothies på Guapa. Extremt fräscht och gott, så med var sin Guapa-fylld hand rörde vi oss vidare mot palatset och den kungliga parken (Parc Royale), men på vägen blev det ett stopp för att avnjuta våra resterande smoothies vid Columne de Congrès:
Den hade jag aldrig sett förut, så det var väl... trevligt. Inte så mycket att se men platsen fungerade som ett fint avbrott med lite grönt runt omkring, mitt på en annars väldigt grå och trist gata. Tydligen begravdes fem okända soldater från första världskriget där (f.ö. på Armistice day år 1922, alltså den 11 november), för att minnas de belgare som dog i kriget, och det är därför det sedan dess brinner en "eternal flame" ovanför deras grav:
Fråga mig inte hur de håller den brinnande jämt och ständigt, I'm just the messenger!
Till slut kom vi ändå fram till den kungliga parken och palatset, och på en fin dag kunde ju inte det vara annat än härligt:
Pigg chey, pepp på turistande!
Haha, orkar inte
Väl hemma på hotellet hade vi turen att ha en fantastisk utsikt från sjätte våningen. Helt klart värt att nästan ramla ut genom fönstret för...
... eller, vad säger ni?
Framåt kvällen bestämde vi oss för att åtminstone åka ut och titta på Atomium (Bryssels svar på Eiffeltornet):
Med perfekt timing kom vi dit precis i tid för att se lamporna tändas! Vi hade inga planer på att gå in i själva byggnaden, då det är dyrt och det vid det här laget började bli kväll, så det räckte alldeles lagom för oss att få se den på nära håll och insupa andan av ännu ett turist-måste!
Jag kände inte att jag kunde kalla mig för en äkta Bryssel-bo innan jag hade en bild på mig själv framför Atomium... Och tja, jag antar att jag kanske kan det nu, dock var detta det bästa som gick att få fram!
Och med ett leende avslutar vi kvällens bilder!
När vi ändå var inne på det klassiska turistspåret, var det självklart att kvällen skulle rundas av med äkta belgiska "moules frites" i restaurangkvarteren. Vi hittade en restaurang med bra rekommendationer, Chez Leon, där vi fick sitta ute i den fräscha försommarkvällen och vi insåg att vi gjort ett bra val. En karismatisk och rolig servitör kombinerat med musslor som faktiskt smakade något utgjorde en bra upplevelse, och som tur var hade jag lärt mig något av min senaste erfarenhet av moules frites - vi beställde två portioner att dela på mellan tre personer, vilket blev alldeles lagom. Efter lite runtvandrande i det nu livfulla centrumet och en efterrätt på Häagen-Dazs var vi nöjda och drog oss tillbaka till hotellrummet!
(Am aware of the very utdragen historia)
To be continued...
Therése
Kommentarer
Trackback
