Bryssel-besök del 3
Nu fick jag det genast lite lättare med bloggandet, då jag inte haft tid på några dagar och min syster därmed hann före mig med ett sista inlägg om sin upplevelse i Bryssel. Så jag tänkte att jag säger väl inte jättemycket, utan delar mest med mig av de sista bilderna jag sitter och håller på!
Lördag
Megafrukost på Le Pain Quotidien vid Merode:
Vi förflyttade oss sedan till Parc du Cinquantenaire (50 års-jubileumsparken, som alltså inrättades vid 50 års-jubiléet av Belgiens självständighet):
Les Arcades du Cinquantenaire: Triumfbågen
På väg in till det militärhistoriska muséet: "Musée royal de l'armée et d'histoire militaire"
Väl inne på muséet... Belgien är nog inte alls självcentrerat
Inne i flygplanshallen
*I hopp om att ironin skiner igenom*
Mellanmål
Haha ni får ursäkta minen som följer, men jag kände mig extremt tudelad i denna stund. Att sätta sig i ett sådant här plan var å ena sidan skrattretande då jag kände mig som ett litet lekande barn, och på samma gång kändes det så verkligt, vilket bara gjorde mig nedstämd och ledsen.
#fredtillallamänniskorpåjorden, jatack
Some serious shit's going down
"Mmmm fast... Om jag gör det ändå då?"
Efter att ha tagit oss en titt inne i muséet tog vi oss en tur upp på triumfbågen:
Där utsikten givetvis var rätt så fantastisk
Vi kunde till och med skymta Atomium långt där borta!
Vi gick sedan bortöver genom andra sidan av parken, på en underbart vacker dag som vi inte var ensamma om att vilja utnyttja
Här utanför det berömda frites-stället där vi köade febrilt för vår lunch, "Chez Antoine"
Obligatoriskt:
Haha, mot slutet av kvällen (efter att ha promenerat till Saint-Gilles för att prova massor av skumma och intressanta chokladsmaker på Zaabär, samt besöka vad som skulle vara Bryssels bästa ölbar, "Chez Moeder Lambic") tog vi en promenad genom chokladkvarteret Sablon och hittade dessa hos Godiva... Alltsåå hade varit lite ovärt att köpa, men såÅå söta!
Som Louise redan berättat så avslutades sedan kvällen på restaurang Comocomo, där vi åt pintxos (baskiska tapas) som kom åkande på rullband - en ovanlig, tidskrävande, rolig och god middag!
Söndag:
Dagen kickades igång på MIM (Musée des Instruments de Musique), där vi såklart gärna spenderat långt mer tid om vi kunnat. Själv kan jag dock gå tillbaka när jag vill, det är billigt för ungdomar och hur mysigt som helst att bara gå runt i timmar och lyssna på all spännande musik!
Trumpet maximum, haha jag slutar aldrig förvånas
Den tillfälliga sax-utställningen var intressant, lite jobbigt att försöka ta till sig den oändliga infon i vårt stressade tillstånd, hade nog varit mycket bättre om man kunnat ta det lite lugnt
Efter att ha skyndat oss igenom utställningen efter bästa möjliga förmåga tog vi oss till centralstationen, för en tågresa mot Louvain-la-Neuve. En knapp timme senare var vi framme, varefter vi letade upp vårt mål som var Hergé-muséet och dess restaurang, "Le Petit Vingtième":
Fancy lunch time, se detta som (förhoppningsvis) en engångsföreteelse från mig som inte är särskilt förtjust i pretentiösa matfoton...
Vi tog oss an Tintin och hans vänner med lite mer tid än vi haft på musikmuséet, men trots det kände vi oss ändå rätt stressade genom hela rundan. Det var dock en väldigt bra utställning, jag kan rekommendera det till alla som har lite tid över om de besöker Bryssel! Det var värt det trots resan dit och tillbaka, och för äkta Tintin-fans är det ett måste om man befinner sig i krokarna.
Väl tillbaka i Bryssel hade vi inte mycket tid innan mina besökare behövde hoppa ombord på tåget mot flygplatsen, vi tog ett hastigt farväl och så var jag på egen hand igen. Men som Louise redan berättat så åker jag ju om bara en dryg vecka för att möta upp henne och mamma i Schweiz/Frankrike, så ingen separationsångest för vår del! Nu är det bara att peppa dagarna fram till lovet...
Trött tjej säger hejsvej
/Therése
Kommentarer
Trackback
