Bryssel - dag 3 & 4
Oj, nu skriver jag mitt inlägg om lördagen (och söndagen) innan Therése vilket innebär att jag inte har något att grunda min text på, tur att det finns bilder jag kan kolla tillbaka på...
(En snabb titt bland fotona senare)
Då vår fredagsfrukost var (som min syster uttryckte det) blygsam, så valde vi denna gång att slå på stort. Vi tog tunnelbanan till Mérode där vi letade upp Le Pain Quotidien där vi beställde varsin rejäl frukost. Menyn innehöll en varm dryck och ett glas färskpressad apelsinjuice, varsin croissant, två stora skivor baguette och rågbröd. Till detta kunde vi välja och vraka bland alla olika sylter och krämer som redan stod framdukad på bordet.
Därifrån rullade (oj, menade såklart promenerade) vi ner till Jubelparken där bl.a. Bryssels militärmuseum befinner sig, då inträdet var gratis kändes det rätt så självklart att åtminstone ta oss en titt.
Utanför museet, vi åkte senare upp på toppen av bågen
Jag knäppte en bild inne på museet, säger väl vad jag tyckte om det
Utsikten från uppe på bågen
Tittut!
Med fantastiskt väder avlägsnade vi oss från Jubelparken och styrde kosan mot Ixelles-kvarteren för lunch. Denna gång märktes det att vi inte var de enda som i förväg kollat upp vart man ska gå för stans bästa pommes frites (belgarna anser sig tydligen ha uppfunnit pomme frites). Utanför gatukiosken Chez Antoine ringlade sig kön lång, det fanns till och med två. Vi ställde oss kvickt i en av köerna och jag skojar inte när jag säger att vi köade i över en timme. Under tiden vi väntade gick Therése och köpte iste och pappa gick tvärsöver gatan och höll ett bord åt oss. I efterhand kunde vi konstatera att den andra kön (såklart) gick snabbare, men nu hade vi iallafall gjort det riktigt och var välförtjänta lunch.
Vi rullade vidare för att besöka en chokladbutik som vi läst om i någon broschyr, på vägen dit passerade vi Avenue Louise (nödvändigt poserande)
Therése och en gigantisk Manneken Pis i choklad
När vi provat ännu lite mer choklad på Zaabär och varit på ett par finare chokladbutiker blev det ett längre uppehåll på hotellet innan vi framåt kvällen begav oss ut på Bryssels gator igen. Denna gång i jakt på middag, vi hade redan sett ut en tapasrestaurang - comocomo. Roligt koncept med rullband (som på vissa sushirestauranger), färgerna på tallrikarna indikerade vilken typ av rätt det var - vegetarisk, ost, fläsk, kött, fisk, vitlök eller efterrätt. Vi några tillfällen spelades Bo Kaspers Orkester i högtalarna och innan vi gick berättade restaurangägaren att hans brors fru var svensk.
Söndag (hemresedagen):
Vid det här laget var jag rätt utmattad efter allt turistande. Den här sista dagen hade vi dock inte lika mycket tid som de andra efter pappa och jag skulle åka till flygplatsen vid kl 17. Första destination blev musikmuseet (MIM) som Therése skrev lite om i det här inlägget från när mamma och KG var på besök i höstas. Det var i min mening ett ytterst intressant museum där vi med audioguider gick omkring och lyssnade på alla världens olika instrument. Tyvärr hade vi som sagt inte så mycket tid så vi skyndade oss igenom de olika våningarna även om jag personligen hade velat stanna i flera timmar.
Nästa (och sista göromålet för helgen var att besöka Hergémuseet (skaparen till Tintin). Detta låg en bit utanför Bryssel så vi åkte tåg i en knapp timme till Louvain-la-Neuve. Vi kom dit runt lunchtid och det första i matväg vi hittade var museerestaurangen. Dyrt, dålig service och inte särskilt gott när allt kom omkring.
Familjen Granlund var måttligt imponerad
Museet å andra sidan var riktigt intressant. Även här ingick audioguider i form av Ipods som berättade om Hergé och hur det gick till när han uppfann Tintin. Vi lärde oss om alla karaktärer och de olika böckerna. För oss som faktiskt är intresserade av Tintin var det såklart extra kul, men den moderna arkitekturen och upplägget gjorde att i princip vem som helst skulle tycka om utställningen.
Nu börjar jag svamla så det är nog tid att avrunda.
Vi tog sedan tåget tillbaka till centralstationen, gick till hotellet och hämtade våra väskor och tillslut var det dags för pappa och mig att säga hejdå till Therése och hoppa på tåget till flygplatsen. Hemresan gick bra och nu väntar jag med spänning på att få välkomna mamma och Therése till mina hemtrakter om 1,5 vecka!
Kommentarer
Trackback
