Ok, so... Jag ska inte säga att allt varit frid och fröjd sedan jag kom tillbaka till Bryssel efter jul (bortsett från bostadsletandet, which obviously wasn't), det är klart att det var väldigt tungt att ta tag i mitt liv och mitt jobb här nere igen efter att jag fått landa hemma i två veckor och undvika att tänka på allting. Au pair-livet har verkligen sina upp och ned-sidor - det är helt klart ett väldigt tacksamt jobb sett till arbetstimmar, tar man mig som exempel jobbar jag kring tre timmar varje dag, plus en barnvaktskväll i veckan. Detta gör nog att många tänker att det är just en barnlek att vara au pair - lättförtjänta pengar, en väldig skillnad från att t.ex. knega på ett kontor "from 9 to 5", som Dolly Parton skulle ha uttryckt det. Ibland känner man det så själv också, när man inser hur mycket fritid man har och vilka möjligheter som ges under ett sådant här år. Men trots att arbetstiden ofta är kort, är arbetet desto mer påfrestande - att ta hand om någon annans barn, få dem att lyssna på någon annan än deras föräldrar - det är INTE vad jag skulle kalla en "barnlek" alla gånger. Dessutom blir det när man bor hos sin arbetsgivare desto mindre klart vad som är arbete och vad som är ledig tid... Men det känns som om detta är något vi redan behandlat ganska utförligt här på bloggen (eller så är det bara i mina tankar). Det jag ville få sagt var alltså att det varit en utmaning för mig att komma tillbaka till jobbet under de här veckorna och samtidigt försöka styra upp min bostad och fritid, men nu börjar det faktiskt sippra fram en hel del ljus ifrån slutet av tunneln!

 

För att börja med bostadsbiten så tror jag att det är safe to say att jag inte varit så framgångsrik gällande detta... Av blandade orsaker. Dock fick detta problem en ganska skön lösning för ett par veckor sedan; när pappan i familjen frågade mig om jag inte tyckte det var bäst att jag helt enkelt tar och stannar kvar här hos dem. När jag tänkte på det insåg jag att idén kanske inte alls var dum, de är ovana att ha någon som bor hos dem så det har varit lite speciellt de senaste månaderna, men allt eftersom tiden gått och jag blivit kvar här har vår samvaro börjat falla på plats mer och mer. Kommer nog behöva skaffa öronproppar att sova med (vilket jag skulle gjort för länge sedan... Ett hett tips till alla där ute som är sugna på att bli au pairer!), men utöver det känns det som om att stanna här blir den bästa lösningen. Min ekonomi kommer att vara bättre än om jag hade flyttat ut, jag behöver inte lägga restid varje dag för att ta mig till jobbet och hem igen... Jag får dock fortfarande ingen franska i hemmet, vilket jag skulle kunna ha fått om jag lyckats flytta in med några fransktalande människor i något kollektiv, men den chansen var inte så stor - man måste ju få allt runt omkring att klaffa också.

Hur som helst, nu när jag stannar kvar hos familjen är det meningen att jag ska få byta rum - vet inte om jag klarlagt problematiken kring rummet där jag bor nu, men en kort version är att jag bor i gästrummet (vilket de gärna vill ha kvar som gästrum) där föräldrarna även har alla sina garderober och därför kommer in titt som tätt för att hämta kläder, dessutom finns det knappt någonstans för mig att förvara mina saker vilket resulterar i en mindre trevlig röra... Så, vi håller på och planerar en mindre inredning av rummet på övervåningen (där barnen också bor) som tidigare fungerat som gym men inte använts så flitigt, och så snart vi har varit till IKEA för att köpa några möbler (kan vara trevligt att ha en säng på rummet, liksom) ska jag nog kunna flytta in! Detta borde ske nu under veckan som kommer - jag uppdaterar när det är färdigt.

 

Även mina fritidssysselsättningar har tagit flera steg framåt nu under den senaste månaden. Från att knappt ha haft något att göra förutom att hänga hemma med blandade aktiviteter, jogga i skogen eller åka och titta på saker i staden (inte dåliga saker i sig, men kan vara kul med lite fler grejer att göra), har jag nu lyckats lägga till: spela musik, sjunga i kör samt träna på Friskis!

Yes you heard me right, "get fit the Swedish way" as they say here, jag har under den senaste veckan hittat till Friskis&Svettis-pass här i Bryssel tillsammans med flera andra au pairer. Känns najs att ha något som påminner om hemma, dessutom sjukt billig träning och väldigt värt bara man vet vart man ska någonstans (de har flera olika lokaler runtom i stan där de har sina pass, istället för ett ställe som man är van vid hemifrån). Glad att jag hittat dit och definitivt något jag kommer att fortsätta med!

 

Gällande musiken har jag efter många om och men under hela hösten äntligen tagit steget - och köpt en sådan här:

Riktigt nöjd med den än så länge! Klart man är lite tveksam när det är Thomanns egna märke, men so far so good. Inte haft jättemycket tid att spela ännu då jag som sagt försökt få in flera nya saker i mitt schema, är dessutom ovant att påminna sig om att man har den så att man kommer ihåg att öva... Men lite har jag kommit igång, och det känns superkul! Skadar inte att den är fin heller...

Oooch angående körsången - vilken jag verkligen har letat efter i alla skrymslen och vrår av den här staden sedan jag kom hit - var jag igår på min tredje övning med Brussels Madrigal Singers, en kör där jag sänker medelåldern avsevärt men där jag oväntat nog börjat trivas rätt bra. Kören sjunger blandade verk från 1400-talet och framåt på massor av olika språk och utan ackompanjemang, och det har verkligen visat sig bli en utmaning, men jag tror det är det som triggar mig så pass att jag vill fortsätta! Det är en väldigt annorlunda form av musik än vad jag sjungit tidigare, dessutom är nivån i kören väldigt hög vilket har gjort att jag behövt "step up my game" rätt markant. Nu hoppas jag bara att jag får fortsätta, det är snack om att man ska göra intagningsprov för att se om man hänger med i stämmorna... Får se om och när det blir och hur det går, jag håller tummarna!

Strax innan övningen med BMS igår kväll var jag även på min andra övning med kören Afro Gospel tillsammans med Magda - båda körerna övar på söndagkvällar, direkt efter varandra, vilket gör att det inte är särskilt lockande att fortsätta med båda då det blir stressigt och går åt väldigt mycket tid på en och samma kväll... Men i alla fall, det är roligt eftersom körerna är helt otroligt olika! Båda är små till antalet medlemmar, men utöver det finns nog inga fler likheter. Gospelkören är mer chill på så sätt att det inte riktigt krävs några förkunskaper, det är mer bara att komma dit, göra sitt bästa och gilla känslan. De pratar dessutom franska på övningarna (till skillnad från BMS där arbetsspråket är engelska), vilket är väldigt önskvärt för mig som liksom jag tidigare nämnt inte längre talar någon som helst franska i hemmet och jobbet. Trots det ska jag nog ändå försöka satsa på den förstnämnda kören och hoppas att jag får fortsätta, eftersom jag tror att det kommer att utveckla mig mest på det musikaliska planet - vi får se hur det går!