En vecka i lugnets tecken
Publicerat 2013-11-02 22:36:17 i
Therése
Hej alla fina!
Nu har det gått en dryg vecka sedan jag kom hit till det nya huset (kan väl inte riktigt säga "nya familjen" än, då de inte varit hemma under den här tiden). Det har på ett sätt gått rätt långsamt, eftersom jag äntligen fått tid att ta det lugnt - något jag sett till att verkligen ta vara på. Jag har utnyttjat tiden i huvudsak till att lära känna det nya huset, få andrum efter familjebytet, spendera efterlängtad tid med mig själv efter att konstant ha varit uppi andra människor under två månader, söka efter boende (ska gå in på det lite mer längre ner), lära känna området där jag bor och köra lite bil här omkring - samt, såklart, umgås med hunden:
Det här är Leo. Han har ganska mycket hår. Man ser oftast inte åt vilket håll han tittar. Men jag tycker om honom ändå.
När det blåser ute kan man få en glimt av hur hans ansikte egentligen ser ut. Det tycker jag är ganska kul.
En liten FLUFI! Som jag skulle vilja kalla det...
Min enda obligatoriska sysselsättning under de här dagarna är nämligen att ensam ta hand om den nya familjens hund under tio dagar, medan de är på semester. Det har hittills varit både väldigt kul, mysigt och intressant... men även en utmaning, och faktiskt ganska irriterande då och då. Från en tjej som aldrig tidigare har levt med en hund men alltid har älskat djur, vill jag bara säga att det helt klart varit en omställning att över en natt plötsligt bli ensam hundägare (om än bara för en kort period) till en valp på dryga halvåret! Men jag tror vi har fått en bra start på vår vänskap, och förhoppningsvis kommer vi förstå varandra bättre och bättre framöver - även om vi inte kommer spendera riktigt lika mycket tid tillsammans som vi gjort under de här dagarna...
Som ni kanske uppfattade i det första stycket så håller jag i nuläget på att leta efter ett boende - jag kommer nämligen inte längre att vara inneboende hos familjen, som jag varit fram tills nu. Den klassiska au pair-situationen är att man bor hos familjen man jobbar för (live in), men det finns familjer som av olika anledningar väljer att ha en "live out", alltså någon som bor på annat håll men som kommer hem till familjen på särskilda tider och jobbar. En något mer kontrollerad och mer bekant arbetsform, som såklart har både sina plus och minus-sidor, men som jag hoppas kommer att bli en förändring till det bättre! Jag kommer uppdatera mer längre fram om hur det går med detta - det är inte helt enkelt att hitta ett boende med rätt läge och i rätt prisklass i landets huvudstad - men fram tills att jag hittat något annat så bor jag i familjens gästrum, medan jag lär mig hur deras vardagliga liv fungerar.
Jag kanske borde säga något om familjen också - denna gång är det faktiskt en svensk familj! Något jag inte från början trodde jag skulle hamna i, men livet går inte att styra helt och hållet alla gånger. Det är klart att det är lite tråkigt att ge upp att prata franska i vardagen, men jag kände att jag inte kan hänga upp mig på en sådan grej den här gången. Nu vet jag att det viktigaste är att jag hamnar hos en familj där jag trivs och kan arbeta bra - och när man har upplevt motsatsen till det lär man sig att ta chansen när något bättre dyker upp, även om det krävs att man gör ett par mindre uppoffringar.
För att återgå till nutiden, så försöker jag för tillfället (förutom att blogga) att plugga franska, lite halvstressat - insåg nämligen precis att mitt franskaprov inte är på onsdag som jag hade trott, utan redan på måndag! Min mästerliga plan, bestående av att skjuta upp plugget så långt som möjligt, gick därför lite i stöpet... I vanliga fall brukar jag se till att inte ta allt för allvarligt på prov i skolan och så, eftersom det är något jag har fallit på flera gånger förut. Så jag har inte heller sett särskilt allvarligt på det här - det är klart att jag vill göra bra ifrån mig, men jag vill inte pressa mig själv så att jag får ångest och mår dåligt! Nu får jag däremot se till att försöka hitta något mellanting (och det kvickt), då det här provet tydligen står för 50 procent av betyget, som jag förstått det... Det är inte som om det vore "åh undrar om jag får VG eller MVG" heller, nu blir jag antingen godkänd eller underkänd! Vilket känns något skrämmande, det vore ju ytterst tråkigt att köra en kurs som man genuint tycker om och dessutom har betalat för att gå. Nåväl, ser jag bara till att repetera det väsentliga i vad vi hittills gått igenom under dagen imorgon så borde det förhoppningsvis inte uppstå några större problem! Men för säkerhets skull... Håll tummarna för mig, är ni snälla?
Puss och kam och gattis,
Therése (och Leo)
A change in, well, everything
Publicerat 2013-10-28 11:38:00 i
Therése
Okej - det som har gjort att jag har varit ganska instängd i min egen värld de senaste veckorna, att jag inte riktigt orkat göra något vettigt eller för den delen blogga om det, är att jag precis bytt familj.
Det var aldrig något jag ens tänkte på innan jag kom hit, att jag skulle behöva byta arbetsplats. För det kändes ju så självklart innan, att allt skulle bli bra och att jag skulle trivas. Jag var ju så noga och petig i urvalsprocessen. Tyckte jag då, i alla fall.
Jag kan vrida och vända på det hur mycket jag vill, fundera över vad det var som gick fel redan innan allt började - men jag tror ärligt talat inte att jag kommer bli klokare för det. Hur mycket man än läser olika familjeprofiler på internet, har skype-intervjuer och försöker välja ut den arbetsplats som ska passa en bäst, så kommer det aldrig att vara samma sak som att först träffa familjen och få en insikt i hur livet tillsammans med dem kommer att vara. När man tänker på det är det därför inte alls så konstigt att situationen inte blir som man föreställt sig när man väl sätts in i den. Att det inte blir som man tänkt sig behöver inte nödvändigtvis vara något negativt, eller något som inte kan förbättras, men för mig blev det bara så att jag till slut inte kunde vänta situationen till något bättre, hur mycket tiden än gick.
Att vara au pair är inte som ett "vanligt" jobb - det är en väldigt konstig situation, där du placeras i ett helt nytt land, i en helt ny stad, i en familj du aldrig träffat och där du förväntas göra ett jobb som du egentligen inte har några särskilda kvalifikationer för. Jag tror det är gemensamt för många au pairer att man känner sig otillräcklig, speciellt i början, just för den anledningen att man känner det som om man borde kunna sitt jobb bättre till att börja med, som om man redan borde kunna fungera som en professionell barnskötare. Men det är just det vi inte är. Au pairer har i regel ingen utbildning för sitt jobb - de lär sig på plats genom att göra, göra fel och försöka igen.
Hur som helst, det jag vill förmedla är alltså att den här första tiden har varit väldigt omtumlande för mig, den har inkluderat mycket eget ifrågasättande av min situation. Jag tror det har mycket att göra med att det här är den första tiden i ens liv då man faktiskt har möjlighet att välja helt och hållet fritt vad man vill syssla med - gymnasiet var egentligen inget val, även om det tekniskt sett inte är obligatoriskt så tror jag inte det är många som på allvar tänker "äh, jag klarar mig bra ändå, jag behöver inte gå gymnasiet". Men nu, efter det, har jag för första gången "hela världen framför mina fötter" (sätter ut citattecknen i ett försök att inte låta klyschig), och det har för mig inneburit en väldigt stor andel funderande över om jag gör rätt val med mitt liv.
Det jag i slutändan ändå alltid kommer fram till, är att jag vill vara här. Jag vill stanna, fortsätta försöka, och utvecklas på ännu fler områden än jag vet att jag redan gjort under tiden jag varit här. Även om det ofta känns som om jag inget hellre vill än att åka hem till min familj och mina vänner, speciellt i den här skakiga perioden som just passerat förbi, så inser jag hela tiden att det inte kommer ge något mer än en stunds känsla av trygghet, innan livet börjar kännas ganska trist och meningslöst igen.
För ett par veckor sedan insåg jag däremot återigen att jag ville stanna - bara inte just där jag befann mig. Jag tänker inte gå in på allt vad det var som inte kändes rätt med min situation, det var helt enkelt så att jag inte mådde bra. Det kändes aldrig riktigt rätt från första början, och då det aldrig blev bättre blev jag till slut tvungen att ta ett beslut. Att agera på det beslutet må ha varit det svåraste jag hittills gjort i mitt liv, men nu i efterhand känns det så värt det. Som den konflikträdda människa jag är var jag aldrig särskilt pigg på att säga upp mig från mitt arbete hos de människor som tagit hand om mig i ett helt nytt land, och tagit in mig i sitt hem. Det blev en väldigt ångestladdad situation, just eftersom ett arbete som au pair inte bara innebär ett arbete, utan även ett boende.
I en enda stund skulle jag säga upp mig från både min inkomst och mitt tak över huvudet, det skulle komma förändringar kastandes över mig från alla håll och kanter. Men till slut fick jag det gjort, och nu när jag har lite tid att slappna av och tänka så känns allt så värt det. Och om jag ska vara ärlig, känner jag mig lite löjlig. Men det är väl enkelt att tänka så nu, med facit i hand - det värsta med alltihop har nog varit ovissheten, och den kommer man såklart inte undan i en sådan här situation. Nu hoppas jag i alla fall på en ljusare framtid, att alla förändringar ska få bli till det bättre.
Här följer en liten dokumentation i bilder (som jag ännu inte lagt upp) av hur mitt liv i Bryssel hittills sett ut:
Grannträdgårdarna
Hittade en fin brevlåda...
Mitt (förra) hus
Palais Royal de Bruxelles (det kungliga palatset)
Tillsammans med Alexandra!
Le Botanique (den botaniska trädgården)
Internationell au pair-träff!
Nu väntar nya upplevelser, i form av ett nytt sätt att leva, bo och arbeta. Jag får se till att uppdatera här mer specifikt om de ändringar som kommer att ske, men just nu tyckte jag det räckte med en enkel förklaring av vad som händer, och varför. Önska mig lycka till!
Bisous,
Therése
Födelsedagsfirande, då och nu
Publicerat 2013-10-22 14:09:00 i
Therése
Förlåt för ett riktigt långt avbrott från bloggen, har haft mycket som skulle gå att berätta om men ingen ork till att göra det. Det har varit mycket som cirkulerat i mitt huvud de senaste veckorna, vardagen har blivit minst sagt omtumlande... Får skriva ett separat inlägg om detta snart, tror jag.
Okej, så, nu låter detta som ett allmänt inlägg om födelsedagar genom tiderna... Men den tanken kan ni ju bara glömma!
Jag intog mitt nittonde år på jorden fredagen för drygt två veckor sedan, men firandet fick spridas ut lite ända fram till helgen efter, då det dröjde en vecka innan jag skaffade en present åt mig själv... Mer om det kommer lite längre ner.
Fredagen den 4:e oktober såg i alla fall ut ungefär såhär:
Jag blir väckt av att telefonen ringer kl 7, när mamma vill säga grattis... Jättegulligt, men krockar lite med min present från familjen - en sovmorgon till kl 9! Efter det var det jätteskönt att få somna om och vakna upp till solen som strålar in genom fönstret - när jag vaknar alla andra dagar, kl 7, har inte solen ännu gått upp! Får sedan kliva upp till ett tyst hus och ha lite lugn tid, äta frukost som familjen vänligt nog lämnat framme lite fint:
Kanske inte lika lyxigt som frukost på sängen hemma i Sverige, men man kan väl inte få allt!
Sedan lite jobb, hänga tvätt, göra rent golv, fixa barnens rum osv. Tar sedan min promenad till spårvagnen för att åka inåt stan och träffa några svenska tjejer med tanken att fira kanelbullens dag på svenska kyrkan (standard - alltid kanelbullar på min födelsedag)! Nu har jag stulit några bilder från Lovisas blogg, det hoppas jag hon är okej med (själv hade jag tagit med kameran, men glömt batteriet på laddning... classic Tres style):
Fina Alina som jag möter när jag kommer upp från metron...
... och Lovisa som ansluter några minuter senare! Därefter hakade även Emilia och Carima på, men de hade vi inga bilder på, tyvärr.
Får väl bjuda på denna av mig själv också fastän det inte är en favorit... Förtydligande till Lovisa, alltså endast motivet som har en liten retard-thing going on, inte fotografiet! ;)
I slutändan blev det bara pizza-lunch istället för bullfika för mig - var tänkt att vi skulle till kyrkan efter vi ätit, men jag hann inte stanna längre då jag behövde hämta Oliver på skolan (de slutar lite tidigare på fredagar). Haatar för övrigt att det alltid står en glassbil vid skolan (som även säljer våfflor) - det är ju ren ondska mot de som ska hämta barnen! Vad gör man när man går förbi den och barnet stannar och säger: "Jag går inte hem om jag inte får en glass!" (förra gången var det en våffla...)? Finns inte så mycket att göra, denna dag sa jag okej då det var min födelsedag så jag tänkte att det kan man ju fira lite grann - men håller fast vid att det INTE är schyst att ställa glassbilen precis på vägen vid skolan, är ju omöjligt att gå förbi utan att barnen får idéer i huvudet!!
Hur som helst, väl hemma tog det inte lång tid innan Oliver sprang över och började leka med grannen - han hade tydligen gjort alla sina läxor! Skönt, då jag fick lite tid att dokumentera dagen so far.
När sedan familjen kommit hem lagade jag mat åt mig och barnen (haha, blev en ganska mördande köttfärssås med kanske liiite för mycket cayennepeppar, chilisås och vitlök... barnen bytte ut och åt pastan med pesto istället), då jag hade barnvaktsplikt denna kväll (föräldrarna skulle ut och fira mammans födelsedag, som var två dagar innan min). När vi hade ätit tog pappan fram födelsedagstårtan han hade varit och köpt - en belgisk cheesecake, som blev belgisk av att bottnen var gjord på Speculoos, vilket man kan få till i princip allt här. För er som inte vet vad det är (då det inte finns i Sverige) så är det som ett pålägg eller smaksättning som används typ som Nutella, men det smakar pepparkaka istället för choklad. Sen fick jag även lite små presenter av familjen:
Emilie hade ritat ett fint födelsedagskort, och så fick jag en ganska rolig present - ett linsetui i form av ett par solglasögon! (lite internskämt, på grund av att jag letade som ett freak efter mina linsetuier när jag först kom hit...)
När föräldrarnas gäster sedan kom umgicks de ett tag i vardagsrummet innan de skulle ut på restaurang, så jag fick lite tid att öppna mina paket från Sverige:
Haha, lite blandade former av strumpor från mamma (det var de till vänster jag var i behov av, FYI), och lite pyssel för tråkiga dagar!
Pappa skickade ner min mössa på efterfrågan av mig, lite Triss-lotter (som jag vann 60 kr på! ...utan att kunna lösa in, haha) och en fin födelsedagshälsning.
Fick även en oväntad försändelse från Schweiz - min coola syster hade såklart fått gå på öppet hus på CERN, och blev tvungen att skicka en souvenir till sin avundsjuka lillasyster som gått NV (plus en jättefin nyckelring som jag nu går runt med min enda nyckel på)...
... samt ett fint kort och dekoration (som numera pryder mitt fönster) från moster med familj hemma i Sverige!
När föräldrarna lämnade huset slog jag och barnen igång en film - Oliver hade blivit lovad att få se "Moi, moche et méchant", eller som vi andra känner till den, "Despicable me". Skönt i alla fall att det var en bra film, hade inte velat sitta en hel kväll med något i stil med de barnprogram han kollar på (typ tecknade Mr Bean...)!
När filmen var slut var det läggdags, och jag fick prata med min egna familj på Skype. Ett fint avslut på en helt okej dag!
Dagen därpå fick jag lite stress- och jobbfritt firande, när jag tillsammans med en grupp av de svenska tjejerna satte mig på tåget till Liège, en stad en bit till öster om Belgien. Där har de nämligen PRIMARK, affären som i vanliga fall drar alla snåljåpar till London... Men denna dag tog sig dessa snåljåpar inte riktigt lika långt bort, vilket resulterade i en affär snäppet mindre än den i London (det kanske är tur om man inte vill bli ruinerad), men fortfarande rätt najs. Definitivt inte ett ställe man vill handla på mer än kanske 2ggr/år... Blev lagomt klaustrofobisk av att trängas med alla hundratals människor och stå i galet långa köer! Men det var värt det när man hade behov av en hel del saker och fick dem till ett mer än rimligt pris. Mina fynd, för sammanlagt 49eur, såg ut såhär:
Fin långkjol (som inte görs rättvisa liggandes), Musse Pigg-tröja, en perfect sized väska(!), strumpbyxor, hårmunk och ett uggle-paraply :') Den röda plånboken införskaffades på affären New Look, dit vi gick efter Primark.
Men det allra bästa inköpet måste nog varit dessa (också Primark) - "slipper socks"! Helt sjukt skönt på morgonen...
När vi hade pustat ut efter Primark-vistelsen gick jag, Anna och Tuss på vidare upptäcktsfärd i köpcentret där affären låg. Byggnaden var ytterst udda, och inte särskilt vacker enligt mig:
Fasaden på det (ganska så missplacerade) shoppingcentret. Ville bara leta upp arkitekten och... Och... Ställa en hel massa frågor!?!Framåt kvällen tog vi oss ut ur shoppingcentret och ut på Lièges gator. Staden var ingen särskilt vacker syn från det vi fick se, undantaget den uppseendeväckande tågstationen samt det fräscha operahuset. I övrigt kändes det mesta rätt trist och deprimerande, men det kan såklart vara mycket vi missat! Allt slutade med att vi åt en rätt dålig middag på ett brasseri bredvid operahuset, där kändes det som om pengarna kunde gått till något bättre... Men i överlag en riktigt trevlig dag! Tack till tjejerna för den upplevelsen :) Hoppas det kommer många fler sådana!
Så kommer vi tillbaka till nuet, och min sena födelsedagspresent åt mig själv:
Blev hyfsat förvånad när jag gick in på Carrefour Planet den 11 oktober, och de sålde Pokémon X&Y... Som inte skulle släppas förrän
dagen därpå, över hela världen! (Haha, nerd alert...) Åkte dit dagen innan släppet för att köpa själva konsolen, men så hade de spelet med... Och det funkade ju superfint! Var sedan barnvakt på kvällen och var suuperpeppad att få testa det, haha nya leksaker är alltid kul :) Så när barnen äntligen gått och lagt sig fick jag lite tid, och jag kan ju bara säga att hela min barndom kom springades tillbaka!
(Som ni kanske ser är ett genomgående tema för mig just nu uppfräschad nostalgi... typ)
Behövde bara dela med mig av min ljuspunkt vardagen för tillfället, haha :)
Kramar till alla,
Therése
Väderfilosofi
Publicerat 2013-10-10 09:48:00 i
Therése
Igår började Bryssels "true colors" återvända, om jag förstått det rätt, efter ett par veckor av SÅ härligt väder. För ett par dagar sedan kom jag på mig själv med att tänka "ja, det här är ju som svensk sommar när den är som bäst..." - i oktober. Men lyckan kan väl inte vara för evigt, antar jag? För precis en vecka sedan, förra torsdagen, var det i alla fall fantastiskt fint. Soligt, lagom varmt och helt underbart. Efter en period av konstant regn var jag riktigt glad att vädret från mina första två veckor i Belgien kommit tillbaka! Jobbet på morgonen gick snabbt den dagen så jag hade mycket tid att spendera fritt, skypade lite med syster och tog sedan en springtur i solen, sådär på min sista dag som 18-åring. Jag ville kolla in parken som ligger på andra sidan vägen från Olivers skola - den var inte så stor som jag tänkt men väldigt fin, så jag tog några varv i den och satte mig sedan bara ner i gräset och njöt av solen och lite härlig musik:
Detta är mitt bästa tips på träningsmusik just nu, sjukt motiverande! Kärade ner mig helt i den här skivan så fort jag hörde den, då den förde tillbaka hela min mellan/högstadie-tid med sin uppfräschade nostalgi. Det var nog cirka tre år där då jag lyssnade mycket på Fall Out Boy till och från, och för er andra som också hade en sådan period så kan jag inte tipsa nog om den här skivan - den för tillbaka så många minnen, men soundet är uppdaterat och riktigt bra!
I slutet på förra veckan började jag också tänka på hur människorna här skiljer sig från de hemma i Sverige (eller, kanske mer de i Sundsvall). Egentligen är skillnaden nog inte så stor, men tankesättet är klart något annorlunda, och här verkar det vara väldigt vanligt att börja prata med främlingar på gatan - kanske inte verkar superkonstigt, men hallå, svensk småstadstjej här?! Har hänt flera gånger att jag blir distraherad av någon som börjar prata med mig när jag går runt helt instängd i min egen värld med mina hörlurar. You'd think people would want to leave you in your bubbla när man uppenbarligen inte är särskilt uppmärksam på omvärlden - jag klagar dock inte, är bara sjukt ovan vid att bli stoppad av random människor! Fått flera frågor liknande "Var ligger den här gatan/skolan/grejensomingenbryrsigom?"... Inte för att jag någonsin har någon aning om vad jag ska svara, men vem vet, kanske börjar se ut som en local? Eller så är det bara folk som ropar "Bonjour!" när jag går förbi så att jag måste vända mig om och typ titta konstigt på dem innan jag förstått vad som sagts, då de flesta ljud blandas in i musiken... Will take some time to get used to this!
Och ja, som ni kanske förstod så är jag en sådan där som i princip inte kan gå någonstans utan musik i öronen... Börjar dock märka nu att jag är i stort behov av att återskaffa Spotify Premium, om jag inte ska lyssna sönder den lilla fina musik jag redan äger! Albumen som går varma i min iPod (förutom såklart Fall Out Boy) just nu är Susanne Sundfør's (alldeles galet superfantastiska) "The Silicone Veil", klassiska "X&Y" av Coldplay, Marina & the Diamonds "The Family Jewels", och som alltid, "The Hunger Games - Songs from District 12 and Beyond".
Borde blogga lite om min födelsedag och helgen också, men jag tror jag tar det i ett eget inlägg. Blir lätt så lat kring det här med att blogga - jag skriver ofta ner anteckningar på iPoden om vad jag borde blogga om, men sedan blir de kvar där! Så när jag väl lyckas publicera ett färdigt inlägg blir jag så stolt över mig själv, haha, och den känslan räcker tyvärr lite för länge för att jag ska bli motiverad till att blogga igen inom en kort tid...
KRAMAR,
Therése
(kände att jag behövde variera mig lite)
Lycka och olyckor
Publicerat 2013-10-01 13:24:00 i
Therése
Lyckoruset i fredags!
Fick mitt allra första paket från Sverige i fredags, kändes så galet bra! Stort tack, mormor och morfar :) Ibland är det bara de där små pustarna av hemmavindar som gör att allt får kännas tryggt för en stund. Dessutom blev det hela om möjligt ännu bättre av det faktum att paketet (som jag inte kunde hålla mig från att öppna, fastän det ännu var en vecka kvar till min födelsedag) innehöll stereotypiskt "morföräldriga" presenter! Jag menar, hur mysigt är det inte att få saker som en gammaldags tablettask, nya strumpor och söta små kort? Det känns som om jag fortfarande är hemma... Puss på er!
Min andra försändelse från hemlandet anlände igår, hittade det i trappan när jag kom hem efter att ha hämtat Oliver på skolan. Sådär ja, nu gäller det bara att hålla sig fram till på fredag!
(Fast okej, nu ser ju paketet inte egentligen ut såhär... Vore ett under att det kommit fram om adresslappen sett ut på detta vis, haha. Kändes som en bra idé att retuschera bort adressen lite när man lägger ut en bild tillgänglig för hela internet... Det var mest så jag tänkte.)
(Älskar hur missbildade händer ser ut så fort man försöker fotografera dem! ...eller är det bara mina?)
Kanske inte syns så mycket som jag hade hoppats på den här bilden (det är väldigt tydligt i verkligheten), men det kanske går att ana att jag befann mig i köket igår... och att jag inte var så försiktig när jag ställde in gratängen i ugnen. En evighets kallvattenspolande under kranen uppdelat i flera omgångar verkar inte ha gjort så mycket nytta. Placeringen (intill mitt minne från förra årets Frankrike-resa) kunde väl också ha varit bättre kan jag tycka - jag menar, om jag nu verkligen hade velat skriva ett "V" på min hand hade jag väl lika gärna kunnat tatuera in det...? Eller hur var det nu igen?
Bisous,
Therése
Lite gammalt, lite nytt
Publicerat 2013-09-28 16:23:37 i
Therése
Jag är sämst på att uppdatera. Jag vet.
När jag inte jobbar gör jag diverse intressanta/ointressanta saker (det beror på hur man väljer att se det). Förra helgen åkte jag till exempel med ett gäng från Svenska Kyrkan till Neuhaus (typ det största chokladmärket här, finns en Neuhaus-butik som kränger praliner i varje gathörn) chokladoutlet en bit utanför stan:
Det var dock till att se upp, det var bara att öppna dörren och börja äta! ...host, provsmaka... Så om man ska summera det var det en väldigt rolig grej, dock mådde man kanske inte så bra som man hoppats när man skulle därifrån...
På vägen hem från outleten tog jag och tre av de andra tjejerna en liten detour och svängde in på IKEA. Kände man sig hemma eller vad?! Stannade till i restaurangen och körde standardvarianten, var ju tvungen att se om det är någon skillnad på köttbullarna här:
(ber om ursäkt för den förfärliga iPod-bildkvalitén)
Svar ja: Köttbullarna serveras med - vänta vad? - belgiska pommes frites. Såklart!..? Potatismoset som faktiskt också fanns var tydligen menat för kycklingen (don’t even get me started)...
Två av tjejerna beställde den lite mer belgiska standarden istället - musslor och pommes frites. Kändes liiite off just på IKEA, men det var inte helt fel ändå!
På lördagen mötte jag upp Elsabé, en irländsk tjej som jag träffade första helgen jag var här i Bryssel, samt hennes kompis Rachel som var från England. Vi gick på ett café/bokhandel/random i Woluwe-Saint-Lambert, Cook & Book hette det - väldigt kul grej faktiskt, och riktigt stort! Vi avslutade en trevlig eftermiddag med att åka in till stan och köpa äkta belgiska ”frites” (alltså pommes fritesen, som jag för övrigt känner att det redan blivit lite för mycket om i detta inlägg...).
Okej, så det var bara för att jag var så seg som jag behövde skriva om förra helgen - men förra söndagen är redan avklarad, då den fick ett helt eget inlägg!
Mer nyliga händelser är att jag och Rebecca, en jättetrevlig brittisk tjej som bor i mitt område, igår kväll åkte in till stan och roade oss (?). Vi styrde först mot en spansk tapas-bar som skulle ha invigning, don’t ask me why, men jag hade pratat med ett par spanska tjejer vi träffade några dagar tidigare om att möta dem där. När vi kom dit fanns dock inga spanska tjejer i sikte (okej där ljög jag, däremot fanns inte just de vi letade efter), så vi mötte upp ett par andra tjejer inne i stan som Rebecca haft kontakt med under dagen - en italiensk tjej och en polsk. Spenderade någon intressant timme med den italienska tjejen och hennes italienska killkompisar som vägrade testa på engelska... Konstigt, men kul! Nu har jag även provat på högklackat en helkväll inne på Bryssels kullerstensgator - aldrig mer säger jag bara, aldrig mer...
Ikväll blir det någon sorts middag och utekväll med några av de svenska tjejerna som det ser ut, peppa!
Bisous,
Therése
Car-free Sunday
Publicerat 2013-09-23 22:21:00 i
Therése
Igår var hela Bryssel avstängt från biltrafik. HELA staden. Så sjukt skön dag!
De kör detta en gång om året - all kollektivtrafik är gratis under dagen, så du kan åka så mycket tunnelbana, spårvagn och buss som du vill. Dock så får taxibilar köra, samt bilar med visst tillstånd antar jag, eftersom det körde förbi någon bil då och då. Men större delen av tiden har vägarna idag tillhört cyklisterna, fotgängarna och rullskridskoåkarna, vilket har varit fantastiskt att få uppleva. Det här är en dag då folk kommer ut och rör på sig - många tar tillfället att jogga runt i staden, och jag skulle inte ens kunna uppskatta antalet cyklister som cirkulerat här idag. Det verkar som om många gör det till en verklig familjedag, vilket är jättekul att se - en dag om året då alla får tillfälle att ta ut hela familjen på cykelutflykt på vägarna i storstaden.
Min egen plan för denna dag var att möta upp en tysk tjej, Hannah, som jag träffat ett par gånger innan, och det gäng hon lyckats samla ihop för en tripp till stan. Vi skulle mötas vid någon loppmarknad någonstans kring Gare de Midi, så efter att jag parkerat min cykel och skulle försöka hitta dit, fick jag i min totala förvirring hjälp av en jättetrevlig man som var från Bryssel och pratade riktigt bra engelska. Det är klart att man blir lite på sin vakt när det kommer fram någon från ingenstans och frågar om de kan hjälpa till, varför skulle de vilja det liksom? Sedan känner man sig så löjlig när man kommer fram och ser att man kommit rätt, och skiljs åt lugnt och fint. Hatar att man inte bara kan anta att alla människor är lika trevliga! Men det är väl också en av livets utmaningar antar jag, att kunna veta vem du kan lita på och inte...
Hur som helst så blev jag mött av ett gäng på två tyska och två finska tjejer, och vi hade en jättemysig dag tillsammans. Satte oss och åt på en restaurang vid marknaden, svängde in på en second hand-affär (där priset var per kilo...), och rörde oss vidare mot centrum där det (såklart) slutade med att vi mumsade på var sin belgisk våffla. För vad gör man när man har tråkigt i Belgien? ...most obvious answer: Går och tar en våffla! (eller gaufre, som de säger här nere)
My crew of the day!
Loving the Brussels street art... Ska försöka fixa fram fler bilder på det!
...som sagt. Rätt nice.
I brist på bilar fick man se alla möjliga typer av fordon...
... tror ni hänger med på vad jag menar!
Väl inne i centrum var det så tätt med cyklister att det knappt var roligt att cykla länge, då man inte kom någonvart - men på vägen dit och därifrån var det fantastiskt, när vägarna stod helt öppna för att susa fram!
Det pågick aktiviteter och framträdanden kring hela stan...
...bara sådana här mysiga grejer, till exempel!
Våra 'gaufres' slank ner ståendes intill Manneken Pis, mannen i fråga iklädd dagens outfit!
Sjukt nöjd med mig själv att jag orkade släpa med mig kameran denna dag, ska försöka bli bättre på det så min del av bloggen blir lite mer visuell = trevligare att titta på!
Bisous,
Therése
Efterlängtad (?) form av uppdatering
Publicerat 2013-09-17 14:41:00 i
Therése
Sitter i sängen. Gör ingenting. Känns som om jag gjort det mesta jag kan komma att tänka på. Det tog ett antal timmar innan jag insåg att jag faktiskt har en blogg också! (Ni ser, jag är inte riktigt lika hemma på det här med bloggande som min kära syster)
Hade först tänkt åka in mot stan för att testa ett pass på gymmet och/eller försöka leta en affär som säljer läroboken jag behöver till min franskakurs. Men efter en morgon av jobb och lite annat småplock hit och dit blev det inte riktigt så att jag orkade slita mig ut ur huset, skulle bli så stressigt... Hehe, har märkt att jag blir väldigt lat så fort jag har ledig tid! Tror det har att göra med att jag aldrig är riktigt säker på mina arbetstider, vilket gör att jag stänger in mig på mitt rum och kopplar av så fort jag är ledig (kanske lite för ofta). Får hoppas att allt blir mindre och mindre uttröttande nu allt eftersom veckorna går, när inte lika mycket längre är nytt!
Ikväll har jag dock bestämt att jag ska skynda mig efter middagen och hinna med att testa ett Zumba-pass på gymmet - har gratis testvecka som räcker fram till onsdag, så måste hinna se om det är värt att betala in sig! Har bara hunnit prova själva gymmet ännu, inte passen...
Tänkte inte skriva så mycket, ville bara titta in, och kanske dela av mig av några bilder - låter det som en bra idé? Inte en enda har ni ju fått se, så jag måste medge att jag känner mig lite dålig...
FÖRE:
Japp, såhär såg mitt rum ut när jag först kom hit, för tre veckor sedan idag!
Min säng - wohoo, mysigt... (och min bok, kommer ta hundra år att läsa ut då den är så tjock, men det härliga nu är att jag får massor av tid till att läsa när jag sitter på bussen eller tunnelbanan!)
Ser hyfsat tomt ut...
Sådär, det var innan uppackandet! Nu till...
EFTER:
Tja, numera finns det som ni ser lite fler grejor på den här bänken...
... annars är det inte så mycket som ändrats sedan jag flyttade in (lägg märke till att jag fortfarande inte har satt in några bilder i fotoramarna).
Fler bilder kommer! Tänkte inte överösa er så ni hinner bli blinda såhär första gången... ;)
Bisous,
Therése
Biking in Brussels
Publicerat 2013-09-06 16:05:00 i
Therése
"Did you hear that?"
"What? Was it thunder?"
"Yes!"
"Ummm... Then no"
Ett utdrag ur dagens påhitt av mig och Alexandra - om det inte var tydligt så är den efterblivna personen i konversationen jag...
Men nu går jag händelserna i förväg. Låt oss börja där vi senast lämnade saker och ting.
Igår, torsdag, funderade jag och Alexandra på vad vi skulle göra under min lediga tid på dagen. Först var det tänkt att vi skulle åka in och titta på parlamentet, men då ville vi gå på en guidad tur, vilken började kl 10. Tyvärr hann vi inte med den tidsplanen, då morgonens jobb försenade oss. Istället bestämde vi oss för att ändra planen och åka in för att se "le Botanique" - den botaniska trädgården. Det hela slutade i en mysig picknick på en bänk i trädgården, efter att vi kilat på Carrefour Express för något att mätta magarna med. Vi tog det bara lugnt inne i stan, för att sedan i god tid åka tillbaka hem för att jag skulle hinna med att hämta Oliver på skolan.
Jag kan väl säga såhär, att om jag trodde att tisdagens kvällsuppståndelser var en prövning, vet jag inte vad det var jag var med om under torsdag eftermiddag. Såhär har jag aldrig blivit tvungen att tjata på ett barn förut! Haha, okej, jättekul för alla er föräldrar där ute som läser detta... Ja, jag är ovan, och nej, det här var förmodligen inte heller det värsta jag kommer vara med om. Oliver, som för det mesta är så gullig och snäll, var när jag hämtade honom på skolan plötsligt helt förbytt. Med oändligt många förklaringar till varför han INTE skulle på basket-träningen gjorde han det ytterst svårt för mig med mitt begränsade franska vokabulär att övertala honom och få honom att vända om. Istället för att gå till spårvagnsstationen (dit vi behövde gå för att ta oss till basketen) gick han raka vägen åt andra hållet, på väg hemåt. Jag kunde inte direkt släpa honom till spårvagnen... Eller? Eftersom han vägrade stanna blev det hemgång för oss båda, då det var omöjligt för mig att stanna för att kräva att vi vände - jag kunde ju inte lämna honom ensam på vägen! Nej, så hela vägen hem bestod av en väldigt cirkulär konversation om att han inte tänkte gå på basketen. Jag försökte för glatta livet förklara på alla möjliga sätt att jag förstår att det är jobbigt ibland, men man måste ställa upp för sitt lag om man vill fortsätta spela, bla bla osv... Bra träning för min franska, men det var inte riktigt det jag kunde fokusera mest på just då.
När vi väl kommit hem och fått något att äta i honom, satt både jag och Alexandra och försökte motivera honom - något hans mamma sagt att jag måste göra, eftersom han ska gå på sin träning. Men även då han lugnat ner sig var uppgiften nära på omöjlig, och när hans mamma till slut kom tillbaka blev det bestämt att vi skulle låta honom vara. Kändes det lite jobbigt efter allt slit för att göra som jag blivit tillsagd? Ja. Men jag är en erfarenhet rikare, jag har lärt mig mer om hur jag ska handskas med honom i fortsättningen, och förhoppningsvis har också han tagit till sig av några av de råd vi gav honom då vi försökte motivera honom. Jag är nöjd.
Det blev ett långt utlägg om hela den upplevelsen... Nåväl, detaljer åsido - på kvällen åkte jag och Alexandra in till Svenska kyrkan i Bryssel, för att gå på den första "Ung i Bryssel"-träffen för terminen. Jag tror det var väldigt roligt för henne att vara mitt upp i så mycket svenska, åtminstone hoppas jag det! Vi hade väldigt trevligt, det var för mig riktigt bra att få höra hur andra au pairer har det i sina familjer, hur man "borde" ha det, och kunna jämföra det med min egen situation. Alla verkade jättehärliga, så dit ska jag definitivt försöka gå igen.
Efter träffen ville Alexandra gärna se Grand Place om natten eftersom det var hennes sista kväll här, så vi åkte dit och njöt av den varma sommarkvällen (det känns mer som sommar nu än det känts under hela sommaren hemma i Sverige) och det vackert upplysta torget. Vi pratade med lite random människor, gick runt och letade Manneken Pis men bestämde oss snart för att skippa det, och prövade en "gaufre" - belgisk våffla - med glass och jordgubbar. En riktigt härlig kväll, allt som allt!
Idag har vi tagit det lugnt. Jobb på morgonen för att få iväg barnen till skolan, sedan vilade vi och Alexandra packade klart sin väska. Vid lunchtid ville mamman bjuda oss på lunch på en restaurang nere på torget i vårt område, vilket var jättesnällt av henne - vi hade jättetrevligt och maten var superfräsch!
Som en sista aktivitet tillsammans hoppade vi på var sin cykel när vi kom hem efter lunch, för att åka till en damm som hon ville visa mig. När vi nästan var framme började dock mörka moln dra in (för första gången sedan jag kom hit - otroligt egentligen) och konversationen i början av detta inlägg utspelade sig. Vi bestämde oss för att vända hemåt, och mycket riktigt, så fort vi satte fart började det falla ner över oss. Vi tog en annan väg vilket gjorde att jag faktiskt hann med att se dammen i förbifarten på hemvägen, så inget kändes förgäves. Det var superskönt att komma ut och röra på sig, något jag knappt hunnit tänka på sedan jag kom hit.
Vår sista hangout-session bestod av en kvarts engelska-lektion i uttal, där jag fick agera lärare - den enda av oss båda som inte pluggar till lärare... Haha, det var väldigt kul. Jag hoppas att hon får lite användning för mina tips!
Nu har vi sagt hejdå, jag har varit på skolan för att hämta Oliver, men han åkte hem till en kompis istället vilket gjorde att jag fick tid att blogga. Ett riktigt långt inlägg, förlåt!
Bisous,
Therése
"Vous avez deux filles au pair...?"
Publicerat 2013-09-04 23:35:00 i
Therése
Nu är det egentligen för sent för att blogga. Jag borde sova om jag ska orka ta mig upp klockan sju, men vad gör man inte för läsarna? ..... haha.
Okay, so these have been a busy couple of days. Alexandra, en tjej från Österrike som var au pair här för två år sedan, har kommit hit för att stanna måndag-fredag. Det är verkligen kul att se att den här familjen håller kontakten med de tidigare au pairerna, och att de fortfarande har en så bra relation till varandra. Det var väldigt roligt när Alexandra kom, det känns som om jag mer förstår min egen situation nu och kan se både lättare på den men också allvarligare, t.ex. förstår jag bättre hur viktigt det är att jag lär mig hur jag ska handskas med barnen. Vilket jag är lite bortskämd med lärare på för tillfället, då Alexandra hjälper mig mycket med att säga vad jag behöver göra.
Under tisdagen turistade vi lite i Bryssel, gick en smula i butiker (jag gjorde faktiskt min första riktiga shopping här i staden, ett par väldigt fina svarta shorts från Zara) samt besökte det kungliga palatset. Det var riktigt nice eftersom vi bara trodde vi skulle kunna se det från utsidan, men de har öppet för besökare på sommaren vilket pågår fram till den 8 september. Så vi hade tur!
Min första kväll utan föräldrarna blev, med hjälp av Alexandra, väldigt trevlig men också en prövning då jag inte är auktoritet personifierad... Jag har aldrig haft småsyskon eller varit barnvakt förut, jag har inte behövt säga till barn på skarpen när de inte gör som de blir tillsagda. Jag är van att umgås med människor som kan ta hand om sig själva - och det är där min prövning ligger nu när jag måste se till att barnen t.ex. lägger sig i tid även om de inte vill, då föräldrarna inte är där. Men det är också där jag tror att en av mina största utvecklingar kommer att ligga under det här året.
Idag, onsdag, har det inte varit många minuter till övers. På förmiddagen gick jag och Alexandra och handlade samt plockade äpplen i trädgården, för att sedan baka österrikisk apfelstrudel. Detta tog cirka två timmar väl i köket - det var många förberedelser som skulle till, men vi hade väldigt roligt! Vid lunchtid hämtade vi Oliver på skolan för att snabbt komma hem och äta, och sedan ta honom mellan två andra aktiviteter under eftermiddagen. Stressigt för honom, stressigt för oss... Men allt gick bra. Till slut.
Det är galet hur varmt det har varit idag - 29 grader när klockan var drygt fem på eftermiddagen! Visst har det varit jättefint väder ända sedan jag kom hit, det ska jag inte sticka under stol med - men idag var det helt sjukt. September, anyone? Well I can't feel it...
På kvällen blev det en spontan restaurangmiddag med familjen istället för den tänkta picknicken, och det tackar man ju inte nej till! Så nu har vi båda prövat belgiska köttbullar (vilka är ungefär fem gånger storleken av de svenska), haha.
Det har varit jättekul att umgås så mycket med Alexandra hela dagen - vi har roligt tillsammans och det är väldigt ombytligt då vi hela tiden växlar språk mellan franska, engelska och svenska (hon har lärt sig prata svenska då hon har släkt som flyttat till Sverige). Något förvirrande ibland, haha, men kul!
Jag har ytterst lite dötid just nu, men det är väl för att jag försöker umgås med Alexandra så mycket det går medan hon är här. Detta gör att det blir svårt att hinna blogga, but I’m trying! I’M TRYING!
Bisous,
Therése
The everyday life
Publicerat 2013-09-02 12:03:00 i
Therése
Ja, helgen har bara sprungit förbi - nu är det direkt på vardagen som gäller. Det blir lite mjukstart idag då bara Oliver börjar skolan, Emilie börjar inte förrän imorgon. Dessutom har jag fått lite coachning av mamman under morgonen, så jag inte blir helt lämnad i mörkret när jag ska lyckas tänka på alla morgonsysslorna. Eftersom det var skolstart idag fick jag även följa med Oliver till skolan, något jag inte kommer göra i fortsättningen då föräldrarna tar honom dit på morgonen. Nu fick han hela paketet med sig till skolan - mig, hans farmor och farfar och mamman. Han verkade dock inte vara helt ensam om det - jag fick känslan av att första skoldagen här är en väldig "happening". Hela familjen är med och det är inte bara en återträff för eleverna, utan även för föräldrarna som gjort sig fina i klackskor och hela den biten. Lite roligt var det, att se mammorna samlas i flockar som om det fortfarande var de som skulle gå sin första dag i skolan efter sommarlovet... :)
I lördags skulle jag, vilket jag då skrev, för första gången ta mig in till centrum av Bryssel för att möta upp en grupp andra au pairer och få möjlighet att lära känna dem. Vi skulle träffas på en bar inne i stan (som jag inte hade den blekaste om var den låg), så jag var väldigt noga innan och kollade upp vägbeskrivning från busshållplatsen och hela baletten. Men självklart lyckades jag när jag väl klev av bussen inte hitta en enda av gatorna jag hade kollat upp, vilket slutade i att jag vandrade runt planlöst kring området i cirka en halvtimme, i hopp om att av en olyckshändelse lyckas hitta stället jag skulle till. Riktigt så mycket tur hade jag inte, men jag lyckades till slut förstå var jag var och kunde ta fram min MEGATURISTVARNINGS-karta som jag fått av familjen, och följa den till målet. Så, vad som enligt Google skulle vara en fyraminuters-promenad blev till en labyrint på trekvart... Men det är lugnt. Mitt lokalsinne har inte så mycket stolthet kvar att repa.
När jag väl kom fram var det hur som helst väldigt roligt att träffa alla - det känns härligt att få lära känna lite nytt folk, och som dessutom är i samma situation som jag själv! Det var väl något kaotiskt när vi var så många (kring 15 kanske?) på en gång som skulle prata och umgås, men ändå riktigt kul.
Något enklare var det när jag dagen efter mötte upp med en grupp på bara 3-4 andra au pairer: en mindre grupp gör att man får möjlighet att vara mer flexibel med var man ska ta vägen och så vidare. Enklare betyder såklart inte bättre, men detta var också väldigt trevligt - mer möjlighet att prata utan oljud i bakgrunden, samt lite tid att titta på typiskt turistiga saker som Grand Place under dagtid, eller gå in och lukta i alla fantastiskt fina chokladbutiker (this is what's going to kill me, I'm sure of it). Ser fram emot fler sådana dagar!
Nu är jag ledig fram till att Oliver slutar skolan. Så från och med nu gäller det att börja komma på hur jag ska disponera den här tiden mitt på dagen, för att få så mycket vettigt som möjligt gjort! Jag kommer nog på det... men, det tar vi imorgon. Eller något åt det hållet.
Bisous,
Therése
Fullt hus
Publicerat 2013-08-31 17:18:17 i
Therése
Tjena vänner, och ni andra - tänkte jag ska slänga in en uppdatering, blev inget i torsdags för det var inget särskilt intressant som hände då, och sedan dess har jag inte haft tid förrän nu. Igår fyllde nämligen pappan i familjen år, vilket gjorde att det blev en himla massa hopp och studs hit och dit. Efter diverse sysslor på förmiddagen åkte jag och 12-åringen, Emilie (alias), in till en galleria - Woluwe shopping center - för en shoppingrunda som varit omtalad i några dagar innan, men som inte blivit av. Det var faktiskt väldigt trevligt att umgås lite med bara henne, och bli runtvisad lite grann. Ett litet break från hela familjen och den ytterst sprattliga (men härliga) 7-åringen, Oliver (alias), kändes helt rätt. Dock var det väl inte jag som blev storshopparen i vår lilla duo... Ett linsetui för cirka €2, helt okej för en runda i gallerian, eller? Haha, till mitt försvar så var det det som jag mest akut behövde. Måste ha missat att packa ner mina linsetuier innan jag åkte, för sedan jag kom har jag blivit tvungen att sova med linserna då jag inte haft något att lägga dem i. Nu är mina ögon dock glada och får vila lite bakom glasögonen istället!
Hur som helst blev vi upphämtade av pappan när han slutade jobbet, och kom hem i lagom tid för att hjälpa till med alla möjliga förberedelser för kvällens barbecue. Efter ett tag anlände pappans föräldrar från Danmark, och framåt kvällen kom det två andra familjer som var bekanta till "min" familj. Det var en mysig tillställning, dock kan jag väl säga att jag kände mig något malplacerad till och från... Sådana här gånger märker man att man inte riktigt är säker på var man står ännu i förhållande till familjen, och deras umgänge med andra. Men jag klagar inte - det var trots allt trevligt med väldigt god mat (som inte började ätas förrän efter nio, konstigt men så ska det tydligen vara på sådana här tillställningar), och då och då pratade någon av gästerna lite med mig, vilket var kul då de verkade intresserade av var jag kom ifrån osv. Kvällens höjdpunkt var när en man frågade just var jag kom ifrån - "Bruxelles, Liège?" Haha, han trodde alltså att jag kom från trakterna, vilket för mig kändes helt bisarrt. Han sa att det var för att jag hade en bra accent, så det var kul - fast han måste nog ha tappat den tanken när jag på frågan svarade något i stil med: "Uh... Eh... blabla". Livet i Bryssel, mina vänner.
Det blev en sen kväll igår och jag var helt utmattad innan alla gått hem. Nu är jag dock utvilad, ställde inget alarm så jag sov tills jag vaknade (dock vaknar man nog dels av att andra är vakna och springer runt, det är väldigt lyhört här i huset), så som man får lov att göra på sin första lediga dag! Har bara hjälpt till lite med strykning på morgonen. När familjen sedan var borta ett tag lyckades jag gå alldeles själv till det lokala torget i området - applåder, tack! Har aldrig gått dit förut nämligen, bara stannat när vi åkt med bilen, och då får man åka runt på massa vägar och hej och hå... Har alltså fått inhandla lite proviant på det lokala Carrefour, som schampo, hårspray, choklad (gotta love the Belgian utbud) osv. Det är så kul att bara gå runt på mataffärer när man är utomlands, och se hur annorlunda allt är!
Nu ska jag fortsätta njuta av lite ledig tid, och senare ska jag se om jag lyckas ta mig in till centrum för att träffa några andra au pairer för första gången. Wish me luck..? Är inte helt hemma på det här med att hitta ännu kan jag medge...
Påminn mig även om att jag ska lägga upp lite bilder från huset och omgivningarna - har lyckats fota lite nu, dock har jag inte orkat lägga in bilderna i datorn än. Men den som väntar på något gott väntar väl aldrig för länge?
Bisous,
Therése
Lots of firsts
Publicerat 2013-08-28 22:45:31 i
Therése
Så, som ni kanske förstår av rubriken så händer det nya saker hela tiden här. Såklart.
Idag har jag varit på min första egna vistelse utanför huset, då jag skulle göra ett franska-test för att se vilken nivå jag ligger på, så jag får gå på rätt fransklektioner. Testet var hyfsat svårt i och med att jag inte pluggat franska på cirka ett och ett halvt år, så på några minuter förväntades jag plocka fram all teori och grammatik igen. Det gick efter ett bra tag av grubblande, men vi hade kort tid på oss (typ 40 minuter, och jag som är van vid Skvaderns långsittningar på fyra-fem timmar...) så jag hann inte med så mycket som jag hade velat. Det var en del där vi skulle skriva lite också, vilket jag trodde skulle gå sämst av allt eftersom man hade cirka 5 minuter till det, men tydligen inte! Fick höra av kvinnan som rättade testet att min nivå är markant bättre i skrift än vid tal. Vilket jag i och för sig väntat mig, det är ju först nu jag faktiskt börjar öva talet på riktigt. Det gjorde det dock lite svårt för henne att placera mig, fast hon sa att detta var normalt, så allt löste sig. Hoppas att det blir trevliga lektioner, ska bli intressant!
Min första egna vistelse utanför huset slutade också i att jag fick gå vilse här för första gången. Vad ska jag säga, kunde inte väntat mig mycket annat - jag menar, när har jag någonsin haft ett lokalsinne? Haha, men det gick väl bra, fick mig en rejäl promenad innan jag tog till telefonen för att kontakta familjen och erkänna mitt misslyckande. Tror jag får köra mycket kartstuderande och rundvandring i området på min lediga tid framöver, that's for sure!
Bisous,
Therése
Paranoid city
Publicerat 2013-08-27 23:33:00 i
Therése
Oj vad det känns som om jag varit här mycket längre än ett och ett halvt dygn ibland. Det är nog för att det blev en lång dag idag - så mycket har hunnit hända. Egentligen skulle jag klivit upp halv åtta i morse, men när jag gick utanför dörren till mitt rum låg där en lapp från mamman i familjen där det stod att jag kunde sova vidare till nio (såå skönt). Vi skulle alltså egentligen åka kl åtta för att skriva in mig på skolan där jag ska ha franska-lektioner, men hon upptäckte att det inte gick att skriva in mig förrän kl nio, och då behövde man boka en tid via datorn. Så vi bokade tid för imorgon, så då ska jag dit och göra något sorts franska-test! Scary, men det är bara för att se vilken nivå jag ligger på så jag hamnar i rätt kurs.
Under resten av dagen har jag umgåtts mycket med barnen. Det känns som om jag förstår mer och mer för varje minut med dem, så det är jättespännande bara för språkets skull! Dessutom verkar de vara hur fina som helst, av det jag förstår och det jag kan säga är det jättekul att prata med dem. Vi har fortsatt på vår (ändlösa) monopol-omgång från gårdagen - den tar aldrig slut i.o.m. att så fort någon börjar få slut på pengar låter alla den betala mycket mindre, haha - och hoppat studsmatta, bland annat. Dagens mest röriga stund för mitt huvud var nog när de nyinflyttade svenska grannbarnen kom och joinade oss på studsmattan, jag fick översätta till franska för "mina" barn vad vi hade pratat om på svenska, och vice versa. Galet i hjärnan, men kände mig rätt cool när jag faktiskt klarade av det, haha!
Jag är verkligen i storstaden nu! Bara det är knäppt för mig. Allt är så annorlunda här - en massa trafik, enorma hus... Och allt är byggt på höjden! Vi har fem våningar där jag bor. Bizarre! Får lägga upp bilder någon dag så ni fattar vad jag menar. Inga vanliga Svensson-villor här inte... Har sett flera enorma tegelhus-mansions bara idag när vi åkt runt lite med bilen! Alltså, det känns så sjukt kul att få komma ut och se en massa nya saker. Just sayin'.
Är lite "paranoid city" nu, börjar klia i hela huvudet bara för att jag inbillar mig att jag har löss... Hehe, men den risken är nog inte stor, har ju precis kommit och har inte direkt varit särskilt närgången med familjen. Okej, så en summering av the craziness of today är alltså om ni inte förstod det: familjen upptäckte att de hade löss. Den första egentliga dagen jag är här. Timing's a bitch. Haha nej men skämt åsido, jag blev inte avskräckt eller något så allt är lugnt. Tycker bara de har gjort det bra som tydligen lyckats klara sig undan det under alla år tidigare - det är ju nästan oundvikligt att barn plockar på sig det någonstans! Så ja, vi har kommit varandra nära idag, bokstavligt talat då jag fått hjälpa till med kamning och behandling och hela baletten.
Förutom det har vi fixat resekort till mig, och när vi skulle handla fick jag se på väärldens största Carrefour (matbutik). Helt galet! Kanske överdriver lite, men i jämförelse med var jag kommer ifrån känns allt enormt... Mycket nytt, helt klart!
Bisous!
/Therése
Jag har anlänt!
Publicerat 2013-08-26 23:01:00 i
Therése
Tänkte uppdatera er med de tankegångar jag krafsade ner under resan:
Kl. 05:20
"Träffade en muskompis vid stationen. Vinkat hejdå till mamipapi vid tåget. Trött tjej har mycket packning. This is galet..."
Kl. 12:29
"Sitter på flyget till Bryssel. Allt har känts förvånansvärt normalt ett bra tag nu, alla byten gick smidigt så min oro över att jag skulle klanta mig någonstans sopades fort undan. Det enda som känns konstigt nu är att det inte alls känns konstigt att sitta på ett flyg ensam. Okej, det är inte bara jag på flyget - men ni fattar vad jag menar. Just nu är jag mest spänd på att se hur jag kommer bo och leva under det kommande året! Nervositeten, ja den lär nog smyga sig på när jag ska av planet..."
Ja. Så tänkte jag innan (ursäkta drygheten). Nu är jag här.
Nervositeten kom såklart lite grann när jag tagit emot väskan vid bagageutlämningen och skulle ut för att träffa mamman i familjen för första gången, som skulle hämta mig på flygplatsen. Jag kände mig lite borttappad när jag gick ut där i hopp om att se ett ansikte jag kände igen. Det hela slutade i att jag fick se två - både mamman och sonen i familjen hade kommit för att möta mig. Jag blev genast lite orolig för hur jag skulle hantera situationen - prata engelska med mamman, franska med pojken? Hur då? Det blev mest att jag hälsade på dem på respektive språk, och sedan körde mamman vidare med engelska, och jag hakade på.
Men flytt undan franskan har jag ändå inte gjort. Trots att föräldrarna är jätteduktiga på engelska (skandinavier som de är) pratar de också franska med mig emellanåt, när barnen är med. Barnen, ja de pratar helt klart franska (blandat med danska, JA jag blir lite förvirrad), ibland lite snabbt med mycket innehåll så att jag inte hinner med, men jag är ändå förvånad över hur mycket jag faktiskt hänger med på och förstår! Mina egna ord låser sig såklart lite här och där och min talade grammatik är väl inte den bästa alla gånger, men jag har kommit igång och det känns superbra! Dock fick jag nog en overload av franskan ett tag under en monopol-omgång med barnen, i kombination med sömnbristen och resan tuppade jag nästan av där en stund...
Nu är jag utmattad efter att ha klivit upp kl 04.00 imorse, så mer hade jag inte planerat att skriva. Kommer att uppdatera senare med bilder på huset och mitt rum - förhoppningsvis blir jag ensam hemma någon dag så att jag kan gå runt och fota lite utan att känna mig mobbad. I överlag har jag haft en fantastisk dag med mycket innehåll - alla är supergulliga och föräldrarna känns tydliga med hur saker och ting ska vara, vilket känns tryggt. Värderingarna verkar sunda, mitt rum är jättefint och allt känns fräscht och väldigt ljust (bortsett från då jag tittar ut genom fönstret såhär på kvällen - det märks att jag lämnat den svenska sommaren bakom mig). Tja, egentligen har det knappt gått en dag, saker kan fortfarande ändras, det finns fortfarande massor att upptäcka. Vad vet jag? Allt jag kan gå på är mitt första intryck, men det har varit väldigt positivt. Idag mår jag bra. Idag känns allt tryggt.
Imorgon...
Publicerat 2013-08-25 22:16:00 i
Therése
Ja, det här är ju lite sjukt. Minst sagt.
Klockan är 22.00, söndag kväll. Kl. 05.02 är det meningen att jag ska lämna Sundsvalls centralstation, och kl 11.50 lyfter planet som för mig till Bryssel. Känner mig lite eftersläntrande som åker en dryg vecka efter min kära syster, men så har jag ju alltid varit den som tagit längst tid på mig i de flesta sammanhang... Så det är väl inte mer än rätt.
De senaste dygnen har jag hunnit med att städa ur mina rum, shoppa presenter och nödvändigheter till resan, ha huslighets-kurser med mor och styvfar, säga farväl till en hel hög med fina vänner - och packa såklart. Tiden går fort när man har roligt.
Tänkte inte skriva så mycket mer för tillfället, planerar att lägga tiden på att få så mycket sömn som möjligt istället. Jag lär väl höra av mig så fort jag får någon ledig tid efter att jag landat - eller vad vet man, kanske redan innan om jag får tråkigt under resan. Nu ger jag mig ut i världen själv för allra första gången - önska mig lycka till!
Avresa #2: En vecka kvar
Publicerat 2013-08-19 01:17:13 i
Therése
So... Dagarna går och det börjar dra ihop sig. Om en vecka tar jag tåget till Stockholm, för att sedan ta en flygbuss till Bromma Airport och därefter skutta ombord på planet till Bryssel - det vill säga, om allt går som planerat. Jag har ju en förmåga att klanta till saker ibland när det blir lite rörigt... Men nu om någon gång är det väl dags att ”step up” antar jag - när det bara är jag själv som håller i trådarna får jag väl se till att inte tappa dem! ...eh, om något sådant nu fungerar som liknelse.
Jag är i nuläget mitt uppe i urstädning av mitt ena rum (party att tänka att jag fortfarande har ett till kvar att städa när jag är klar där), och jag börjar få en uppfattning om vad som förmodligen kommer ligga i min resväska om en vecka. Inget känns dock nervöst eller konstigt än så länge, det enda jag hunnit tänka på är hur skönt det är att en gång för alla få någon sorts hum om vad för skräp som gömmer sig bland mina ägodelar!
Men som avbrott i städningen har jag och pappa idag (söndag) tagit oss upp till stugan utanför Skellefteå, där vi ska stanna till på onsdag. Äntligen känns det lite grann som om jag får sommarlov i ett par dagar... Men sedan får vi väl se hur stressigt det blir att få klart allt när jag kommer hem igen!
Tiden går fort hur man än vrider och vänder på det. Nyss satt vi hemma i källaren och diskuterade våra au pair-familj-ansökningar (a word? Sorry honey, I don’t think so), idag anlände Louise till sin familj i Schweiz. Galet, jag tror inte jag kommer att hinna blinka innan jag själv är på väg!
Det kändes lite knäppt att säga hejdå till Louise, men ändå inte helt främmande eftersom vi ju gjort det här en gång förut. Nu kommer vi förmodligen att ses mer än förra gången vi var ifrån varandra i ett år, eftersom länderna ligger så nära varandra och vi båda troligtvis kommer hem till jul, och så vidare.
De övriga avskeden däremot är väldigt främmande för mig. Att lämna familj, släkt och vänner är helt nytt - det känns inte som om man säger hejdå på riktigt! Trots att det ändå är befriande att få lämna allt man känner till och få upptäcka något nytt på egen hand, kommer det troligtvis att kännas riktigt tomt till en början. Exakt hur tomt får vi väl se om... Ja, hur var det nu... EN vecka! Skjut mig.
Hur som helst, nu ska jag återgå till att försöka låtsas som om det är ett vanligt sommarlov i ett par dagar, och att jag ska tillbaka till Skvadern om någon vecka. Verkligheten, den får vi ta hand om sedan!
Ett alldeles eget blogginlägg...
Publicerat 2013-08-08 00:08:00 i
Therése
Okej, så, jag är väl inte per definition någon inbiten bloggare direkt - jag följer aldrig bloggar, än mindre driver dem. Det är liksom inget som funnits på min världskarta tidigare, men när det blev bestämt att jag skulle flytta utomlands ett år kände jag att "nu har jag faktiskt har något jag kommer att vilja dela med mig av till omgivningen". Likaså blir detta något jag själv kan titta tillbaka på, när jag i framtiden vill tänka på mitt år som au pair!
Hur som helst så har jag nu spenderat större delen av min lediga dag åt att få ordning på designen till den här bloggen, så att både jag och Louise ska bli mer motiverade till att använda den! Eftersom jag som bekant inte är van blogglivet blir det nog en liten utmaning för mig att få in rutinen i att uppdatera med jämna mellanrum. Men jag ska göra allt jag kan för att pusha mig själv till att blogga!
Det är nu knappt tre veckor kvar till min avresa, och även om det inte är lika nära som för min syster så börjar det ändå att sakta men säkert sjunka in. Känslan av att verkligen behöva komma bort känns tydligare för varje dag som går - kanske är det den känslan som sjunker in, snarare än förståelsen av avfärdens närmande. För det är just sådana här grejer - sådana man planerar i flera månader, ibland år - som man vet kommer att komma, men som man aldrig riktigt förstår att den där framtiden snart kommer att vara nuet!
Haha, lagom flummigt, men jag tror att alla känner igen sig i det jag snackar om... Förutsatt att det gick att utläsa vad jag hade för avsikt att skriva?
Nu kör jag en sista kraftansamling för jobb i fyra dagar till och därefter barnläger i några dagar, sedan börjar packningen på allvar!
- Therése
