Fullt hus
Tjena vänner, och ni andra - tänkte jag ska slänga in en uppdatering, blev inget i torsdags för det var inget särskilt intressant som hände då, och sedan dess har jag inte haft tid förrän nu. Igår fyllde nämligen pappan i familjen år, vilket gjorde att det blev en himla massa hopp och studs hit och dit. Efter diverse sysslor på förmiddagen åkte jag och 12-åringen, Emilie (alias), in till en galleria - Woluwe shopping center - för en shoppingrunda som varit omtalad i några dagar innan, men som inte blivit av. Det var faktiskt väldigt trevligt att umgås lite med bara henne, och bli runtvisad lite grann. Ett litet break från hela familjen och den ytterst sprattliga (men härliga) 7-åringen, Oliver (alias), kändes helt rätt. Dock var det väl inte jag som blev storshopparen i vår lilla duo... Ett linsetui för cirka €2, helt okej för en runda i gallerian, eller? Haha, till mitt försvar så var det det som jag mest akut behövde. Måste ha missat att packa ner mina linsetuier innan jag åkte, för sedan jag kom har jag blivit tvungen att sova med linserna då jag inte haft något att lägga dem i. Nu är mina ögon dock glada och får vila lite bakom glasögonen istället!
Hur som helst blev vi upphämtade av pappan när han slutade jobbet, och kom hem i lagom tid för att hjälpa till med alla möjliga förberedelser för kvällens barbecue. Efter ett tag anlände pappans föräldrar från Danmark, och framåt kvällen kom det två andra familjer som var bekanta till "min" familj. Det var en mysig tillställning, dock kan jag väl säga att jag kände mig något malplacerad till och från... Sådana här gånger märker man att man inte riktigt är säker på var man står ännu i förhållande till familjen, och deras umgänge med andra. Men jag klagar inte - det var trots allt trevligt med väldigt god mat (som inte började ätas förrän efter nio, konstigt men så ska det tydligen vara på sådana här tillställningar), och då och då pratade någon av gästerna lite med mig, vilket var kul då de verkade intresserade av var jag kom ifrån osv. Kvällens höjdpunkt var när en man frågade just var jag kom ifrån - "Bruxelles, Liège?" Haha, han trodde alltså att jag kom från trakterna, vilket för mig kändes helt bisarrt. Han sa att det var för att jag hade en bra accent, så det var kul - fast han måste nog ha tappat den tanken när jag på frågan svarade något i stil med: "Uh... Eh... blabla". Livet i Bryssel, mina vänner.
Det blev en sen kväll igår och jag var helt utmattad innan alla gått hem. Nu är jag dock utvilad, ställde inget alarm så jag sov tills jag vaknade (dock vaknar man nog dels av att andra är vakna och springer runt, det är väldigt lyhört här i huset), så som man får lov att göra på sin första lediga dag! Har bara hjälpt till lite med strykning på morgonen. När familjen sedan var borta ett tag lyckades jag gå alldeles själv till det lokala torget i området - applåder, tack! Har aldrig gått dit förut nämligen, bara stannat när vi åkt med bilen, och då får man åka runt på massa vägar och hej och hå... Har alltså fått inhandla lite proviant på det lokala Carrefour, som schampo, hårspray, choklad (gotta love the Belgian utbud) osv. Det är så kul att bara gå runt på mataffärer när man är utomlands, och se hur annorlunda allt är!
Nu ska jag fortsätta njuta av lite ledig tid, och senare ska jag se om jag lyckas ta mig in till centrum för att träffa några andra au pairer för första gången. Wish me luck..? Är inte helt hemma på det här med att hitta ännu kan jag medge...
Påminn mig även om att jag ska lägga upp lite bilder från huset och omgivningarna - har lyckats fota lite nu, dock har jag inte orkat lägga in bilderna i datorn än. Men den som väntar på något gott väntar väl aldrig för länge?
Bisous,
Therése
Le week-end
Dagens frukost:
En halv sats havregrynsgröt med mjölk och lingonsylt
En knäckebrödsmacka med Kalles kaviar
En croissant
Ett glas apelsinjuice
Nu har jag laddat upp inför helgen. Familjen ska iväg på 50-årsfest efter lunch och kommer inte hem förrän imorgon lunch. Kl. 13 ska jag möta upp en tysk au pair i Nyon, hon är nämligen au pair hos min värdmammas syster. Sedan lär det bli ett stort gäng au pairer som ska mötas på tågstationen och sedan gå gemensamt ner till stranden. Hoppas verkligen att jag hittar någon som bor i närheten (förvisso bor många i närheten men inte just i Rolle) så att jag har någon att umgås med på min lediga tid, att åka tåg hela tiden fungerar inte riktigt med en au pair-budget.
Sverige i Schweiz
Sundsvall på kartan - en tavla jag hittade i restaurangen
Visst ser den inte allt för olik ut från i Sverige?
Att bistron säljer 40%-ig snaps och öl avslöjar dock att vi befinner oss utanför Systembolags-monopolet.
Köttbullar - svensk krydding, schweiziskt kött
Nu har jag bunkrat upp med svenska varor så jag klarar mig ett tag, annars vet jag ju att IKEA bara är en tågstation bort
Allt handlar om inställningen
Nu när jag är i princip fri från förkylningen känns allt mycket bättre. Jag har bott hos familjen i över en och en halv vecka och dagarna passerar i ultrarapid. Jag börjar nu vänja mig vid faktumet att jag faktiskt jobbar för familjen och jag trivs väldigt bra över lag. Idag kom mamman och barnen hem till lunch och innan de gick tillbaka till skolan spelade vi alla Uno tillsammans (jag blev den ultimata förloraren). Därefter tog jag och mamman en promenad med hunden ner till sjön och pratade (kanske mer än någonsin) om saker som inte rörde hushållet. Måste bara åter igen påpeka att strandpromenaden är otrolig. Med helgens dåliga väder trodde vi att hösten skulle infinna sig men jag kan glädjande konstatera att värmen dröjer sig kvar och om jag inte precis varit förkyld hade jag troligtvis tagit mig ett dopp i sjön. Förhoppningsvis (och enligt YR.no) kommer värmen dröja sig kvar till nästa vecka, och jag kanske hinner ta vara på vädret i helgen då jag är ledig. På lördag ska familjen bort vilket lämpar sig bra då jag ska på au pair-picknicken hela dagen.
Imorgon ska jag försöka kliva upp tidigt och uträtta lite ärenden. Igår ringde posten mig på mitt schweiziska nummer (alltid en utmaning att kommunicera över telefon på ett annat språk) och tydligen hade det uppstått ett problem med tillverkandet av mitt bankkonto som vi fixade förra veckan, jag hade nämligen inte angivit samma signatur som fanns på mitt pass. Därför måste jag gå dit imorgon och skriva Louise Granlund (för så ser min signatur ut på mitt pass) på ett papper för att de ska kunna skapa ett bankkonto till mig (rätt ska vara rätt, eller hur Schweiz?). Därefter ska jag ta tåget till IKEA, det ligger bara en hållplats bort och resan tar ca 5 minuter. Meningen är att jag ska inhandla lite svensk proviant såsom lingonsylt till havregrynsgröten. Uppdaterar hur det gått imorgonkväll!
Imorgon ska jag försöka kliva upp tidigt och uträtta lite ärenden. Igår ringde posten mig på mitt schweiziska nummer (alltid en utmaning att kommunicera över telefon på ett annat språk) och tydligen hade det uppstått ett problem med tillverkandet av mitt bankkonto som vi fixade förra veckan, jag hade nämligen inte angivit samma signatur som fanns på mitt pass. Därför måste jag gå dit imorgon och skriva Louise Granlund (för så ser min signatur ut på mitt pass) på ett papper för att de ska kunna skapa ett bankkonto till mig (rätt ska vara rätt, eller hur Schweiz?). Därefter ska jag ta tåget till IKEA, det ligger bara en hållplats bort och resan tar ca 5 minuter. Meningen är att jag ska inhandla lite svensk proviant såsom lingonsylt till havregrynsgröten. Uppdaterar hur det gått imorgonkväll!
Lots of firsts
Så, som ni kanske förstår av rubriken så händer det nya saker hela tiden här. Såklart.
Idag har jag varit på min första egna vistelse utanför huset, då jag skulle göra ett franska-test för att se vilken nivå jag ligger på, så jag får gå på rätt fransklektioner. Testet var hyfsat svårt i och med att jag inte pluggat franska på cirka ett och ett halvt år, så på några minuter förväntades jag plocka fram all teori och grammatik igen. Det gick efter ett bra tag av grubblande, men vi hade kort tid på oss (typ 40 minuter, och jag som är van vid Skvaderns långsittningar på fyra-fem timmar...) så jag hann inte med så mycket som jag hade velat. Det var en del där vi skulle skriva lite också, vilket jag trodde skulle gå sämst av allt eftersom man hade cirka 5 minuter till det, men tydligen inte! Fick höra av kvinnan som rättade testet att min nivå är markant bättre i skrift än vid tal. Vilket jag i och för sig väntat mig, det är ju först nu jag faktiskt börjar öva talet på riktigt. Det gjorde det dock lite svårt för henne att placera mig, fast hon sa att detta var normalt, så allt löste sig. Hoppas att det blir trevliga lektioner, ska bli intressant!
Min första egna vistelse utanför huset slutade också i att jag fick gå vilse här för första gången. Vad ska jag säga, kunde inte väntat mig mycket annat - jag menar, när har jag någonsin haft ett lokalsinne? Haha, men det gick väl bra, fick mig en rejäl promenad innan jag tog till telefonen för att kontakta familjen och erkänna mitt misslyckande. Tror jag får köra mycket kartstuderande och rundvandring i området på min lediga tid framöver, that's for sure!
Bisous,
Therése
"Det är aldrig för sent för att ge upp"
Min förkylning börjar äntligen att lätta. Inatt sov Sara över eftersom hon behövde ta ett tåg till flygplatsen kvart över 4 imorse då hon ska åka hem till Sverige en vecka (är jag lite avundsjuk eller?). Strax innan hon kom igår kom mamman in i mitt rum och meddelade att det luktade illa på rummet och att jag borde vädra (tack för den liksom - inte ens mitt eget rum får jag ha för mig själv, lite irriterande). Jag som själv är perfektionist, i jämförelse med mamman uppfattas som lat och ohygienisk. Igår delade Sara med sig av ordspråket "Det är aldrig för sent att ge upp", som jag ska försöka ha som motivation framöver - varför ge upp nu när jag lika gärna kan göra det imorgon eller nästa vecka!?
Eftersom jag blivit ombedd att visa bilder på familjens hund Bounty (uttalas på franska Bonti) så kommer här några bilder på honom som jag helt ärligt missat att lägga upp. Han är iallafall en väldigt lojal följeslagare när man väl lärt känna honom, till en början fick jag inte ens lov att klappa honom men nu följer han mig överallt i huset när det bara är jag hemma, han gillar inte att vara ensam.
Paranoid city
Oj vad det känns som om jag varit här mycket längre än ett och ett halvt dygn ibland. Det är nog för att det blev en lång dag idag - så mycket har hunnit hända. Egentligen skulle jag klivit upp halv åtta i morse, men när jag gick utanför dörren till mitt rum låg där en lapp från mamman i familjen där det stod att jag kunde sova vidare till nio (såå skönt). Vi skulle alltså egentligen åka kl åtta för att skriva in mig på skolan där jag ska ha franska-lektioner, men hon upptäckte att det inte gick att skriva in mig förrän kl nio, och då behövde man boka en tid via datorn. Så vi bokade tid för imorgon, så då ska jag dit och göra något sorts franska-test! Scary, men det är bara för att se vilken nivå jag ligger på så jag hamnar i rätt kurs.
Under resten av dagen har jag umgåtts mycket med barnen. Det känns som om jag förstår mer och mer för varje minut med dem, så det är jättespännande bara för språkets skull! Dessutom verkar de vara hur fina som helst, av det jag förstår och det jag kan säga är det jättekul att prata med dem. Vi har fortsatt på vår (ändlösa) monopol-omgång från gårdagen - den tar aldrig slut i.o.m. att så fort någon börjar få slut på pengar låter alla den betala mycket mindre, haha - och hoppat studsmatta, bland annat. Dagens mest röriga stund för mitt huvud var nog när de nyinflyttade svenska grannbarnen kom och joinade oss på studsmattan, jag fick översätta till franska för "mina" barn vad vi hade pratat om på svenska, och vice versa. Galet i hjärnan, men kände mig rätt cool när jag faktiskt klarade av det, haha!
Jag är verkligen i storstaden nu! Bara det är knäppt för mig. Allt är så annorlunda här - en massa trafik, enorma hus... Och allt är byggt på höjden! Vi har fem våningar där jag bor. Bizarre! Får lägga upp bilder någon dag så ni fattar vad jag menar. Inga vanliga Svensson-villor här inte... Har sett flera enorma tegelhus-mansions bara idag när vi åkt runt lite med bilen! Alltså, det känns så sjukt kul att få komma ut och se en massa nya saker. Just sayin'.
Är lite "paranoid city" nu, börjar klia i hela huvudet bara för att jag inbillar mig att jag har löss... Hehe, men den risken är nog inte stor, har ju precis kommit och har inte direkt varit särskilt närgången med familjen. Okej, så en summering av the craziness of today är alltså om ni inte förstod det: familjen upptäckte att de hade löss. Den första egentliga dagen jag är här. Timing's a bitch. Haha nej men skämt åsido, jag blev inte avskräckt eller något så allt är lugnt. Tycker bara de har gjort det bra som tydligen lyckats klara sig undan det under alla år tidigare - det är ju nästan oundvikligt att barn plockar på sig det någonstans! Så ja, vi har kommit varandra nära idag, bokstavligt talat då jag fått hjälpa till med kamning och behandling och hela baletten.
Förutom det har vi fixat resekort till mig, och när vi skulle handla fick jag se på väärldens största Carrefour (matbutik). Helt galet! Kanske överdriver lite, men i jämförelse med var jag kommer ifrån känns allt enormt... Mycket nytt, helt klart!
Bisous!
/Therése
Illamående
Ursäkta sjukrelaterade rubriker...
Klockan är drygt halv 5 på morgonen och jag har snart varit vaken i en timme. Ni vet då man är så illamående att man hellre är vaken än försöker sova för att man ska slippa tänka på det? För tillfället känns allt jobbigt - att vara långt ifrån vänner och familj och alla sysslor som måste uträttas utan hänsyn till mitt välmående. Jag känner mig orolig och stressad. Sitter och funderar hur jag ska stå ut i 11 månader. Att jag känner såhär efter bara en vecka är oroväckande, eller kanske bara naturligt? Med alla krav som sätts på mig samtidigt som jag försöker att ta mig igenom en förkylning kan detta bara sluta med katastrof eller succé.
Either it kills me or makes me stronger.
Jag har anlänt!
Tänkte uppdatera er med de tankegångar jag krafsade ner under resan:
Kl. 05:20
"Träffade en muskompis vid stationen. Vinkat hejdå till mamipapi vid tåget. Trött tjej har mycket packning. This is galet..."
Kl. 12:29
"Sitter på flyget till Bryssel. Allt har känts förvånansvärt normalt ett bra tag nu, alla byten gick smidigt så min oro över att jag skulle klanta mig någonstans sopades fort undan. Det enda som känns konstigt nu är att det inte alls känns konstigt att sitta på ett flyg ensam. Okej, det är inte bara jag på flyget - men ni fattar vad jag menar. Just nu är jag mest spänd på att se hur jag kommer bo och leva under det kommande året! Nervositeten, ja den lär nog smyga sig på när jag ska av planet..."
Ja. Så tänkte jag innan (ursäkta drygheten). Nu är jag här.
Nervositeten kom såklart lite grann när jag tagit emot väskan vid bagageutlämningen och skulle ut för att träffa mamman i familjen för första gången, som skulle hämta mig på flygplatsen. Jag kände mig lite borttappad när jag gick ut där i hopp om att se ett ansikte jag kände igen. Det hela slutade i att jag fick se två - både mamman och sonen i familjen hade kommit för att möta mig. Jag blev genast lite orolig för hur jag skulle hantera situationen - prata engelska med mamman, franska med pojken? Hur då? Det blev mest att jag hälsade på dem på respektive språk, och sedan körde mamman vidare med engelska, och jag hakade på.
Men flytt undan franskan har jag ändå inte gjort. Trots att föräldrarna är jätteduktiga på engelska (skandinavier som de är) pratar de också franska med mig emellanåt, när barnen är med. Barnen, ja de pratar helt klart franska (blandat med danska, JA jag blir lite förvirrad), ibland lite snabbt med mycket innehåll så att jag inte hinner med, men jag är ändå förvånad över hur mycket jag faktiskt hänger med på och förstår! Mina egna ord låser sig såklart lite här och där och min talade grammatik är väl inte den bästa alla gånger, men jag har kommit igång och det känns superbra! Dock fick jag nog en overload av franskan ett tag under en monopol-omgång med barnen, i kombination med sömnbristen och resan tuppade jag nästan av där en stund...
Nu är jag utmattad efter att ha klivit upp kl 04.00 imorse, så mer hade jag inte planerat att skriva. Kommer att uppdatera senare med bilder på huset och mitt rum - förhoppningsvis blir jag ensam hemma någon dag så att jag kan gå runt och fota lite utan att känna mig mobbad. I överlag har jag haft en fantastisk dag med mycket innehåll - alla är supergulliga och föräldrarna känns tydliga med hur saker och ting ska vara, vilket känns tryggt. Värderingarna verkar sunda, mitt rum är jättefint och allt känns fräscht och väldigt ljust (bortsett från då jag tittar ut genom fönstret såhär på kvällen - det märks att jag lämnat den svenska sommaren bakom mig). Tja, egentligen har det knappt gått en dag, saker kan fortfarande ändras, det finns fortfarande massor att upptäcka. Vad vet jag? Allt jag kan gå på är mitt första intryck, men det har varit väldigt positivt. Idag mår jag bra. Idag känns allt tryggt.
Enrhumée
Åh vilken dag, är helt utmattad!
Snuvan gör att skallen känns dubbelt så tung, och när barnen kommer hem från skolan efter kl 15 med 3 kompisar var det slut på min vila. Dessutom skulle jag tänka på allt som skulle förberedas inför middagen. Vi kan väl säga att jag försökte att tillfredsställa mammans önskemål så gott jag kunde med rinnande näsa och ungar som sprang kors och tvärs, men hon blir liksom aldrig nöjd hur mycket jag än anstränger mig. Imorgon ska det inte bli något toppenväder så då kan jag passa på att vila ut och försöka göra mig av med denna irriterande snuva.
Idag har jag iallafall försökt att få kontakt med andra au pairer i närheten via Facebook-grupper (grupper är det enda som är bra med Facebook). Tror iallafall att jag ska gå på en anordnad strandpicknick på lördag en bit härifrån. Kommer bli galen om jag ska behöva vara här hemma hela tiden!
Therése har iallafall anlänt till familjen i Bryssel, så nu väntar vi spänt på en blogguppdatering från Belgien!
Första riktiga vardagen
Sitter i sängen och försöker kurera mig, dragit på mig en nedrans förkylning sedan jag badade i sjön förra veckan. Tur att jag varit ledig i helgen så att jag inte behövt jobba när jag varit som mest sjuk. Mina arbetstider är kl.15-19 förutom vissa dagar (tror det är onsdag och fredag) då barnen slutar kl.13. Mina arbetsuppgifter är förutom att finns tillgänglig när barnen kommer hem från skolan att stryka, se till att huset är allmänt fräscht och förbereda måltider. Jag ska även checka så att barnen gjort sina läxor och skjutsa dem till deras olika aktiviteter (Yann spelar fotboll och tennis och Léa tränar dans och ridning).
Igår upptäckte Sara och jag stan där jag bor. Strandpromenaden är verkligen jättevacker, vi gick omkring och kollade priser på restauranger och så vidare. Eftersom att det var söndag så var i princip ingenting öppet, bara caféer och tobaksaffärer. Vi hittade iallafall ett fint "tea-room" som de kallar caféer som serverar lättare måltider. Åt en sjukt god baguett med gravad lax för 35 spänn, allt är visst inte så dyrt i Schweiz ändå. När vi var klara med vår tur runt stan köpte vi varsin sorbetkula på ett rekomenderat glasställe, jag tog mango och den var verkligen supergod! Framåt eftermiddagen skjutsade jag hem Sara och vi tog en promenad med hundarna i byn.
Imorgon...
Ja, det här är ju lite sjukt. Minst sagt.
Klockan är 22.00, söndag kväll. Kl. 05.02 är det meningen att jag ska lämna Sundsvalls centralstation, och kl 11.50 lyfter planet som för mig till Bryssel. Känner mig lite eftersläntrande som åker en dryg vecka efter min kära syster, men så har jag ju alltid varit den som tagit längst tid på mig i de flesta sammanhang... Så det är väl inte mer än rätt.
De senaste dygnen har jag hunnit med att städa ur mina rum, shoppa presenter och nödvändigheter till resan, ha huslighets-kurser med mor och styvfar, säga farväl till en hel hög med fina vänner - och packa såklart. Tiden går fort när man har roligt.
Tänkte inte skriva så mycket mer för tillfället, planerar att lägga tiden på att få så mycket sömn som möjligt istället. Jag lär väl höra av mig så fort jag får någon ledig tid efter att jag landat - eller vad vet man, kanske redan innan om jag får tråkigt under resan. Nu ger jag mig ut i världen själv för allra första gången - önska mig lycka till!
Klockan är 22.00, söndag kväll. Kl. 05.02 är det meningen att jag ska lämna Sundsvalls centralstation, och kl 11.50 lyfter planet som för mig till Bryssel. Känner mig lite eftersläntrande som åker en dryg vecka efter min kära syster, men så har jag ju alltid varit den som tagit längst tid på mig i de flesta sammanhang... Så det är väl inte mer än rätt.
De senaste dygnen har jag hunnit med att städa ur mina rum, shoppa presenter och nödvändigheter till resan, ha huslighets-kurser med mor och styvfar, säga farväl till en hel hög med fina vänner - och packa såklart. Tiden går fort när man har roligt.
Tänkte inte skriva så mycket mer för tillfället, planerar att lägga tiden på att få så mycket sömn som möjligt istället. Jag lär väl höra av mig så fort jag får någon ledig tid efter att jag landat - eller vad vet man, kanske redan innan om jag får tråkigt under resan. Nu ger jag mig ut i världen själv för allra första gången - önska mig lycka till!
Mitt schweiziska hus/arbetsplats
Här är hallen och dörren jag inte lyckades öppna häromdagen, den öppnas även med fingeravtryck!
Detta är vad du möts av när du står i hallen, vardagsrum med öppen (stängd? spis och tv.
Ur en annan vinkel...
Köket
Uteplatsen
Trappen upp till övervåningen
Mitt rum - toalett till vänster
Har inte tagit så mycket mer bilder på huset men tror att det var det mest relevanta, hojta till om ni saknar något!
En regnig dag i Lausanne
Kvart i elva tog jag och Sara (svenskan - alias) tåget till Lausanne. Min värdmamma hade dagen innan köpt ett half fare-kort så nu kommer jag att kunna åka tåg för halva priset under resten av min vistelse i Schweiz. Att åka till Lausanne kostar med rabattkortet ca. 45 kr, och typ 50 kr till Genève, tidsmässigt tar det ca 25 minuter till Lausanne och 30 till Genève.
När vi kom fram regnade det floder så vi började vandra uppöver de tvära gatorna i jakt på någonstans att äta. Tillslut hamnade vi på en skum pizzeria där vi delade på en god svamppizza (det är tydligt på matpriserna att Schweiz är ett dyrt land). Vi fortsatte sedan i regnet, virrade omkring tills vi hittade en matbutik. Där bunkrade vi på oss godis och jag köpte även en adapter så nu kan jag äntligen ladda min laptop! Utan att vi förstod hur så hittade vi tillbaka till gatan vi började på, och där bestämde vi oss för ett café där vi tog varsin capuchino. Regnet gav sig aldrig riktigt och vid 15-16-tiden hade vi vandrat ner till tågstationen igen. Vi fixade ett half-fare kort till Sara och hoppade sedan på första bästa tåg mot Genève. När vi åkt ett tag började vi märka att tåget åkte förbi stationer och vi förstod snart att vårt tåg inte skulle stanna på vår station. Som tur var stannade det i Nyon (en stad 10 minuter ifrån), så vi fick vänta ca 30 minuter på nästa tåg. På den tiden hann vi hitta skolan där vi eventuellt kommer att ta franskakurser, så lite tur i oturen ändå. Väl framme följde Sara med mig hem i väntan på skjuts.
Idag ska familjen åka och hälsa på mammans bror, och jag ska njuta av ledigheten. Ska koka lite havregrynsgröt (som tilll koncistensen är mer som havrekornsgröt) och sedan åka och hämta Sara i hennes by.
Jag är medveten om att jag är dålig på att lägga upp bilder men nu när jag har min laptop igen ska jag försöka bli bättre på det!
reflektioner kring au pair-situationen
Jag tänker inte sticka under stolen med att au pair-livet hittills inte riktigt är som jag förväntade mig (jag är dock medveten om att jag fortfarande inte stannat mer än 5 dagar).
Jag är van vid att bo i värdfamilj (oftast under en kortare tid men även för 10 månader som i Frankrike). Skillnaden är att när du bor hos en värdfamilj i en vecka så går det bra att bortse från saker som du i vanliga fall skulle ogilla. Du är en gäst som ändå blir relativt uppassad och kan visa uppskattning för gästvänligheten. Du får inte så mycket egentid men när visiten är så pass temporär gör det sällan något. I Frankrike kunde jag ibland störa mig på familjen och deras vanor, men under 10 månader fick jag ändå tillräckligt med egentid för att bortse från det jag ogillade och lyckades på så vis "stå ut" hela året, jag var en del av familjen och mer förväntades oftast inte av mig. Som au pair hoppar du rätt in i en familj som du inte känner och blir en del av familjen. Du behandlas inte som en gäst utan sätts genast i arbete vilket lämnar ytterst lite tid till dig själv. Även om jag inte vantrivs så måste jag erkänna att jag egentligen aldrig i vaket tillstånd kan känna mig helt lugn. Du lurar dig själv att tro att du är på semester, medan du egentligen arbetar. Det är ytterst svårt för mig att inse att jag faktiskt är anställd av familjen jag bor hos. Den yttersta anledningen till att jag valde att åka som au pair var för att få nya erfarenheter, kanske är det annat för de som faktiskt arbetar som au pair för att de behöver jobb. För mig som arbetat hela sommaren lockar inte lönen till att arbeta, jag arbetar endast för att jag förväntas göra det. Nu börjar min reflektion att spåra ur så jag ger mig där, hoppas ni förstår mina tankegångar!
Imorgon är det lördag vilket innebär att jag är ledig. Jag ska som sagt åka till Lausanne med den svenska tjejen jag träffade igår. Tråkigt nog ska det bli dåligt väder hela helgen och därefter förväntas den schweiziska sommaren vara förbi...
dagen då jag inte lyckades ta mig in i mitt eget hus...
Det har uppstått ännu ett smärre problem, - pga. att eluttagen ser annorlunda ut här i Schweiz passar inte min datorladdare för uttagen, därför kan jag inte använda min egen dator förrän vi hunnit fixa en adapter.
Av rubriken att döma kanske ni förstår att detta inte varit en av mina bättre dagar. Till att börja men fick jag inte mitt nya SIM-kort att fungera i min iPhone, och var därför utan mobil även idag. Istället skulle jag låna mammans telefon när jag skjutsade Léa till ridskolan. Det blev dock för stressigt så jag lyckades glömma mobilen hemma. Som tur var hittade jag till ridskolan och jag och Yann stannade en halvtimme för att titta när Léa red, men vi hann inte se henne rida då de stod och borstade hästarna i över 30 minuter.
Väl hemma igen var det dags för Yann att springa över gatan till sin tenniskurs. Jag tömde disken och hängde tvätt. När mamman ringde och undrade hur det gått fick jag förklara att jag glömt mobilen hemma men att allt gått bra. Hon kom sedan hem vid 11.30 och vi lagade lunch som vi åt tillsammans med Yann och hans gudmor som sedan tog tåget till Genève. Jag och mamman tog med Bounty (hunden) och for och handlade. När vi packat upp åkte vi vidare till Aubonne där hon hade en skönhetsbehandling medan jag rastade hunden. Vidare skjutsade jag henne till en väninna för att rida innan jag återvände hem.
Vad jag inte förväntat mig var att dörren inte gick att låsa upp med nyckeln jag blivit tilldelad. Eftersom jag inte hade någon mobil fick jag gott slå mig ner i skuggan och vänta ca 1,5 timme på att det var dags att hämta Léa (gick då och då till dörren för att försäkra Bounty om att den verkligen inte gick att öppna). När jag hämtat Léa kl 17 åkte vi för att hämta upp mamman. Problemet var att jag inte hittade i virrvarret av vägar, och inte heller den pratglada 7-åringen i baksätet. Efter ett bra tag lyckades jag tillslut med hjälp (och själp) av Léa lokalisera mig ut på rätt väg och slutligen anlända till målet. Mammans väninna hade en "hästflicka" som otroligt nog precis som mig kom från Sverige och var 20 år. Nu har vi bestämt träff på lördag då vi ska ta tåget till Lausanne och shoppa och äta lunch.
Det visade sig tillslut att det var jag som inte kunde knixen för att öppna dörren (pinsamt), men nu är det iallafall fixat. Har desssutom fixat mitt schweiziska nummer så imorgon blir en bättre dag.
Imorgon väntar favorit i repris vad gäller morgonschemat. Ska dock försöka mig på att koka gröt då jag köpt havregryn idag - mums!
La journée - långt och detaljerat inlägg
Nu har jag en sladd på rummet så att jag har tillgång till internet (trådlösa funkar konstigt nog inte på mitt rum).
Igår spenderades som sagt hela dagen på "Aquaparc" som låg ca. en timmes bilresa bort på andra sidan Genèvesjön. Tillsammans med Yann (sonen på 9 år vars riktiga namn jag väljer att inte nämna i bloggen), pappan, gudfar (pappans kompis) och hans dotter åkte jag vattenrutchbanor som aldrig förr. Var tvungen att offra mig lite då entrén nog kostade ganska mycket (Schweiz är ett dyrt land att bo i). Efter en hemsk rutchbana och lite smärta i ryggen fick det vara nog för mig och jag fick lite fritid i wellness-avdelningen (relaxen). Kom hem kl. 20 och lämnade huset runt 11.30 så jag och de andra var helt slut på kvällen.
Den här dagen har varit relativt lugn. Léa (dottern på 7 år - också alias) skulle som vanligt på ridläger 9-17 och jag hjälper till med frukost (ska berätta mer om mina sysslor när de börjar falla på plats, hade nog inte riktigt förstått hur mycket jag skulle behöva göra). Yann började tennislektioner 10-12 (tennisbanan ligger bara över gatan, det är utsikten från mitt fönster) och sedan åt vi lunch med hans gudmor (mammans väninna).
Vid 14.30 skjutsade hon sedan ner mig och Yann till stranden (La plage de Rolle). Vi låg och svettades i solen (solkräm på såklart) och kände lite på vattnet. Efter lite mer pressande i solen (det var verkligen sjukt varmt) köpte vi varsin glass. Yann blev lite frånvarande ett bra tag då han bara tittade sig omkring utan att säga någonting och svarade knappt på frågor. Lyckades tillslut få med honom till vattnet och den här gången doppade jag mig faktiskt till halsen och medgav att vattnet faktiskt var rätt varmt. Vi hade bestämt träff med mamman för att hämta upp oss 16.45 då vi skulle hämta upp Léa men när vi väntade på parkeringen kom hon aldrig. Vi vankade fram och tillbaka och funderade på varför hon aldrig kom, när vi 17.25 bestämde oss för att gå hem gick vi förbi en annan parkering och såg till vår förvåning mammans bil. Det tog ingen lång stund innan vi hade hittat både henne och Léa på stranden, som tur var var hon inte arg utan bad om ursäkt för missförståndet då hon inte kände till den "rätta parkeringen".
Eftersom jag inte hade hennes nummer kunde jag heller inte ringa, men nu har vi varit och fixat ett schweiziskt kontantkort så hädanefter kommer vi kunna ringa varandra. Dock behöves mitt ID-kort för abonnemanget så vi gick hem och lämnade barnen och jag tog min plånbok innan vi gick ner till stan på nytt. Till min förvåning (hade inte tänkt så långt) så funkade inte mitt körkort som ID som i Sverige, och mamman lät faktiskt nästan arg när vi sedan satte oss i bilen och menade att "du får faktiskt tänka till lite, du är i Schweiz nu - om du ombeds ta med ditt ID, ta med ditt ID!". Då blev jag faktiskt lite förnärmad eftersom jag inte hade en aning om att körkortet inte fungerade. Sedan övningskörde vi till Léas ridskola (de har två bilar med automatväxel, i och med att jag aldrig kört automat och inte är van körstilen i Schweiz måste jag öva). Ikväll hade Yann en kompis över på middag och barnen gick sedan och lade sig vid 21-tiden.
Imorgon ska jag själv skjutsa Léa till ridskolan, är lite nervös faktiskt men det ska nog gå bra. Sedan bad hon mig att stanna kvar och titta när hon red så jag stannar nog där ett tag.
Här är två bilder på mitt rum från första kvällen - jag tar inte så mycket bilder nu då jag försöker smälta in i familjen och inte leka turist. Mer bilder på huset kommer kanske imorgon då jag kommer vara ensam hemma ett tag (kanske).
Några bilder från dagens strandvisit
1 dygn
Nu har jag varit hos familjen i 1 dygn och internet är fixat. Kommer dock inte ha tid att uppdatera så mycket de närmaste dagarna då jag gärna vill vara närvarande i familjeaktiviteterna. Idag har jag tittat på när sonen spelat tennis med sin franska gudfar vars familj stannar tills på onsdag, samt cyklat ner till stranden och badat (jag badade dock inte). Imorgon ska vi till "Aquaparc", en vattenpark med rutchkanor osv. så jag måste gå och lägga mig om jag ska orka kliva upp imorgon (försov mig imorse).
Intrycket efter ett dygn är iallafall över förväntan!
Je suis arrivée!
Tankte komma med ett livstecken - jag har kommit fram till familjen i Schweiz och har det bra. Huset ar verkligen superfint och alla ar snalla och trevliga!
Nu skriver jag fran familjens iPad da jag fortfarande inte har fatt tillgang till wifi. Mer uppdatering kommer da!
Avresa #2: En vecka kvar
So... Dagarna går och det börjar dra ihop sig. Om en vecka tar jag tåget till Stockholm, för att sedan ta en flygbuss till Bromma Airport och därefter skutta ombord på planet till Bryssel - det vill säga, om allt går som planerat. Jag har ju en förmåga att klanta till saker ibland när det blir lite rörigt... Men nu om någon gång är det väl dags att ”step up” antar jag - när det bara är jag själv som håller i trådarna får jag väl se till att inte tappa dem! ...eh, om något sådant nu fungerar som liknelse.
Jag är i nuläget mitt uppe i urstädning av mitt ena rum (party att tänka att jag fortfarande har ett till kvar att städa när jag är klar där), och jag börjar få en uppfattning om vad som förmodligen kommer ligga i min resväska om en vecka. Inget känns dock nervöst eller konstigt än så länge, det enda jag hunnit tänka på är hur skönt det är att en gång för alla få någon sorts hum om vad för skräp som gömmer sig bland mina ägodelar!
Men som avbrott i städningen har jag och pappa idag (söndag) tagit oss upp till stugan utanför Skellefteå, där vi ska stanna till på onsdag. Äntligen känns det lite grann som om jag får sommarlov i ett par dagar... Men sedan får vi väl se hur stressigt det blir att få klart allt när jag kommer hem igen!
Tiden går fort hur man än vrider och vänder på det. Nyss satt vi hemma i källaren och diskuterade våra au pair-familj-ansökningar (a word? Sorry honey, I don’t think so), idag anlände Louise till sin familj i Schweiz. Galet, jag tror inte jag kommer att hinna blinka innan jag själv är på väg!
Det kändes lite knäppt att säga hejdå till Louise, men ändå inte helt främmande eftersom vi ju gjort det här en gång förut. Nu kommer vi förmodligen att ses mer än förra gången vi var ifrån varandra i ett år, eftersom länderna ligger så nära varandra och vi båda troligtvis kommer hem till jul, och så vidare.
De övriga avskeden däremot är väldigt främmande för mig. Att lämna familj, släkt och vänner är helt nytt - det känns inte som om man säger hejdå på riktigt! Trots att det ändå är befriande att få lämna allt man känner till och få upptäcka något nytt på egen hand, kommer det troligtvis att kännas riktigt tomt till en början. Exakt hur tomt får vi väl se om... Ja, hur var det nu... EN vecka! Skjut mig.
Hur som helst, nu ska jag återgå till att försöka låtsas som om det är ett vanligt sommarlov i ett par dagar, och att jag ska tillbaka till Skvadern om någon vecka. Verkligheten, den får vi ta hand om sedan!
I made it to France
Är så jäkla stolt över mig själv att jag klarade av denna resa som jag gått och oroat mig för sedan dagen jag bokade den! Att jag kan franska (om än bristfällig i stressiga situationer) hjälpte mycket när jag behövde vägledning mellan flyg och tåg.
Har varit på Disneyland hela eftermiddag/kvällen idag med Jonna. Senast jag var där var för 10 år sedan med familjen, och det var sig likt. Var sjukt varmt bitvis och dessutom var det lördag vilket innebär att det var bra många besökare där. Avslutade kvällen vid 23 med spektaklet Disney Dreams, utan tvekan den mest imponerande ljusshow jag sett! Klippet nedan är Disney's egna men det räcker inte för att visa hur snyggt det var!
Nu ska jag krypa ner i min hotellsäng och sova ut imorgon, ska ju checka ut kl 12 men kanske sover till 10 så jag hinner duscha och så innan jag beger mig in till Disney Village och äter frukost och shoppar!
Startskottet - bussresan till Arlanda
Efter en intensiv dag med inhandling av de sista nödvändigheterna, avsked av syster och väskpackning sitter jag nu på en buss i Tönnebro med några kilos övervikt. Känslan är svår att beskriva, trött och illamående med ändå förväntansfull och nyfiken.
Sitter bredvid en man som påminner om min förra värdfar, vilket inte är positivt. Försöker sova men stör mig på snarkningar, mummel och en varm bakdel mot mitt lår... bara ett par timmar kvar nu som tur är.
När jag kommer till Arlanda börjar dock det verkliga äventyret för mig som aldrig tidigare flugit själv. Dessutom oroar jag mig för övervikten, hoppas och ber att det inte kommer att orsaka problem!
Nu ska jag dra igång lite musik oxh försöka sova, hörs snart igen.
En dag
Visst är det märkligt hur snabbt tiden går ibland? För ett tag sedan var det 4 månader tills att jag skulle lämna Sverige för att ge mig iväg på min au-pairresa och nu sitter jag här. Om 13 timmar går bussen ner till Arlanda och tills dess ska jag ha hunnit inhandla diverse saker (presenter, kläder, godis osv.) och slutligen packat färdigt mina tre väskor som jag kommer att ta med mig.
Har för övrigt sprenderat tre riktigt härliga sista dagar i Sverige ute i Bänkåsviken på barnläger. Ledarstaben var riktigt bra och vi hade så himla trevligt tillsammans. Älskar verkligen barn och det känns helt rätt att jag nu ska få jobba som barnflicka i ett år!
Igår efter lägret hade vi en sista släktfika här hemma för att säga hejdå till alla, det känns egentligen inte särkilt vemodigt än, men jag hänvisar till mitt tidigare inlägg "Att ta avsked" om ni funderar hur det kommer sig. Jag vill bara att ni ska veta att jag kommer att tänka på er och jag vet att ni kommer att ha det bra även utan mig och Therése. Vi ses till jul!
Högtidligt
Idag hade jag mitt sista arbetspass inom hemtjänsten, om det blir något mer i framtiden återstår att se. Det kändes lite vemodigt att säga hejdå till vårdtagare som jag gått till var och varannan dag hela sommaren, men jag tror att jag gjort ett positivt intryck i verksamheten. Varje ärende ikväll har varit lite högtidligt då jag fått intala mig själv att jag inte kommer att komma hit mer. Nu känns det dock rätt skönt att veta att jag inte behöver bege mig ut i regnet klockan 7 imorgon och jobba. Det är inte förrän nu som jag verkligen börjar känna att det närmar sig, 5 dagar kvar i Sverige.
Eftersom att jag fortfarande inte kommit igång med packandet, och fortfarande har en del saker som behöver inhandlas så kommer jag ha det jag gör i veckan om jag säger så. Dessutom har jag ju tackat ja till att vara ledare på barnläger tisdag till torsdag så de enda dagarna jag har lediga är egentligen måndag och fredag! Nåja, det här kommer jag att fixa, "make it work" som Tim Gunn skulle ha sagt.
- Louise
Att ta avsked
Om drygt 1 vecka åker jag.
Varje ledig stund "måste" nyttjas till något produktivt vilket bidrar till att tiden går ännu snabbare än normalt. Jag försöker att utnyttja varje dag till att träffa vänner, vilket ofta blir ett sista avsked. Jag är van vid att ta avsked av familj och vänner, och i ärlighetens namn så tycker jag inte att det är så jobbigt. Tragiskt nog så är jag inte så känslig på den fronten, kanske för att det oftast är jag som åker, det är inte jag som behöver stanna kvar. Jag kommer att ha fullt sjå med att installera mig i ett nytt land, en ny kultur och ett nytt jobb.
Det är oftast saknad som gör det svårt att ta avsked, men eftersom att jag känner mig trygg i mina relationer vet jag att alla jag tar avsked av med största sannolikhet kommer att finnas kvar när jag kommer tillbaka om 11 månader. Därför vill jag inte att ni ska bli besvikna om jag inte verkar förkrossad när vi säger hejdå för sista gången innan jag åker, det är tvärt emot ett positivt tecken på att jag tror på att vår relation kommer att hålla även på avstånd. Visst har man hört hur distansförhållanden kan vara knepiga, men jag tror att om man byggt upp en stadig grund så kommer den att finnas kvar även efter 11 månaders frånvaro. Det kommer kanske behövas lite spackel för att täcka sprickorna men grunden kommer ändå att stå fast för att byggas vidare på.
Nog med liknelser nu, dags att börja skriva packlista! (nej, jag har fortfarande inte börjat packa)
- Louise
Ett alldeles eget blogginlägg...
Okej, så, jag är väl inte per definition någon inbiten bloggare direkt - jag följer aldrig bloggar, än mindre driver dem. Det är liksom inget som funnits på min världskarta tidigare, men när det blev bestämt att jag skulle flytta utomlands ett år kände jag att "nu har jag faktiskt har något jag kommer att vilja dela med mig av till omgivningen". Likaså blir detta något jag själv kan titta tillbaka på, när jag i framtiden vill tänka på mitt år som au pair!
Hur som helst så har jag nu spenderat större delen av min lediga dag åt att få ordning på designen till den här bloggen, så att både jag och Louise ska bli mer motiverade till att använda den! Eftersom jag som bekant inte är van blogglivet blir det nog en liten utmaning för mig att få in rutinen i att uppdatera med jämna mellanrum. Men jag ska göra allt jag kan för att pusha mig själv till att blogga!
Det är nu knappt tre veckor kvar till min avresa, och även om det inte är lika nära som för min syster så börjar det ändå att sakta men säkert sjunka in. Känslan av att verkligen behöva komma bort känns tydligare för varje dag som går - kanske är det den känslan som sjunker in, snarare än förståelsen av avfärdens närmande. För det är just sådana här grejer - sådana man planerar i flera månader, ibland år - som man vet kommer att komma, men som man aldrig riktigt förstår att den där framtiden snart kommer att vara nuet!
Haha, lagom flummigt, men jag tror att alla känner igen sig i det jag snackar om... Förutsatt att det gick att utläsa vad jag hade för avsikt att skriva?
Nu kör jag en sista kraftansamling för jobb i fyra dagar till och därefter barnläger i några dagar, sedan börjar packningen på allvar!
- Therése
förberedelser med stort F
Förstår egentligen inte hur jag hinner med mig i allt som behöver fixas, det är ca 10 dagar innan jag åker!?
Therése, mamma och jag har varit på en weekend-semester till huvudstaden då vi gick på festivalen Stockholm Music and Arts 2-4 augusti. Det var utan tvekan en festival i min smak - skönt upplägg och trevliga människor. Nu har vi sett artister som Regina Spektor, Rodriguez och Prince samt svenska duon First Aid Kit spela på samma scen ute på Skeppsholmen. Igår var vi inte särskilt intresserade av artisterna på dagen så vi gick på en nödvändig (skämtar inte) shoppingtur i centrum. Jag shoppar sällan vilket innebär att jag har enormt mycket som måste inhandlas innan jag åker till Schweiz - känns som att jag hunnit införskaffat mig en ny garderob på två dagar (även idag har vi varit och shoppat nödvändigheter på hemmaplan). Jag har dock fortfarande en lång lista på saker som måste inhandlas, det får bli på onsdag (min lediga dag). Det skär lite i hjärtat när jag tänker på hur lite tid jag har kvar att spendera med familj och vänner, men om ett år från och med nu kommer jag att vara hemma igen (tiden går fort). Tills dess hoppas jag att mina vänner kommer och hälsar på mig, det är bara att höra av sig!
Som ni förstår har jag fullt upp, men jag gör mitt bästa för att hinna med mig.
- Louise
